skolavslutning

Några av våra absolut mest välbesökta gudstjänster är skolavslutningarna. Och ändå tenderar de att bli lite styvmoderligt behandlade i många församlingar: man suckar och pustar över att behöva ha dem, över att folk nästan inte sjunger, över att det är rörigt osv. Men hur ofta har vi en gudstjänst med 500 barn? Inte så märkligt att det är rörigt, kanske.
I min församling har vi satsat rätt mycket på en av skolorna, och det märks. Jag har nu haft deras skolavslutningsgudstjänster, två om året, i snart tre år, förutom att jjag är ständigt adjungerad till deras krisgrupp och har haft en hel del livskunskapslektioner. Nu kommer föräldrar fram och frågar om andra gudstjänster, barn spontankramar mig, lärarna likaså. Det är genom det personliga mötet som vi är kyrka, och genom sådana här saker sprider vi budskapet mer effektivt än hur många konferenser och "interngruppsandakter" som helst.

I vilket fall som helst, min betraktelse finns på prästflickealster. Den är tvåspråkig, eftersom skolan är till hälften internationell (med allt vad det innebär av många religioner och kulturer, något som aldrig är ett problem!).

I've had an "End of semester"-ceremony for one of our schools today - a true feast! It's a great honor and pleasure to meet all these children, their parents and teachers. The school is an international one, and the sermon I held, which you can find here, was bilingual (I translated the Swedish parts, in italics under the Swedish).