Tänkte högt på morgonmässan idag:
Ljuset är ju egentligen sammansatt av alla färger. Om man låter det lysa genom ett prisma syns det tydligt i form av en regnbåge i miniatyr. Och regnbågen, ja, den är ju beviset på Guds löfte till oss att alltid vara med.
Ljuset och kyrkans vita festkläder innehåller alltså alla andra färger, såväl växandets gröna, sorgens svarta, Andens röda och botens och förberedelsens blå eller lila. Och eftersom det är så blir ju också ljuset symbolen för fullhet och helhet. Symbolen för Gud.
"Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus."
4 kommentarer:
Kom att tänka på min prästvän som sa....
Jag tycker bättre om att ha mikrofonen i handen så att jag kan göra mig fritt. Då kan jag göra som när jag predikar. Jag rör mig lite fram och tillbaka och hoppas att det ger sig under tiden.
Hon är skön min vän!!
*ler* jo, ibland är det så, men å andra sidan är jag nästan alltid löjligt välförberedd, det lockar fram kreativiteten och improvisationen hos mig iaf. Men visst är hon skön, din vän.
*ler* jo, ibland är det så, men å andra sidan är jag nästan alltid löjligt välförberedd, det lockar fram kreativiteten och improvisationen hos mig iaf. Men visst är hon skön, din vän.
Ja, jag ska väl erkänna att min vän alltid är otroligt väl förberedd.
Att det skulle ge sig under tiden är bara en liten jargong oss göteborgare emellan. Den bästa improvisationen är en väl förberedd och inövad improvisation.
Skicka en kommentar