Läs vad Elin Engström, präst i Stockholm, berättar om att vara ung kvinna och präst. Jag kan känna igen mig i nästan alltihop.
Mycket av det ifrågasättande jag har mött har varit utifrån att jag är just ung kvinna (eh...snart får jag väl skriva "var" istället), snarare än kvinna och präst. Ofta blandas det ihop, tyvärr. Att vara nedvärderande mot kvinnor, präster och andra, är inte (nödvändigtvis) detsamma som att vara kvinnoprästmotståndare. Men det är så träligt att de attityderna fortfarande finns i vårt samhälle.
5 kommentarer:
Jag ska göra ett studiebesök i Flemingsbergs kyrka, hoppas vi fåt träffa henne, vore kul :)
Som (relativt) ung man stämmer jag inte heller in på den traditionella bilden - även om jag väl växer i den allteftersom åren går.
Jag har OCKSÅ mött kommenterar om hur ung jag är, att jag ser ut som en liten pojke osv. Jag har OCKSÅ mött äldre kollegor (även kvinnor) som har svårt att ta mig på allvar eftersom jag är yngre än dem osv.
Jag har irriterat mig storligen på de fördomar och förutfattade meningar folk (och andra präster) haft på mig därför att jag är man. Och det är, som man, inte speciellt kul att tillträda en tjänst och få höra från vissa att de hellre hade sett en kvinna på jobbet - "men du kanske är bra du med" osv, som om könet skulle vara hela saken.
Och Stiftet har erbjudit "karriärplanering" för kvinnliga präster - men inte för män.
Som man förväntas jag förvisso inte älska att arbeta med barn (vilket jag inte gör); men som ung är det ändå på många ställen givet att du SKA gilla att arbeta med konfirmander (vilket jag, tursamt nog gör).
Som man kan du alltid misstänkas för att vara kvinnoprästmotståndare i smyg; det är inte alls speciellt roligt och det är jobbigt att bli misstrodd bara för att man råkar vara född med X och Y kromosomer.
"Både män och kvinnor har fått större möjlighet att vara sig själva, oavsett kön." skriver Elin. Ja, det är sant. Väl formulerat.
Det finns många typer av diskriminering, fördomar, förutfattade meningar och tråkiga attityder i kyrkan; inte bara mot kvinnor.
Mvh /Jonatan
jonatan:
Javisst är det så, jag har många vänner som kan beskriva samma situationer som du. Även min man är vansinnig på de fördomar han möter - att han skulle vara med våldsbenägen, inte kunna kontrollera sina sexuella behov osv osv.
Och de strukturer som länge hindrat kvinnor från att ha chefspositioner, tas på allvar osv, har ju bidragit den sneda bilden av män och manlighet också.
Jag kan dock bara tala utifrån mina egna erfarenheter, och då känner jag igen mig i mycket av det Elin skriver.
Men det är ju upp till oss att förändra, oss allihop!
Amen!
Nä att ha den klassiskt kristna ämbetssynen har ju absolut inget att göra med nedvärdering av kvinnor och att de skulle vara mindre disponerade för att bli präst och diakoner, men detta var inte ämnet för dagen.
Jag ser dock en risk med att man ser präst som ett yrke som vilket som helst annat och inte ett ämbete. Ska man börja kräva övertidsersättning (jag känner inte alls till kollektivavtalet) för att man idkar själavård när man redan arbetat 40 timmar i veckan? Nä präst är man dygnets alla timmar, vilket i och för sig inte utesluter ett familjeliv.
Sen tror jag också att man ska se prästen som en auktoritet, även om man kanske inte måste bocka och buga djupt när prästen går förbi på gatan som förr i tiden.
Skicka en kommentar