Och när vi ändå är inne på lingvistiskt petimeteri:
Den där ekorren som hoppar ner från tallegren, han satt ju i en gran, inte sant? Hur kommer det sig då att han hoppar ner för tallegren och stukar tass och svans? Va? Någon besynnerlig inympning, eller?
6 kommentarer:
Det är väl det man kallar poetisk frihet? Hoppa han från "granegren" låter inte vidare värst:-)
Alice Tegner skrev faktiskt "hoppa han på tallegren". Ta fram en sångbok och se efter!
.....Eller Fredrik Åkare och Cecilia Lind,
med
två veckor om går mellan första och fjärde versen (låååångt samtal de hade....)
Först
"...fullmånen lyser, som var den av glas....."
Sedan
"Och stjärnorna vandra och timmarna fly och Fredrik är gammal men månen är ny..."
Hm
En besserwisser som jag blir ju tokig av mystiken.....
carl johan: hm, mm, det fråntar ju Alice från felandet, men inte Sveriges alla dagisfröknar, dagmammor (och -pappor, finns det för övrigt sådana?) och föräldrar, som jag tror mangrant sjunger "från tallegren".
z: *asg* det är sant, jag applåderar ditt besserwissrande!
ja och jag har börjat unda hor man gör när man springer ett ärende?
vet ju precis men...
jag har också sjungit gran o tall...
Skicka en kommentar