värmebrist

Nu får det gärna bli vår, Gud. Jag är trött på snön och kylan, längtar efter sol och värme. Du förstår, Herre, ju äldre jag blir desto mindre gillar jag kyla. Jag vet att det är viktigt med årstider å sånt, och det är en grundläggande symbolik i vinterns död som blir vårens liv, men snälla, det räcker nu. Vi har fattat. Död - liv. Toppen. Smart. Nu, lite värme? Glass, ballonger, sandstrand, duggregn, blommor, leenden?
Jag ska göra något åt det själv också, Gud, det vet du ju. Flytten till Skåne ska väl i alla fall ge mig någon månads mer värme om året, och jag vet ju att du har skapat mig med fötter, inte rötter, så det går väl att fortsätta söderut om jag måste, men det är ju bara så gräsligt trist med snösoggiga byxkanter, grus i kängorna, isvindar innanför jackan, stelnade vindtårar på kinderna. Det kan väl inte vara så här som du avsåg att det ska vara?