Igår var vi iväg och besökte vänner i Onslunda på Österlen.
När barnen behövde roas tog vi en sväng till Brösarps backar, sedan Haväng. Utflykten avslutades med mathandlande i Kivik. Sedan tillbaka till Onslunda för mat, lek och spel. Hemma sent, sent.
Nog är det vackert där ute. Jag förstår alla dem som vallfärdar dit, men för mig är det för tyst, avlägset och puttinuttigt. Men ett besök då och då gör själen gott.
1 kommentar:
Du har fångat vackra färger på fotografiet.
För mig är Österlen för långt från Västernärkes paradisiska miljöer, men, men... alla kan inte få allt. Skåningarna får nöja sig med andrahandsvara ;)
Skicka en kommentar