2007-08-26

tackar min lyckliga stjärna

Vi var på bröllop i helgen. Makens släkting gifte sig, och det var en rejäl historia. Mycket pengar hade plöjts ner i "projekt bröllop" och allt var tjusigt och gott.

Men...vigseln alltså. Jag är så glad att jag inte blev ombedd att hålla den, eftersom jag och släktingen kanske inte hade varit vänner efter det vigselsamtalet. Det var inte många saker som jag hade gjort lika, nämligen.
För det första hade det inte varit ok för mig att spela Your Song från Moulin Rouge på CD som ingångsmusik. Det är en bra låt, ja, och nog var det pampigt, men det finns så många vackra orgelstycken, eller man kan till och med spela just den låten på orgel så det låter bra, så varför?
För det andra hade det inte heller varit ok att låta bruden föras in av sin far. Verkligen inte. Det finns så många argument mot att jag inte ska tråka ut er här, jag bara hänvisar till tidigare post.
Sedan hade jag inte heller hållit ett tjugo minuter långt vigseltal direkt efter inledningsorden, det brukar jag hålla (ungefär en tredjedel så långt) efter tillkännagivandet. Rytmen i gudstjänsten bara dog.

Maken log stort genom hela ceremonin. Han visste ju precis vad jag tyckte, och hade riktigt kul. Men, som sagt, jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var jag. Prästen som hade vigseln såg glad och lycklig ut efteråt, han var säkert också nöjd.

21 kommentarer:

Jeez sa...

*fniss*

séra Jónatan sa...

När det gäller att låta bruden föras in av sin far, brukar jag säga som jag tycker, ungefär med samma argument som du. Men jag säger också åt dem att det är deras val och jag kommer inte att protestera något, bara jag får säga precis vad jag tycker. Alla som valt att låta sig föras in av sin far, har funderat på det och i tre fjärdedelar av fallen har de ändrat sig.
Jag är noga med att poängtera att jag kommer inte vara sur eller bitter om de går emot mig. Tycker de att det är fint, låt dem tycka det, men jag gillar det inte.

Maria sa...

Jonatan: Mm, så har jag också gjort. Hittills har ingen insisterat, men å andra sidan har jag haft så få vigslar. Sist sade brudparet "jo, förresten, vi skulle vilja gå in tillsammans" och började argumentera för. Läskigt, så långt har det gått.

Jag överväger om jag i de få fall det blir om året ska totalvägra. Det är ju trots allt jag som ansvarig för gudstjänsten och alla de symbolhandlingar som finns i den. Naturligtvis så pastoralt som möjligt.

Jag önskar verkligen att kyrkan kunde sätta ner foten och komma med bestämmelser i frågan, så att jag känner att jag har henne i ryggen (alternativt får böja mig för ordningen).

Hosanna sa...

Kan inte annat än hålla med dig i frågan. Det må väl vara hänt att bruden förs in av sin far om de lever under patriarkala former, fadern har valt och välsignat maken och dottern är orörd. Men jag antar att så inte var fallet *s*

Glad att jag;
a) redan är gift och
b) inte är präst.
c( inte är organist eller kantor

Moa sa...

Förutom den patriarkala touchen på överlämnandet så tycker jag också att det finns en lite halvofräsch freudiansk "daddy's girl"-symbolik, att man är "daddy's little princess". Inte så mycket att man är "ägd" eller hunsad av sin pappa som att man även i vuxen ålder är bortskämd och omhuldad i extra hög grad av sin far, och att man inte blir vuxen förrän man gifter sig. Eller ännu värre då om den äkta maken förväntas bli en ny "daddy". Uh. Hur som helst är det en kass tradition.

Maria sa...

Moa: Sant, så sant. Blä.

Z sa...

Hmmm....sådana här moment hör väl ändå inte till liturgin. Folk verkar fokusera nåt otroligt på Entrén osv....

Vår präst sade inte ens:
You may kiss the bride

Vi fixade det själva...

Inte ens dramatiska
"Om någon har en invändning mot detta bröllop, tala nu eller var tyst för alltid"
sade han.

Skönt.

Jag tror alltså att det går även utan.

Bönerna, nattvarden, predikan och körsångerna är det jag mest kommer ihåg
:)
Och hälften av gästerna, icke-katoliker, gick allesammans glatt fram för att få en välsignelse. En rörelsehindrad äldre dam, låtsas-mormor, bad prästen komma fram till henne för att hon inte ville missa välsignelsen. Hon tyckte den var så fin.

Detta moment minns jag :)

Jämtlandstösen sa...

Egentligen borde det väl vara brudgummen som leds in av sin mamma eftersom Jesus säger att en man ska lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru...
Nej, men allvarligt talat, jag tycker att det här är jobbigt. Tycker också att det skulle vara bra med tydligare bestämmelser från kyrkan så man har det i ryggen.

kantorn sa...

Prästflickan rockar fett!!

Ulrika sa...

Oh, jag förstår vad du menar. Jag har tur eller otur så i "min" kyrka så används inte CD spelare över huvud taget. Ibland kan jag väl tycka att det, näe på en vigsel ska det vara levande musik.
20 minuter fniss, jag som predikar i kanske 10-15 minuter en söndag. Ja ja vi är alla olika...

Maria sa...

kantorn: prästflickan rodnar...

ulrika: samma hos oss, här kommer ingen undan med cd (fast jag tycker att det faktiskt kan vara ok i vissa sammanhang, och då blir det lite trist att bara kunna erbjuda undermålig ljudkvalitet)

séra Jónatan sa...

Jämtlandstösen: Jag har också varit inne på samma tanke, men snarare utifrån ett psykologiskt och mognadsperspektiv. Män har svårare att släppa hemfamiljen upplever jag, men att vända på det bara för att är väldigt oseriöst.

z: lyckligtvis finns inte en tendens till "you may..." i svenska kyrkan. Jag brukar säga till brudparen att samlivet får de fixa själva. Det är ingen som skall beordras till kyssar i kyrkan. Det är faktiskt en privatsak. Det är ju inte för kyssarna man gifter sig.

Kjell Präst sa...

"Jag önskar verkligen att kyrkan kunde sätta ner foten och komma med bestämmelser i frågan, så att jag känner att jag har henne i ryggen (alternativt får böja mig för ordningen)"
A-m-e-n!!!!

Maria sa...

jonatan och z: när brudparen frågar (för det gör de!) när de får pussas brukar jag rätt torrt konstatera att jag utgår från att de redan har pussats sedan tidigare, och därför nog klarar det på egen hand. Om de envisas med att vilja veta när de ska göra det säger jag att det väl är bra att göra det efter tillkännagivandet, som något slags beseglande.
Att fråga om någon har invändningar är jag tveksam till om vi någonsin har gjort i Sverige (någon som vet?), och det skulle aldrig falla mig in att göra det *ler*
Men så är jag ju konservativ också (som en rätt sur tilltänkt brud konstaterade när hon som svar på sin fråga fick reda på vad jag tyckte om brudöverlämnande)...

Ulrika sa...

Ärs det får bli en kommentar till. Jag som är ny i gemet har brukat glömma att signalera att de ska pussas, men jag menar samtidigt precis som några av er andra att det får brudparet faktisgt sköta själva... Ja jag håller med ibland vore det trevligt att kunna använda CD har varit på begravningar då det passat hur bra som helst.

Z sa...

Kanske var det inte speciellt representativt, men visst har man hört frågan om någon motsätter sig bröllopet, från olika präster.

Bättre är då den viktiga frågan:
"Har ni två kommit hit av egen fri vilja?"

Tycker bara det blir så jobbigt då allt oreligiöst ska stämma och vara rätt på ett bröllop, pga förväntningar, materialism och stress:

Perfekt entré, perfekt brudklänning, riskorn till alla, rosenblad, placeringskort, perfekt musik....

Då blir det samtidigt så mycket som kan gå fel och så mycket att irritera sig på.
Flera väninnor i kyrkokören gifte sig samma sommar (2006) och sade att de önskat ha det så enkelt och fint som vi.
De kunde bara bjuda få gäster på mat (pga dyra förutsättningar) + att de fick planera i nästan ett år.
Men vi sjöng fint för dem i kören.
*ler belåtet och lurigt*

Miriam sa...

Jag kanske är knäpp men ibland funderar jag på att klippa av sladden till CD-spelaren för att ärligt kunna säga att vi inte har någon. Eller bära ut den i smyg om natten.

Maria sa...

Nä, Miriam, du är inte knäpp (inte mer än någon annan som har hamnat i det här yrket ;o). Fast att klippa av sladden är inte så smart, då köper nämligen bara någon skötsam vaktmästare en ny dylik. Nä, det gäller att spela sönder högtalarna så att de skorrar ruskigt när volymen skruvas upp. Då kan spelaren användas vid konfaandakter eller dyl, men aldrig vid större tillställningar... *moahahahahahaha* (OMG, det är jag som är knäpp!)

Cissi sa...

haha.
ser fram emot detta yrke med längtan och bävan.
Jag har definitivt fångat upp ett och annat matnyttigt för framtiden i denna lilla tråd!
Tack vänner!

För övrigt var min egen vigsel ordentlig... den höll nämligen prästflickan i! ;)

Anonym sa...

Hej Maria, läser med behållning din blogg. Jag jobbar i en församling som har måååånga vigslar och kan berätta att det inte är helt lätt att vägra "brudöverlämning". Trenden är massiv just nu och som enskild präst ligger det bortom vett och reson att ta konflikten med varje enskilt brudpar.

Jag gör som Jonatan skrev ovan; förklarar mkt tydligt min (och kyrkans) hållning, men lämnar avgörandet till paret. Det vi behöver i Sv kyrkan är någon form av gemensam hållning - så länge det är upp till varje enskild präst spelar brudparen ut präster/församlingar mot varandra.

Vill påpeka att jag är mkt starkt emot överlämning och tycker det är *pest* när brudpar väljer detta, men vad ska man göra? Att par ändrar sig sker vid fåtal tillfälle - flertalet har läst på bröllpssajter och i magasin att man minsanna ska stå på sig eller be att få byta präst...

/En annan prästflicka :-)

Maria sa...

Hej andra prästflicka! Roligt att du kommenterar.

Jag vet att det är svårt, och har varit lycklig nog att inte hamna i en situation där det har ställts ultimatum. Men precis som du skriver måste kyrkan göra något åt det, och det snart, tycker jag. Annars kan vi snart inte hävda att det är en osvensk tradition...

Dessutom tycker jag att det är oschysst mot brudparen att inte ha en klar linje. Alla är hjälpta av lite fasta regler, om inte annat vet då en präst som går emot att h*n gör avsteg från hur det ska vara.

Nåja, lycka till med alla vigslarna, och med fajten! Jag vet att det finns många församlingar där man lokalt har beslutat sig för att förbjuda seden, det kanske skulle vara något om ni i församlingen är enade?