Man mitt emot öppnar en burk starköl. Klockan är halv tio på morgonen. Maria försöker att inte titta, utan har blicken djupt försjunken i sin teologiska bok (måste ju anstränga sig, på väg till kurs och allt).
Man: Du ser inte så formell ut nu.
Maria: Ursäkta?
Man: Du pluggar till präst, eller hur?
Maria: Nej, jag är präst.
Man: Hur gammal är du?
Maria: 31 (försöker nu desperat att undvika ögonkontakt).
Man: Du ser yngre ut...
Maria: Det är väl bra, antar jag...
Efter en stunds tystnad...
Man: Jag är emot kvinnliga präster.
Maria: Där ser man (tänker verkligen inte diskutera det nu).
Man ser Marias "Bevara asylrätten-knapp".
Man: Jag är emot asylrätt också.
Maria: Det var tråkigt.
Man: Du är dummare än jag trodde.
Maria: Jag är emot människor som förolämpar andra.
Man: Jag är emot människor som är utan humor.
Maria: Jag med.
Man går.
4 kommentarer:
Vad jobbigt sånt där är, men det finns ju inte så mycket att göra såna där gånger än att bara svara kort, tyvärr. Annars kan man fastna i en evighetsdiskussion som inte leder någonstans
Nä, visst är det så. Man känner sig ovänlig och omänsklig, men emellanåt är jag alldeles för snäll, och då kan det bli riktigt jobbigt.
Numera försöker jag bara att aldrig provoceras.
Vackert så!
Trist upplevelse säkert, men underhållande läsning. :-)
/H.
Skicka en kommentar