Det här med redovisning på konfirmationer...Lite dubbelt tycker jag nog att det är, känns som att konfirmationsteologin inte är helt klockren.
Numera resoneras det ofta i termer av att Gud konfirmerar tonåringen, inte att den själv konfirmerar sitt dop. Och vad ska då redovisas?
Och dessutom sägs det uttryckligen i riktlinjerna att vi ska utgå från konfirmandernas egna frågor, men när vi planerar redovisningar är det inte riktigt tal om någon frivillighet.
Jag vet inte om det är fel, det vill jag understryka. Jag gillar tanken på redovisningsdagar, faktiskt, det är trevligt när farmor och styvstyvsyskon dyker upp i kyrkan på öppet hus en dag före själva konfirmationsgudstjänsten. De får se lite av vad vi har gjort under året, mingla lite, träffa alla släktingens nya vänner och den där "käcka unga prästen", bli lite impade av glädjen och stoltheten, och inte minst viktigt, äta gott hemmalagat fika.
Men kanske det skulle kunna göras bättre, sannare, mindre "skol-likt"? Vad tror ni?
5 kommentarer:
Spela in det ni gör på video och redigera i ett billigt redigeringsprogram.
Eller fotografera och visa på stora väggtidningar.
Eller dela in konfirmanderna i olika grupper. Varje grupp får en del av konfirmandtiden att redovisa. Sedan får de själva välja hur de vill göra det. De vill kanske stå framför folk och prata, göra väggtidningar, dramatisera eller något helt annat.
Håller med Vonkis.
Låt kreativiteten blomma, så blir det bra!
Dessutom är det roligt!
Ja, fast frågan är ju snarare om än hur (redovisning alltså).
Men visst, det har blivit jättebra! Numera har vi gått bort från "vem vill vara i musikgruppen...?" till grupper där de får ett tema eller fråga, och sedan väljer sitt uttryckssätt själva. Funkar mycket bättre.
Och så gör vi en stor utställning med allt som producerats under året och bjuder in till öppet hus där familj och vänner även får möjlighet att prova på en del övningar mm. Superkul.
Men som sagt, det går säkert att göra ännu bättre.
Personligen skulle jag vilja förlägga det redovisande inslaget (som kan vara drama, sjunga en sång eller stäppa trosbekännelsen) till något annat tillfälle. Kanske en redovisningskväll en vecka innan för föräldrar och syskon. Det skulle avdramatisera prestationsångesten som både konfirmander och konfirmandlärare känner inför konfirmationsgudstjänsten. Istället kunde man då fokusera på livet och framtiden. Inte så mycket på vad vi har gjort det senaste året och som fr.o.m. nu är slut. Guds Ande leder genom ett liv i Kristus. Gud sänder ut i världen och vi kan kalla oss Hans efterföljare.
Men jag håller med, teologin i SvK är bristfällig och syftet med konfirmationen verkar mest vara att möta ungdommar och ha kul ett år.
Nu är det nästan det vi gör, redovisningen är på lördagen och konfirmationen på söndagen.
I och för sig är ju inte "möta ungdomar och ha kul ett år" inte på något sätt dåligt, de behöver andningshålet så mycket, men det jag kan känna blir problematiskt ganska ofta är att vi på något sätt utmålar oss som en kravlös gemenskap, men när de väl har "skrivit på" kommer alla kraven, mitt i en tid när de är överösta av krav och förväntningar.
Hur kan vi vara en motkraft utan att bara bli flum?
Skicka en kommentar