2006-01-21

frestelser

Alltså, grejen med frestelser är ju att övervinna dem. Har jag hört. Men emellanåt följer jag dessvärre en mer Oscar Wildesk approach; det är liksom roligare att falla för dem. Tur att dessa mina frestelser är så oskyldiga som vetebröd.
Var på Vetekatten idag. Mossigt som fik beträffat, inga direkt sköna fåtöljer där, och alldeles, alldeles för mycket folk. Men vetebrödet! Föll som en fura.
Men ok, jag är faktiskt duktig nästan jämt. Nästan ingen alkohol, aldrig tobak, inga galna sexuella excesser...lite vetebröd, ganska sällan, räcker för mig.
Lustigt nog var det ett gäng riktigt stora kvinnor där, i någon slags organiserad form. Jag är ingen liten tjej, det medges, men dessa kvinnor var STORA. Undrar om de just var ute efter att övervinna frestelser? Antar att om man har ett rejält problem med sötsaker måste man träna sig för att inte falla hela tiden.
Alternativet då? Tja, kloster antar jag. Fast klosteröl, Västgöta kloster-ost och Dom Perignon tyder väl på att om man undviker vissa frestelser, skaffar man sig snart nya.

Går ut i köket. Om jag inte minns helt fel finns det en vaniljbulle där.

5 kommentarer:

Vonkis sa...

Det är svårt med alla frestelser som finns runt omkring oss. Själv ska jag försöka att leva lite sundare från och med måndag. Jag kan verkligen inte hålla på som jag har gjort. Men mat och godis är ju så gott ;-)

Karin sa...

Ååå! Jag fick Vetekattens kakbok i julklapp för två år sen. Jättegoda kakor ser det ut som, men helt hopplösa att göra.

Per Boholm sa...

Om frestelsen inte är allvarligare än så tror jag inte att det är någon större risk att den ska leda in på fel vägar.

Maria sa...

per: mhm, vi kan ju alltid hoppas, men motståndaren (alternativt fikasugna kompisar) vet var stöten ska sättas in...
karin: såg den på fiket. kna rekommendera kardemummabullen med vaniljfyllning - mmmm. säkert värt besväret :o)
vonkis: ja, men lite sundare behöver ju inte innebära askes *ler* själv kör jag med vardagsvettiga unna mig den här måltiden - vara spartansk nästa. Fast ibland är det trist.

Maria sa...

hm...mikael, kanske en poäng där. I alla fall är det ju den gängse bilden av människor med "något runt magen" - de kan inte kontrollera sig. Tror att den största dygden i vår tid är kontrollen, allt som bryter den är synd.