Vår fantastiska lilla dotter blir mer fantastisk för varje dag. Igår låg hon och filosoferade runt sin mjukisugglas fläckar.
Hon är så fantastisk att hon borde få ett syskon.
Idag kom vi ett steg närmare dotterns syster. Var på läkarundersökning i förmiddags. I eftermiddag är det makens tur, och så väntar vi bara på ett referensbrev till, så kan vi skicka in hela paketet till familjerätten, för att om ett litet tag förhoppningsvis (och konstigt vore det annars) få ett medgivande till adoption.
Ja, vi tänker adoptera ett syskon till underbarnet. Inte för att vi inte kan tänka oss att tillverka ett till, inte för att vi inte kan, utan för att vi faktiskt helt enkelt vill.
Jag vet att det finns en och annan kontrovers runt detta.
En del är mot adoption helt och hållet, andra tycker att det borde vara förbehållet par som är "biologiskt barnlösa".
Det händer att folk tittar ogillande på oss när det kommer fram att vi tänker adoptera. Men detta är vårt beslut. Och det kommer bli bra, hur det än blir.
4 kommentarer:
Varför ska man inte få adoptera bara för att man "kan" få bran på "naturlig" väg?
Jag är själv inne på samma banor men mest beror det på att jag skulle vara så himla rädd hela itden. Först livrädd hela graviditeten och sedan ännu mera rädd när det är dags för förlossningen. Och nej, det är inget jag bara känner nu, jag har sagt (och känt) samma sak sedan jag gick i femman.
Sedan vet jag ju inte ens om jag alls vill ha barn, men om jag kommer fram till att jag vill det så blir det med största sannolikhet adoption.
Jag ska be att ert ärende, eller hur man säger, går igenom.
Det där med graviditet, ja... Flera av mina vänner har tyckt att det var helt ok att vara gravida, och det gjorde väl jag också, åtminstone efter vecka 12 (innan dess var jag livrädd hela tiden), andra hatade varje sekund.
I vilket fall som helst är det en erfarenhet jag inte skulle vilja ha ogjord, men det är ju jag.
Barn är barn. Oavsett hur de kommer till oss, har vi alla förmågan att älska dem, och hela blodsband-grejen är underlig när vi lever i ett samhälle där de riktiga papporna inte sällan är barnens styvpappor...
Tack för bönen!
Barn är gåvor, hur eller när dom kommer.
Skicka en kommentar