2008-01-24

ekorrhjulet

Ännu en trebegravningsarbetsvecka närmar sig slut. Eller nåja, det är flera arbetsdagar kvar, men i morgon är jag ledig. Och jag hoppas innerligt att den lediga dagen inte misspryds av fem jobbrelaterade samtal, likt den förra (ja, jag är lite bitter, ok?!).

Men det sliter mentalt att ha så många begravningar som jag har haft ett tag. Och ja, jag vet att det finns församlingar där det är nästintill rutin att ha tre begravningar i veckan, år ut och år in, men så har det aldrig varit för mig. I min förra församling hade jag nog en begravning varannan vecka. Högst. Här kanske det blir en i veckan i snitt. Då förstår ni att det känns lite när det i flera veckor har varit högt över det. Man hinner inte med så mycket annat än att samtala med sörjande, fundera över griftetalet, prata med musikern och begravningsbyrån och sedan ha själva akten. Jag har varit tvungen att tacka nej till minnesstunderna pga andra saker som legat efter begravningsgudstjänsterna, men jag hade nog gjort det även om jag inte haft en del annat att göra, bara för att få lite luft i dagen. Och det känns inte riktigt bra.

Nåja, nog gnällt. Det är ju förvisso väldigt bra att människor vänder sig till oss för begravning, och på flera av dem jag har haft nu har jag varit uttryckligen önskad som präst, vilket alltid känns bra. Men jag ser fram emot några lite lugnare veckor på den fronten nu. Det är liksom snart påsk, det finns att göra.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag förstår precis vad du menar. Jag är glad att jag "bara" är padj. Så även om jag på tre veckor haft sju begravningar och har fler på gång så har jag luft i schemat ändå.