Fick veta att Humanisterna faktiskt ska ha någon slags trosbekännelse. Det är ju helt fantastiskt, om det nu är sant. För att vara icke-religiös, och väldigt negativt inställd till all slags försök till påverkan på det religiösa området, är den organisationen dels väldigt lik ett trossamfund, och dels synnerligen missionerande. Fascinerande.
Och är det inte lite Runar över Christer Sturmark? Ateist-Runar, liksom?
2007-02-25
om kd, abortturism och kyrkledare...
Det är en spännande debatt som pågår, den om den föreslagna lagändringen som skulle göra det möjligt för utländska kvinnor att få abort i Sverige. Nu senast skriver Arborelius och Hedin (de gamla Jesusmanifestörerna) att de kan tvingas medverka till att tvinga bort Alliansen från makten om kd medverkar till detta. Hägglund, blir, och det kan man ju förstå, rätt sur.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Gubbarnas retorik är rätt billig och dum, t.ex. använder de sig av faktumet att man kan muta sjukvårdspersonal i Polen för att utföra aborter som någon slags argument för att de illegala aborterna skulle vara mindre farliga än vad människorrättsorganisationer hävdar. Som om det skulle göra saken bättre. Som om ett av deras andra påståenden i debattartikeln, nämligen det om att det bara skulle vara rika kvinnor som skulle ha råd, och att lagändringen därmed skulle vara hyckleri, helt plötsligt inte är tillämpligt när det handlar om pengar som betalas i Polen och inte här.
Men å andra sidan gillar jag ju faktiskt inte aborter. Jag kommer inte bort från att det är ett liv det handlar om, ända från början (ja, jag vet att åsikterna skiljer sig där, men så här uppfattar jag det), och om något så skulle jag vilja ha en något mer restriktiv abortlagstiftning. Samtidigt vet jag ju att dylika alltid medför ökningar av antalet illegala aborter, och oavsett vad Arborelius/Hedin skriver, är riskerna mycket större. Usch. Det är så himla svårt det här, men i slutändan hamnar jag ändå i det "liberala" lägret, och allra mest för att jag aldrig kan acceptera Ja till Livet och dess syskonorganisationers retorik. Finns det ingen organisation för mig, en "Egentligen tycker vi detta är dumt, men å andra sidan vill vi inte riktigt skuldbelägga alla stackars tonårstjejer som redan mår dåligt, och dessutom vet vi att det är farligt att förbjuda, men usch och fy ändå"-organisation?
Och till slut. Är det inte lustigt hur ungefär samma åsiktstorpeder kan bli sura över politisering i kyrkan, men gärna medverkar till...eh...religiösering (eller vad katten det kan heta) av politiken?
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Gubbarnas retorik är rätt billig och dum, t.ex. använder de sig av faktumet att man kan muta sjukvårdspersonal i Polen för att utföra aborter som någon slags argument för att de illegala aborterna skulle vara mindre farliga än vad människorrättsorganisationer hävdar. Som om det skulle göra saken bättre. Som om ett av deras andra påståenden i debattartikeln, nämligen det om att det bara skulle vara rika kvinnor som skulle ha råd, och att lagändringen därmed skulle vara hyckleri, helt plötsligt inte är tillämpligt när det handlar om pengar som betalas i Polen och inte här.
Men å andra sidan gillar jag ju faktiskt inte aborter. Jag kommer inte bort från att det är ett liv det handlar om, ända från början (ja, jag vet att åsikterna skiljer sig där, men så här uppfattar jag det), och om något så skulle jag vilja ha en något mer restriktiv abortlagstiftning. Samtidigt vet jag ju att dylika alltid medför ökningar av antalet illegala aborter, och oavsett vad Arborelius/Hedin skriver, är riskerna mycket större. Usch. Det är så himla svårt det här, men i slutändan hamnar jag ändå i det "liberala" lägret, och allra mest för att jag aldrig kan acceptera Ja till Livet och dess syskonorganisationers retorik. Finns det ingen organisation för mig, en "Egentligen tycker vi detta är dumt, men å andra sidan vill vi inte riktigt skuldbelägga alla stackars tonårstjejer som redan mår dåligt, och dessutom vet vi att det är farligt att förbjuda, men usch och fy ändå"-organisation?
Och till slut. Är det inte lustigt hur ungefär samma åsiktstorpeder kan bli sura över politisering i kyrkan, men gärna medverkar till...eh...religiösering (eller vad katten det kan heta) av politiken?
2007-02-21
semester och nostalgi
Är uppe i Stockholm på semester, och sitter just nu mitt i vardagsrummet i min "gamla" församling och njuter av att vara med alla "mina" ungdomar. Det är härligt att vara här.
Men det blir lite dåligt med uppdateringar nu i veckan, återkommer på söndag.
Men det blir lite dåligt med uppdateringar nu i veckan, återkommer på söndag.
2007-02-19
fantasy och andlighet
Läs Fader Jonatans tankar om fantasy och andlighet. Den här gången har han sannerligen slagit huvudet på spiken!
verbal storstryk...
...får backlash-Annica Dahlström på DN debatt. Glädjande och härlig läsning för oss feminister, med andra ord. Men hennes rön verkar dock inte, efter snabb rundfråga bland vänner och kolleger, vara så spridda som man skulle kunna tro, de flesta hade inte ens hört talas om henne eller hennes sk forskning. Tack och lov.
2007-02-18
köpa häst
Vid läggdags.
Dottern (eftertänksamt): Mamma. Det är bättre att köpa en ponny.
Mamman (överraskat): Bättre än...?
Dottern: Än ponnyridning.
Mamman: Aha. Men vi har ju ingen plats för ponnyn.
Dottern (himlar med ögonen): Men vi kan ju bygga ett stall!
Mamman: Hm. Men var skulle det stallet stå?
Dottern: Eh... Jag skulle kunna rita ett kryss, i sanden...där vid sandlådan. Där kunde stallet stå!
Mamman: Men tror du inte att de andra barnen skulle bli lite överraskade då?
Dottern: Joo. Kanske...
Mamman: Nä, stumpan, det blir ingen häst. Vi har två katter, det får räcka.
Dottern: Jaha (bidar sin tid, planerar ta upp ämnet igen två gånger i veckan i resten av sin barndom).
Dottern (eftertänksamt): Mamma. Det är bättre att köpa en ponny.
Mamman (överraskat): Bättre än...?
Dottern: Än ponnyridning.
Mamman: Aha. Men vi har ju ingen plats för ponnyn.
Dottern (himlar med ögonen): Men vi kan ju bygga ett stall!
Mamman: Hm. Men var skulle det stallet stå?
Dottern: Eh... Jag skulle kunna rita ett kryss, i sanden...där vid sandlådan. Där kunde stallet stå!
Mamman: Men tror du inte att de andra barnen skulle bli lite överraskade då?
Dottern: Joo. Kanske...
Mamman: Nä, stumpan, det blir ingen häst. Vi har två katter, det får räcka.
Dottern: Jaha (bidar sin tid, planerar ta upp ämnet igen två gånger i veckan i resten av sin barndom).
festival och söndag
Angående gårdagens musiktävling:
Om vi skickar Måns Zelmerlöw till Europafinalen, kommer han vara megastor inom fem år. Internationellt. Jag är helt övertygad. Killen är snygg, kan sjunga och dansa, och har klart Enrique-sug i blicken. Sen var väl låten sådär, men de som röstade struntade nog i det. En röst på Cara Mia var en röst på Måns, helt enkelt.
Om resten tycker jag inte så mycket, annat än att det blir lite skojigt när Andreas Johnson, om han går vidare nästa vecka, möter Sebastian som lill-Andreas (om än sämre klädd)...
Annars är det fastlagssöndag. Semlor och "Se, vi går upp till Jerusalem". Jag sjöng litanian idag, vilket är en njutning varje gång. Den är verkligen underligt rolig att sjunga, med tanke på ämnet.
Och så har jag döpt två småttingar, och våren är äntligen här. Är det för att stanna den här gången? Och dottern känns lite friskare. Ja, livet är rätt bra ändå.
Om vi skickar Måns Zelmerlöw till Europafinalen, kommer han vara megastor inom fem år. Internationellt. Jag är helt övertygad. Killen är snygg, kan sjunga och dansa, och har klart Enrique-sug i blicken. Sen var väl låten sådär, men de som röstade struntade nog i det. En röst på Cara Mia var en röst på Måns, helt enkelt.
Om resten tycker jag inte så mycket, annat än att det blir lite skojigt när Andreas Johnson, om han går vidare nästa vecka, möter Sebastian som lill-Andreas (om än sämre klädd)...
Annars är det fastlagssöndag. Semlor och "Se, vi går upp till Jerusalem". Jag sjöng litanian idag, vilket är en njutning varje gång. Den är verkligen underligt rolig att sjunga, med tanke på ämnet.
Och så har jag döpt två småttingar, och våren är äntligen här. Är det för att stanna den här gången? Och dottern känns lite friskare. Ja, livet är rätt bra ändå.
2007-02-17
bokreafest
Maken fyller år (idag), vilket firades med en kombinerad bokrea och fest... Vi har nämligen alldeles för många böcker (ja, prylar överhuvudtaget) och därför tänkte vi under våren, innan flytten, med jämna mellanrum anordna "fika och grejor". Man kommer, får en fika, och tar med sig några grejor, i det här fallet någon eller några av de knappt sexhundra volymer vi rensat ut.
Man kanske skulle tro att våra hyllor nu gapar dekorativt tomma, men då skulle man bedra sig. Vi har kanske lyckats göra oss av med en sjättedel av våra böcker. Så troligtvis måste ännu fler göras av med, med tanke på att vi flyttar in i en trea på 73 kvm, från denna fyra på 130...
Igår reades (dvs gavs bort) förutom en förfärlig massa böcker, även LP-skivor och VHS. Och en dammsugare. Endast de förtstnämnda två kategorierna väckte någon förtjusning hos våra gäster, så då får väl resten gå till nästa "fika och grejor".
Kanske hade vi blivit av med mer om några fler än tre vänner hade behagat komma. Inte utan att man blir lite undrande när folk bara uteblir efter att ha sagt att de skulle komma. Men, men, det dök väl upp något.
Man kanske skulle tro att våra hyllor nu gapar dekorativt tomma, men då skulle man bedra sig. Vi har kanske lyckats göra oss av med en sjättedel av våra böcker. Så troligtvis måste ännu fler göras av med, med tanke på att vi flyttar in i en trea på 73 kvm, från denna fyra på 130...
Igår reades (dvs gavs bort) förutom en förfärlig massa böcker, även LP-skivor och VHS. Och en dammsugare. Endast de förtstnämnda två kategorierna väckte någon förtjusning hos våra gäster, så då får väl resten gå till nästa "fika och grejor".
Kanske hade vi blivit av med mer om några fler än tre vänner hade behagat komma. Inte utan att man blir lite undrande när folk bara uteblir efter att ha sagt att de skulle komma. Men, men, det dök väl upp något.
2007-02-15
alla hjärtans dag...viiiiist...
Min Alla Hjärtans dag:
8-16 Utbildningsdag med jobbet (givande, om än tröttande)
16-16.30 Förbereda konfapass (rätt så hysteriskt, medgives)
16.30 Ledarsamling
17-20 Konfapass om kärlek och sex (jättekul!)
20.30 På väg hemåt
21.10 Landar hemma. Te.
21.30 - 00.30 Sorterar böcker, LP-skivor och VHS-filmer som ska ges bort på fredag
00.30 God natt!
Alldeles oerhört romantiskt. Inte. Men ganska trevligt.
8-16 Utbildningsdag med jobbet (givande, om än tröttande)
16-16.30 Förbereda konfapass (rätt så hysteriskt, medgives)
16.30 Ledarsamling
17-20 Konfapass om kärlek och sex (jättekul!)
20.30 På väg hemåt
21.10 Landar hemma. Te.
21.30 - 00.30 Sorterar böcker, LP-skivor och VHS-filmer som ska ges bort på fredag
00.30 God natt!
Alldeles oerhört romantiskt. Inte. Men ganska trevligt.
2007-02-13
snitta eller ej?
Färsk statistik visar att förlossningar med kejsarsnitt är tre gånger farligare än den "vanliga" förlossningen. Mm, det kan väl vem som helst räkna ut - stor bukoperation eller något våra kroppar är byggda, till och med avsedda, för att göra?
Dottern är född med akutsnitt, och utan det hade hon inte levt idag, men trots det är jag tveksam till "kejsarsnittstrenden". Och nu har Linda Skugge ändrat sig igen, och uppmanar alla blivande mammor att snitta om de är rädda. Det är inte bara dumt, det är dessutom oansvarigt.
Ta rädslan på allvar - ja, definitivt! Men automatiskt den stora operationen - absolut inte! Det medför risker för både mor och barn, ger strul i sex-åtta veckor efteråt med smärta och förbud mot att lyfta, ger ett inte speciellt snyggt ärr, för att inte tala om att det tar värdefulla resurser i form av kirurger och narkosläkare och -sköterskor från situationer där de verkligen behövs. Om om det är någon som tycker att det känns bättre att plocka ut barnet den vägen jämfört med vaginalt, för att det senare skulle "tänja ut", kan jag meddela att det mesta av det tänjandet är hormonellt orsakat, och därmed kommer ske oavsett snitt eller ej. Sorry.
Dottern är född med akutsnitt, och utan det hade hon inte levt idag, men trots det är jag tveksam till "kejsarsnittstrenden". Och nu har Linda Skugge ändrat sig igen, och uppmanar alla blivande mammor att snitta om de är rädda. Det är inte bara dumt, det är dessutom oansvarigt.
Ta rädslan på allvar - ja, definitivt! Men automatiskt den stora operationen - absolut inte! Det medför risker för både mor och barn, ger strul i sex-åtta veckor efteråt med smärta och förbud mot att lyfta, ger ett inte speciellt snyggt ärr, för att inte tala om att det tar värdefulla resurser i form av kirurger och narkosläkare och -sköterskor från situationer där de verkligen behövs. Om om det är någon som tycker att det känns bättre att plocka ut barnet den vägen jämfört med vaginalt, för att det senare skulle "tänja ut", kan jag meddela att det mesta av det tänjandet är hormonellt orsakat, och därmed kommer ske oavsett snitt eller ej. Sorry.
2007-02-12
hehe...hrm...
Det finns begravningsentreprenörer och så finns det begravningsentreprenörer. Varenda präst kan berätta massor av historier om hemska dylika (liksom garanterat entreprenörerna om dåliga präster), medan det inte är helt vanligt med historier om roliga eller charmiga entreprenörer. Men idag jobbade jag med en sådan.
Redan första gången vi träffades, för en vecka sen, fick vi bra kontakt, och idag hade vi hur roligt som helst. Ja, lite morbidt är det väl, men i dödens närhet blomstrar humorn.
Solosångaren skulle sjunga Sång om frihet (tror jag den heter) av Teodorakis, och orgelkompet lät som ett positiv. Så jag, nämnde entreprenör och den likaledes trevlige vaktmästaren börjar naturligtvis prata om dresserade apor, sittandes på axeln, som det enda som saknas.
Nåväl. Begravningen sätter igång, det är stilla och sorgligt ända fram till sista solot, precis innan utgångsmusiken. Ompa, ompa, sätter orgeln igång, och jag inser att jag omöjligen kan eller får titta på begravningsentreprenören som sitter längst bak i kapellet. Jag sittar upp i taket, på de anhöriga, ut genom fönstret, bort mot orgeln, överallt utom just på honom. Tills precis i slutet. Han ler brett och oskyldigt, och klappar sig på axeln. Ridå.
Jag lyckades hålla ansiktet neutralt, men det tog verkligen all ansträngning i världen, och efteråt var det svårt att sluta fnissa. Och nu funderar jag på om, och i så fall hur, jag ska hämnas.
Ibland är det rätt kul att jobba, även med begravningar.
Redan första gången vi träffades, för en vecka sen, fick vi bra kontakt, och idag hade vi hur roligt som helst. Ja, lite morbidt är det väl, men i dödens närhet blomstrar humorn.
Solosångaren skulle sjunga Sång om frihet (tror jag den heter) av Teodorakis, och orgelkompet lät som ett positiv. Så jag, nämnde entreprenör och den likaledes trevlige vaktmästaren börjar naturligtvis prata om dresserade apor, sittandes på axeln, som det enda som saknas.
Nåväl. Begravningen sätter igång, det är stilla och sorgligt ända fram till sista solot, precis innan utgångsmusiken. Ompa, ompa, sätter orgeln igång, och jag inser att jag omöjligen kan eller får titta på begravningsentreprenören som sitter längst bak i kapellet. Jag sittar upp i taket, på de anhöriga, ut genom fönstret, bort mot orgeln, överallt utom just på honom. Tills precis i slutet. Han ler brett och oskyldigt, och klappar sig på axeln. Ridå.
Jag lyckades hålla ansiktet neutralt, men det tog verkligen all ansträngning i världen, och efteråt var det svårt att sluta fnissa. Och nu funderar jag på om, och i så fall hur, jag ska hämnas.
Ibland är det rätt kul att jobba, även med begravningar.
2007-02-11
vilken skön helg
Har varit långledig.
I fredags morse tog jag mig trots detta till jobbet, och belönades med ett barskt, men ändå relativt vänligt, "du ska inte vara här!" av chefen. Men när jag förklarat att det endast var för att faxa mitt anställningsbevis till banken för bolånets skull, blev han riktigt glad :o)
Sedan åkte jag till Köpenhamn för lunch med min norska kompis, som jobbar där i några månader. Jag har saknat henne mycket, och det var härligt att ses igen.
Efter att vi hade skiljts åt drav jag omkring på stan ett par timmar, och sedan mötte jag kompis nummer två, som just har bosatt sig i Köpenhamn efter att ha befunnit sig i diasporan ett tag (läs: Småland). Vi shoppade lite, sedan åt vi på Wagamama, och sedan åkte vi hem till hennes läskigt tjusiga paradlägenhet i Fredriksberg, dår vi fortsatte prata, för att så småningom somna vid tolvtiden.
Lördag började med tillbakatur över sundet, den här gången i vännens bil, och sedan mötte jag upp med familjen i Malmö. Jag och dotra åkte därefter hem till mamma, medan maken roade sig med företagsmöte/sociala begivenheter.
Och idag söndag har ju knappt börjat, men vi har hunnit med att ta oss hem, och barnet har varit på gympa.
Bra helg.
I fredags morse tog jag mig trots detta till jobbet, och belönades med ett barskt, men ändå relativt vänligt, "du ska inte vara här!" av chefen. Men när jag förklarat att det endast var för att faxa mitt anställningsbevis till banken för bolånets skull, blev han riktigt glad :o)
Sedan åkte jag till Köpenhamn för lunch med min norska kompis, som jobbar där i några månader. Jag har saknat henne mycket, och det var härligt att ses igen.
Efter att vi hade skiljts åt drav jag omkring på stan ett par timmar, och sedan mötte jag kompis nummer två, som just har bosatt sig i Köpenhamn efter att ha befunnit sig i diasporan ett tag (läs: Småland). Vi shoppade lite, sedan åt vi på Wagamama, och sedan åkte vi hem till hennes läskigt tjusiga paradlägenhet i Fredriksberg, dår vi fortsatte prata, för att så småningom somna vid tolvtiden.
Lördag började med tillbakatur över sundet, den här gången i vännens bil, och sedan mötte jag upp med familjen i Malmö. Jag och dotra åkte därefter hem till mamma, medan maken roade sig med företagsmöte/sociala begivenheter.
Och idag söndag har ju knappt börjat, men vi har hunnit med att ta oss hem, och barnet har varit på gympa.
Bra helg.
carola går igen?
Många skojiga iakttagelser angående föregående kvälls festival:
* rätt låtar vann,
* Regina Lunds låt och kläder kan väl som mest beskrivas som intressanta...,
* Johan Kinde ser ut som en blandning av Bindefeldt och Jerry Williams, hihi, (men låten var jättebra, i ett par trettioplus-öron i alla fall)
* Anne-Lie Rydé är nästan 30 år för gammal för sin klänning, och Svante drog på sig dansbandskavajen (och även om låten var bra, är de väl lite för rutinerade för att sjunga falskt?),
* och Ola Salo ser, läskigt nog, ut som Carola! Men han känns liksom lite...snällare.
* rätt låtar vann,
* Regina Lunds låt och kläder kan väl som mest beskrivas som intressanta...,
* Johan Kinde ser ut som en blandning av Bindefeldt och Jerry Williams, hihi, (men låten var jättebra, i ett par trettioplus-öron i alla fall)
* Anne-Lie Rydé är nästan 30 år för gammal för sin klänning, och Svante drog på sig dansbandskavajen (och även om låten var bra, är de väl lite för rutinerade för att sjunga falskt?),
* och Ola Salo ser, läskigt nog, ut som Carola! Men han känns liksom lite...snällare.
2007-02-07
på tal om kyndelsmäss
Tänkte högt på morgonmässan idag:
Ljuset är ju egentligen sammansatt av alla färger. Om man låter det lysa genom ett prisma syns det tydligt i form av en regnbåge i miniatyr. Och regnbågen, ja, den är ju beviset på Guds löfte till oss att alltid vara med.
Ljuset och kyrkans vita festkläder innehåller alltså alla andra färger, såväl växandets gröna, sorgens svarta, Andens röda och botens och förberedelsens blå eller lila. Och eftersom det är så blir ju också ljuset symbolen för fullhet och helhet. Symbolen för Gud.
"Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus."
Ljuset är ju egentligen sammansatt av alla färger. Om man låter det lysa genom ett prisma syns det tydligt i form av en regnbåge i miniatyr. Och regnbågen, ja, den är ju beviset på Guds löfte till oss att alltid vara med.
Ljuset och kyrkans vita festkläder innehåller alltså alla andra färger, såväl växandets gröna, sorgens svarta, Andens röda och botens och förberedelsens blå eller lila. Och eftersom det är så blir ju också ljuset symbolen för fullhet och helhet. Symbolen för Gud.
"Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus."
JAAAAAA!
Till slut, äntligen.
3:a, 77 kvm (mm, lite litet, men väldisponerat), runt hörnet från bästisarna.
Bra gård, halvtrappa upp, bra förening.
Mm, jag är nöjd. Och fasansfullt dyr blev den inte heller.
3:a, 77 kvm (mm, lite litet, men väldisponerat), runt hörnet från bästisarna.
Bra gård, halvtrappa upp, bra förening.
Mm, jag är nöjd. Och fasansfullt dyr blev den inte heller.
2007-02-05
the constant gardener
Kanske inte söndagsmys-filmen...
Det har tagit emot ett bra tag att se den. Vi har liksom inte haft ork. Men igår, när det stod mellan den och Finding Neverland, ryckte vi oss i kragen och satte oss ner, och oj...
Maken till vacker, och eländig, och fruktansvärd, och ändå, på något sätt, hoppingivande film får man ju leta efter. Ralph Fiennes är fantastisk som tillknäppt engelsk diplomat, och Rachel Weisz som hans engagerande vildhjärna till hustru också lysande. Och Afrika, i detta fallet Kenya och lite Sudan, är vackert så det gör ont, och trasigt. Läkemedelsföretagen är ondskefulla, eller i bästa fall enbart vinstsökande, och världen är tyst.
Och ändå. Långsamt rör det sig framåt. Långsamt öppnas våra ögon. Klimatet är på dagordningen, fattigdomen diskuteras. Bill Gates håller på att på egen hand utrota malaria i södra Afrika. Långsamt, långsamt. Men inte snabbt nog.
Fäll en tår för de afrikanska barnen. Ge en slant. Åk dit och se. Vägra spara i fonder som investerar i vapen eller oetiska företag. Om inte vi förändrar, vem ska göra det? Om inte vi, som har rösterna och världens öron, talar, vem ska göra det?
Det har tagit emot ett bra tag att se den. Vi har liksom inte haft ork. Men igår, när det stod mellan den och Finding Neverland, ryckte vi oss i kragen och satte oss ner, och oj...
Maken till vacker, och eländig, och fruktansvärd, och ändå, på något sätt, hoppingivande film får man ju leta efter. Ralph Fiennes är fantastisk som tillknäppt engelsk diplomat, och Rachel Weisz som hans engagerande vildhjärna till hustru också lysande. Och Afrika, i detta fallet Kenya och lite Sudan, är vackert så det gör ont, och trasigt. Läkemedelsföretagen är ondskefulla, eller i bästa fall enbart vinstsökande, och världen är tyst.
Och ändå. Långsamt rör det sig framåt. Långsamt öppnas våra ögon. Klimatet är på dagordningen, fattigdomen diskuteras. Bill Gates håller på att på egen hand utrota malaria i södra Afrika. Långsamt, långsamt. Men inte snabbt nog.
Fäll en tår för de afrikanska barnen. Ge en slant. Åk dit och se. Vägra spara i fonder som investerar i vapen eller oetiska företag. Om inte vi förändrar, vem ska göra det? Om inte vi, som har rösterna och världens öron, talar, vem ska göra det?
2007-02-03
lite av vart
Jaha. Melodifestival igen. Luuk är kul, om än inte jättekul. Melodierna sådär, tycker jag, inget som sticker ut. Och ärligt talat, Addis Black Widow, hjälp vad falskt det var.
Och lägenhetssökandet går vidare. Nu är vi mitt uppe i budgivning på en charmerande trea vid Möllan. Hoppet lever, det borde kunna gå vägen den här gången.
Ska ju skriva predikan i kväll också. Kyndelsmäss. Snacka om lapptäcks-söndag - det är både tema ljus, kyrkomusikens dag och jungfru Marie kyrkogångsdag. Risken att bita över för mycket är överhängande. Men Johannes får nog min röst, den alternativa predikotexten är härlig.
Och lägenhetssökandet går vidare. Nu är vi mitt uppe i budgivning på en charmerande trea vid Möllan. Hoppet lever, det borde kunna gå vägen den här gången.
Ska ju skriva predikan i kväll också. Kyndelsmäss. Snacka om lapptäcks-söndag - det är både tema ljus, kyrkomusikens dag och jungfru Marie kyrkogångsdag. Risken att bita över för mycket är överhängande. Men Johannes får nog min röst, den alternativa predikotexten är härlig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)