Stackars, stackars underbarnet har falsk krupp. Hade ingen som helst aning om vad det innebar tills vi åkte till akuten i natt. Skällande hosta, rosslande andning, speciellt inandningen, heshet, feber... Uppenbarligen en virusinfektion (Jag hatar virus! Kan ingen se till att de försvinner! Gud? Bakterier räcker!) i halsen, precis vid stämbanden. Så snorpan fick medusin i båda ändar, inget av det speciellt populärt.
Till råga på eländet har hon dessutom öroninflammation. Så det fick hon också medusin för, dock bara i änden som är uppåt...
Två reflektioner efter nattens äventyr:
1.
Hittills har vi aldrig mött en enda otrevlig eller stressad person i vården. Jag utgår från att vi har haft tur, med tanke på hur många vittnesmål det finns på motsatsen, tyvärr. Men det känns så himla skönt, varje gång vi tvingas ha med vården att göra, möter vi vänliga, professionella människor som tar sig tid. Man är ju liksom rätt så tunnhudad ändå i de situationerna.
2.
När underbarnet var två månader hade hon öroninflammation, vilket föranledde vårt kära försäkringsbolag att ge henne en försäkring med undantag för just öronskador. Jag menar, tänk om hon blev försäkrad för något som hon verkligen riskerar råka ut för, då förlorar ju det stora företaget all vinstchans... Sedan dess har hennes öron fungerat felfritt, och så sent som förra veckan tänkte jag ringa försäkringsbolaget för att få undantaget borttaget. Nu är den chansen körd, tyvärr. Hoppas att det inte är någon försäkringsbolagsanställd som läser det här, men jag har svårt att se deras existensberättigande. Fram för statliga försäkringar utan vinstintresse, tack! De andra kan lite stillsamt ge sig av till den där speciella avdelningen i helvetet med pappersstrimlarna.
1 kommentar:
Mhm. Och jag funderar...enligt Bibeln har en präst makt att både lösa människor från synder och binda dem vid dem. Sällan är alternativ två lika frestande som i fallet försäkringsbolag, men problemet är vem man ska binda?
Skicka en kommentar