2008-01-12

det är de små sakerna

Trött. Jättetrött, faktiskt. Snuvig (dundersnuvan har nu suttit i i två dagar). Ont i kroppen av de spända musklerna som följer. Uff.
Och mitt i allt eländet är jag så oerhört tacksam för så många saker:

Min snälle kyrkoherde som befriade mig från arbete den här helgen.
Min söte man som gick upp och distraherade barnet så att jag fick sova till 11.
Min urgulliga unge som är så självgående, men ändå kommer och pussar på sin trista mor då och då.
Jag själv, faktiskt, som tog tag i eländet och ringde distriktssköterskan för ny remiss till undersökning av näsan.

Mm, på många sätt ät jag en oerhört lyckligt lottad person. Fast trött.

3 kommentarer:

Cissi sa...

Åh, vad jag lider med dig. Hoppas du blir frisk snart.
Ska tacka för senast jag också. det var riktigt roligt att se dig igen. Tack för mat och allmän trevlighet.
Kram

Emelie sa...

Krya på dig!

Maria sa...

Tack! Det blir långsamt bättre...