älvdrottningen kallar

Igår fick dottern ett brev, där älvdrottningen bad henne om hjälp. Hennes trollstav hade gått sönder, och nu behövde hon hjälp att hitta den andra delen, som häxan hade stulit och gömt.

Så idag bar det iväg. Jag och en vän åkte före, för att finnas där och ta emot hela gänget (tre andra små tjejer hade nämligen fått likadana brev) när de kom fram till älvdrottningens rike, närmare bestämt Rövarekulan i närheten av Löberöd.

När flickorna kom fram till stenbron som markerar gränsen för naturreservatet stod älvdrottningen där. Hon hade en vacker krona, slöja, en grönblå klänning med guldbrokadärmar och hy som glittrade som guld. Och i handen höll hon sin brutna trollstav. De fyra töserna var alldeles stumma av förundran. Visst kände de igen mig, men samtidigt inte. Så blev de insvurna som älvhjälpprinsessor, deras pappor utsedda till pager, och så svidades det om till sagokläder.

Efter att älvdrottningen lämnat dem med en beskrivning av situationen och vilken väg de skulle ta, träffade prinsessorna snart på ett grinigt troll som vaskade guld. Runt halsen hade han en guldnyckel, men han förstod inte vad det var. Men mer guld ville han i alla fall ha.

Efter mötet med trollet kom de till en förfärlig häxa - älvdrottningens egentligen snälla tvillingsyster, som i och med att staven bröts av blev elak och ful, och nu njöt av livet som skogens elaking. Flickorna var ganska rädda för den skräniga häxan först, men morskade snart upp sig och började reta henne. Mitt i ett utbrott råkade häxan försäga sig och berätta att hon råkat tappa nyckeln till skatten i ån, något flickorna snabbt uppfattade och kopplade till trollets guldnyckel. Sedan berättade häxan också att skatten absolut inte alls fanns åt ett visst håll, varvid töserna och deras pager prompt begav sig ditåt. Med sig hade de en karta som häxans stackars medhjälpare gett dem i hemlighet.

Iväg och hitta skattkistan! Men den var ju låst, och tjejerna visste var de skulle hitta nyckeln. Men först lunch och möte med älvdrottningen. Många frågor blev det om hennes hår eller staven, och attityden var storögt vördnadsfull hela tiden.

Efter lunch tillbaka till trollet, som verkligen inte alls ville släppa ifrån sig nyckeln, medmindre han fick tillbaka sin nalle. Nallen som riddaren hade stulit, eftersom han efter att staven brutits inte alls var en modig riddare längre, utan ganska feg och trist, och behövde trösta sig med nallen.

Så flickorna gick för att övertala riddaren att möta drottningen, hans trolovade, och därmed få tillbaka modet att kunna ge tillbaka nallen. Men där tog hela sagan plötsligt slut i en klafsa i lårhög lera-olycka. Vi lappade ihop allt hjälpligt vid vindskyddet som för dagen var utnämnt till värdshus, drottning mötte riddare, riddare gav tillbaka nalle, prinsessorna fick nyckeln, skatten öppnades (full med leksmycken och chokladguldpengar), staven sattes ihop och drottningen tackade för sig.

Och sedan, efter middagen, åkte drottning/häxa/mamman och trollet tillbaka till stan, medan alla papporna och deras döttrar somnade under stjärnorna, med en sprakande brasa som sällskap. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.