fotgängare

Ordet apostlahästar antyder ju någonstans ett milt och kristligt sinnelag, en ödmjuk person snar till förlåtelse. Inget kunde vara längre från sanningen när det gäller fotgängares attityd gentemot 1. cyklister, och 2. barnvagnsekipage.
För det första går fotgängarna mer än gärna på cykelbanorna. Helst i bredd. Eller så står de på cykelbanorna. Och när man kommer farande glor de ilsket, och om man skulle vara så vänlig att förvarna dem om den annalkande faran, glor de än ilsknare. En del vägrar att flytta på sig.
För det andra verkar forgängare anse att en barnvagn förflyttar sig smidigare genom en folkmassa än vad en fotgängare gör, och står därför stilla när man försöker ta sig genom, utan att ens röra en fena när man högt och ljudligt säger "Ursäkta...". Om man insisterar och ställer sig lite nära, innanför deras comfort zone, blir de ilskna, och muttrar saker om "lattemorsor", fortfarande utan att flytta sig. Och om man skulle råka vara ensam ute med vagnen, och behöva lite assistans med lyftande, kan man se sig i stjärnorna efter detta. Har man skaffat barn får man skylla sig själv, uppenbarligen.

Men, trots detta har det varit en synnerligen trevlig dag med utflykt till Köpenhamn inklusive Tivolibesök och Strögetströvande.