tandläkaren

Att besöka tandläkaren är som att befinna sig i ett annat land, ett där man egentligen talar språket, men där människorna envisas med att emellanåt tala en form man inte har en chans att förstå. 4-3-dentalt...en etta distalt... Mycket mumbo-jumbo, som till slut resulterar i att man har förlorat 500 kronor, vet med sig att man kommer förlora ytterligare 2000 och har vunnit några få bequerel. Som en mattbasar i Tjernobyl.

ledarläger

Har varit på ledarutbildningsläger i helgen. Är följaktigen trött. Men nog inte lika trött som de stackars förstaårsledarna som under två dygn utsattes för pass om:
sjukvård, bibelstudium, människosyn, hantverk, lekar, kommunikation, sång, gudsbilder, isvett, pyssel, massage..., och ovanpå detta mässa, ett antal andakter, mat och alldeles, alldeles för lite sömn.

Men oj vad roligt vi hade. Vi var tre präster, två församlingspedagoger, en fritidsledare, en församlingsassistent och en musiker, och 27 ungdomar som ville lära sig allt om junior- och konfirmandverksamhet. Ibland (ganska ofta) har jag världens bästa jobb! Behöver bara påminnas om det ibland...

Bartlet for president

Ikväll är det Vita huset. Fånigt att en simpel tv-serie kan få en att känna sig upplyft, upprörd, lycklig, stenförbannad, deprimerad och ofta helt tagen av hur fantastiskt bra den är. Skådisarna, dialogen, tempot... Hittills har det aldrig varit bättre på tv, och då är detta ändå televisionens gyllne era, med högkvalitativa dramaserier i varje kanal.
Dessutom har serien ett slut. Det blir inte fler än fem år (!), när Bartlet slutar, slutar också serien. Utmärkt.

taggad

Deeped taggade mig:

Du anmodas härmed göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. De ska även bifoga de här korta reglerna i sina inlägg. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

Så, here goes...

1. Jag räknar bokstäver i ord. Framförallt när jag är stressad eller lite deppig, då räknas alla skyltar och ord jag stöter på. När bokstäverna är räknade buntar jag ihop ord så att det blir jämna femtal. Usch, snacka om att vara knasig!
2. Jag har gärna kanel i de flesta maträtter.
3. Jag är en sämre vinnare än förlorare, vilket inte vill säga lite.
4. Jag "visslar" mellan tänderna.
5. Jag kan löjligt mycket om nordamerikanska indianer - ett tag kunde jag en indianstam för varje bokstav i alfabetet *ler* (utom r, eftersom många indianspråk saknade den bokstaven, och å, ä, ö också förstås).

Så, nu till den svåra biten...vem ska jag skicka vidare till? Det blir:
degrell
karin
barse
göran
och
arg

la famiglia

Dagen börjar med ett stort leende. HB Hammar kandiderar till ÄB. Via SvD! Men ganska snabbt blev detta leende till en smått rynkad panna och lite suckande och pustande. Nästa familjemiddag kan ju bli en lätt ansträngd historia...

Ur HBs programförklaring:
"Äktenskapet är en unik relation mellan man och kvinna. Avgörande är den i skapelsen givna komplementariteten, det vill säga mannens och kvinnans olika, mot varandra svarande, utrustning."
och
"Prästämbetets utformning är en ordningsfråga. Kyrkan har en given huvudordning, men generositet bör visas och prästvigning vara möjlig också för den som är emot kvinnliga präster."
eller varför inte den härliga backstabbing-formuleringen
"Jag menar att tiden inte är mogen för en kvinna som ärkebiskop. Chanserna för min syster Anna Karin torde vara begränsade"

Men allra bäst är tonen i just det här stycket
"Under tiden i Rom blev min bror KG ärkebiskop. Jag erkänner gärna att situationen för mig inte har känts helt enkel. Jag upplevde att jag stod i ärkebiskopens skugga. Människors attityd mot mig kunde vara dubbel.Antingen tog man för givet att jag tyckte som KG, vilket jag långt ifrån alltid gjorde. Eller så struntade man i vad jag tyckte. Att frigöra sig och markera en egen profil var inte lätt.Under den gångna hösten har jag slitit med frågan: ska jag ta chansen och visa var jag egentligen står?"

Oavsett HBs åsikter, som i flera fall går rakt emot vad kyrkomötet anser, och oavsett det faktum att han verkligen inte har en chans, dels på grund av just åsikterna, och dels på grund av hans ålder (64) - vill vi ha en ärkebiskop som kandiderar för att visa att han är det vita fåret i familjen?

jag är ringarnas herre!

Jaha, var det inte det jag visste. Jag är en sann Tolkiennörd. Åtminstone enligt det här testet.

skräcklämning

Drömtösen skrek, grät, slogs, höll fast, hulkade förtvivlat... Det är ingen fest att lämna hos dagmamman när det blir så där. Tar större delen av dagen att komma över. Inte ens löftet om utflykt i skogen med smörgåsar i ryggsäcken kunde få henne att släppa den hemska tanken på att mamma skulle lämna henne.
Kunde det inte finnas ett litet dagis på varje arbetsplats? På det sättet kunde man vara nära, gå och hälsa på ofta, kanske äta tillsammans, men ändå jobba.
Jag är inte skapt för att vara hemmamamma, efter ett par dagar klättrar både jag och barnet på väggarna, men när det blir så här funderar jag ändå på hur vi skulle kunna må bättre. Fast det finns liksom inget annat sätt. Jag vet ju att hon verkligen gillar sin dagmamma och de andra barnen där, och att det dessutom är bra för henne med den sociala träningen.
Det är bara att svälja klumpen i halsen och modigt vinka hejdå till den illröda gaphalsen på andra sidan rutan. Snart är det dags att hämta. Snart är det dags för kramar och pussar, "mamma, vet du..." och näsgnuggar, trä halsband och leka kurragömma. Snart. Ska bara genom en arbetsdag, en arbetskväll och en arbetsdag till.

värmebrist

Nu får det gärna bli vår, Gud. Jag är trött på snön och kylan, längtar efter sol och värme. Du förstår, Herre, ju äldre jag blir desto mindre gillar jag kyla. Jag vet att det är viktigt med årstider å sånt, och det är en grundläggande symbolik i vinterns död som blir vårens liv, men snälla, det räcker nu. Vi har fattat. Död - liv. Toppen. Smart. Nu, lite värme? Glass, ballonger, sandstrand, duggregn, blommor, leenden?
Jag ska göra något åt det själv också, Gud, det vet du ju. Flytten till Skåne ska väl i alla fall ge mig någon månads mer värme om året, och jag vet ju att du har skapat mig med fötter, inte rötter, så det går väl att fortsätta söderut om jag måste, men det är ju bara så gräsligt trist med snösoggiga byxkanter, grus i kängorna, isvindar innanför jackan, stelnade vindtårar på kinderna. Det kan väl inte vara så här som du avsåg att det ska vara?

frestelser

Alltså, grejen med frestelser är ju att övervinna dem. Har jag hört. Men emellanåt följer jag dessvärre en mer Oscar Wildesk approach; det är liksom roligare att falla för dem. Tur att dessa mina frestelser är så oskyldiga som vetebröd.
Var på Vetekatten idag. Mossigt som fik beträffat, inga direkt sköna fåtöljer där, och alldeles, alldeles för mycket folk. Men vetebrödet! Föll som en fura.
Men ok, jag är faktiskt duktig nästan jämt. Nästan ingen alkohol, aldrig tobak, inga galna sexuella excesser...lite vetebröd, ganska sällan, räcker för mig.
Lustigt nog var det ett gäng riktigt stora kvinnor där, i någon slags organiserad form. Jag är ingen liten tjej, det medges, men dessa kvinnor var STORA. Undrar om de just var ute efter att övervinna frestelser? Antar att om man har ett rejält problem med sötsaker måste man träna sig för att inte falla hela tiden.
Alternativet då? Tja, kloster antar jag. Fast klosteröl, Västgöta kloster-ost och Dom Perignon tyder väl på att om man undviker vissa frestelser, skaffar man sig snart nya.

Går ut i köket. Om jag inte minns helt fel finns det en vaniljbulle där.

jaha. krupp.

Stackars, stackars underbarnet har falsk krupp. Hade ingen som helst aning om vad det innebar tills vi åkte till akuten i natt. Skällande hosta, rosslande andning, speciellt inandningen, heshet, feber... Uppenbarligen en virusinfektion (Jag hatar virus! Kan ingen se till att de försvinner! Gud? Bakterier räcker!) i halsen, precis vid stämbanden. Så snorpan fick medusin i båda ändar, inget av det speciellt populärt.
Till råga på eländet har hon dessutom öroninflammation. Så det fick hon också medusin för, dock bara i änden som är uppåt...

Två reflektioner efter nattens äventyr:
1.
Hittills har vi aldrig mött en enda otrevlig eller stressad person i vården. Jag utgår från att vi har haft tur, med tanke på hur många vittnesmål det finns på motsatsen, tyvärr. Men det känns så himla skönt, varje gång vi tvingas ha med vården att göra, möter vi vänliga, professionella människor som tar sig tid. Man är ju liksom rätt så tunnhudad ändå i de situationerna.
2.
När underbarnet var två månader hade hon öroninflammation, vilket föranledde vårt kära försäkringsbolag att ge henne en försäkring med undantag för just öronskador. Jag menar, tänk om hon blev försäkrad för något som hon verkligen riskerar råka ut för, då förlorar ju det stora företaget all vinstchans... Sedan dess har hennes öron fungerat felfritt, och så sent som förra veckan tänkte jag ringa försäkringsbolaget för att få undantaget borttaget. Nu är den chansen körd, tyvärr. Hoppas att det inte är någon försäkringsbolagsanställd som läser det här, men jag har svårt att se deras existensberättigande. Fram för statliga försäkringar utan vinstintresse, tack! De andra kan lite stillsamt ge sig av till den där speciella avdelningen i helvetet med pappersstrimlarna.

vab-funderingar

* Barn som är hängiga på morgonen är inte nödvändigtvis det senare på dagen, trots feber. Alltså kan man inte räkna med slappande i soffan hela dagen. Illa.
* Å andra sidan kan hon ju inte vara jättesuperdupersjuk då.
* De tecknade serierna på Barnkanalen är än så länge helt uthärdliga. Kommer ihåg tidigare vabningar när man varit hänvisad till femmans sörja av japanska, snabbproducerade, konsumtionsfixerade och våldsspäckade äckligheter (läs Pokemon eller Yu-gi-oh). Tack SVT!
* Tårtdesigner låter kul.
* Sabbar man allt vad disciplin heter om underbarnet får vad hon vill idag, i form av godis, pizza och andra fixa idéer...?
* Och även om man gör det, kanske det är värt det...?
* Jag gillar trängselskatterna. Undrar om det bara är trots, men jag kan inte låta bli att mysa lite när jag hör hur bra det går. Hihi.
* Borde gå ut i köket och städa och diska. Känner mig plötsligt lite hängig. Feber? Önsketänkande?

yes!

VG! Jag fick ett härligt VG på min hemtenta!
Och dessutom fick jag "anglikanska kyrkan-kursen" okejad från chefen. Anmälde mig på studs.
Och hann hem för att pussa på dottern innan hon somnade.

Bra dag.

go (moderately) west

Kurser jag vill gå. Anglikanska kyrkan-kursen kommer så himla bra! Veckan efter konfirmationerna, två veckor efter påsk. Snacka om att jag kommer behöva lite "bra-för-bara-mig-påfyllnad". Och i Church of England skulle jag definitivt kunna tänka mig jobba ett tag.

ouff

Har haft julgransplundring idag. 220 pers som ska dansa runt granen, fika och förhoppningsvis vara med på andakt, samt träffa tomten och få en godispåse. Detta parat med oklar ansvarsfördelning, jordens godaste bullar och faktumet att hälften av dessa människor är barn, bäddar för en svettig eftermiddag. Men nu är det över. Det gick i stort sett bra, behövde inte åka till akuten eller ens plåstra om någon och alla inblandade skötte sina åtaganden någorlunda bra.

Nu ska jag hem och stirra tomt framför mig i en timme. Sedan leka med barnet, och ikväll ska jag se reprisen på Commander in Chief.

glasögonorm

För första gången sedan jag var 16 har jag skaffat glasögon, och rackarns vad snygg jag är!

moskébesök

Var i moskén på Söder idag för att prata lite om begravning och muslimsk syn på döden. Bakgrund: Sedan många år har vi i min församling ett samarbete med den lokala missionskyrkan runt skolfrågor, och ett av de sätt som det yttrar sig är allhelgonavandringar, då vi bjuder in alla sjätteklasser i församlingen för att vara med om (delvis, så klart) hur en begravning i ett kyrkligt sammanhang kan se ut, få veta vad en visning är och möjlighet att prata lite med oss om döden. Superroligt, meningsfullt och spännande! Dessutom gör vi detta i begravningskapellen, tillsammans med Fonus (enbart på grund av att det var de som var intresserade av att vara med, sysslar inte med oetisk sponsring här).
Nå, de senaste åren har vi märkt att de muslimska barnen blir allt nyfiknare och öppnare med vad de tror på, och möts också av många frågor ur det perspektivet. Så vi bestämde oss för att göra en liten studiedag, och begav oss till Södermoskén, där vi träffade en guide och hade ett spännande samtal om traditioner, Gud och döden.
Och som vanligt när kunskapen blir större insåg vi också hur lite det är som skiljer oss egentligen, det mesta är ändå en fråga om olika ord för samma saker. Det finns så mycket hopp i det.

god eid? glad eid?

I vilket fall som helst, Eid al Adha är igång, högtiden då världens muslimer firar att Ibrahim inte offrade Ismail. Hoppas att det blir en bra fest, systrar och bröder!

sorg

En kollega dog i natt. Helt plötsligt bara, satte sig upp i sängen och väckte sin fru. Sedan dog han. 57 år gammal.
Sorgligt, så fruktansvärt sorgligt.
Han var full av framtidstro och glädje, en sådan människa som levde för att sprida den glädjen till andra. Enkel, riktig. Vi kommer sakna honom!

tvåårig filosofi

Konversation...
Dottern: Mamma titta, månen!
Modern: Ja, titta, va fin den är.
Dottern: Månen snurrar.
Modern: Gör den? Ja, det kanske man kan säga.
Dottern: Ska vi gå hem nu?
Modern: Ja, nu är vi snart hemma.
Dottern: Månen ska också gå hem.
Modern: Jaha? Var bor månen?
Dottern: I huset (himlar med ögonen).
Modern: (korkad) Vilket hus?
Dottern: Vårt hus!
Modern: Oj, där ser man.

predika + en "ny" vän

Predikade. De vise männen är inte helt lätt, texten är liksom för bekant, men grundtanken blev till slut hur Jesus redan från allra första början visade vilka han kommit för: de orena, de utstötta, de som inte var riktigt accepterade av det judiska "mainstream-samhället". De vise männen är ju inte helt enkla själva nämligen, så som varande icke-judar var de folk man inte borde umgås med, och här kommer de traskande oinbjudna. Inte en rättfärdig farisé var närvarande där i stallet när den efterlängtade konungen föddes (nej, de hängde alla vid den romerske lydkonungen Herodes hov), utan stallet var i stället fullt med suspekta individer, från herdar till utlänningar. Och dessutom var ju Maria fortfarande oren.

Helt ovidkommande från detta fick jag till slut en läkartid för hostan, och med mig hem hade jag min nya vän Cocillana. Tur man inte har körkort eller bil...*ler*

pluggar

Skriver hemtenta. 10 p befrielseteologi. Fantastiskt spännande ämne, dödstrist att skriva tentaeländet. Varför är det alltid så? Så fort det kommer krav med i bilden, ballar min hjärna ur, lägger ner, rullar över och spelar död... Gäsp. Om jag skulle ta och dumsurfa lite istället...

bra jesussajt

I en virtuell religiös värld fylld av galenskap, känns det bra när man träffar på bra hemsidor också.

kattf*n

Vaknar hostande. Ut i köket, dricka upp sista slurken av dotterns hostmedicin. Koka vatten, dra den sömnberövade kroppen till vardagsrummet. Hosta lite tyst, dottern ynkar i sömnen. Stirra tomt framför mig, släckt adventsstjärna vemodig i fönstret. Vinternatten är mörk. Men inga stjärnor gnistrar och glimmar.
Lägger mig försiktigt i soffan. Bullar upp med kuddar bakom ryggen. Hostan känns ända ut mellan skulderbladen. Dottern ynkar igen.
Sakta, sakta släpper hostdemonen sitt grepp om mina bronker. Inte tänka på något nu, absolut inte alls att jag jobbar i morgon efter alldeles för kort ledighet, absolut inte alls på att jag MÅSTE sova. Inte tänka, inte tänka, inte tänka.
Omöjligt omärkbart kommer den ändå smygande, den välsignade sömnen. Varm och skön katt ligger på benen. Ögonlocken tyngs ner, hostan rullar ihop sig i en liten snusande och rosslande hög i ett hörn av lungorna. Sover nästan...
Paff. Paff. Risp. Granen svajar. Paff.
Den andra katten sitter under en av julgranskulorna. Slår, och sneglar bort på matte i soffan. Slår lite till. Reaktion? Opps. Bäst springa och gömma sig.
Lägger mig igen. Svärande slappnar jag av igen. Hosta inte! Host host host. Dottern ynkar, men bara lite. Myskatten tillbaka, spinner.
Sover... paff! Kattf*n.
Plockar bort kulorna på de nedersta grenarna. Talar fula ord till förolämpad katt.
Sover till slut.

2006

Saker jag hoppas på under 2006:

* gullungen utvecklas som hon ska till än större söthet, smarthet och skojighet,
* ett trevligt tioårsjubileum den 20:e augusti,
* ett bra nytt jobb,
* roliga politiker- och kändisskandaler (till skillnad från en del under 2005, som bara var tragiska). Exempel: kungens älskarinnor går ut med sina berättelser, fler actionskådisar blir guvernörer i USA (vad sägs om Steven Seagal i Massachusetts, eller Jean Claude van Damme i Texas?), Ebba von Sydow blir hedersdoktor, Jan Björklund och Mauricio Rojas blir ihop... eller något annat skojigt av dylik kaliber,
* bra ny ärkebiskop,
* ny kvinna som biskop,
* god hälsa till mig och mina kära,
* trevlig utveckling på syskonfronten,
* inga katastrofer och
* fred i Mellanöstern.

Fast några löften tänker jag inte inlåta mig på. Onödigt att ge sig själv fler skuldkänslor man inte behöver.