la famiglia

Dagen börjar med ett stort leende. HB Hammar kandiderar till ÄB. Via SvD! Men ganska snabbt blev detta leende till en smått rynkad panna och lite suckande och pustande. Nästa familjemiddag kan ju bli en lätt ansträngd historia...

Ur HBs programförklaring:
"Äktenskapet är en unik relation mellan man och kvinna. Avgörande är den i skapelsen givna komplementariteten, det vill säga mannens och kvinnans olika, mot varandra svarande, utrustning."
och
"Prästämbetets utformning är en ordningsfråga. Kyrkan har en given huvudordning, men generositet bör visas och prästvigning vara möjlig också för den som är emot kvinnliga präster."
eller varför inte den härliga backstabbing-formuleringen
"Jag menar att tiden inte är mogen för en kvinna som ärkebiskop. Chanserna för min syster Anna Karin torde vara begränsade"

Men allra bäst är tonen i just det här stycket
"Under tiden i Rom blev min bror KG ärkebiskop. Jag erkänner gärna att situationen för mig inte har känts helt enkel. Jag upplevde att jag stod i ärkebiskopens skugga. Människors attityd mot mig kunde vara dubbel.Antingen tog man för givet att jag tyckte som KG, vilket jag långt ifrån alltid gjorde. Eller så struntade man i vad jag tyckte. Att frigöra sig och markera en egen profil var inte lätt.Under den gångna hösten har jag slitit med frågan: ska jag ta chansen och visa var jag egentligen står?"

Oavsett HBs åsikter, som i flera fall går rakt emot vad kyrkomötet anser, och oavsett det faktum att han verkligen inte har en chans, dels på grund av just åsikterna, och dels på grund av hans ålder (64) - vill vi ha en ärkebiskop som kandiderar för att visa att han är det vita fåret i familjen?