Då och då slår mig nya teologiska tankar. Det är alltid lika fascinerande. Att få tänja sin tankeförmåga, få slipa sina formuleringar. Att få se Gud genom ett annat blyinfattat fönster än det jag vanligtvis kikar genom.
Och det är där någonstans som jag beklagar fundamentalisterna. Att tro att allt redan är tänkt, fastlagt och bokstavligen omvittnat är väl ändå att begränsa sin utsikt mot Gud för mycket? Och oavsett om vi alla befinner oss inne i livets stora katedral tillsammans, eller föredrar att använda våra egna kapell, kan ju utsikten aldrig vara helt identisk för alla, eller?
Och det är där någonstans som jag också beklagar de präster som inte har konfirmander. För det är de som utmanar mig, det är de som kan ställa allt på huvudet med de enkla frågorna "varför?" eller "hur?".
Och allra mest fascinerande är att höra dem berätta om sin utsikt, och få höra kärleken förkunnas med nya ord och nya tankar.
9 kommentarer:
Du är sannolikt en lyhörd och nyfiken präst. Därför också lämpad.
Det kan vi nog inte säga om alla präster, och undervisningen är till för konfirmanderna. Ju.
Jag håller med! Genom dem utmanas tankar och dogmer. Tron sätts på prov. I bästa fall breddas och fördjupas den.
/H.
Förvisso, men genom övning kommer färdighet. Jag tror att många, många präster skulle vara jättebra med konfirmander, om de bara kunde släppa sitt kontrollbehov (och sina egendomliga tankar om att prästyrket är ett 9-5-jobb). Klinchen är ju just att vara sig själv, det har konfirmander i allmänhet stor respekt för.
Men visst, det finns en hel del som inte heller är lämpade. Frågan är då om de öht är lämpade för att vara präster...
Tack för berömmet, förresten! :o)
Varsågod. :-)
För att förtydliga min tanke: Fokus vid konfa-undervisning torde vara Konfirmanden, och vad den får ut av undervisningen.
Dvs: om jag är bra på att "nå fram" till ungdomarna, och kan ge dem något beständigt - om så bara ett frö - så är jag förstås lämpad att bedriva undervisning.
Om de dessutom är till gagn för mig och min utveckling, är det en bonus förstås. Men helt underordnat.
Jag finns där för dem, inte tvärtom.
Så ungefär. Håller du med?
/H.
Jag hade förstås katekesutvecklingen i förkortning av en prost i St Pauli, Gbgs svarta hål ;=)
Den ville egentligen bara väl, men var nog obegriplig för alla som inte hade läst mycket Victor Rydberg, dvs de flesta.
Värre var pastorns egen UNG i dag!
Den var orange, handlade om avhållsamhet och illustrerades med bilder i svartvitt av "dagens ungdom" i senaste modet från Östermalm (pastorns bror var präst i Oscars).
Men jag överlevde det oxå ;=)
Den handlade alltså b a r a om avhållsamhet.
Håkan: ja, jag håller med. Fast jag tror att fler är lämpade att ge det lilla fröet, än vad man tror.
Göran: Nu förstår jag! ;o)
"Att tro att allt redan är tänkt, fastlagt och bokstavligen omvittnat är väl ändå att begränsa sin utsikt mot Gud för mycket"
Mycket bra uttryckt!
tack!
Skicka en kommentar