prästerlig lördag

Långsam förmiddag.
Sedan iväg till jobbet. Först göra psalmblad, sedan kyrkcykeln till äldreboendet för gudstjänst. praktikanten skötte alltihop med den äran.
Tillbaka till kyrkan. Köpte glass och skrev vigselbevis. Sedan dryga timmen på konsert: Haydns Stabat Mater. Mycket sorgligt och vackert.
Och efter det vigsel. Jag sjöng vigselbönen riktigt illa, annars var även den gudstjänsten trevlig och lyckad.

Och i kväll blir det predikoskrivande. Jag har en bra tråd, får se hur långt jag kan dra den.

Dagens fundering: Om vi i kyrkan blir av med/avsäger oss vigselrätten och istället ägnar oss åt att välsigna civilt ingångna äktenskap, kommer säkert de stora bröllopen fortfarande vilja ha den kyrkliga ceremonin, men kommer de små bry sig om att komma till oss, om det innebär att de måste ha två ceremonier? Jag tror att vi kommer förlora en del av dem, dessvärre. Är det värt det? Kanske.

hm, fotboll

Somnade igår under matchen. Jag var nog inte ensam. Maken till trist match får man ju leta efter.
Och idag var Metros löpsedelsrubrik "Zatan!".
För det första: Zlatan är inte den onde. Tro't eller ej. I själva verket tyckte jag nog att han gjorde ok ifrån sig. Det borde vara lysande, och det var det sannerligen inte, men det var ok. Däremot är mediernas fixering vid honom tröttsam.
För det andra (varning för pryd kristen reaktion här): Måste de verkligen göra den kopplingen? Sur kan man väl vara över förlusten, men djävulen?

Oh well. Annars är vädret fint, och prästflickan trött.

anti anti-girlie?

Gjorde en snabb svep genom Aftonbladets blogglänkar angående Girlie, ja, ni vet, tjejglassen. Och om det är något som blir pinsamt uppenbart då är det inte hur upprörda konsumenterna är över det idiotiska påfundet "tjejglass", utan hur upprörda de är över att några är upprörda. Det är pk att vara anti-pk, helt enkelt, och det fulaste du kan vara är feminist.
Prata inte om könsmaktordning och stereotyper, då kommer hela den hånfulla, cyniska bloggosfären jaga dig med blåslampa, eftersom du, fy bubblan, vågat ta något på allvar.

Jag tänker inte äta den korkade glassen. Lustigt nog gillar jag nämligen varken rosa eller glitter, trots att jag är av det kvinnliga könet. Frågan är om jag ens tänker köpa en till dottern, trots att hon är i prinsessåldern. För att jag tror att de bilder vi förmedlar till våra barn är viktiga. För att jag vill att hon ska kunna känna sig lika mycket som kvinna i grått eller grönt. För att jag vill att hon ska ha alla möjligheter.
Och vad har det med en enda liten fjuttig glass att göra? Jo, på samma sätt som stringtrosor till femåringar är dåligt, på grund av de associationer de ger, är detta dåligt, för det bekräftar de könsroller och stereotyper som alltför länge har utmålat kvinnor som lägre stående varelser, enbart kapabla att bry sig om barn, shopping och smink. Sådana som inte behöver få chefsposter, eller ens lika mycket betalt som män. För vi är ju "bara" kvinnor. Men nu har vi ju i alla fall fått en egen glass. Så... fint. Tack.

Ja, jag är politiskt korrekt, och stolt över det! Ja, jag är feminist, och kommer alltid vara det.

kaboom, ett kök!

I helgen köptes en kyl/frys. Siemens, rostfri. Fin, och rätt billig.
Och idag köpte vi ett kök...!

Det blev den här varianten: Mano från Kvik. Men vårt kök är ju längs en vägg, och vi har beställt den underbara bänkskivan Virrvarr (fast antracit och inte ljusgrå), med kant av valnöt. Det kommer stå sig fint till golvet, som jag också tänker ska vara valnöt. Mm.
Jag var lite sugen på ett högglansigt kök, men hejdade mig. Hur länge kommer det kännas kul, liksom? Har ju ingen lust att byta om fem år för att det känns alldeles för...2007.

Men det är läskigt hur pengarna bara springer iväg.

fastar vidare

Det är fruktansvärt trist, men nu spurtar vi. I år har fastan inneburit att det endast intas flytande föda på kvällen/efter man kommit hem. Soppor, smoothies, juicer, och i något enstaka lyxigt tillfälle, milkshake. Jag är ruskigt trött på det, och gissa om det blir något mumsigt på påskdagen!
Men å andra sidan är det rätt trevligt att bara äta något lätt på kvällen, man blir inte lika däst, och så är det ju bra för vikten. Nåja, pastagratängernas tid är nog förbi, men inte 17 tänker jag äta soppa varje kväll efter påsk ändå. Fasta är fasta, fest är fest.

sömnigt

Det är ju så konstigt. Hur kommer det sig att en enda liten fjuttig timme kan spela så stor roll? Det var svårt att somna igår, och det var svårt att vakna i morse. Uff.

vår

Det är skönt med värme.
Små tusenskönor är fina.
Sol bländar på ett rätt trevligt sätt.
Mm, inte alls illa. Inte alls.

korttidsdagis

Jag skulle vilja ha ett korttidsdagis. Ett där man kunde lämna in sitt barn för nån timme eller två, ungefär som på IKEA. Tänk så många saker som skulle underlättas då: klippa sig, handla skor, prata med köksfirmor (ja, måste ställa in ett sådant besök i morgon eftersom barnet är sjukt), läkarbesök osv. Eller så kunde det vara en liten, liten ventil för trötta pappor och mammor utan massor av släkt som omedelbart ställer upp och passar guldklimpen.

Rent praktiskt skulle det förstås vara lite krångligt. Man skulle väl vara tvungen att ha en åldersgräns (såväl nedre som övre), och ett maxantal, och så skulle det nog vara smart att göra det i någon slags medlemsform, dvs man blev medlem och så registrerades alla uppgifter, och man betalade en summa per timme eller nåt. För säkerhetens skull. Dyrt skulle det säkert vara, men det är det å andra sidan med barnvakter också (åtminstone om man betalar dem vad de är värda).

Nåja. Är det någon som hoppar på idén är jag din första kund, bara så du vet! Jag älskar min dotter mer än något annat i världen, men emellanåt kunde det vara praktiskt att inte ha en energisk, non-stop-pratande treåring med sig. Och att då veta att det finns ett ställe jag kunde lämna henne en timme, och att jag kunde känna mig trygg med det, skulle vara guld värt.

(Jag vet att det redan finns någon slags variant, med dessa lekland som dyker upp överallt och där man emellanåt kan lämna sitt barn för en extra avgift, men de är liksom lite för röjiga och galna för det mesta, jag skulle inte vilja lämna dotra där, även om jag gladeligen går dit med henne nån gång.)

weekend

Ännu en galet intensiv arbetsvecka närmar sig sitt slut. Det ska bli skönt att vara ledig fredag och lördag. Söndag jobbar jag (förstås), men det är mest bara roligt, jämfört med en del skrivbordsarbete, ringande av samtal, springande på möten mm, som fyller en prästs vardag. Jag gillar det också, men det finns sällan någon vila i det, som det gör med gudstjänsten.

Och på lördag får vi besök hemma, av en god vän som jag inte haft kontakt med på många år. Jättekul att ha återupptagit den!

buxtehude

Jag börjar bli gammal. Jag har just deklarerat för kyrkomusikern att jag föredrar ett stycke av Buxtehude som postludium framför ett livligare, gladare. Hrumpf. Jag som avskyr Buxtehude. Eller gör jag det?

lätt triumf

Den här helgen blev en arbetsseger. Jag har varit så fruktansvärt trött, och motvillig. Men allt har gått riktigt, riktigt bra!

Igår - gudstjänst på äldreboende (där jag var med som sällskap, vår praktikant skötte alltihop med den äran), och sedan dop. Det blev en härlig gudstjänst med ovanligt mycket folk och mycket känsla, till och med glädjetårar.

Idag - högmässa. I församlingen fanns en trio herdar (nuvarande, förre, och förrförre), och alla var mycket uppskattande och sade snälla saker om predikan. Härligt. Vi är lite dåliga på feedback i kyrkan, framförallt präst till präst, och det var roligt att få så mycket positiv kritik. Församlingen i övrigt var också mycket nöjda, liksom övriga medverkande. Skönt när det klickar.
Och så gudstjänst med små och stora. Predikan var en bejublad sketchsamling ur Bibel för barn, eftersom vi hade bibelutdelning. Vi hade lagt mycket jobb på att förbereda, bla hade vi tillverkat en jättelik fisk av en lektunnel, och så spelade vi upp Jona, David och Goljat, Jesus i templet som 12-åring, och brödundret. Vi hade jätteroligt, församlingen hade jätteroligt, kören var duktig och våfflorna efteråt smakade mums.

Bra dag. Bra helg. Trött. I morgon - nya tag!

dagens predikan

... ligger på Prästflickealster.

oundgänglighet

En av de stora nackdelarna med det här jobbet är att det är så fruktansvärt svårt att vara borta. Nu är dottern lite sjuk igen, och någon av oss måste följaktligen vabba i morgon. Jag kollar kalendern.
Måndag. Två begravningar. Inte jag i morgon således.
Kollar tisdag. Påskvandringar. Uff. Om jag vabbar då sätter jag mina kollegor på pottkanten. De måste hitta en lärjunge/Maria från Magdala, och det på ett dygn. Inte lätt. Likadant på onsdag och torsdag...
Så då blir det makens elever och kollegor som råkar illa ut, om och om igen. Det känns förfärligt, men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna göra annat.

ska ni partna er i kyrkan?

Eller vad ska man säga?
Ja'et till ingående av partnerskap i kyrkan är glädjande, men precis som väntat är RFSL småsura eftersom biskoparna tycker att ordet äktenskap ska vara reserverat för heterosar. Men deras invändningar kommer vara milda fläktar i jämförelse med alla "nu är det kört för ekumeniken" och "Svenska kyrkan är politiskt styrd" och så vidare, som kommer komma. Nu blåser det upp till storm, men jag är övertygad om att biskoparna vet detta, och att de är beredda.

Och jag tycker att de har rätt. Någon måste vara först, och vi har ju onekligen debatterat och diskuterat frågan om homosexuellas plats i kyrkan i över trettio år. Tiden är inne, heck, den är mer än inne, den är på väg ut genom köksingången igen efter att ha valsat runt i samtliga rum.

Jag ska med glädje förrätta partnerskap om jag får. Men innerst inne kommer jag tänka att jag, trots alla disclaimers och undanflykter biskopsmötet kommer med, viger människor som älskar varandra. Inte "partnar", viger.

en ordentlig fest

Min far fyllde 60 igår (ja, min riktiga pappa, inte den biologiska). Det festades på olika sätt en hel dag.
Min festdag började iofs med en stressad kort-shopping i Köpenhamn (maken hade städat bort mina finskor), och sedan en trevlig, men även den kanske i kortaste laget, minilunch med min norska väninna som bor i Köpenhamn.
Sedan var det mottagning på faderns företag. Massor med folk, många "hej, jag är Maria, Xs dotter", och en del vin. God buffé med bla annat soltorkade, inlagda oliver, blå potatischips, lättsaltad lax, kycklingspett, friterade räkor osv.
Klockan sju anlände vi sedan till styvstyvfarbroderns restaurang i centrala Köpenhamn, för sex-rätters middag! 1. Dillskum med stenbitsrom 2. Hummersoppa 3. Lättsaltad lax 4. Tournedos Rossini (alt rödfisk) med ett litet potatistorn 5. Sex sorters ost och oliver 6. Tiramisu och glass. Allt naturligtvis ackompanjerat av bra vin och gott bröd. Efter många trevliga timmar rullade vi därifrån. Kom hem halv tre... Men jag är oväntat pigg idag, vilket var tur med tanke på att jag har haft en mycket energisk och pigg liten dotter att ta hand om idag, då personalen på dagis har planeringsdag.

utmanad - igen

Blev utmanad av såväl Madicken som fru Babsan. Och förvisso har jag gjort en dylik meme tidigare, men vi kör väl igen då.

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag räknar bokstäver i ord och meningar, och buntar ihop dem fem och fem tills jag fått jämna femtal. Mest när jag är stressad. En fördel finns det med denna knasighet, och det är att allt skrivande av skyltar har blivit enklare, då jag omedelbart ser hur många bokstäver som ska in, och vilken bokstav som är i mitten.
2. Jag avskyr verkligen tobaksrök, och därmed dessvärre alla människor som röker i min närhet (när jag inte har en chans att komma undan, t.ex. i bankomatkön).
3. Jag kan löjligt mycket om nordamerikanska indianer. Ett tag kunde jag minst en stam för varje bokstav i alfabetet, utom r, å, ä och ö.
4. Jag kan nästan inte äta varm mat på morgonen. Utom gröt.
5. När jag vill koppla av på en ledig dag åker jag in till stan. Massor med folk och högt tempo är mer avkopplande för mig än ett tomt hus och långsamhet.
6. Jag gillar verkligen inte husmanskost. Ju mer främmande, desto bättre, i själva verket.

Och så ska den vidare...hm...
Jonatan
Cissi
Fredrik
Ola
Marta
Mattias

kobra

Är Kobra det bästa på svt just nu? I vilket fall som helst är det ljuvligt med ett kulturprogram med så mycket humor och så lite vördnad gentemot överheten. Carl Bildt-intervjun var hysteriskt rolig i all sin enkelhet.

alldeles galet vårglad

Det är ju helt otroligt! Det blev vår igen, i år igen! Det var alldeles ljummet idag, så ljummet att kortärmat funkade i solen (och med lite vilja även i skuggan). Å, snälla, låt det vara så här ett litet tag, så att alla de lyckliga leenden och slutna ögon vända mot solen som jag har sett idag kan få finnas kvar, ett litet tag i alla fall.
Lycka.

Tänk, när jag var yngre brydde jag mig inte om vår och sol och värme. Då var mörker bra, för då kunde man tända ljus, och kyla härligt, för då kunde man vara inne utan att ha dåligt samvete. Ack, den ungdomen. Skönt att man blir visare med åren *ler*

jag = störig

Hemma igen efter två roliga och fullständigt utmattande dygn. Det var lite enklare att åka på läger i förra församlingen, hade ju bättre koll på vad mina ledare gick för och planerade alla pass ihop med pedagog. Nu har vi ingen pedagog med i den här gruppen, så då blir det att dra det pedagogiska lasset själv, på gott, men mest på ont. Är ju faktiskt inte pedagogiskt utbildad, vansinnigt nog (hoppas de ändrar det i prästutbildningen, och det snart!).
Nå, kul var det i alla fall, som sagt. Men jag är ju en hemskt irriterande person.

Först gör vi en framtidsspaning, 25 år in i framtiden. När åsikten "Sverige kommer vara översvämmat med invandrare" kommer, tvingar jag vederbörande att förklara hur h*n menar. Och sedan ber jag ungdomarna definiera svensk. Resultatet, efter låååång diskussion, blir att man måste ha minst en "svensk" förälder. Att ingen då rimligen överhuvudtaget kan vara svensk ignorerar den mest högljudda av ungdomarna, och när jag kollar hur många svenskar det då kan finnas i gruppen (dvs hur många som så vitt de vet inte har minsta lilla gnutta utländskt blod i sig) är de bara 5 av 22. Dystra tider för herrefolket, således. Även hedersmord och -brott kom upp som förfärliga och i anknytning till just invandrare.

Och idag gjorde vi dilemmasagan om greven och grevinnan (från MOD, världens bästa material om fördomar och roller) och där häver ungdomarna utan att blinka ur sig att den otrogna grevinnan hade sig själv att skylla för sin egen död och att vakten som dödar henne på order från greven är nästintill oskyldig eftersom han "bara lydde order" (ja, liknelsen med Nürnberg kom upp)! Irritationen var stor när jag gång på gång ifrågasatte om det verkligen var ok med dödsstraff för otrohet, eller att låta andra bestämma ens egna handlingar. För att inte tala om hur de muttrade när jag påpekade lite stillsamt att de just godkänt hedersmord!

Nåja, det ska påpekas att inte alla våra konfirmander är reaktionära kvinnoförtryckande rasister, men det är lite otäckt att se hur svart-vit en del av dem tror att världen är, och hur lite konsekvenser de kan se av sina uttalanden eller handlingar. Förhoppningsvis är de något mer eftertänksamma efter den här helgen.

lägertajm!

Nu är det snart dax för läger, kl 17 i eftermiddag åker vi. 25 glada musikkonfirmander, tre ledare, kantor och jag. Det ska bli riktigt kul!
Helgen kommer innehålla pass om människovärde (rasism, dödsstraff, abort mm), mycket sång och skoj, och naturligtvis Melodifestivaltittande för de som så önskar. Vi kommer också hinna med en kvällsmässa (Per Harlings Mässa i Viston kommer till användning igen, så slipper jag titta på noterna ;o), några andakter och utelekar. Mm, en härlig helg hoppas jag.

köksdrömmar

Och mitt i allt annat var vi på IKEA och pratade med kökskonsult (som var impad över hur väl jag kunde deras köksplanerardataprogram), och har beställt tid hos Noblessa. Nästa steg är kvik, och kanske någon av de dyrare firmorna.
Är jag hopplöst Svensson-trendig om jag vill ha ett vitt högblankt kök utan handtag? Det måste ju liksom vara ljust, rummet är inte så himla stort, och det måste funka estetiskt sett om sju år också. Tänkte att jag kunde göra det lite skojigare med att ha en virrvarr-bänkskiva i alla fall. Och så mörkt trägolv.
Nåja, ekonomin sätter ju, som alltid, p för de vildaste drömmarna (i stil med corianbänkskiva eller låddiskmaskin) men rätt kul är det i alla fall.

ännu ett steg mot Kina

Har idag varit på läkarundersökning inför adoptionen. Då är det "bara" testresultaten från den (och makens dylika) vi väntar på, och så ska vi skriva lite brev och ta lite foton. Sen är det iväg med hela bunten till Notarius Publicus, UD och kinesiska ambassaden.

bort med religionen?

"Vårt mångkulturella samhälle måste ha konfessionslösa torg där alla kan mötas."
Orden är Heidi Avellans, Sydsvenskans politiska chefredaktör. Det är ovanligt religionsfientligt, till och med för att vara annars rätt så antikyrkliga Sydsvenskan. Och ovanligt blåögt och, i ärlighetens namn, korkat, för att komma från en person jag antar är rätt bildad.
För hur ska jag kunna lägga av mig min religiositet?
Och när jag ändå håller på och lägger av mig viktiga delar av min personlighet som inte gillas av alla, varför inte lägga av mig min kvinnlighet? Eller vänta, naturligtvis min politiska åskådning? Min ögonfärg, eller sexualitet, eller mina svarta kläder, för de sänder ju signaler även de.

Ja, låt oss förbjuda alla meningsyttranden, alla uttryck för åsikter, alla symboler för ideologier. För då får vi till slut verkligen ett fritt samhälle. Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar. Bah.

tyskt dagismörker

Den tyska dagisdebatten är vansinnig, man måste nästan, men bara nästan, skratta när man hör uttalanden som företagsledaren Wolfgang Grupps:
"- En riktig mor tjänar gärna mindre om hon helt och hållet kan gå upp i sin modersroll. I vårt företag är det förbjudet för män att ens fråga om de kan ta pappaledigt. Männen har ju viktiga uppgifter att sköta"
Vart tredje svenskt barn ska också vara psykiskt stört, enligt vissa tyska debattörer, och detta på grund av de "socialistiska förvaringarna" som vi kallar förskola eller dagis.
Håhåjaja. Om deras slutledningsförmåga och debatteknik är bevis på hur sund man blir av att ha en hemmamamma, så är jag ju riktigt nöjd med att ha gått på dagis, och med att dottern min själv går. Och ja, just det ja, hon älskar varje sekund, och kommer därifrån glad och en smula klokare varje dag.

nya hyresgäster

Har visat lägenheten för potentiella nya hyresgäster idag. Det är ju avsevärt mycket mer avslappnat än att ha visning inför försäljning. Inget hysteriskt plockande eller ommöblerande här inte, bara lite städning och ljuständning.
Hoppas bara att det blir en trevlig familj som kommer hit, det önskar jag våra fantastiska grannar.

Och för övrigt får vi äntligen komma och ta en ny titt på vår lägenhet på onsdag. Då ska varenda vägg mätas! Och sedan är det dags att beställa tid hos köksfirmorna, ska bli spännande att se vilka förslag vi får. Något mindre spännande, snarare lätt smärtsamt, lär väl kostnaden bli. Men ett bra kök är värt mycket.

stress

Ledig igår. Idag: två sorgehussamtal, ett dopsamtal och ett dop. Söndag och måndag: ledig. Tisdag: inte en ledig sekund. Morgonbön, möte om församlingsintruktionen, begravning, lunchmöte om pressfrågor, öppet hus för små och stora, och mellanstadiegruppen. Sen andningspaus i en timme, på vilken jag förflyttar mig till Lund för kinesiskalektion. Puuust. Och sen ser onsdag nästan lika galen ut, sen är jag ledig torsdag, och på fredag åker vi på läger.

vimmel

Lunds stift har haft teologdag idag. Massor, och massor med präster (över 400). Många gamla bekantingar från tiden i Lund, och en och annan ny bekant. Jättekul!
Dessutom inspirerande föredrag av Lena Sjöstrand och Karl-Gunnar Ellverson om riter och kyrkliga handlingar. Medverkade gjorde också äb Anders Wejryd med en bejublad liten reflektion runt närvaro kontra närsynthet.
Och så tog vi farväl av biskop Christina med sång och tal, och hon kunde knappt välsigna oss under mässan, så rörd var hon.