fotgängare

Ordet apostlahästar antyder ju någonstans ett milt och kristligt sinnelag, en ödmjuk person snar till förlåtelse. Inget kunde vara längre från sanningen när det gäller fotgängares attityd gentemot 1. cyklister, och 2. barnvagnsekipage.
För det första går fotgängarna mer än gärna på cykelbanorna. Helst i bredd. Eller så står de på cykelbanorna. Och när man kommer farande glor de ilsket, och om man skulle vara så vänlig att förvarna dem om den annalkande faran, glor de än ilsknare. En del vägrar att flytta på sig.
För det andra verkar forgängare anse att en barnvagn förflyttar sig smidigare genom en folkmassa än vad en fotgängare gör, och står därför stilla när man försöker ta sig genom, utan att ens röra en fena när man högt och ljudligt säger "Ursäkta...". Om man insisterar och ställer sig lite nära, innanför deras comfort zone, blir de ilskna, och muttrar saker om "lattemorsor", fortfarande utan att flytta sig. Och om man skulle råka vara ensam ute med vagnen, och behöva lite assistans med lyftande, kan man se sig i stjärnorna efter detta. Har man skaffat barn får man skylla sig själv, uppenbarligen.

Men, trots detta har det varit en synnerligen trevlig dag med utflykt till Köpenhamn inklusive Tivolibesök och Strögetströvande.

men...festival alltså

Med risk att låta som en medelålders surkärring måste jag ändå gnälla en smula över Malmöfestivalen. Visst det är fint och roligt och bra att det kommer en massa bra artister hit (och inte enbart Idolfinalister och/eller lokala amatörtradjazzband), och barnprogrammet verkar riktigt kul.
Men varför, varför måste hela gågatan vara full med diverse bodar som kränger langos, vårrullar och chorizo? Och varför, varför måste "hantverkarna" sälja piffiga små egenhändigt ihopknåpade halsband av samma typ man kan köpa i färdiga gör-det-själv-set på Panduro, eller filtade hjälrtan i broschform? Och varför, varför måste stora delar av stan ockuperas av kringresande tivolin av typen som pallrar upp sina rostiga virvelvindkaruseller med ölbackar?

Nja. Åker nog till Danmark i morgon.

all is well

Vännerna har kommit och är installerade.
Barnet är friskt, alla koppor torra.
Ska jobba halvdag idag, och sedan ledig helg.

All is well.

en smula vabb

Är hemma på förmiddagen idag. Barnet närmar sig ett slut på karantänen, kopporna är i stort sett torra (när de är torra smittar hon inte längre). Jippie!

Men detta är då det första jag har vabbat den här omgången, maken har tagit både tisdag och onsdag. Det känns inte bra. Mitt jobb gör att det är så himla svårt att komma ifrån, medan hans (lärare) är något enklare. Och då blir det en omedveten värdering av arbeten, hans blir i praktiken mindre viktigt, och det känns inte så kul.
Det är inte så mycket att göra åt det dessvärre, jag tar så mycket jag kan. Situationen hjälps ju inte upp av att begravningsbeställningar t.ex. med jämna mellanrum kommer inte mindre än två veckor innan själva begravningsgudstjänsten ska vara, vilket lämnar rätt lite tid åt att försöka hitta en tid att träffa de sörjande. Det säger sig självt att en sådan tid inte är lätt att rucka på.

Se där ett problem som inte lär vara så vanligt bland romersk katolska präster *ler*

mot alla odds

Hoppet är sannerligen det sista som överger en, som den här buffelmorsan och hennes familj illustrerar. Långt klipp, men värt varenda sekund.

dundermorsan

Idag har jag varit värsta Martha Stewart (minus kriminaliteten då), bakat och pysslat. Resultatet av pysslandet skådas ovan: jätteful badrumsspegel och -skåp som fått ett nytt liv som glamorösa prinsessmöbler med hjälp av guldfärg och dekostenar. Tjusigt va? Barnets rum håller på att förvandlas till rena prinsessorgien, könsstereotypiseringen är i full gång...

prästerlig söndag med mycket siffror

Högmässa klockan 10. Rätt ok med folk, för att vara sommar - runt 80. Trevlig känsla i gudstjänsten, den "höll ihop", och jag dabbade mig inte en enda gång *ler* Predikan ligger på prästflickealster.

Dop 11.45. Två familjer, över 60 gäster. Härlig dopgudstjänst helt utan psalm 248, 2 gulliga små killar som förundrat tog in allt som hände. Psalmer: 791, 606 och 832 från den gröna.

Dop igen 12.45. 1 barn den här gången, liten tjej som också skötte sig exemplariskt. Psalmer: 745, 606 och sång: Uti vår hage.

Kom hem ungefär 14. Barnet piggt, men vid läggning hade hon ungefär 165 blåsor över hela kroppen. Tack och lov verkar hon faktiskt inte besväras särskilt mycket av dem, och om de kliar, hanterar hon kylbalsamet väl.

Nu väntar 3-4 timmar av lugn och ro. Inshallah.

prickar

Många småbarnsföräldrar, inklusive oss, vill gärna att deras barn ska få vattenkoppor. För att ju tidigare ett barn får dem, desto lindrigare lär det vara, och risken för eventuell framtida sterilitet praktiskt taget obefintlig. Så när vi nu i morse upptäckte att underbarnet är full med prickar på hela kroppen, borde det ju varit en bra grej. Men...
...hon ska (skulle) börja på sitt nya dagis "på riktigt" på måndag (hittills har det varit inskolning med bara nån timme om dagen),
...maken börjar jobba på måndag, med en massa viktigt planerande,
...jag blir tf kyrkoherde (alltså chef) med början idag. Känns inte så bra att börja med en massa vabb, dessutom är vi bara två präster i tjänst.

Men det är inte mycket att göra. Veckan kommer bli ett totalt pussel av halvdagar hit och dit. Till råga på eländet ska ju det efterlängtade besöket komma på torsdag, det vore verkligen pest om det inte kan bli av.

Varför kan inte sjukdomar och sånt komma när det passar, typ i...äh...det finns väl inga bra tider. Suck.

triss...hurra...

Roligare kan man ha en fredag än triss i begravningar. Två som jag hade, en jag gick på (en kyrkvärd dog för några veckor sedan, alldeles för tidigt).
Jag vet att det finns kollegor som gillar att ha begravningar. Jag är inte en av dem. Det är helt ok att ha begravningar, men om jag skulle få välja (och av någon anledning kan präster välja bort konfirmander men inte begravningar, är det inte besynnerligt så säg?) skulle jag hellre ta dop och till och med vigslar (trots risken att gräla med brudparet) än begravningar. För att livet ändå är roligare än döden, helt enkelt.
Men trots detta var det en helt ok dag. "Mina" begravningar gick bra, och den sista var vacker (om än med en för salvelsefull och pratig präst), och jag hoppas att det kommer lika mycket folk när det är min tur att begravas.

ett trösterikt ord

Evangelietexten på tionde söndagen efter trefaldighet är helt ljuvlig (Matteus 18:18-22). Sant evangelium utan menlöshet. Och nog är det för väl att temat har ändrats, från fordoms Förspillda tillfällen till Nådens gåvor!
Ibland, oftast, är det en glädje och en gåva att få predika, särskilt när sådana här texter faller i ens knä.

jag stör alla andra...

...här på expen genom att garva högt, om och om igen. Har hittat världens underbaraste blogg: Miss Keep Your Distance, vars hata-listor (vol 1-8) är sjukt roliga. Verkligen. Läs, och skratta tills du gråter. Om och om igen. Lägger omedelbums till den i länklistan.

mums!

Idag har jag, mamma och yngsta syster varit på chokladprovning på Malmö chokladfabrik. Inte jättemycket nytt (för mig, det är andra gången jag är på en dylik tillställning), men riktigt trevligt och naturligtvis mumsigt. Vi fick först höra en föreläsning om chokladfabrikens historia, från ölfabrik till Mazetti till dagens nattklubb och återigen chokladproduktion, se en liten film om hur bönorna plockas, rensas, jäses och torkas, och sedan till slut provsmaka åtta olika chokladbitar av ökande kakaohalt och olika sorters bönor (Criollo, Trinitario eller Forastero). Vi fick också smaka en rostad kakaoböna, vilken faktiskt inte alls smakade mycket choklad, samt två praliner, en med flädersmak och en med jordgubb- och balsamicofyllning. Den senare var osannolikt god.
Härlig kväll!

även jag har gränser

Alltså, jag gillar verkligen kristen kitsch. Ju mer färgglatt desto bättre. Men när en god vän fäste min uppmärksamhet på det här toalettlocket, kände jag att det kanske faktiskt var att gå för långt. Tror jag i alla fall. Finns på Incredible Interiors.

det så kallade författarkriget

Jag tycker att det är våldsamt underhållande med det sk författarkriget mellan Ranelid och hans kompisar på ena sidan, och de yngre deckardrottningarna och den något osannolike vapendragaren Guillou på andra sidan. Det skulle vara bara patetiskt om inte drottningssidan visade så stor återhållsamhet och nyans. Nu blir det några män som tar till brösttoner och ylar om hur nedvärderade de är, och hur förfärliga de andra är. På andra sidan står Jan och tjejerna och säger "nåja, nu ska vi inte hetsa upp oss, så här och så här är det..."

Sorry, herr Ranelid. Jag har aldrig varit intresserad av att läsa dina böcker, och debatten gör mig inte mer intresserad. För övrigt läser jag inte speciellt många deckare heller, men det är nästan så att jag känner för att gå ut och storhandla pocketar av Åsa Larsson, Camilla Läckberg och alla de andra. Bara för att de förtjänar det.

veta bäst

Det bara slog mig.
En del föräldrar är våldsamt upprörda över att staten lägger sig i deras barnuppfostran med lagar om t.ex. barnaga, bältestvång i bil, föräldraledigt eller vad det nu kan vara. Och visst, i en perfekt värld hade ingen av dessa lagar behövts. I en perfekt värld hade alla föräldrar varit kloka och hänsynsfulla, alla barn lydiga men samtidigt vetgiriga osv osv. Men vår värld är inte perfekt.
Eftersom vi inte kan kontrollera vem som ska få skaffa barn (utom vad gäller adoptioner) måste följaktligen staten, för barnens skull, kringgärda familjer och föräldrar med massor med lagar och regler, för att i möjligaste mån skydda barnen från eventuellt dåliga familjer de aldrig bett om att bli födda in i. Bra familjer behöver inte bli så gräsligt upprörda över detta, eftersom det handlar om att möjliggöra för de svagaste och mest skyddslösa att överleva. Ibland misslyckas staten, dessvärre, men ganska ofta räddas barn från föräldrar som inte förtjänar att ha barn. Och det är gott.

idag är det trött

Igår var det fest hos gode vännen degrell, idag är det trött. Men the show must go on, nu sitter jag på expen och ska förbereda ett dop och en gudstjänst på äldreboende. Herre, giv mig styrka.

till slut

Om två veckor kommer goda vännerna på besök. Det ska bli så kul! Ser verkligen fram emot att träffa lillsnorpan, leka med storebror, visa vårt fina Malmö och naturligtvis Köpenhamn. Dottern ska visa Tivoli, och så klart sin tjusiga säng.

Vi bor inte världens största land, och är inte världens fattigaste eller mest upptagna människor, men ändå är det jämt så svårt att få till träffandet. Fast det är klart, desto roligare då när det verkligen funkar!

om ordens betydelse...

...skriver Nima Daryamadj alldeles lysande i dagens Aftonbladet. Jag skrattade högt, även om det egentligen är rätt så sorgligt.

en svår dag

Du kan ha allt, och ändå inget.
Till slut är du ensam kvar.
Livet som du trodde det är över.
Det som är närmast är en filt över axlarna eller ett vårdbiträdes professionella omtanke.

Du kan ha allt, men ändå inget.
Kärleken hindrar inte söndring.
Livet som du trodde det skulle bli, kanske aldrig ens kom.
Närmast? Kom inte nära.

Du kan ha allt, men ändå inget.
Arbetar bort din familj.
Pengar som gräs, men om natten är det fortfarande mörkt.
Närmast är ensamheten, men kanske den går att köpa bort?

Du kan ha allt, men ändå inget.
Du kan ha inget, men hela världen i din hand.
Vem bestämmer? Vem för ordet?
Det finns i alla fall en som lyssnar.

och domen blir...jaha...

Så kom den hett efterlängtade IKEA-katalogen till slut. Och precis som förra året känner jag ett enda stort "jaha" när jag nu har bläddrat igenom den.
Vad hände med alla djärva smarta lösningar som fick en att utropa "åh"?
Vart tog alla skojiga smågalna designade barnmöbler vägen?
Varför kommer det inga nya snygga matstolar eller varför inte det jag mest av allt vill ha nu: ett snyggt vitrinskåp som inte är jättestort eller av stål och glas?

Nä, IKEA, småtrist. Men naturligtvis kommer katalogen placeras på "sin" plats, plockas fram ohemult ofta och tjäna sitt syfte. Inspirerande - nja. Nyttig - säkert.