Fast det är det ju alltid...
Idag har jag börjat jobba. Semestern är slut, och ingen större ångest över det. När jag ser tillbaka har jag gjort det jag föresatte mig att göra, och det är bra. Ingen stress, men mycket som har hänt. Och i och med att vi nu bor som vi gör, med vänner så nära, kommer semesterkänslan inte försvinna i första taget.
Jag fruktade att det skulle ligga tio begravningslappar, fem dop oich lika många vigslar i mitt fack när jag kom, men där låg endast en begravningslapp och tre dop. Skönt. Inte lika stressigt med samtal då, och lite tid att landa här igen. Än så länge är det lugnt, men är det lugnet före stormen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar