Dottern var aldrig riktigt ett sjalbarn. Vi var, är, snarare föräldrar av Anna Wahlgren-skolan, med rätt så strikta rutiner och vagnande. Dock fick jag en bärsjal när dottern fyllde ett, och vi var på väg att åka till Sydostasien i en månad, och lärde mig då använda den.
Den var praktisk på många sätt. Vi hängde den över sulkyn när dottern behövde sova, använde den som sarong på väg till stranden, den fick rycka in som hängmatta till dottern på en båtutflykt. Och så hände det att vi bar henne i den också. Det är sannerligen inte överallt i Sydostasien som det funkar med paraplysulky.
Sedan föll bärandet i glömska. Tills i kväll. Den alldeles snart femåriga stora tjejen somnade på tåget hem från familjemiddagen i Helsingborg, och vi insåg att nu skulle det bäras en sovande tjugokilosklump alldeles för långt för våra snart medelålders ryggar. Tills min blick föll på min fusk-pashminasjal. Jag knöt den, och trädde över huvudet och ena armen. I med barnet, så att hon satt i sjalen, lutad mot sin mor, och så tog vi oss utan större smärta eller matthet genom Malmö.
Tänk, ibland kommer glömd kunskap till nytta. Härligt.
3 kommentarer:
Häromveckan var jag hem till Jeez och lekte med E&e och åt middag och myste och pyste och avrundade det hela med att inse att Lilla Skorven fick magknip och inte alls hade lust att åka vagn hem. Jättelite lust.
Nu är det ju dessutom en god bit hem till mig från Kristineberg: Tunnelbana till centralen, sen pendeltåg hela vägen ut till Haninge, så hemfärden med magknipigt barn kändes rätt lång.
Som lök på laxen så var faktiskt inte bärsjalen med, den som alltid brukar ligga i en sån där tygpåse i korgen under vagnen.
Illa.
Men Jeez räddar, lånar ut en babybjörn.
Han somnar gott i den, vi tar oss hem, situationen fungerade.
Men jösses vilken grej. Jag som är van vid bärsjalen, varför i hela fridens namn använder människor babybjörar? De är ju fullständigt katastrofalt mycket sämre att bära i!
Absolut bättre än ingenting, utan den hade vår hemfärd blivit mycket jobbigare, men...
...bärsjalar är en underbar uppfinning!
...och nej, jag förstår inte...Jag gillar också rutiner och stabilitet, innebär det att jag gillar Anna Wahlberg också? Borde man läsa något nu? (Jag är SÅ DÅLIG på att vara så där bra påläst)
(Ja, vi har ammat lite, nu ska jag gå och lägga mig igen!)
*ler* Dotra, och vi, älskade vår Babybjörn. Men det är ju olika från unge till unge, och förälder till förälder.
anna-grejen då... Hon är ju rätt negativ till bära barn-trenden överhuvudtaget, utan tycker att man ska använda vagnen istället. Barn ska sova i vagn, utomhus, under dagen (på bestämda tider, och bestämd längd på sömnen), och i egen säng på natten. För oss var det alldeles uppenbart jättebra.
Och läs du på, om du har lust. För oss var Barnaboken (av Anna Wahlgren) superbra, men jag vet andra som avskyr den. Men det är ju alltid bra att veta vad man, och andra, pratar om.
Ska kolla efter den på biblan idag...
Skicka en kommentar