2007-09-01

rätt vs. tvång

Många skriver om Nerikes Allehanda och Vilks rondellhunds-Muhammed. De flesta är fruktansvärt upprörda över att muslimer är upprörda... Missförstå mig rätt, att dödshota och bränna dockor är fel metod, omoget och dumt, men jag måste nog ändå instämma i vad Uffe Elleman Jensen, fd dansk toppolitiker, sade angående Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer: Bara för att vi har rätten att kränka betyder det inte att vi måste.

Av någon bisarr anledning är det inne att kränka muslimer. Hur kommer det sig att konstnärer och journalister som vill skapa lite upprörda känslor inte avbildar den thailändske kungen i någon förödmjukande situation, eller om man verkligen vill göra någon sur - karikera Astrid Lindgren på ett ofördelaktigt sätt? Ska vi diskutera vad man får och inte får göra i konsten, varsågoda, lite goda exempel på rubrikmakare. Men så länge det bara handlar om att om och om igen förlöjliga islam tänker jag inte gå på yttrandefrihetsargumentationen. Jag får en otäck bismak i munnen, ska det verkligen vara konstens och journalistikens roll att gå främlingsfientlighetens och den islamiska fundamentalismens ärenden (eftersom hela deras världsbild bygger på vi-och-dom, där väst inte har respekt för islam)? Jag tycker inte det.

8 kommentarer:

séra Jónatan sa...

Bra rutet, Maria!

Jag tycker att Lars Vilks och Nerikes Allehanda påminner lite om min treårige son: "Så är det inte bra att göra, men jag vill ha uppmärksamhet. Mamma vet att jag blir arg om jag gör så här, och därför gör jag det." (tankebanor av min treårige son nedskrivna av mig då det hettar till i det Edlundska hemmet).

Konstens uppgift är väl ändå att utmana och provocera våra bilder av verkligheten och öppna nya dörrar, inte att sparka på dem som redan ligger. Pressens uppgift är att objektivt rapportera och analysera nutiden, inte att subjektivt framkalla stämningar som redan finns.

Ministranten sa...

Visst har man inte någon gudagiven "rätt" att göra andra ledsna bara för den sakens skull. Däremot om någon fick halsen avskuren på TV efter att ha hånat A. Lindgren eller fått ett pris på sitt huvud... Då, och inte innan, köper jag jämförelsen.

En utmaning: Ge exempel på EN enda fungerande demokrati med respekterade medborgeliga fri och rättigheter i den muslimska kultursfären. EN!

(Innan du säger Turkiet så vill jag påminna om E-kuppen under förra valet.)

Teach sa...

Eftersom det inte finns några demokratiska muslimska länder så bör vi kränka deras religion... eh? Jag förstår inte riktigt logiken här.

Eller är det: eftersom de mest fundamentalistiska muslimska galningarna överreagerar så är det viktigt att vi triggar det i pressfrihetens namn för det kommer att göra dialogen med de moderata muslimerna så mycket enklare.

Eller är det: De muslimska länderna är odemokratiska ergo deras religion är roten till det onda ergo låt oss publicera kränkande bilder.

Och om Turkiet: var det inte den sekulära militären som gjorde stadskupp just på grund av att det tydligt muslimska partiet vunnit det demokratiska valet.

Nä, ministranten. Muslimbashing leder oss inte framåt.

Maria sa...

ministranten: Men det är ju just det, alla väljer att håna just muslimer och inga andra. Det finns inget annat att jämföra med, eftersom muslimer är världens främsta karikatyrobjekt just nu (som judarna var under 30-talet).

Huruvida muslimska länder är demokratier har faktiskt inte, som teach säger, med saker att göra (även om det är trist och beklagligt). Det finns många länder, inklusive tidigare nämnda Thailand, som inte är fullvärdiga demokratier. Många av de muslimska länderna är, långsamt men ändå, på väg mot mer demokrati. Men det går inte snabbare när de ser att just de länder som insisterat på att de ska genomföra de förändringarna, sedan gärna hånar allt de håller heligt. Varför ska de bli demokratiska, när allt de ser av de fungerande demokratierna är brist på respekt?

Vad är nästa steg då? Ska vi glatt håna allt kineser håller heligt, för att de säkert blir mer demokratiskt sinnade då?

håkan sa...

Om du vill kan du läsa vad jag skrivit!
Ha det bra!

Ministranten sa...

Nej, det är inte fråga om muslimbashing.

Däremot: Vilka grupper försöker inskränka yttrandefriheten med våld idag?
Nazister? Ja.
Kommunister? Ja.
Och: Muslimer? Ja.

Skall vi retirera en milimeter för någon av dessa grupper?
Nej. Över min döda kropp.

Teach sa...

Nu blandar du äpplen och päron igen - och visst handlar det om muslimbashing.

Bara för att vi inte skall vika en tum för islams knäppskallar (flaggbrännare och hotmakarna)är det inte samma sak som att vi skall avsiktligt skall söka konflikt med alla muslimer i hela världen hela tiden (vi pratar om en miljard muslimer av alla tänkbara grupperingar som du jämför med nazister).

Över din döda kropp? Krigsretorik och vapenskrammel från båda håll tycks det som.

Jag tror inte att det leder till något gott att låta de mest extrema styra denna diskussion. Nazister och islamska fundamentalister går ju hand i hand i denna fråga. Provocera, kränk, hota, bränn flaggor, skapa ett Vi och ett Dom så slipper vi ändra vår bekväma värld. Vi är bra och Dom är dåliga.

Är kristna - på grund av extremister i orangeordern på Nordirland, eller korsviftande KKK-medlemmar - en ond kraft som vi inte får vika en tum för?

Andreas sa...

Jo jag håller med dig. Och även om vi har yttrande- och tryckfrihet bör vi 2007 förstå att vi ska skilja på vad vi kan och får gör mot vad vi inte bör göra. Visst ska vi få ifrågasätta, undra, fundera och ha en dialog. Men på en saklig och inte förlöjligande nivå. Det hjälper ingen att angripa, förlöjliga och såra människor. Tyvärr inser inte vissa människor det, utan försvarar det snarare med motsatta argument.

Ett problem jag ibland kan se med konsten är också att man inte får kritisera konsten och konstnären. Att vi som inte är insatta inte förstår. Man dum förklarar helt enkelt dem men hyllar de andra. De som vågar "stå upp". Det tolkas som att man angriper våra grundlagsstadgade rättigheter, tyvärr måste jag säga.