the prayer journal

As I have said before, I've started writing/drawing a prayer journal. It's great. I love how some days I just draw, and others I write more.

Here are some examples:

*rodnar*

Thomas O. på bloggen A Vadå? nominerade mig. Jag är naturligtvis sjukt smickrad.



Så nu faller den obehagliga uppgiften att nominera sju favvobloggar på mig.
Reglerna:
1. De nominerade kopierar bilden och lägger på sin blogg.
2. Länka till personen du fick nomineringen av.
3. Nominera 7 bloggar.
4. Länka till de bloggar du nominerat.
5. Lämna ett meddelande på deras bloggar att de blivit nominerade.
Urk. Men, låt mig se...

Senapsfrön och fikonspråk För att Hapax är så rackarns klok nästan hela tiden. Varje gång jag läser ett inlägg där tänker jag "ja, så tycker jag med, men skulle aldrig formulerat det så bra"!
Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te För att ms Garbo är så ärlig, rolig och kärleksfull. I verkligheten också.
Life Between the Lines Nene är välformulerad och rolig, och att följa en aspirerande författares vedermödor är spännande.
Stora Syster i Vassen Jag håller verkligen inte alltid med Miriam, men jag uppskattar blandningen av högt och lågt, och så är hon ju en ämbetssyster!
Seeking a Foothold on Holy Ground Karaoke Rev är en fantastisk representant för alla dess smarta och roliga kollegor "over there" som jag nu räknar bland mina vänner.
Eky@Buzzstop28 Titta in hos Erik. Välformulerat och roligt bakom kulisserna hos en riktigt duktig tatuerare!
Priests and Parents Ok, en ytlänning till då. Knitting vicar är präst i Church of England och såväl klok som skojig.

Pust. Done.

(and for you foreign people - here's how it goes: you nominate your seven favourite blogs. Link back to the one who nominated you [me!], and then link to the one's you nominate. And do tell them! And yes, copy the pic.)

söndagsmiddag - Marias marockanska gryta

Premiär! Recept på prästflickans blogg! Detta blev den rätt så improviserade middagen idag, och jisses vad gott det blev! Framförallt om man, som jag, gillar lite syrliga smaker.

Ta två kycklingfiléer av det större slaget (allra helst sådana som tillhört fåglar som fått ha det bra under sitt liv). Marinera i en kryddblandning bestående av: en deciliter olivolja, ungefär en msk mald torkad ingefära, en msk kanel, en msk paprika, en msk torkad mald koriander, en halv msk gurkmeja, en halv msk spiskummin, ett kryddmått cayennepeppar, ett kryddmått nejlika, och så mycket grovmalen svartpeppar du har lust med. Om du har saffran hemma gör den sig finfint i marinaden också, och krossad vitlök är ju i stort sett aldrig fel. Låt i alla fall alltihop gosa ihop sig i en timme, antingen i en plastpåse eller i en övertäckt skål.

Bryn sedan kycklingen i en stekpanna. Dela sedan filéerna i tre-fyra bitar vardera, och lägg över i en stekgryta (helst en gammal fin järngryta). Ner i stekpannan lägger du istället två citroner med skal och allt (ekologiska är bra, man slipper skrubba skalet lika mycket då, dessutom är de godare, på alla sätt), delade i åtta delar var (alltså halva klyftor). Bryn dem så att de får lite stekyta, sen lägger du över dem också i stekgrytan.
Efter detta bryner du en strimlad jättestor gul lök (eller två mindre) och en likaledes strimlad röd paprika (för att det blir så fint med det röda). I med dem i grytan.
Ta sedan en burk oliver (ICA har en bra olivblandning som är ekologisk), låt dem rinna av och släng ner i grytan. På med 3-4 deciliter buljong (jag använder ekologisk grönsaksbuljong, men det funkar säkert alldeles utmärkt med kycklingbuljong också).
Låt alltihop få puttra under lock ca 40 minuter eller så. Smaka av då och då. Salta inte, oliverna ger alldeles tillräcklig sälta.
När det doftar alldeles oemotståndligt och tiden nästan har gått kan du reda (om du bryr dig om sådant finlir) med en halv msk Maizena i en dl vatten. Låt koka upp igen och servera.

Tillsammans med bulgur eller couscous och gärna någon mumsig grönsak (vi är helt haricots verts-frälsta) blir detta en bra söndagsmiddag. Med något glas rött vin (rätt fruktigt, annars dödar syran i grytan vinet) blir det en fest!

gladdag

Idag (eh...igår) har varit en gladdag!
Mycket städande och fixande, förvisso, men ändå.

Jag var på gudstjänst i Lunds domkyrka tillsammans med massor av kollegor, både män och kvinnor, och fick njuta av känslan av att "bara" vara glad över att få vara präst. Det här jubiléet har omgärdats av så mycket tankar och funderingar runt samvetsklausuler och oförrätter åt alla möjliga håll, att det har varit svårt att känna den där riktiga glädjen. Men idag var den här. Biskop Christina predikade om hur beslutet faktiskt hade frigjort både män och kvinnor, och biskop Antje celebrerade. Många andra tjänstgjorde, som sig bör i en ordentlig katedralsfestmässa, och både manliga och kvinnliga röster hördes. Hela gudstjänsten kanske inte var riktigt i min smak (ja, jag erkänner, jag har svårt för dans i gudstjänst), men inte en sekund ångrade jag att jag hade slängt på mig kaftanen och åkt dit.

Och nu i kväll kom en bunt av mina vänner hit, mest för att fira min födelsedag, men även lite grann för att fira nämnda jubileum. Det blev en härlig blandning med "gamla" vänner som alltid varit med och nyare bekantskaper som jag gärna ser mer av i mitt liv. En och annan saknades också, som alltid, men många skratt och lite allvar fyllde kvällen bra.

Och dagens hjälte är maken som inte bara skruvade upp skåpen som skrotat i vardagsrummet i månader, utan även bakade bröd, passade barn (inte bara vårt eget utan även hennes kusin), skurade, dammsugade, plockade och gömde undan. Vilken man.

34

I woke up from the singing. My family burst into the bedroom at 6.30, bearing gifts (two books and a packet of Jesus band-aids), chocolate cake and coffee (didn't drink very much of that).
After they had left (yes, I did thank them!), I went back to sleep.
Then at nine I had breakfast with a friend, and then did some pretty boring shopping (tights and other necessities).

At noon, birthday lunch with another friend and some strolling around town. A close friend called from abroad to sing to me, which put a smile on my face for an hour or so.
And at 3.30 my mom and I went to a shoestore to buy me a pair of boots. Yes, they are black. But they have nice high-ish heels.

When I got home, my family gave me another gift (l'Eau par Kenzo), and then husband announced he was taking me out for dinner and the movies. Daughters favourite babysitter arrived, and we went out.

We had tapas and saw Mamma Mia, which was a visual and musical fiesta (though the acting was kind of poor, and the story laughable...but who cares?).

Yes. A very good birthday indeed!

snurrar i min skalle

(för övrigt en riktigt bra låt)

Just nu snurrar det snabbt i mitt och familjens liv. Och jag känner mig fantasilös, så här kommer "Spridda intryck från en prästflicka i september":

* jag ska ha fest på lördag. Ingen mat, bara något snacks-igt. Men vad?
* under oktober kommer jag och maken tillbringa en halv utav fyra helger tillsammans. Det är inte så mycket...
* skoaffärerna är löjligt strömlinjeformade i sitt sortiment just nu: svarta stövlar, stövletter, kängor och pumps. Praktiskt och snyggt, visst, men suck.
* de där hårda grön-rosarandiga salt-mintiga karamellerna som fanns förr ser man dessvärre inte så ofta numera.
* på lördag firar vi 50 år med kvinnor i prästämbetet (i Sverige). Det är coolt. Jag funderar på att dra på mig kaftanen och åka till Lund. Får se hur det blir.
* det är bra att ha fest. Då tvingas man ta tag i saker som skåp som ska hängas upp.
* jag läser Per Svenssons Lutherbiografi just nu. Lättläst och skojig.
* och det gör jag för att jag ska kortsemestra i Luthers födelsestad Eisleben snart. Ska bli riktigt roligt!
* var på föräldramöte på dagi..*harkel* förskolan igår. Jag gillar frök...*harkel igen* personalen.
* och jag borde verkligen, verkligen börja läsa all kurslitteratur till min kurs.

sjalbarn, inte -bebis

Dottern var aldrig riktigt ett sjalbarn. Vi var, är, snarare föräldrar av Anna Wahlgren-skolan, med rätt så strikta rutiner och vagnande. Dock fick jag en bärsjal när dottern fyllde ett, och vi var på väg att åka till Sydostasien i en månad, och lärde mig då använda den.
Den var praktisk på många sätt. Vi hängde den över sulkyn när dottern behövde sova, använde den som sarong på väg till stranden, den fick rycka in som hängmatta till dottern på en båtutflykt. Och så hände det att vi bar henne i den också. Det är sannerligen inte överallt i Sydostasien som det funkar med paraplysulky.

Sedan föll bärandet i glömska. Tills i kväll. Den alldeles snart femåriga stora tjejen somnade på tåget hem från familjemiddagen i Helsingborg, och vi insåg att nu skulle det bäras en sovande tjugokilosklump alldeles för långt för våra snart medelålders ryggar. Tills min blick föll på min fusk-pashminasjal. Jag knöt den, och trädde över huvudet och ena armen. I med barnet, så att hon satt i sjalen, lutad mot sin mor, och så tog vi oss utan större smärta eller matthet genom Malmö.

Tänk, ibland kommer glömd kunskap till nytta. Härligt.

jobba med människor

Idag har jag träffat:
20 fjärdeklassare
3 lärare
2 rektorer
15 begravningsgäster
3 begravningsentreprenörer
4 vaktmästare
26 konfirmander
4 ledare
3 församlingspedagoger
1 konfirmandförälder
6 frivilliga sopplagare
3 assistenter

Dessutom har jag pratat i telefon med:
3 (andra) begravningsentreprenörer
1 dopfamilj
1 funderande
2 konfirmander

Summa summarum har jag idag alltså kommunicerat, mer eller mindre utförligt, med 97 personer. Undra på att jag är trött.

konfimander, massor av konfirmander

Idag var det då alltså konfirmandupptaktsgudstjänst (vilket bra hänga gubbe-ord, för övrigt). Till slut hade vi 26 charmerande ungdomar uppställda i processionsordning, med tre ledare som bar kors och ljus, och en hel bunt med anställda ledare. "Bara" åtta frånvarande är rätt bra, så här andra gången man ses, och på en ovan tid också.

I vilket fall som helst satt konfirmanderna längst fram som en rufsig och översminkad massa, men i respektfull tystnad och faktiskt rätt stor uppmärksamhet. Jeans som hänger på höften och luvtröjor, hopsjunken hållning och läppglans...det är härligt att ha dem där, och övriga församlingen gläds också uppenbart.

Mm, det var en mysig gudstjänst, och efteråt hade vi ett bra föräldramöte. Det blir nog ett bra konfaår det här.

(och så har jag ändrat färg på bloggen igen, förre kyrkoherden vill gärna kunna läsa, och det vill jag ju inte förhindra *ler*)

en skatt i en åker

Ny predikan på prästflickealster. Gudstjänsten är också välkomnandet av församlingens konfirmander.

superwomen

This is a shout-out to some very, very cool women in my life:

My mother. So strong, and so frail at the same time. And my number one rolemodel in more ways than I can count.
My oldest sister, who really is making an effort, and who, in spite of setbacks and weird stuff happening, makes lots of progress all the time. Respect, sister, you will make it!
My youngest sister, who is about to go on a five month trip around the world, on her own! You are so brave, sis, I admire you!
My sister-in-law, who makes the effort to cheer up her looney sister-in-law by caring and sending the sweetest card ever. Thank you, thank you, thank you!
My sister in spirit, J. Because you have a heart that is so much warmer than your tongue is sharp, and we who know you know how awesome that is!
My confidante, and sister in vocation, K. For being there, listening and caring. And for all our evil laughs and superior sniggers!
My dear, dear friend and co-worker A. For being a fabulous listener, wise beyond years, and supremely dirty-minded.

There are many, many more. I am blessed with many sisters, many mothers and friends. Foremost among those not mentioned before are, as I have said many times earlier, those amazing women in the Young Clergy Women Project. You mean so much to me. Love and blessings!

en helt vanlig torsdag

Idag:

* prata om söndagens gudstjänst (med välkomnande av församlingens konfirmander och ledare, samt efterföljande föräldramöte) med assisterande präst
* prata om nästa konfaträff med samma kollega (redan pratad om med pedagog och ledare)
* skriv körschema för konfaträffen och maila till alla berörda ledare och anställda
* förbered måndagens träff med fjärdeklassarna på en skola
* börja skriv julvandringsmanus (ugh, för tidigt, men nödvändigt)
* ring ett sorgehus
* förbered kvällens mässa
* förbered "inför..."-träffen efter mässan
* träffa dopfamilj inför dop (och boka intervju till fösamlingsbladet med dem!)
* börja skriv projektbeskrivning inför stort barnprojekt nästa år
* fira mässa
* led öppen "inför helgen"-träff för dem som vill prata om gudstjänsten på söndag

De två första punkterna är redan avklarade. Resten ska nog hinnas med om jag är lite effektiv. En prästs liv är då sannerligen inte bara söndagsarbete!

att vara präst/pastor och leva i församling

En av mina amerikanska vänner, Erica, skriver klokt om att vara präst/pastor och leva och verka i en församling. Med tanke på den senaste tidens diskussioner, länkar jag dit. Det är lätt att peka på prästen. Men en församling och en gudstjänst är så mycket mer.

Och med det vill jag INTE säga att präster inte har ansvar, eller ska strunta i att förkunna, etc, etc (fyll i valfri sak du kanske vill läsa in på grund av vad du mött eller saknat). Jag bara vill påpeka, lite stillsamt sådär, att frågan är större än prästers fromhet eller brist på sådan, och predikokonst eller brist på sådan. Usch. Nu blev det ett inlägg till i den här frågan. Och det kommer säkert uppfattas, har jag förstått, som ännu ett "en präst försvarar sig". Suck.

Det är tur att Gud är större än våra åsiktsskiljaktigheter.
Det är skönt att Jesus valde lärjungar av alla sorter.
Och det är vansinnigt bra att Anden blåser vart hon vill, oavsett vad vi tycker är lämpligt eller läromässigt korrekt.

a meme

...from ppb. Enjoy!

1. My uncle once used to dance with us children when he returned from "wishing the co-workers at the paper Merry Christmas" on Christmas Eve.

2. Never in my life have I regretted becoming a priest.

3. When I was five I was the same age as my daughter will be in three weeks.

4. High school is forgotten, repressed deep into my subconscious.

5. I will never forget my friend, and wedding priest, Patrik.

6. Once I met an elk in the forest. It was huuuuuge.

7. There’s this boy I know who is the most amazing dad and husband.

8. Once, at a bar, I smiled too much.

9. By noon, I will be hungry.

10. Last night I cried.

11. If only I had a lot of money.

12. Next time I go to church it'll be less than a day since I was there last.

13. What worries me most are all of the horrible things that could happen to my loved ones.

14. When I turn my head left I see the church garden.

15. When I turn my head right I see co-workers talking and laughing.

16. You know I’m lying if I tell you I don't want a cinnamon roll.

17. What I miss most about the Eighties is Bono's long hair.

18. If I were a character in Shakespeare I’d be lady MacBeth. Not!

19. By this time next year I hope I'm enjoying life immensly.

20. A better name for me would be Käraste. Or Älskade. Or Älskling. I like 'em all!

21. I have a hard time understanding why people just can't buy fair trade coffee.

22. If I ever go back to school, I’ll... umm... I haven't left!

23. You know I like you if I tell you.

24. If I ever won an award, the first person I would thank would be God. Yes, seriously.

25. Take my advice, never compromise your beliefs.

26. My ideal breakfast is a cinnamon bagel and a cafe latte.

27. A song I love but do not have is none. None I can think of right now, at least.

28. If you visit my hometown, I suggest coming to my place for dinner!

29. Why won’t people sing more?

30. If you spend a night at my house, you’ll wake up to the kid's morning tv.

31. I’d stop my wedding for... too late! Nothing stopped it *smiles*

32. The world could do without celery.

33. I’d rather lick the belly of a cockroach than spend a night in a submarine.

34. My favorite blondie is my daughter.

35. Paper clips are more useful than keys in substituting missing buttons.

36. If I do anything well it’s liturgy.

37. I can’t help but notice other people's clothing.

38. I usually cry when I can't take it anymore.

39. My advice to my nephew/niece is to educate him/herself. In a field she or he likes, not whatever is useful.

40. And by the way, I should stop blogging now. Right away.

visdom av det lite krassare slaget

Alla behöver en god sanningssägare i sin närhet. Helst en sådan med ett jättestort hjärta och massor av empati. Jag har förmånen att känna flera sådana, och en av dem, vår fantastiska expeditionshäxa (självbetitlad) själavårdade den ledsna prästflickan igår. Många kloka saker sades, de flesta sådana jag behåller för mig själv. Men den här visdomen vill jag dela med mig av:

Man tror att man dör av så mycket, men det är bara döden man dör av.

Så är det ju.

Och för övrigt, tack så väldigt, väldigt mycket för all värme och glada tillrop, och även för alla medhållande ord. Det känns gott att veta att jag inte är ensam, och att det trots detta finns massor att glädja sig åt. Tack.

det skymmer lite grann

Det är stressigt, mörkret smyger sig på. Och jag känner hur en lätt neråtfas är i antågande. Jag har ingen lust med någonting. Det går över, det vet jag ju, om några dagar, men jag vill ju vara pigg och glad! Det behövs nu.
Så den här gången tänkte jag be er om lite hjälp.

Ge mig anledningar att vara glad! Berätta vad som är härligt och underbart just nu. Vad lyfter dig?

allergier schmallergier

Jag gillar mina katter. Åtminstone när de inte river på soffan, kräks upp hårbollar, gnäll-jamar hela kvällar, kissar utanför lådan, hårar ner min kaftan, går i vägen... Jo, jag gillar dem faktiskt, men om det finns en enda sak som är riktigt irriterande och jobbigt med dem, är att de får massor med nära vänner att må dåligt. Det är som om jag och maken och dottern allihopa har en förmåga att dra till oss vänner som inte tål katter. Och på det sättet kompliceras genast umgänget ordentligt. Man måste hitta andra ställen att bo till vänner på besök, kan inte bjuda över folk hur som helst... Störigt, och dumt. Och det finns absolut ingenting att göra åt det (inget jag är beredd att göra i alla fall, avlivning/bortskänkning är inte riktigt aktuellt).

rik inför Gud

De tre vansinnigt disparata texterna inför morgondagen syntes mig i stort sett omöjliga att sammanföra i en predikan, men det blev rätt så bra, tycker jag nog. Maken, däremot, ansåg att det var en av de bästa, om inte den bästa, predikan jag skrivit. Nåja, kanske inte. men helt ok i alla fall. Läs den, om du vill, på prästflickealster.

pencil prayer

I bought a book, in the Washington National Cathedral shop, called Pencil Prayer by author Berthe Amoss. It is basically a book on how to pray using drawings, based on Ignatian exercises. And it's brilliant! I am not a very contemplative person, but I am creative, and to be able to use that creativity to deepen my spirituality is a cool thing indeed.

I used the book mainly as inspiration. Some of the advice is very good, others I ignored. I like working with ink and pens, as well as pencil, so I decided not to heed the advice to work only with a 2B pencil. Neither will I do any of the exercises based on contemplating/praying to Mary, mother of God. I like, admire and respect her well enough, it's the pray to (through) part that doesn't sit well with me.

Anyway, I have never been able to keep a journal, but this prayer journal thing might work. I have written and drawed for four days now, and it feels really good. Writing and drawing to someone makes all the difference, I guess. Someday, when the drawings and writings are not too personal, I'll scan a page or two to show you what it looks like.

luddighet och fikonspråk

Jag hade inte tänkt uttala mig om hela Heberlein-debatten. Tyckte inte jag hade någonting att tillföra egentligen, orkade inte skriva om dessa frågor som faktiskt inte speglar min verklighet. Men, ok, nu, efter att ha läst så många åsikter till höger och vänster, har jag några reflektioner:

* att besvara Anns frågor tolkas gärna av hennes supportrar som påhopp eller tillrättavisningar. Framförallt om det är en biskop som besvarar. Hade biskoparna inte gjort det, hade det naturligtvis varit så att Ann hade blivit "ignorerad" eller "nedtystad".

* när präster predikar bara snällhet eller samvete, blir jag också frustrerad.

* en gudstjänst utan syndabekännelse gör mig också ledsen.

* det läggs väldigt mycket tyngd vid Anns TD-titel. Märkligt, när hennes rop handlar om en kyrkomedlems rop, och inte den akademiska gräddans åsikter. Man glömmer också, i det ivriga medhållandet, att till exempel Antje också är TD ( i systematisk teologi), när hon kritiseras är hon "bara" biskop.

* jag retar mig också på "verksamhetskyrkan", men ser hur den på allt fler ställen faktiskt är på väg bort, och ersätts av en kyrka med ett tydligare centrum i gudstjänst och tro. Ett centrum i Kristus.

* och den anti-klerikalism som uttrycks i kommentarsfält och blogginlägg på många ställen gör mig, naturligtvis, absolut tokig. Vi präster är inte bättre än alla andra, verkligen inte, men vi är också satta att tjäna församlingarna. Det som uttrycks i gudstjänsterna är sällan prästens egna infall, utan ett uttryck för en lång utveckling i just den församlingen. De präster som självsvådligt går emot den teologi och anda som råder i en församling blir sällan långlivade där. Det vill säga - gudstjänsten är inte endast prästens att bestämma över. Hoppa inte på enbart prästen.

* och till sist - jag gillar inte när man för en kyrklig debatt via debattinlägg i Expressen mfl. Och jag undrar om inte det kunde vara mer konstruktivt, och definitivt mer kristet, att ta invändningarna man har mot en gudstjänst, eller en hälsningsfras, eller vad det nu kan vara, och gå till den berörda församlingen eller prästen med dem?

Men, detta är en nyttig diskussion. Många har vittnat om att de känner igen sig i Anns beskrivning av kyrkan, och det är sorgligt och ska tas på allvar. Jag hoppas att alla dessa människor nu kan känna sig stärkta, och våga komma med sina funderingar och förhoppningar, och invändningar, till församlingarna. Först då kommer det hända något.

Och för övrigt...i min församling talas det om synd, där bekänns synd, och där betonar vi gudstjänsten. Lite synd är det då, kanske, att Ann aldrig hittat dit. Men hon, liksom alla andra, är varmt välkommen om hon vill.

*sighs*

Third evening in a row working tonight.
Fall is here.

My calender is filling up with meetings and more meetings.
Fall is here.

It is still dark when I get up.
Fall is here.

Next week, I will start working on the script for the Christmas play.
Fall is indeed here.

if I could vote...

...and not vote on any of the other (reasonable) candidates, I would go for the first Palin. Yes, the first.




But, alas, I am not allowed to vote in this election. Leader of the free world, eh? Then let me vote! *mutters* Oh well.

(thank you Sarah for the link)

G-U2-D

Det finns djup i Herrens godhet, och dess gränser ingen ser.
She moves in mysterious ways.

Jag förstår inte allt.
Men jag vet att mycket, det mesta, är av Gud.
Och där finner jag vila.

Guds vägar är mystiska, i sanning, och gränserna vet ingen om. Inte jag, inte du. Vi vet inte ens om det finns några. Och i den osäkerheten kan jag dras in i centrum, in i Guds bultande hjärta, och där finner jag ro. Där finner jag vila.

It's all right, it's all right, all right.
She moves in mysterious ways.
It's all right, it's all right, all right.
She moves in mysterious ways.
Love.
It's all right, it's all right, all right.
Lift my days, light up my nights.
Love.

från dagens predikan

Min kollega J avskedspredikade idag. Det var stor baluns med tal och avsked på kyrkkaffe och personalfest.
Från hans predikan, sedvanligen (för honom) fylld med diverse citat, tar jag med mig den enkla lilla pärlan: "Val är gudalikhet". Valen vi gör, att göra dem, är en del av vår gudalikhet, eftersom Gud själv har valt, om och om igen. Ett av Guds största och svåraste val är att välja oss, ända in i döden. De val vi gör, svåra och lättare, kan inte rimligtvis vara ens i närheten, och ändå kan vi genom dem komma en liten smula närmare Gud bara genom den processen.

Något att fundera över ett bra tag framöver. Tack J!

Uppsala

Jaha, så har Kyrkledarhögskolan dragit igång.
Och just nu är känslan lite jaha, faktiskt. Precis som prästflickans syster i anden, Jeez, konstaterar på deras gemensamma blog Clergy Chicks a traveling, är folk som ska utbilda pedagoger sällan särskilt pedagogiska, dessvärre. Men det blir säkert bättre och mer inspirerande efter hand.

Det var kul att träffa en massa gamla bekanta, och lära känna nya skojiga människor. Det blir nog roliga år det här.

äh, lägg av nu!

Jag tycker att det räcker med räntehöjningar nu. Det blir liksom mindre kul med en en-och-en-halv-miljonkronorslägenhet för varje kvartsprocent Riksbanken höjer.

Jag bara hoppas att det stämmer som de säger med att detta ska vara den sista på ett bra tag (har de inte sagt det förr?) och att det till och med kan tänkas komma lite sänkningar snart. Så länge allting har stabiliserat sig med snorlåg ränta och höga priser tills dess att vi ska sälja i framtiden... ;)

re-evaluation

The thing is, the older I get, the less sure I am of myself, of the world and just about everyone else.
I re-evaluate the whole time. Sometimes it is about myself. I discover new things, I make gruesome mistakes, I hurt and get hurt. And in the process I understand humanity a tiny little bit more for every stumble and every wrong. I get less inclined to judge others. The bliss of age, someone might say, while I would put it down to simple identification. If I err in a certain way, I will be less judgmental if someone else does it too. Or at least that is how it works most of the time.

Other times I re-evaluate my world view, other times people I meet or know of. And sometimes I re-evaluate God and faith.

God can stand this my scrutiny, of that I am sure. Probably the hardest thing of all this constant processing is the re-evaluation of relationships, both professional and personal. And at the same time - if I did not choose my husband again and again, would I not be a bad wife? So I choose. At times the answers are not as easy as I would like them to be, other times they're already there when I start thinking. But I do it. I choose. And for now, since I cannot say anything of what tomorrow brings, this is the life I choose. Not because there are no other options, but because this is the life where I love and am loved, need and am needed.

Let tomorrow worry about tomorrow. Today I choose here and now.

Re-evaluation done. For now.