Filmkrönikan. Snutt ur Tjocktjuven. Mikael Persbrandt som skåpssupande präst med prästskjorta med elva till chinos...! Man undrar ju. Kan svenska filmmakare inte vara snälla att göra liiiite mer research? Jag menar, har det någonsin varit helt rätt? Är det inte elvor på fel ställe, är det stolor i biskopsvariant eller röcklin med skärp. Och så är naturligtvis prästerna antingen 1. konstant berusade (minns Rikard Wolff) eller 2. otrogna/allmänt sexfixerade eller 3. snustorra moralister.
Och i litteraturen är det inte mycket bättre. Framförallt deckarna är ju numera fullständigt nerlusade med unga, gärna homosexuella, kvinnliga präster.
Inte underligt att folk ser så förvånade ut när vi visar oss vara rätt normala, trevliga och förståeliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar