2007-07-22
rätt till religion
Väl talat, Anna, i Expressen. Den sekulära fundamentalismen är, i mina ögon, lika hotfull som den religiösa. Och att de gärna skulle ta bort religionsfriheten är logiskt, eftersom den garanterar människor en rätt till religion, likaväl som en rätt från religion. Men båda är lika viktiga. Att utöva sin religion utan påtryckningar, hån eller rena hot är grundläggnade för ett demokratiskt samhälle, och det är något som jag, och många med mig, upplever brister i dagens Sverige. Vi hotas tack och lov sällan, men alltför ofta ses religiösa som dumma, mindre vetande, oupplysta, gammeldags eller vad det nu kan vara för tillmäle som används. Det verkar vara fritt fram för att kalla oss vad som helst. Därför är religionsfrihetslagstiftningen viktig. Inte för att klämma åt varenda grälsjuk ateist, utan för att markera rätten att ha en tro och utöva den, oavsett vad de sekulära fundamentalisterna säger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Intressant i Expressen, eller hur?
Jag ska skriva om detta också.
Men vi måste ha med i medvetandet att det sekulära samhället faktiskt också bevakar vår religionsfrihet.
För islamister, alltså radikala muslimer, inte "vanliga" troende muslimer, är demokrati något som de endast en gång vill ha, när de har vunnit, så är det givetvis ajöss med demokratin.
Nej, vanliga troende muslimer måste höja rösten, islam måste reformeras och införlivas i ett demokratiskt samhälle.
Mm, till viss del håller jag med dig. Men å andra sidan kan inte pressen till reform komma från oss, och när det väl hålls val i muslimska länder måste vi respektera deras rätt att välja vad de vill, och inte vad vi vill (läs Palestina), för så fort vi inte respekterar valutgången visar vi också att demokrati bara är viktigt på våra villkor, och hur ska då någonsin moderata muslimer kunna övertyga sina mer hårdföra trosfränder att demokrati är den rätta vägen att gå?
Ska bli mycket intressant att se utgången av det turkiska valet idag, där spännande nog det islamistiska partiet är det mest demokrativänliga och EU-tillvända.
För övrigt tycker jag också att samhället i grund och botten måste vara sekulärt, för att vi alla ska ha lika möjligheter, men det är inte riktigt det artikeln handlade om (tror jag :o).
Jag följer också valet i Turkiet med intresse.
Jag menar inte egentligen att pressen till reform ska komma från oss, i stället måste den växa innifrån.
Vad jag tycker är att hellre stödja reform än att bekämpa islamism med militära medel.
Ps.
Läs gärna vad jag skrev om Hamas, med anledning av att Väst först stödde ett demokratiskt val i Palestina, sedan ifrågasatte valutgången,därför att Väst inte gillade att Hamas vann...
http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2007/01/hamas-och-demokratin-detta-r-den.html
Jo, jag förstår ju vad du menar, har ändå läst en del på din blogg ;o) men det är så vanligt att ropa på krav på muslimerna, men inte vara beredd att följa samma regler själv, stickan i din broders öga liksom.
Jag funderade en hel del igår på vad som hade hänt om USA lagt samma mängd pengar som krigen i Afghanistan och Irak kostar, på att istället bygga skolor och sjukhus. Skapa goodwill istället för hat, känns som en mycket mer framkomlig väg, inte sant?
Tycker jag också. Men jag är kanske en extremt naiv pacifist...
Naiv och naiv... den våldsamma vägen har ju inte funkat, så kanske snarare pragmatisk :o)
Det är lite intressant att så många kritiserar Humanisternas (förvisso onödigt provokativa) debattartikel om religionsfrihetslagen utan att ha läst vad de faktiskt sa. Det man är ute efter är inte att avskaffa rätten att ha den religiösa tro eller icke-tro man vill, och heller inte rätten att samlas och utöva sin religion (eller rätten att avstå från sådana sammankomster), ej heller rätten att uttrycka sina religiösa eller icke-religiösa uppfattningar. Inget av det som de som går till storms mot artikel säger sig vilja försvara har över huvud taget blivit attackerat. Faktum är att detta till och med sägs i klartext i artikeln.
Det man ifrågasätter är istället en grundlag som inte tillför något som inte redan täcks av andra lagar. Alla de ovan uppräknade rättigheterna täcks av åsiktsfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten och mötesfriheten. På snart sagt alla andra områden får religionsfriheten redan idag vika för andra rättigheter, därför att något annat vore oacceptabelt i ett fritt och demokratiskt samhälle. Vi ställer t.ex. krav på att alla ska gå i skola och där lära sig vissa saker. Till exempel tillåter vi inte att undervisning om den vetenskapliga kunskapen om livets utveckling avskaffas till förmån för bibeltrogen kreationism, alldeles oavsett föräldrarnas övertygelser i frågan. Vi tillåter inte kvinnlig könsstympning, alldeles oavsett om någon hänvisar till en gud som motivering. Vi tillåter inte att djur slaktas utan bedövning, trots att detta föreskrivs av kosher- och halalreglerna. Listan kan göras lång på religiösa sedvänjor som får vika för andra bestämmelser som anses viktigare. I detta ljus är det kanske inte längre så konstigt att fråga sig om den nuvarande religionsfrihetslagen fyller någon funktion. Kanske är det inte en helt orimlig tanke att istället stipulera rätten till religiösa uppfattningar i de övriga grundlagarna? Kanske kan man tänka sig att den nuvarande religionsfrihetslagen skrivs om så att den är anpassad till den lagtillämpning vi redan har?
Mycket mer radikalt än så är inte Humanisternas förslag, och att avskaffa själva religionsfriheten har det faktiskt aldrig varit fråga om.
Sedan kan man naturligtvis också tycka att det finns poänger med att stipulera just religionsfriheten i en egen lag, trots att den redan garanteras av andra lagar, och trots att religiösa sedvänjor alltid får vika för rätt till liv, kropp, hälsa, utbildning etc., men i så fall är det det man ska argumentera för, istället för att ställa upp halmgubbar och tillskriva motdebattören åsikter han/hon aldrig uttryckt. Håller du inte med om det?
Mm, Magnus, jag förstår vad du menar. Det blir rätt ofta tillskriva åsikter i den här debatten, från båda sidor.
Jag har läst Humanistdebattartikeln. Och jag tycker att det är blåögt och naivt. Att ta bort religionsfrihetslagstiftningen anser jag inte är värdigt ett demokratiskt samhälle. Om lagstiftningen som uttryckligen hanterar de frågorna försvinner blir det så mycket enklare för fundamentalister på båda sidor att utöva tvång, både religiöst och sekulärt sådant. Religion är inte bara åsikter, gudstjänster är inte bara möten osv. Och lagstiftningen fungerar. Varför ta bort den då?
Dessutom är just den lagen oerhört viktig ur ett internationellt perspektiv. Det finns många länder där religionsfrihet inte existerar, det i sig räcker för att ha kvar den, tycker iaf jag.
Orsaken, tror jag, att många blir upprörda över debattartikeln är väl att vi är många som inte riktigt tror Humanisterna om att ha rent mjöl i påsen, dessvärre. Deras taktik och debatteknik har gett många av oss orsak att tro att de verkligen är ute efter att förbjuda alla uttryck för religion i samhället (och då även Heidi Avellan), vilket är omöjligt, och åtminstone i mina ögon, inte önskvärt. Religion är inte bara en privatsak, eftersom den påverkar hela ens liv. Och när människor som argumenterar för att religionen inte ska synas i samhället (det konfessionslösa torget, som Avellan kallade det) sedan vill ta bort religionsfrihetslagstiftningen, är det lätt att bli orolig. Förhoppningsvis omotiverat, och jag vet att det finns många ateister (även bland Humanisterna) som drivs av en omsorg för människor, men det känns aldrig som att den omsorgen gäller oss troende. Vi är bara i vägen för utecklingen, gammeldags, förtryckare, lurade, eller vad det nu kan vara. Och den attityden (som möter mig alldeles för ofta) gör det inte heller lättare att föra en nyanserad debatt.
Men jag tackar för ditt inlägg, det är roligt att möta en annan attityd *ler*
Och lagstiftningen fungerar. Varför ta bort den då?
Nu är det ju dock Humanisternas uppfattning att just dagens religionsfrihetslag inte fungerar, eftersom den systematiskt prioriteras ner så fort den kommer i konflikt med någon annan lag. Man menar att det ligger en dubbelmoral, så väl som en juridisk tvetydighet, i att ha en grundlag som motsäger en lång rad andra bestämmelser. Jag tycker att det är svårt att komma undan.
Däremot håller jag med dig om att rätten till sin egen relgiösa uppfattning, samt att samlas och utöva sin relgion (så länge detta inte går ut över andra människor) bör stipuleras explicit i grundlagen. Om detta bör ske i form av en separat lag, eller som en del av t.ex. åsiktsfrihetslagen är för mig mindre relevant. Min motivering till detta är just den markering det innebär i värld där rätten till sin egen trosuppfattning inte är självklar. Däremot håller jag inte inte med dig om att det annars skulle bli lättare att utöva tvång etc., så länge de andra grundlagarna (som de facto garanterar samma rättigheter) hålls intakta och upprätthålls. (Att upprätthålla grundlagarnas status är vi för övrigt dåliga på i Sverige, men det är en annan diskussion.)
Deras taktik och debatteknik har gett många av oss orsak att tro att de verkligen är ute efter att förbjuda alla uttryck för religion i samhället (och då även Heidi Avellan), vilket är omöjligt, och åtminstone i mina ögon, inte önskvärt. Religion är inte bara en privatsak, eftersom den påverkar hela ens liv.
Jag förstår inte hur man kan få det till att det skulle finnas någon dold agenda, men det är klart att jag förstår att en del av de åsikter som framförs är provokativa för troende. Samtidigt verkar troende väldigt dåliga på att se att man bara behöver vända på steken för att rollerna ska vara ombytta, och att det faktiskt är så det ser ut väldigt ofta.
Att få bort alla uttryck för religion är nog varken möjligt eller önskvärt. Så ateist jag är uppskattar jag t.ex. våra kyrkobyggnader, och som körsångare är kontakten med kyrkor nästan oundviklig. Däremot är det faktiskt inte nödvändigt att samhällsinstitutionerna tar religiös ställning. Vi behöver faktiskt inte ha religiösa inslag i skolavslutningarna, t.ex. Vi behöver inte ha en kriminalvård som stöder sig på kristen tro (däremot har jag självklart inget emot att kristna engagerar sig i kriminalvården, och att den kristna tron finns som ett alternativ -- klostret på Kumla får mer än gärna finnas där för min del, t.ex.) Det måste inte vara en präst som kallas in till offentligt själasörjande vid omstörtande händelser i samhället.
Du säger att relgion inte bara är en privatsak. Jag undrar vilka implikationer du underförstår med det uttalandet.
Dold agenda...nja, det tror jag inte. Men jag vet en hel del människor som gör det. Orsaken är väl att religionen är så viktig, så prioriterad i livet, att Humanisternas högljudda angrepp och deras krav på att avskaffa religionsfrihetslagstiftningen nog ses som en taktik för att "bli av med" religionen.
Och angående privatsaken... Ja, på samma sätt som din ateism väl troligtvis påverkar mer än bara ditt tankesätt, utan även hur du relaterar till religiösa människor, ceremonier du hamnar på, din inställning till tex riksdagens öppnande mm, påverkar naturligtvis min tro och religion en massa andra saker än bara aftonbön eller inte. Det handlar ju om vilken grund jag har för mitt liv, mina val och mina relationer - alltså kan det inte vara bara en privatsak. Tycker jag i alla fall.
Sedan är jag medveten om att religiösa länge har varit på fel sida förtryckarstängslet, och fortfarande är det i många länder, men det betyder inte att det är ok att vända på steken (ja, jag vet att vi verkligen inte är förtryckta i Sverige, men rätt så förhånade och förlöjligade, vilket inte heller känns ok).
Jag är så trött på att prat om palestinas "terrordemokrati" - Hamas och demokrati. Vad du Maria säger är att du tycker att det man inte skulle ha protesterat mot att Hitler vann ett demokratiskt val.
Ingen måste respektera deras rätt att välja terrorister och mördare, särskilt inte Israelerna. En majoritet av Palestinierna valde ett terroristparti som deras företrädare som vill döda alla judar i Israel. Du får respektera deras val, men det är skamligt!
I ett annat blogginlägg gör du en jämförelse med Judarna och Muhammedkarikatyrerna. Sen när blev Muhammed ett helt folk? 30-talets hets riktade sig mot ett folkslag, det var mot alla Judar som karikatyrerna ritades. Inte Moses! Hur folk kan jämföra dessa två händelser och säga att det är samma är väldigt skrämmande.
Skicka en kommentar