2007-03-31

prästerlig lördag

Långsam förmiddag.
Sedan iväg till jobbet. Först göra psalmblad, sedan kyrkcykeln till äldreboendet för gudstjänst. praktikanten skötte alltihop med den äran.
Tillbaka till kyrkan. Köpte glass och skrev vigselbevis. Sedan dryga timmen på konsert: Haydns Stabat Mater. Mycket sorgligt och vackert.
Och efter det vigsel. Jag sjöng vigselbönen riktigt illa, annars var även den gudstjänsten trevlig och lyckad.

Och i kväll blir det predikoskrivande. Jag har en bra tråd, får se hur långt jag kan dra den.

Dagens fundering: Om vi i kyrkan blir av med/avsäger oss vigselrätten och istället ägnar oss åt att välsigna civilt ingångna äktenskap, kommer säkert de stora bröllopen fortfarande vilja ha den kyrkliga ceremonin, men kommer de små bry sig om att komma till oss, om det innebär att de måste ha två ceremonier? Jag tror att vi kommer förlora en del av dem, dessvärre. Är det värt det? Kanske.

7 kommentarer:

Monica Olsson Kolkman sa...

Om dagens fundering. Är det värt det? Kanske, ja. Om man verkligen tycker om romantiska kyrkbröllop så smiter man väl in på fredagen och viger sig civilt med två vittnen och har det stora bröllopet på lördagen, inkl kyrklig vigsel.
Så fungerar det här i Holland.
Fördelen tror jag är att den kyrkliga vigseln blir just vad den redan är, man ingår äktenskap inför Gud. Vill man inte lova något inför Gud, så gör man inte det. Eller så lovar man inte inför någon, bara inför varandra och förblir sambo (så resonerar min "svägerska", min svågers sambo).
Monica

Maria sa...

Mm, i grund och botten lutar jag nog åt det hållet själv (med civiläktenskap och kyrklig välsignelse alltså) men idag slog den här funderingen mig. Hade nämligen just en liten vigsel, och min misstanke är att paret ifråga nog inte hade haft dubbla ceremonier om det hade varit enda sättet att få det kyrkligt.
Men som sagt, det kan det vara värt för att få teologin med sig, som lutheraner lär vi ju att äktenskapet är en världslig ordning.
Nåja, spännande att fundera runt iaf.

kantorn sa...

så länge du verkligen sjunger vigselbönen och inte begravningsbönen så är jag som kantor nöjd. Har varit med om att en präst sjöng begravningsbönen på vigsel. Jag kompade naturligtvis bön för vigsel, men slutade rätt snart.....

Maria sa...

*asg* jag har hört om en präst som inledde en vigsel med "vi har samlats här idag för att ta avsked av...öh...NNs och NNs ogifta status!"

Vonkis sa...

...ogifta status... Snygg räddning!
Jag och en kompis har en fundering som vi hoppas att du eller nàgon som läser här kan hjälpaoss med.

Hon är protestant och väntar barn med en katolik. Nu har hans morföräldrar 8som är väldigt aktiva katoliker) börjat att oroa sig för hur det ska gà för barnet om det inte döps katolskt. Pappan är inte religiös av sig, det är min kompis. Kan man "hoppa över" dopet i svenska kyrkan och istället ha en barnvälsignelse och sà fàr barnet själv bestämma sig för om det ska bli protestant eller katolik när det blir äldre? Alltsà, genomför Svenska kyrkan barnvälsignelser?

Hmm, det blev mest en massa svammel men jag hoppas att du förstàr vad vi menar ändà...

Maria sa...

vonkis: Nja. Barnvälsignelse ska du nog hitta en bra liberal/förvirrad svenskkyrklig präst för att utföra.

Däremot är det ju så att romersk-katolska kyrkan och svenska kyrkan erkänner varandras dop. Vi behöver alltså inte omdöpas för inträde i katolska kyrkan, liksom inte de om de vill komma till oss. Problemet ligger ju på deras sida, eftersom en katolik generellt sett ser kyrkan som vägen till frälsning.

Lösningen jag skulle föreslå, om det blir för känsligt att döpa i Svenska kyrkan, är väl att låta döpa barnet katolskt, och samtidigt registrera det som medlem i Svenska kyrkan. Det går ju att vara dubbelansluten, och innan man tjänar några egna pengar är ju den ekonomiska effekten av något sådant inte aktuell. Sen får barnet själv bestämma när det börjar bli dags för konfirmation (antingen då i tolvårsåldern som katolik eller några år senare i SvK).

Hoppas det löser sig! Kram.

Vonkis sa...

Tack sà väldigt mycket!