I Svt är ämnet Gud och politiken högaktuellt.
Söndag: Dokumentären Bögfaktorn. Om kristdemokraterna och hur, efter att de "rest" högerut och liberaliserats moraliskt, nya rörelser dyker upp och vill ta över manteln som det kristna alternativet.
Måndag: Faktum om Opus Dei och kristen lobbyism. Är den politiska högerkristna lobbismen verkligen på väg att få fotfäste i Sverige?
Det är spännande, lätt löjeväckande och otäckt på samma gång.
Ja, tron måste få konsekvens i en människas liv.
Ja, kristna bör därför engagera sig även i samhällets liv.
Ja, det bör vara angeläget att som kristen verka politiskt.
Men. Alla diskussioner om religion, alla oenigheter inom kyrkor, mellan kyrkor och religioner visar i mina ögon med all önskvärd tydlighet att en specifik religion inte ska styra en nation.
Religionen är bara för viktig för det.
4 kommentarer:
Jag var en gång i Madrid på barrunda med mina kurskompisar och ett antal spanska bekantingar som hade varit här på sommaren på praktik genom AIESEC.
Efter lite vin och tapas på ett antal ställen satt vi i en lite elegantare bar och pratade. Samtalet kommer in på politik - vilket var mycket ovanligt: Franco hade dött hösten innan och alla var fortfarande mycket försiktiga, den formella övergången kom lite senare, i december - alltnog, en av flickorna säger lite i förbifarten. - Men min pappa är med i Opus dei!
Det blev alldeles tyst.
Aj, aj, tänkte jag - något som kan få atmosfären i ett rum att bli till is måste vara värt att titta närmare på...
Sens moral: gå inte på barer ;=)
Ojojoj, vad gammal du är, Göran... ;o)
Min bästis bror har haft en hel del kontakter med OD, och är jättepositiv. Kommer ihåg hur vi diskuterade förrförra gången det var på tapeten.
Men deras talesman gjorde ju ett enormt blekt intryck, stackarn. Kunde de inte skickat nån som kunde tala för sig?
Tro och politik. Svår nöt. Jag hade den klara tanken att inte alls ta upp trosfrågor i min nystartade blogg. Men jag hamnade där ändå, fast jag mer tänkt skvriva om mitt bokprojekt och lite vardagsmys om nyttan med plåster och tejp.
*ler* Svårt att undvika just tro och politik, Anders. Framförallt om man har mitt jobb...
Fast en författare rör sig väl nästan alltid där i gränslandet, kan jag tänka. Åtminstone om man skriver om människor. Deras vardag är ju bara full av tro och politik, liksom deras drömmar. Eller?
Skicka en kommentar