skojig tjejprästsida

Via J hittade jag Collar this, en blog om prästkläder för kvinnor. Rolig och informativ! Hamnar omedelbums i länklistan.

vuxen-poäng

Det är någonting alldeles särskilt underbart med dagens första kaffe.

I övrigt var det en härlig dag igår. Barnkalaset gick hyfsat smidigt, så smidigt dylika nu någonsin går. Dottern var i alla fall nöjd, och blev fullständigt översköljd med rosa och glittriga prylar, precis som hon ville.

Och tre timmar därefter kom de första kvällsgästerna. Jag har fasat lite för att det skulle bli för lite folk, men det var inte fallet. Lägenheten var i topptrim (vi lyckades sätta på täckskivan på diskmaskinen i mellanrummet mellan festerna, så den både fungerar och är snygg nu :o) och vi pratade och drack vin och mojitos till klockan tre på natten, då jag körde ut de sista pratsamma gästerna. Det var svårt att få dem/oss att sluta snacka, då ämnet, religionens plats i offentligheten, engagerade alla närvarande, om än från oerhört olika vinklar.

Och idag är faktiskt lägenheten i lika gott skick, eftersom oerhört duktiga jag stoppade nämnda diskmaskin full innan vi gick och lade oss. Det om något är väl massor med vuxen-poäng!

bra utfall i genlotteriet

Min dotter är bara för söt. Hon pratar med folk, ler mot främlingar. Hon gillar att prova skor, och gråter när andra far illa. Hon längtar efter måndagarna då hon går på ridskola, och älskar sina kusiner. Hon är glad när vi lämnar henne på dagis (nästan alltid i alla fall), och glad när vi hämtar henne därifrån. Hon låter bli att äta godis på andra dagar än lördagar, eftersom man ju inte får det. Hon står hellre på huvudet än på fötterna, och lämnar gärna tv-n, även om det är Bolibompa, om det händer något roligt någon annanstans. Hon ber aftonbön, och för invecklade resonemang om vad som händer efter döden. Hon tycker att allt som är rosa är vackert, och delar gärna med sig.
Hon är mitt ljus och min glädje, och jag tackar Gud för henne varje dag.

På tisdag fyller hon fyra år, vilket ska firas i helgen med start idag då mormor och morfar kommer. Det blir en bra helg.

jaha ja

Födelsedag. Ja, det var ju trevligt. Inte omvälvande, men liksom lite mysigt så där. Fast det kommer fler presenttillfällen, moahahaha!

Och så hörde jag en vers på Ja må hon leva som jag inte hört tidigare:
"Och när hon har skjutits,
och när hon har skjutits,
och när hon har skjutits på en rullebör fram (ja, jag bor i Skåne, ok?),
ja, då ska hon doppas,
ja, då ska hon doppas,
ja, då ska hon doppas i en flaska (?) champagne!"

Men alltså, ärligt, måste jag vänta tills jag blir hundra för det?

jaså, är det så jag är?!

Ingen större överraskning, medges.

darrar lite

Idag var jag en hårsmån från döden. Ironiskt, när jag just predikat om den. Jag var på väg hem, och skulle svänga in på cykelvägen via en rätt så trafikerad korsning. Kollade åt sidan, kollade bakåt, väntade tills de bilar som skulle svänga hade gjort det, kollade igen, började svänga. Då ser jag hur en bil kommer bakifrån i hög fart, rakt mot mig. Den hade inte varit där några sekunder tidigare, det gick väldigt snabbt. Antar att han ville skynda sig så att han inte skulle behöva stanna för rött. Jag fick panik, visste inte om jag borde bromsa direkt eller satsa på att hinna över. Till slut stannade jag mellan filerna, och stirrade vildögt mot bilen som närmade sig snabbt. Killen som körde, i tjugoårsåldern, stannade till bara en halvmeter bakom, och stack ut huvudet genom det öppna fönstret. Flinade, och sade "Chilla!", och sedan gasade han igen.

Jag tappade målföret helt. Darrande tog jag mig över gatan, och först då blev jag riktigt, riktigt arg. Tur för den idioten att jag inte hade sinnesnärvaro nog att ta registreringsnumret. Sedan cyklade jag långsamt, långsamt hem.

ny predikan

En ny predikan har lagts till på prästflickealster, den här gången en klassisk "bibelfantasi", en predikotyp jag är rätt förtjust i.

ohelig allians?

Snokade runt lite bland grupperna på Facebook, och skojiga resultat kan ju uppnås om man tittar på "related groups". Bland annat tyckte Facebook att Ja till livet var besläktigat med Bevara monarkin... Kanske inte så underligt, ändå.

heja Stockholm!

Uppenbarligen finns det riktlinjer i Stockholms stift om att inte tillåta brudöverlämning - BRA! Men nu har Expressen nosat reda på det, och det finns många upprörda känslor med i bilden. Speciellt intressant är som vanligt kommentarsfältet, och då i synnerhet kommentaren som trumpetar ut att prästen (prästfan och prästjäkel är orden som används) inte har med vigseln att göra och att om paret vill spela Highway to Hell som ingångsmusik ska prästen stoppa fingrarna i öronen. Där ser man. Ett litet stillsamt tips då till de som inte gillar präster eller regler runt hur en vigselgudstjänst ska utformas: man kan gifta sig borgerligt.

Själv har jag i de två senaste vigselsamtalet faktiskt sluppit argumentera om detta, vilket är jätteskönt, men även om det hade kommit upp har min församlings prästkollegium nu tagit beslut om att inte tillåta brudöverlämning. På tiden. Hoppas att detta kommer upp på stiftsnivå nu.

var brevlådan bott

Från Ebbas mamma, via Jonatan och Miriam, kommer utmaningen: Var har din brevlåda bott?

1. En lägenhet i Luleå i två månader 1974. Vet inte riktigt var, har för mig att det var på Mjölkudden.
2. Villa i Rydebäck, på Aspögatan. Hade ett fint flickrum med röda tulpaner på väggarna och en stor plansch med Lady och Lufsen.
3. Radhus i Rydebäck, på Grindögatan. Mamma och pappa skiljdes och vi flyttade till en härlig gård med många barn.
4. Villa i Rydebäck, Singögatan. När mamma träffade B kom lillasyster två till världen, och flytt blev nödvändig.
5. 1994: Första egna boendet var i en studentlägenhet (ej korridor) i Lund, på Kämnärsrätten 4. Jättesöt liten etta på 21 kvadrat, med ett badrum vars dörr med lite otur blockerades av ugnsluckan.
6. 1996: Ny studentlägenhet, den här gången dubbelt så stor på Kämnärsvägen 8. Underligt planerad, man gick genom pentryt för att komma in i vardagsrummet, men det funkade. Och så rymligt badrum som jag hade då har jag nog inte haft sedan dess!
7. Flyttade 1997 till Malmö och ihop med pojkvännen, som två år senare blev (och är) maken. Vi hade en härlig sekelskiftestrea med stuckaturer och utsikt över Värnhemstorget. Detta var på den tiden då det var lätt att få lägenhet i Malmö, och vi betalade 4400 i månaden...
8. 2000: Lång flytt till Storgatan 50 A i Luleå. En jättefräsch, och fuskbyggd, lägenhet på gågatans förlängning. Hälsomässig katastrof, få vänner, och videobutiken och dess plockgodislådor rakt nedanför...
9. Till hufvudstaden i januari 2001! I två år bodde vi i en andrahandsfyra på Grimstagatan i Vällingby (Grimsta). Vi tivdes mer med området än lägenheten (vilket säger en hel del), men man tager vad man haver.
10. Bostadsrätt i Hässelby. Det var kärlek vid första ögonkastet, den lilla tvåan blev vår i november 2002. Här blev familjen större, barnet fick bo i klädkammaren :o)
11. 2006 flyttade vi ner till Skåne igen, och till en hyresrätt i mysiga medeltidsbyn Jakriborg i Hjärup, mellan Lund och Malmö. En fyra i tre våningar på en gård vi verkligen trivdes, men som höll på att knäcka oss ekonomiskt. Vi stannade bara ett år, men det var ett bra år.
12. Och nu: bostadsrätt vid Möllevången i Malmö. Är det vårt bästa boende hittills? Det finns en hel del som talar för det: området, planlösningen, gården, vänner nära...

Det var mina boenden det. Vad många de blev!

ratatosk torskar

Och när vi ändå är inne på lingvistiskt petimeteri:

Den där ekorren som hoppar ner från tallegren, han satt ju i en gran, inte sant? Hur kommer det sig då att han hoppar ner för tallegren och stukar tass och svans? Va? Någon besynnerlig inympning, eller?

språkligt mysterium

Jag tillhör de där som verkligen, verkligen stör sig på särskrivningar, men så föll min blick en lunchrast på denna lilla språkliga anomali. Alltså, vad är det här? Så många år har gått utan att någon har ylat i högan sky över detta.


1. Är det två ord? I så fall borde det hetat "Snabbt bitsocker" och det borde varit ett betydligt längre mellanrum mellan de två orden.

2. Är det ett ord? I så fall är det synnerligen besynnerligt med tre b'n i rad, varav ett versalt.

Nu är väl produkten i fråga närmast försvunnen, men ändå. Skandal! *ler*

paranoia

En av de värsta sakerna med att vara så gräsligt snuvig så ofta som jag är, är att dagen efter en riktig attack är jag riktigt paranoid. Jag känner efter hela tiden. "Var det där lite kliande i näsan?" eller "Ojoj, nu spänner det lite, nu kanske det startar igen!" och så vågar jag knappt röra den, i oro över att snuvan ska provoceras tillbaka. Usch. Tänk att en så relativt liten del av ens anatomi ska orsaka så mycket huvudbry.

social dag

Började denna lediga dag med en fika på stan med vännen K. Sedan vidtog lite städande och hängande på facebook, tills vännen A kom och vi tillsammans åkte och hämtade dottern. Sedan städades det lite mer, och småsnackades. Så småningom gick A hem (hon kommer tillbaka och passar dottern senare), för att snabbt ersättas av svärföräldrarna som ska bjudas på middag på trevliga restaurangen Karib Creol i kväll. Mm, bra dag.

på begäran

Här är några (inte så informativa) bilder på den nymodifierade tunikan:


I helfigur. Längst ner på ärmarna är det manschetter, och det är ett skärp som skymtar i midjan, annars är den ganska enkel. Det är, tycker i alla fall jag, snyggare så.


En riktig pina med just den här ommodifieringen var att polokragen visade sig vara rynkad i sidorna, vilket jag då var tvungen att riva upp innan jag kunde göra någonting annat överhuvudtaget. Lite krångligt, men det gick någorlunda till slut. Sprättare är fina grejer.
Däremot gillar jag när det är knäppning bak, kragen sitter bättre då. Men i det här fallet satte jag några tryckknappar där bak också, eftersom det visade sig vara en ganska stor öppning under kragen. Säkert piffigt på rätt person, men den här prästen gillar inte småporriga detaljer (eller att visa tatueringen i nacken utan anledning). Men visst blev det bra till slut? Syns faktiskt inte alls att allt är handsytt (hatar min symaskin intensivt).

hjältar

Jag gillar Heroes. Efter en lite skakig och fragmentarisk start, börjar jag nu gilla karaktärerna och faktiskt engagera mig lite i deras livsöden. Och den där Sylar verkar just nu mest som vilken amerikansk seriemördarkliché som helst, fast med superkrafter, men jag hoppas på lite nyansering även där. Blir nog bra det här.

Och för övrigt, helt orelaterat, blev jag lite fotograferad och intervjuad idag. Det var trevligt, och jag är verkligen nyfiken på bilderna (jag får godkänna både text och bild innan tryck). Några minuter närmare de berömda Warhol'ska 15...

blaha yttrandefrihet eller?

Alltså, jag tror inte att Jesus skulle tyckt att det var ok med en relation mellan en romersk officer och hans slavpojke. Men fundera får man ju, även som präst. Och publicera dessa funderingar får man också. Sedan var det väl lite otaktiskt eller osmart, men stormandet och rasandet är ju helt vansinnigt. Och så visar det ju att det uppenbarligen inte bara är muslimer som blir upprörda när deras heligaste personer "skymfas".

murphy - eat my shorts!

Trots oerhörd trötthet...
trots trasig bråkig symaskin...
trots taskig belysning...
trots tunt lättskadat tyg...
trots värkande axlar...
trots viljan att bara skrika högt...

...är nu min prästtunika klar. Ha! Seger. Och snygg vart den.

trötthet, trötthet är min arvedel

Måndagar är alltid jobbigt. Inte för att de bryter den härliga helgvilan, som för så många andra, utan för att de vanligtvis följer på intensiva jobbdagar under helgen.

Och idag var det nästan värre än någonsin. Hela kroppen värker från 1400-talsklänningen jag hade som älvdrottning i lördags, och huvudet är rätt slitet också efter gårdagens hektiska schema: 11 högmässa, 12.45 dop x 2, ringa sorgehus, 14.30 dop, 15.30 sorgehus, sedan föreläsning av Elisabeth Sandlund. Hem och laga middag (hemlagat potatismos och pestotorsk, dundersuccé tyckte barnet :o), tvätta tre maskiner tvätt. Och så är jag inte helt befriad från förkylningen jag fick förra veckan. Uff.

Så i morse tog min gode make barnet till dagis, så fick hans uttröttade hustru sova en timme till. En sådan prins jag är gift med!

älvdrottningen kallar

Igår fick dottern ett brev, där älvdrottningen bad henne om hjälp. Hennes trollstav hade gått sönder, och nu behövde hon hjälp att hitta den andra delen, som häxan hade stulit och gömt.

Så idag bar det iväg. Jag och en vän åkte före, för att finnas där och ta emot hela gänget (tre andra små tjejer hade nämligen fått likadana brev) när de kom fram till älvdrottningens rike, närmare bestämt Rövarekulan i närheten av Löberöd.

När flickorna kom fram till stenbron som markerar gränsen för naturreservatet stod älvdrottningen där. Hon hade en vacker krona, slöja, en grönblå klänning med guldbrokadärmar och hy som glittrade som guld. Och i handen höll hon sin brutna trollstav. De fyra töserna var alldeles stumma av förundran. Visst kände de igen mig, men samtidigt inte. Så blev de insvurna som älvhjälpprinsessor, deras pappor utsedda till pager, och så svidades det om till sagokläder.

Efter att älvdrottningen lämnat dem med en beskrivning av situationen och vilken väg de skulle ta, träffade prinsessorna snart på ett grinigt troll som vaskade guld. Runt halsen hade han en guldnyckel, men han förstod inte vad det var. Men mer guld ville han i alla fall ha.

Efter mötet med trollet kom de till en förfärlig häxa - älvdrottningens egentligen snälla tvillingsyster, som i och med att staven bröts av blev elak och ful, och nu njöt av livet som skogens elaking. Flickorna var ganska rädda för den skräniga häxan först, men morskade snart upp sig och började reta henne. Mitt i ett utbrott råkade häxan försäga sig och berätta att hon råkat tappa nyckeln till skatten i ån, något flickorna snabbt uppfattade och kopplade till trollets guldnyckel. Sedan berättade häxan också att skatten absolut inte alls fanns åt ett visst håll, varvid töserna och deras pager prompt begav sig ditåt. Med sig hade de en karta som häxans stackars medhjälpare gett dem i hemlighet.

Iväg och hitta skattkistan! Men den var ju låst, och tjejerna visste var de skulle hitta nyckeln. Men först lunch och möte med älvdrottningen. Många frågor blev det om hennes hår eller staven, och attityden var storögt vördnadsfull hela tiden.

Efter lunch tillbaka till trollet, som verkligen inte alls ville släppa ifrån sig nyckeln, medmindre han fick tillbaka sin nalle. Nallen som riddaren hade stulit, eftersom han efter att staven brutits inte alls var en modig riddare längre, utan ganska feg och trist, och behövde trösta sig med nallen.

Så flickorna gick för att övertala riddaren att möta drottningen, hans trolovade, och därmed få tillbaka modet att kunna ge tillbaka nallen. Men där tog hela sagan plötsligt slut i en klafsa i lårhög lera-olycka. Vi lappade ihop allt hjälpligt vid vindskyddet som för dagen var utnämnt till värdshus, drottning mötte riddare, riddare gav tillbaka nalle, prinsessorna fick nyckeln, skatten öppnades (full med leksmycken och chokladguldpengar), staven sattes ihop och drottningen tackade för sig.

Och sedan, efter middagen, åkte drottning/häxa/mamman och trollet tillbaka till stan, medan alla papporna och deras döttrar somnade under stjärnorna, med en sprakande brasa som sällskap. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.

let it rain, let it rain, let it rain

Äntligen har jag köpt en regnkappa! Har varit på jakt i flera veckor men överallt är de slut eller restnoterade hos leverantör. Sommaren har verkligen betytt klirr i kassan för regnklädestillverkarna i världen. Men nu äger jag en solgul kappa från Ellos, av all ställen. På samma gång köpte jag en polotunika som ska förvandlas till prästtunika med lite hjälp av nål och tråd.

huvaligen

Trött. Sliten. Sjuuuuuuk. Mina bihålor dunkar, huvudet är tungt. Snörvlar. Kliande ögon. Jag HATAR att vara förkyld.
Och den här gången är det ännu värre än vanligt, eftersom jag missar en gratis spa-vistelse. Inklusive ansiktsbehandling. Det är så fruktansvärt synd om mig. Snörvel. Nä, nu går jag hem och lägger mig.

degraderad

Chefen kom tillbaka idag, så nu är jag "bara" en vanlig simpel komminister igen. Vickandet som kyrkoherde under ordinaries semester har väl inte varit direkt betungande, det kan jag inte påstå. Ett antal papper att skriva på, ett ilsket mail jag har svarat på. Ett enda riktigt beslut fattade jag (om vad vi skulle göra när en underhållningsdetalj för en pensionärsverksamhet föll bort). Men lite kul var det allt.

ny predikan

En ny predikan ligger på prästflickealster. Den här gången har jag markerat hur texten ändrade sig när predikan hölls, kanske intressant att se.

lär mig att bedja av hjärtat

Igår såg jag och dottern på ett litet sorgligt program på Bolibompa, om danske Emil vars kanin dör. Dottern satt med tårar i ögonen och tyckte så oerhört synd om Emil. Senare, efter att hon gått och lagt sig, blivit pussad och och aftonbönad och dörren stängts, ropade hon på maken.
"Pappa, nu har jag bett till Gud att Emil ska få tillbaka sin kanin."

Det är så stort att jag får hjärtknip. Hennes första spontana egna bön. Gud är god.

wow-konst

Titta på det här om du har en stund över. Riktigt, riktigt coolt, en upplevelse. Peka och klicka, om och om igen.

jubileum

Igår firade jag att jag har varit i min nuvarande församling i ett år.

Många saker har hunnits med:
Minst 17 predikningar,
en konfirmandgrupp,
31 begravningsgudstjänster,
23 dop,
6 vigslar,
ett biskopsval,
19 veckomässor,
4 Små och Stora-gudstjänster,
4 skolavslutningsgudstjänster,
19 morgonböner,
11 gudstjänster på äldreboenden.

Man hinner en hel del, trots allt. Och så tillkommer en hel del öppna hus för småbarn och föräldralediga, ett och annat föredrag för diverse föreningar, en hel massa assisterande i gudstjänster, en sorgegrupp, vandringar och landskapsvisningar för skolklasser och förskolegrupper, medverkan i mellanstadieverksamheten... Ett hetsigt, men roligt år har det varit!

rätt vs. tvång

Många skriver om Nerikes Allehanda och Vilks rondellhunds-Muhammed. De flesta är fruktansvärt upprörda över att muslimer är upprörda... Missförstå mig rätt, att dödshota och bränna dockor är fel metod, omoget och dumt, men jag måste nog ändå instämma i vad Uffe Elleman Jensen, fd dansk toppolitiker, sade angående Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer: Bara för att vi har rätten att kränka betyder det inte att vi måste.

Av någon bisarr anledning är det inne att kränka muslimer. Hur kommer det sig att konstnärer och journalister som vill skapa lite upprörda känslor inte avbildar den thailändske kungen i någon förödmjukande situation, eller om man verkligen vill göra någon sur - karikera Astrid Lindgren på ett ofördelaktigt sätt? Ska vi diskutera vad man får och inte får göra i konsten, varsågoda, lite goda exempel på rubrikmakare. Men så länge det bara handlar om att om och om igen förlöjliga islam tänker jag inte gå på yttrandefrihetsargumentationen. Jag får en otäck bismak i munnen, ska det verkligen vara konstens och journalistikens roll att gå främlingsfientlighetens och den islamiska fundamentalismens ärenden (eftersom hela deras världsbild bygger på vi-och-dom, där väst inte har respekt för islam)? Jag tycker inte det.