Idag slöstannade familjen framför tv-n efter att Bolibompa var slut. Vi småpratade och tittade. Efter hand tittade maken och jag på varandra med höjda ögonbryn. På tv, UR, var det nämligen ett program om klass. Japp. Klass. Med tre exempel på barn från olika bakgrunder (underklass/arbetare, medelklass/akademiker och överklass), och hur deras framtid sannolikt blir. Mycket spännande. Jag köper ju i grund och botten resonemanget, och framför allt när programledaren faktiskt betonade att detta inte behöver avgöra framtiden, men det förvånade mig. Och det svischade i stort sett rakt över huvudet på dottern.
Och efter detta kom en kort dokumentär om tioåriga Fatma i södra Libanon (i Kana, faktiskt). Med bilder av sönderbombade hus, men också idylliska scener där Fatma och hennes vän gungade, eller där familjen plockade granatäpplen. Och i bakgrunden syns martyrbilderna och de gröna flaggorna... Här krävdes det en del förklaringar för dottern, framförallt när hon frågade varför de krigade i Libanon.
Det var som om vår tv hade flyttats tjugofem-trettio år tillbaks i tiden. Så här såg det ut i barntv när jag var liten också. Jag bara väntade på att Claire Wikholm skulle dyka upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar