svensk moral?

Anna lyfter upp en fruktansvärd del av den svenska exporten: vapnen. Att svenska företag är framgångsrika vapenproducenter är väl välkänt, liksom att de inte ska exportera dem till krigförande länder och/eller länder som inte respekterar mänskliga rättigheter. Mindre känt kanske är att det förbudet bryts konstant, och inte bara vad gäller länder där krigförandet kan sägas vara en "tolkningsfråga" (med det menar jag länder där det förekommer "väpnade konflikter", men inte regelrätta krig mellan stater). Sverige är idag världens nionde största vapenexportör, och till exempel raketgeväret Carl Gustaf har använts i Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam, Indien och Irak.

Att fördöma staters bristande respekt för mänskliga rättigheter och samtidigt exportera vapen till dessa är värsta formens hyckleri, och jag sörjer över att detta inte uppmärksammas mer.

Läs mer hos Anna, hos Svenska Freds, och Kristna Freds.

riktigt otäckt

Håller på och läser Hanne-Vibeke Holsts Kungamordet. Riktigt, riktigt otäck läsning om en manipulerande kvinnomisshandlare till politiker, hans hustru och en massa andra människor i det politiska toppskiktet i Danmark. Fiktivt, men med verklighetskänsla. Usch och fy, det kryper under huden på en.

änglaskolan

Norska prinsessan Märtha Louise startar änglaskola. Ja, jisses. Vad ska man säga?
För det första: änglar ska vara Guds budbärare. De talar med Guds röst. Då borde det inte krävas en treårig utbildning för att få kontakt med dem.
För det andra: det handlar om en del pengar. Så klart. Pengar för att komma i kontakt med änglar. Suck. Det vore väl naivt att hoppas på lite välgörenhet, men nog borde Harald ha råd att försörja henne med sitt apanage (om hon mot all förmodan inte får eget), eller? Att göra pengar på människors andliga längtan är läbbigt. Men att döma människor till helvetet, som den här pastorn, är väl att ta i.

till slut kom döden och hämtade honom

Ingmar Bergman är död. En legend har gått ur tiden.

garderar mig för besvikelsen

Tänk om den inte kommer idag?
Tänk om den bara delas ut till ståkkhålmarna idag?
Tänk om vi måste vänta ytterligare några dagar, kanske en vecka?

Lika bra att utgå från att den inte kommer.

Men jag ringer hem och ber maken se till att det inte finns någon "ingen reklam, tack"-skylt på vår dörr. För säkerhets skull.

familj, släkt och annat konstigt/skojigt

I lördags firade vi mammas 60-årsdag med ordentligt släktkalas. Som säkert nämnts tidigare här på bloggen är min familj synnerligen brokig, och det mest gemensamma draget för oss är att vi...eh...liksom inte är släkt, egentligen. Skilsmässor, styvfamiljer, jättenära vänfamiljer osv har orsakat en familj som är stor, kärleksfull och i stort sett utan blodsband. Så på festen igår fanns mina två systrar (varav en formellt sett är en halvsyster), min mamma, min dotter och min moster. Där tar de med blodsband till mig och min mor slut. Sedan var mina "bröder" där, liksom mina "systrar". Extramammorna var naturligtvis där, liksom styvstyvfarmor och styvstyvfarbror med hustru. Styvstyvsyster med familj var där, och goda grannar som liksom växt ihop med familjen. Ja, ni förstår.

I vilket fall som helst var det en härlig tillställning. Mamma sken som en sol, hon trivs allra bäst mitt bland alla dem hon älskar, och det var underbart att träffa alla igen. Dotterdottern var en riktig pärla hela kvällen (inte så lätt för en snart fyraåring att fixa hela mingel-grejen, men hon gjorde det med den äran) och beundrades också storligen (fattas bara annat).

Jag hoppas att jag blir omgiven av lika mycket kärlek när jag fyller 60.

Vad hon fick? Av döttrarna fick hon chokladprovning (tillsammans med oss alla tre) och en hammock. I övrigt var det gott om vaser, tjusiga pennor och annat trevligt. Och massor och massor med blommor.

heja irak!

Härligt för världens alla irakier att få fira något positivt! Det är så här fotboll ska fungera, ge glädje och hopp åt de som behöver det. Grattis till segern, Irak!

matt, mätt och nöjd

Har haft barnets två små kusiner här i ett dygn. Det har varit trevligt, men det var ju onekligen rätt skönt när tempot saktade ner igen, med bara ett barn att ta hand om. Det bli liksom så mycket med tre barn (en nyss fyra, en snart fyra och en ett och ett halvt) i en ganska liten lägenhet, gjord mindre av en massa lådor och prylar överallt. Mycket ljud, mycket leksaker, mycket missnöje och mycket skratt.

Nåja, har ätit en överdådig middag bestående av hämtmat från den lokale vietnamesen (vietnamesisk mat är supergod, jättefräscht!), druckit ett glas vin, och just skrivit färdig predikan (finns redan på prästflickealster) för högmässan på söndag. I bakgrunden Faithless, ironiskt nog. Livet är rätt bra ändå.

forskat en smula

Efter att ha hört en hel del om trilog-predikan på Nyhemsveckan (Ulf Ekman, Oasrörelsens Hans Weichbrodt och en pingstpastor jag inte känner till), och läst en massa om och inför Oas i Skövde, började jag forska lite runt Oasrörelsen. Jag har inte riktigt engagerat mig, inte orkat bli upprörd över vad som uppenbart är mer hänsynstagande till kvinnoprästmotståndare än till kvinnliga präster, men nu blev jag till slut tillräckligt nyfiken.

På hemsidan listas en hel massa människor i olika egenskaper. Det finns medarbetare, ledarskap, inspiratörer och teologiska rådgivare. Både kvinnor och män, men så vitt jag kan se inte en enda kvinnlig präst (trots att det från oas-håll ofta hävdas att det finns många kvinnliga präster med på deras möten, är dessa följaktligen inte representerade överhuvudtaget i någon officiell roll). Många av de manliga prästerna är kända kvinnoprästmotståndare, och när jag grävde ytterligare lite mer visade sig samtliga präster (jag kan ha missat någon), utom Hakon Långström, ha skrivit på Yngve Kalins prästdeklaration mot välsignelse av partnerskap. Och bland talare och seminariehållare i Skövde återfinns dekaner inom Svenska kyrkans fria synod och personer engagerade i Frimodig kyrka.

Guilt by association, kanske någon tycker, men för mig blir det för många indicier som pekar åt samma håll. För mig är lojalitet med kyrkans ordning enormt viktigt, och för mig blir då konsekvensen att jag inte vill stödja ett sammanhang där så många verkar, i mina ögon, ha en annan mening. Andra kan välja till eller från som de vill, Kristus finns garanterat även hos Oas. Men jag kommer inte sätta min fot där, tyvärr.

historisk och ruskig semesterläsning

Vi köpte några böcker i Egland. Inte för att det längre lönar sig, utan för att utbudet är så mycket större, speciellt om man är lite förtjust i den allt mer växande "historiska deckare"-genren.
Igår avslutade jag den andra av dem: The Last Days of Newgate, av Andrew Pepper. Mycket spännande, hyperbrutal och fascinerande historia om polismannen (nåja) Pyke, som är någon slags 1800-talsvariant av Bond, men mycket,
mycket mindre gentlemannamässig. Rekommenderas!
Den första boken var The Devil in Amber: a Lucifer Box Novel, av Mark Gatiss, vilken dessvärre var lite av en besvikelse. Den första Lucifer Box-boken The Vesuvuis Club gillade jag skarpt, men den här kändes lite tröttare, och var smockfull av ockultism, vilket jag av förståeliga skäl har svårt för.

de kreativa projekten

Äntligen bilder på semesterns kreativa projekt. Ovanfrån och ner:

1. närbild på slottets dörr in till kojan under. Som ni ser har dottern redan inrett ;o)

2. slottet sett från rummets dörr. Närmast garderoben (målad med tavelfärg) hänger normalt en repstege,

3. hallens galna fondvägg. Extrem närbild så att ingen ser röran runtomkring, hehe.

På slottsväggen man inte ser (den mot fönstret) fick lilltjejen måla blommor. Kanske inte det snyggaste tillägget till slottet, men definitivt det som gjorde henne lyckligast.

första dagen av resten av mitt liv

Fast det är det ju alltid...

Idag har jag börjat jobba. Semestern är slut, och ingen större ångest över det. När jag ser tillbaka har jag gjort det jag föresatte mig att göra, och det är bra. Ingen stress, men mycket som har hänt. Och i och med att vi nu bor som vi gör, med vänner så nära, kommer semesterkänslan inte försvinna i första taget.

Jag fruktade att det skulle ligga tio begravningslappar, fem dop oich lika många vigslar i mitt fack när jag kom, men där låg endast en begravningslapp och tre dop. Skönt. Inte lika stressigt med samtal då, och lite tid att landa här igen. Än så länge är det lugnt, men är det lugnet före stormen?

rätt till religion

Väl talat, Anna, i Expressen. Den sekulära fundamentalismen är, i mina ögon, lika hotfull som den religiösa. Och att de gärna skulle ta bort religionsfriheten är logiskt, eftersom den garanterar människor en rätt till religion, likaväl som en rätt från religion. Men båda är lika viktiga. Att utöva sin religion utan påtryckningar, hån eller rena hot är grundläggnade för ett demokratiskt samhälle, och det är något som jag, och många med mig, upplever brister i dagens Sverige. Vi hotas tack och lov sällan, men alltför ofta ses religiösa som dumma, mindre vetande, oupplysta, gammeldags eller vad det nu kan vara för tillmäle som används. Det verkar vara fritt fram för att kalla oss vad som helst. Därför är religionsfrihetslagstiftningen viktig. Inte för att klämma åt varenda grälsjuk ateist, utan för att markera rätten att ha en tro och utöva den, oavsett vad de sekulära fundamentalisterna säger.

festlig och konfliktfylld lördag

Igår kom vänner från gamla byn på besök. Härligt att träffa dem igen, just de grannarna har vi saknat en hel del. Barnen lekte och lekte, vi vuxna pratade och pratade. Mysigt med människor som man egentligen inte har känt så länge med verkligen trivs med.

På kvällen lämnade vi barnet hemma i sin mosters ömma vård. De lekte, läste, gick ut på festivalen. Moster skämde bort sitt enda syskonbarn rejält, och barnet trivdes förstås som fisken i vattnet.

Vi å andra sidan gick på fest i Ystad. Den var väl helt ok, men oerhört hetsiga diskussioner om ämnen som vi verkligen inte kommer överens om, eller någonsin kommer komma överens om, präglade kvällen. Rätt så kul egentligen, men stämningen blev lite hätsk tidvis. Det jobbiga med dylika diskussioner (just den här var om politiska ideologier) är att minst hälften av vad det man diskuterar handlar om vad man tillskriver den andra för åsikter, snarare än vilka åsikter den personen verkligen har.
Vi blev således "kommunisterna", som skulle liksom ställas till svars för alla brott Stalin och Pol Pot någonsin gjort, medan vi kämpade för att få igenom
1. att vi inte är kommunister och
2. att det inte går att jämföra nazism och kommunism enbart genom att "räkna kroppar" och att i så fall ska man ta sig en allvarlig titt på religioner och ekonomiska ideologier som kapitalism eller neo-liberalism också.
Vi misslyckades, men å andra sidan lyckades inte de andra övertyga oss heller ;o)

unge greve dracula

För övrigt, som småbarnsmamma har man vissa fördelar. Förutom de rent uppenbara förstås, ha barn och så. Just nu menar jag att man får se en massa roliga barnprogram, och favoriten för tillfället är Unge greve Dracula, som sänds i Hej, hej sommar. Hysteriskt roligt! Se!

festival

Det är festival här nu. Möllevångsfestivalen, med sloganen "För folket, av folket". Ja, vänstervibben är rätt stor. Det är folkligt och mysigt, massor med små matstånd med vegetarisk och/eller latinamerikansk mat, många bra men okända band, bord med hemmadesignade prylar, fair-trade-gata, konstgata... Det känns verkligen att folk som bor här är engagerade, och det är en välsignad brist på öltält, langosvagnar och playboy-t-shirts. Dessutom är folkblandningen väldigt skojig, från backpacker-rastas till hårdfestande limhamnskids, förortsbrudar av alla färger, små latinska tanter och motorcykelknuttar. Och alla åldrar också, massor med barn och gamla. Ja, bra festival det här.

semesterspurt

Tillbaka från London. Vi hade bra väder, trängdes med alla turister längs Oxford Street, satt i St James' Park och njöt, drack kaffe på Starbucks (ja, ett rätt så ondskefullt företag, men ack, så gott kaffe), handlade böcker och småsaker till barnet, gick på pub, förundrades på Tate Modern... bra semester, helt enkelt.

Nu är vi hemma, och det är också väldigt skönt. Sista tre dagarna på min semester ska spenderas med en massa umgänge och minimalt med måsten.

swish - nu flyger vi!

I morgon bär det av västerut, till mesta "resa-bara-några-dagar-för-att-koppla-av-staden" - London. Det känns angeläget att det verkligen är en liten bit bort, därför åker vi utomlands, och, usch och fy, flyger (ur miljöetisk aspekt, annars är det fruktansvärt kul att flyga), och det är lika angeläget att det är en stad vi kan, för att kunna koppla av sightseeing-impulsen. Alltså London i tre dagar. Det ska bli härligt!
Dottern flyttar under samma tid till kusinen i Sydskåne. Hon tycker också att det ska bli riktigt kul.

Vi är nog, i ärlighetens namn, rätt trötta på varandra just nu, vuxna och barn. Raseriutbrotten är aldrig långt borta för dottern för ögonblicket, och vi reagerar väl inte riktigt så moget som vi skulle önska. Det blir en del ultimatum, en del lirkande och en del "äh, jag bryr mig inte". Lite frånvaro kommer nog göra oss alla gott.

Annars förflöt helgen under relativ harmoni. Vi passade mammas hus, hund och katt i Helsingborg och tog det väldigt lugnt. Även det välgörande, inga måsten utan bara en trevlig utflykt till Fredriksdal, bad i barnpoolen i trädgården och god mat.

ljuva österlen

Igår var vi iväg och besökte vänner i Onslunda på Österlen.

När barnen behövde roas tog vi en sväng till Brösarps backar, sedan Haväng. Utflykten avslutades med mathandlande i Kivik. Sedan tillbaka till Onslunda för mat, lek och spel. Hemma sent, sent.

Nog är det vackert där ute. Jag förstår alla dem som vallfärdar dit, men för mig är det för tyst, avlägset och puttinuttigt. Men ett besök då och då gör själen gott.

meckar-maria buller och bång

Hum di dum...rita konturer...såga dem. Regnar. Hann in med slottsbitarna. Slipa, slipa. Host. Damm i näsa, ögon och hals. Slipa lite till. Skruva ihop. Måla, måla, måla. Vänta. Sätta fast regel i väggen. F*n. Bara puts, inget grepp för skruven. Fixa lite mer. Borra, borra. Ah. Tegel. Bättre grepp, hopplöst att borra i.
Mäta. Hm. Skarva. Skuva lite till. Undrar när det här blir klart. Om det blir klart. Fixa lite till.