inför en vigsel

Hade ett förberedande vigselsamtal idag. Kallar det så eftersom det var ett samtal innan det ordinarie samtalet. Jag tycker att det är lika roligt varje gång! Människor med drömmar och hopp inför framtiden, medvetna om att detta kommer att vara en av de största dagarna i deras gemensamma liv, och angelägna om att göra varje del av den vacker och speciell.

Det finns präster som inte gillar vigslar, de hävdar ofta att de känner sig som konferencierer. Jag har hittills aldrig mött något par som har fått mig att känna så. Inte heller har någon bett mig utelämna ordet Gud ur ceremonin. För det mesta möter jag en oerhörd respekt för kyrkan och tron, även om paret inte delar den. Och då funderar jag på om inte vigseln ibland faktiskt är en missionshandling lika mycket som en gudstjänst.

Gör vigseln väl, kära kollegor, och ni ska se att det får resultat. Möt de älskande med den kärlek och respekt de, som Guds barn, förtjänar. Förbered dig lika väl som du förbereder en högmässa eller begravning. För ingen annan stans firar vi lika tydligt livet som det levs här och nu, inte en idealbild av det, som i vigseln. Aldrig firar vi nu lika tydligt.
Och vår kyrkas uppdrag, vi prästers uppdrag, är minst lika mycket, säkert mycket mer, nu som då.