Så var prima missa avklarad, eller rättare sagt första högmässogudstjänsten (egentligen en styggelse till gtj, men riktigt bra i det här fallet - färre moment att hålla reda på för nervösa mig). Det gick riktigt bra! Nån liten småmiss här och där, inget som märktes direkt (tror jag ;o) och församlingen verkade uppskatta predikan (som ligger på prästflickealster).
Maken var där och uppskattade såväl kyrkorum, som musik och ord, och min kära föräldrar överraskade med besök, härligt!
2006-09-10
2006-09-09
bläck
Varför saknar man alltid bläck i skrivaren, och hur kommer det sig att det alltid tar sån himla tid att skaffa nytt? Tack Gud för välvilliga grannar! Predikan utskriven.
2006-09-08
och på tal om skandaler...
...påminns jag i dessa dataintrångstider om det världsspel vi brukat göra med konfirmanderna, där de får styra sina länder under det att de utsätts för diverse situationer. De hamnar ofelbart i krig, och efteråt brukar de försvara sig med att det bara var ett spel. När jag då frågar dem om de verkligen tror att gränser är eviga, inristade på marken, och om de tror att världen skulle se likadan ut om världsledare verkligen tänkte på att det är människor som hela tiden drabbas av deras beslut brukar ungdomarna se fundersamma och ofta rätt tagna ut. Jag fortsätter med att berätta för dem att världens framtid ligger i deras händer, och att om någon av dem någon gång kommer befinna sig i en position där han eller hon har makt att bestämma över andras liv hoppas jag att de ska komma ihåg världsspelet.
För livet och politiken är inte ett spel. Jag hoppas att ingen av mina konfirmander skulle skicka lögnaktiga mail eller logga in i nätverk de inte ska ha åtgång till, för det handlar om människor. Inte opinionssiffror.
För livet och politiken är inte ett spel. Jag hoppas att ingen av mina konfirmander skulle skicka lögnaktiga mail eller logga in i nätverk de inte ska ha åtgång till, för det handlar om människor. Inte opinionssiffror.
glider
Fyra dagar på jobbet. Små funderingar i stor förvirring.
En skrubb har jag fått, med ett takfönster högt upp i ett schakt. Men det går att öppna! Illa möblerad är den också, men det kommer ändras. Redan efter fyra dagar har Poäng-fåtöljerna ersatts av en fin och en ok karmstol, en gräslig tavla med får försvunnit och ett skåp har puttats några decimeter. Resultatet är att jag säkert har vunnit några kubikmeter rymd (känslomässigt iaf).
Jag har suttit på expen flera dagar och försökt lära mig rutinerna. Mycket är bekant, annat nytt. Jag får ta mycket större ansvar för bokningar och min egen tid nu, och jag antar att det är positivt, om än lite mindre bekvämt...
Trevlig stämning är det, mellan alla. Har inte upplevt några sneda ögonkast eller plötsliga tystnader. Folk verkar helt enkelt gilla att jobba här.
Men prästerna verkar ha lite mer...upphöjd status på något sätt, eller så är det bara så att prästerna faktiskt får vara präster och tillåts vara stolta över det (vilket dessvärre inte alltid är fallet). Det lär väl visa sig vilket det är.
Har haft konfaledarträff, och vissa saker slog mig. Ledarna verkar bra, men "gamla", lite svårt med återväxten kanske. Och självförtroendet var inte på topp vad gällde återtäffar o dyl. Det bara antogs att ingen skulle komma om vi skulle fråga dem om de ville sjunga på en gudstjänst, vilket känns lite märkligt. Jag har levt så länge i en stolt och inbjudande atmosfär som det bara har utgåtts ifrån att folk vill vara en del av, vilket har fungerat väl, att jag blir lite illa till mods när jag hör uppgivenheten i "men om vi säger något om gudstjänstmedverkan kommer de nog inte". Jag ligger lite lågt nu, men så småningom kanske det ska tas tag i.
Min tjänst är luddig, och lär väl vara det ännu ett tag, eftersom nye kyrkoherden inte är på plats ännu, och han väl rimligen ska finnas med i utformningen av den. Men mycket barn blir det - kul!
Och på söndag välkomnas jag, och inledningspredikar. Predikan hamnar på prästflickealster nästa vecka. Lite nervös är jag, men om Gud är med mig, vem kan vara mot mig ;o)?
En skrubb har jag fått, med ett takfönster högt upp i ett schakt. Men det går att öppna! Illa möblerad är den också, men det kommer ändras. Redan efter fyra dagar har Poäng-fåtöljerna ersatts av en fin och en ok karmstol, en gräslig tavla med får försvunnit och ett skåp har puttats några decimeter. Resultatet är att jag säkert har vunnit några kubikmeter rymd (känslomässigt iaf).
Jag har suttit på expen flera dagar och försökt lära mig rutinerna. Mycket är bekant, annat nytt. Jag får ta mycket större ansvar för bokningar och min egen tid nu, och jag antar att det är positivt, om än lite mindre bekvämt...
Trevlig stämning är det, mellan alla. Har inte upplevt några sneda ögonkast eller plötsliga tystnader. Folk verkar helt enkelt gilla att jobba här.
Men prästerna verkar ha lite mer...upphöjd status på något sätt, eller så är det bara så att prästerna faktiskt får vara präster och tillåts vara stolta över det (vilket dessvärre inte alltid är fallet). Det lär väl visa sig vilket det är.
Har haft konfaledarträff, och vissa saker slog mig. Ledarna verkar bra, men "gamla", lite svårt med återväxten kanske. Och självförtroendet var inte på topp vad gällde återtäffar o dyl. Det bara antogs att ingen skulle komma om vi skulle fråga dem om de ville sjunga på en gudstjänst, vilket känns lite märkligt. Jag har levt så länge i en stolt och inbjudande atmosfär som det bara har utgåtts ifrån att folk vill vara en del av, vilket har fungerat väl, att jag blir lite illa till mods när jag hör uppgivenheten i "men om vi säger något om gudstjänstmedverkan kommer de nog inte". Jag ligger lite lågt nu, men så småningom kanske det ska tas tag i.
Min tjänst är luddig, och lär väl vara det ännu ett tag, eftersom nye kyrkoherden inte är på plats ännu, och han väl rimligen ska finnas med i utformningen av den. Men mycket barn blir det - kul!
Och på söndag välkomnas jag, och inledningspredikar. Predikan hamnar på prästflickealster nästa vecka. Lite nervös är jag, men om Gud är med mig, vem kan vara mot mig ;o)?
2006-09-02
ond?
Är jag en ond, ond människa när jag faktiskt tycker att det är en gnutta mysigt när dotra är sjuk och därmed kramigare och gosigare än vanligt?
Jo, det är jag nog, men igår satt vi ihop i ett par timmar och tittade på film och myste, grät en skvätt när Heffaklumpen saknar sin mamma, och kramades när han hittade henne igen.
Idag var lillan frisk igen, och sitt vanliga energiska, ta-inte-i-mig-mer-än-tio-sekunder-annars-blir-jag-en-slingrande-
äcklad-ål, själv. Suck, och hurra. Får nöja mig med spontankramar och gulliga ord, och det är inte fy skam det heller.
Jo, det är jag nog, men igår satt vi ihop i ett par timmar och tittade på film och myste, grät en skvätt när Heffaklumpen saknar sin mamma, och kramades när han hittade henne igen.
Idag var lillan frisk igen, och sitt vanliga energiska, ta-inte-i-mig-mer-än-tio-sekunder-annars-blir-jag-en-slingrande-
äcklad-ål, själv. Suck, och hurra. Får nöja mig med spontankramar och gulliga ord, och det är inte fy skam det heller.
2006-09-01
var är den förb***ade flärpen?!
Borta igen. Det borde inte vara möjligt. Jag vet inte hur många jag har, säkert en sju-åtta stycken, men ändå lyser de jämt med sin frånvaro när det är dags att använda dem. Vilka? Flärparna, så klart! Kanske inte direkt det officiella namnet, men det som är mest använt i min bekantskapskrets (vad kallar du den?). Jag talar naturligtvis om den lilla plastremsan som ska stickas in i prästskjortekragen så att det blir en liten vit rektangel synlig fram, ett sk frimärke.
I vilket fall som helst. De är borta. Puts väck. Varje gång.
Jag misstänker att jag delar problemet med de springande flärparna med många ämbetssystrar och -bröder. Innan flytten hade jag en speciell plats för dem, och det fungerade bra...eh, nja ganska bra i alla fall...ok då, faktiskt inte alls. Men den här gången ska det funka! Jag ska ta mig till Arken i Lund och shoppa flärpar och sen ska de hamna på ett alldeles utmärkt logiskt ställe som är lätt att komma ihåg och nära såväl spegel som tvättmaskin! Var 17 nu det kan vara...
I vilket fall som helst. De är borta. Puts väck. Varje gång.
Jag misstänker att jag delar problemet med de springande flärparna med många ämbetssystrar och -bröder. Innan flytten hade jag en speciell plats för dem, och det fungerade bra...eh, nja ganska bra i alla fall...ok då, faktiskt inte alls. Men den här gången ska det funka! Jag ska ta mig till Arken i Lund och shoppa flärpar och sen ska de hamna på ett alldeles utmärkt logiskt ställe som är lätt att komma ihåg och nära såväl spegel som tvättmaskin! Var 17 nu det kan vara...
2006-08-30
riktigt, riktigt klart...
...är det nu. Kyrkorådet hat tagit beslut, och jag börjar på mitt nya jobb på fredag! Träffade många av de anställda och förtroendevalda i kväll, det här kommer bli superkul!
2006-08-29
sista dagen
Jaha. Det här är sista dagen i den här församlingen.
Just nu är det lite "jaha", det har väl inte riktigt sjunkit in ännu. Fem och ett halvt år har jag varit här, detta är platsen jag vuxit upp på.
Här har jag fått prova nya saker, och lärt mig gå in i och uppskatta en del gammalt. Här har jag fått ansvar, men också fått vara en del i en större helhet.
Här har jag navigerat höga vågor när det stormat, men också njutit av medvinden. Då och då har jag slitit hårt, men jag har också legat på gräsmattor och tittat upp på en klarblå himmel.
När jag kom hit var jag verkligen en prästflicka. Nu är jag präst.
Så - tack, underbara församling. Tack alla människor jag har mött som har gett mig så mycket. Tack för kritik och uppmuntran, för skratt och gråt. Tack för gnisslande tänder och varma ögon.
Det har varit en bra tid. Nu går jag vidare.
Just nu är det lite "jaha", det har väl inte riktigt sjunkit in ännu. Fem och ett halvt år har jag varit här, detta är platsen jag vuxit upp på.
Här har jag fått prova nya saker, och lärt mig gå in i och uppskatta en del gammalt. Här har jag fått ansvar, men också fått vara en del i en större helhet.
Här har jag navigerat höga vågor när det stormat, men också njutit av medvinden. Då och då har jag slitit hårt, men jag har också legat på gräsmattor och tittat upp på en klarblå himmel.
När jag kom hit var jag verkligen en prästflicka. Nu är jag präst.
Så - tack, underbara församling. Tack alla människor jag har mött som har gett mig så mycket. Tack för kritik och uppmuntran, för skratt och gråt. Tack för gnisslande tänder och varma ögon.
Det har varit en bra tid. Nu går jag vidare.
2006-08-23
konfirmandplanering
Dagarna går åt att prata konfirmander, konfirmander och lite mer konfirmander. På söndag är det konfirmationsgudstjänst, nu repeterar vi, har föräldramöten och skriver agendor. Det är roligt!
Vi har använt oss av frälsarkransen i ganska många år nu. En sån otroligt fiffig liten pryl! Inte nog med att den pryder sin plats på tonåriga handleder, den fyller också en funktion som korset som smycke (trist nog) inte alltid längre fyller, dvs som en konstant påminnelse om Gud.
Ett litet tips till er pyssliga därute är att tillverka små (av smyckepärlor) frälsarkransar att använda som mobilsmycken. Om man gör den i ståltråd (som de ursprungliga frälsarkransarna) riskerar den inte heller att gå sönder lika ofta som armbanden. Sen köper man en "mobilsmyckehängare" eller vad det nu kan heta på en pysselbutik, och vips har man ett unikt, sött och framförallt väldigt användbart mobilsmycke.
Andra sätt att jobba med frälsarkransen och konfirmander är naturligtvis att bygga konfirmationsgudstjänsten utifrån kransen. Vi markerar i agendan var de olika pärlorna kommer in, men även rent fysiskt med bollar. En del av konfirmanderna har skrivit draman utifrån pärlorna, andra dikter eller skapat en dans. För frälsarkransen verkar faktiskt inspirera.
Så nu ska jag sätta mig och rita in alla pärlorna i agendan, för att sen lämna den till tryck.
Vi har använt oss av frälsarkransen i ganska många år nu. En sån otroligt fiffig liten pryl! Inte nog med att den pryder sin plats på tonåriga handleder, den fyller också en funktion som korset som smycke (trist nog) inte alltid längre fyller, dvs som en konstant påminnelse om Gud.
Ett litet tips till er pyssliga därute är att tillverka små (av smyckepärlor) frälsarkransar att använda som mobilsmycken. Om man gör den i ståltråd (som de ursprungliga frälsarkransarna) riskerar den inte heller att gå sönder lika ofta som armbanden. Sen köper man en "mobilsmyckehängare" eller vad det nu kan heta på en pysselbutik, och vips har man ett unikt, sött och framförallt väldigt användbart mobilsmycke.
Andra sätt att jobba med frälsarkransen och konfirmander är naturligtvis att bygga konfirmationsgudstjänsten utifrån kransen. Vi markerar i agendan var de olika pärlorna kommer in, men även rent fysiskt med bollar. En del av konfirmanderna har skrivit draman utifrån pärlorna, andra dikter eller skapat en dans. För frälsarkransen verkar faktiskt inspirera.
Så nu ska jag sätta mig och rita in alla pärlorna i agendan, för att sen lämna den till tryck.
2006-08-21
hemma och borta
Tillbaka i Stockholm. Hemma, men samtidigt borta. Så mycket borta faktiskt, mycket mer än jag trott. Det har gått kort tid, men hemma är Skåne nu, och vår lilla by.
Men det är härligt att vara här, härligt att träffa alla människor jag älskar. Ska bli jätteroligt att möta konfirmanderna i morgon, och jag ser fram emot konfirmationen på söndag.
Men det är härligt att vara här, härligt att träffa alla människor jag älskar. Ska bli jätteroligt att möta konfirmanderna i morgon, och jag ser fram emot konfirmationen på söndag.
2006-08-19
monsunen fortsätter
Eftersom vi uppenbarligen kommit in i regnperioden, fortsätter det regna. Bönderna här i Skåne kanske borde ställa om till risodling?
Nåja, i vilket fall som helst är maken ute på biljakt tillsammans med sin svärfar. Male bonding på hög nivå - de njuter säkert båda. Jag och grannarna småsnackar medan alla barnen springer fram och tillbaka mellan husen. Livet är ganska bra faktiskt.
Uppdatering: Efter att ha sprungit in i en skummis till säljare, drog de glada männen vidare till bilhandlare, och köpte en styck grönblå Ford Mondeo. Bra jobbat! Hurra! Vi har en bil!
Nåja, i vilket fall som helst är maken ute på biljakt tillsammans med sin svärfar. Male bonding på hög nivå - de njuter säkert båda. Jag och grannarna småsnackar medan alla barnen springer fram och tillbaka mellan husen. Livet är ganska bra faktiskt.
Uppdatering: Efter att ha sprungit in i en skummis till säljare, drog de glada männen vidare till bilhandlare, och köpte en styck grönblå Ford Mondeo. Bra jobbat! Hurra! Vi har en bil!
2006-08-18
quinoa
Ok. Alla GI-gurus är helt till sig i trasorna över det fantastiska lilla fröet från Sydamerika som inte bara har lågt GI-värde, utan även är rikt på proteiner mm mm. Och visst, det smakar helt ok, lite gräsigt, men varför, varför kunde ingen tala om att quinoa ändrar utseende när det har kokat? Från behagliga små korn till nåt i stil med utomjordiska maskar. Små vita groddar kom ut ur varenda frö, och jag är övertygad om att en mindre morbid människa än jag inte ens skulle reflekterat över det, men jag tyckte bara det var läbbigt. Blunda och tugga, typ. Inte ens min eminenta tabboulidressing gjorde måltiden mer än bara ok.
Och för övrigt har jag och maken tioårsjubileum på söndag. 10 år. 120 månader. 520 veckor. 3652 dagar (ja, två skottår har vi hunnit med ;o). Rätt tufft, faktiskt. Så det blir middag och bio (fast på lördag), barnet passas av välvilliga farföräldrar. Ska bli härligt!
Och för övrigt har jag och maken tioårsjubileum på söndag. 10 år. 120 månader. 520 veckor. 3652 dagar (ja, två skottår har vi hunnit med ;o). Rätt tufft, faktiskt. Så det blir middag och bio (fast på lördag), barnet passas av välvilliga farföräldrar. Ska bli härligt!
syster yster
En av de stora fördelarna med att flytta ner är att min relation med min yngsta lillasyster har blivit mycket närmare. Det är riktigt härligt! Tyvärr ska hon flytta snart, men det är ändå tillräckligt nära för att det ska vara ok.
Och idag kommer hon ner bara för att hänga lite och träffa sin systerdotter. Mys.
Och idag kommer hon ner bara för att hänga lite och träffa sin systerdotter. Mys.
2006-08-16
"Prisa Gud...
...det är skatteåterbäringen!"
Och den kommer alltid när den är som allra mest behövd :o)
Och den kommer alltid när den är som allra mest behövd :o)
2006-08-15
åh, emil
En av många riktigt sköna saker med Emil i Lönneberga är skildringen av hans föräldrar, Alma och Anton. De är liksom riktiga föräldrar, som emellanåt är arga, emellanåt trötta, men alltid kärleksfulla. En av favoritscenerna är när Emil och Anton hoppar i kapp.
Och för övrigt är det roligt att det är Anton som är den religiöse, medan Almas förhållande till religionen som mest kan beskrivas som svalt. Oftast hör man ju att religion går på kvinnosidan (så är det definitivt i min släkt), men inte så hos Svenssons i Katthult.
Och för övrigt är det roligt att det är Anton som är den religiöse, medan Almas förhållande till religionen som mest kan beskrivas som svalt. Oftast hör man ju att religion går på kvinnosidan (så är det definitivt i min släkt), men inte så hos Svenssons i Katthult.
2006-08-14
vanilj
Åt glass i ett regnigt Malmö. Maken tog skumma smaken vallmo, jag höll mig till säkra kortet choklad och dottern ville ha "manilj". Nå, hon fick en strut med vackert ljusgul och lätt svartprickig glass med garanterat äkta vanilj. Som vanligt åt hon med stor entusiasm ungefär en halv glass, sedan donerades den storsint till föräldrarna.
Fast jag gillar ju inte vanilj.
Eller rättare sagt, jag gillar inte gräddglass med äkta vanilj. Av någon bisarr anledning tycker jag att vaniljglassarna var godare förr, när de gjordes på mjölk med vanillin. Vaniljpucko - mums. Magnum - nja.
Fast jag verkar vara rätt ensam om den åsikten, dessvärre. Eller?
Fast jag gillar ju inte vanilj.
Eller rättare sagt, jag gillar inte gräddglass med äkta vanilj. Av någon bisarr anledning tycker jag att vaniljglassarna var godare förr, när de gjordes på mjölk med vanillin. Vaniljpucko - mums. Magnum - nja.
Fast jag verkar vara rätt ensam om den åsikten, dessvärre. Eller?
dottern blir större
Dottern börjar nytt dagis idag, och är äldst. Hjälp. Tiden går så snabbt ibland.
2006-08-12
ord är inte eviga
Det finns ett argument mot att samkönade par ska få ingå äktenskap som är särskilt intressant, nämligen "de får gärna vara ihop, men kalla det inte vigsel eller äktenskap, för det handlar om man och kvinna". I domkapitlens remissvar på förslagen till välsignelseakt var den vanligast förekommande kritiken att akterna var för lika en "vanlig" vigsel.
Men frågan är varför det är så farligt. Förminskar förekomsten av samkönade vigslar betydelsen av heterosarnas vigslar? Är det så att den minimala risken att någon i hemlighet ska fråga sig om man har gift sig med en man eller kvinna är så obehaglig?
Kristna argumenterar ofta utifrån att äktenskapet är INSTIFTAT för man och kvinna, därmed antydande att Jesus eller Gud skulle ha något med införandet av en vigselakt att göra, vilket skulle innebära att själva vigseln är helig, ett sakrament. Bortsett från att den inte är sakramental i lutherska kyrkor, är det bara att läsa Bibeln ordentligt för att se att så inte är fallet. Var Adam och Eva vigda? Var finns en vigsel beskriven?
I själva verket är det ju dessutom så att ord inte är eviga, de skiftar betydelse över tiden, och än mer så när det handlar om översatta ord, som Bibeln. Inga ord betyder exakt detsamma på två olika språk, och inga ord betyder exakt detsamma för två olika människor. Inte "jag", inte "kärlek" och inte "äktenskap".
Face it, äktenskapet och vigseln är samhälleliga institutioner, skapade för samhällets stabilitet. I många länder är inte detta något konstigt, där gifter man sig i rådhuset och välsignas i kyrkan, men här blir det ramaskri så fort något dylikt föreslås, och lustigt nog mest så i de kretsar där statskyrkan var mest avskydd, där det anses att politikerna ska ut ur kyrkan. Hur kommer det sig att man är så himla mån om att behålla denna statskyrkorest som trots allt gör präster till statliga tjänstemän, istället för att frivilligt lämna den och låta oss göra det vi är satta att göra - förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor.
Jag skriver under på äktenskap.nu. Gör det du också! (Tack Karin för länken!)
Men frågan är varför det är så farligt. Förminskar förekomsten av samkönade vigslar betydelsen av heterosarnas vigslar? Är det så att den minimala risken att någon i hemlighet ska fråga sig om man har gift sig med en man eller kvinna är så obehaglig?
Kristna argumenterar ofta utifrån att äktenskapet är INSTIFTAT för man och kvinna, därmed antydande att Jesus eller Gud skulle ha något med införandet av en vigselakt att göra, vilket skulle innebära att själva vigseln är helig, ett sakrament. Bortsett från att den inte är sakramental i lutherska kyrkor, är det bara att läsa Bibeln ordentligt för att se att så inte är fallet. Var Adam och Eva vigda? Var finns en vigsel beskriven?
I själva verket är det ju dessutom så att ord inte är eviga, de skiftar betydelse över tiden, och än mer så när det handlar om översatta ord, som Bibeln. Inga ord betyder exakt detsamma på två olika språk, och inga ord betyder exakt detsamma för två olika människor. Inte "jag", inte "kärlek" och inte "äktenskap".
Face it, äktenskapet och vigseln är samhälleliga institutioner, skapade för samhällets stabilitet. I många länder är inte detta något konstigt, där gifter man sig i rådhuset och välsignas i kyrkan, men här blir det ramaskri så fort något dylikt föreslås, och lustigt nog mest så i de kretsar där statskyrkan var mest avskydd, där det anses att politikerna ska ut ur kyrkan. Hur kommer det sig att man är så himla mån om att behålla denna statskyrkorest som trots allt gör präster till statliga tjänstemän, istället för att frivilligt lämna den och låta oss göra det vi är satta att göra - förmedla Guds kärlek och välsignelse till alla människor.
Jag skriver under på äktenskap.nu. Gör det du också! (Tack Karin för länken!)
2006-08-11
kanske en bagatell, men...
...just idag stör jag mig extra mycket på folk som inte betalar på offentliga toaletter. Valet är ju så enkelt, betala en liten slant och få (förhoppningsvis, undantag finns tyvärr) tillgång till städade, fina toaletter, eller gör det inte, och det kommer inte finnas pengar till att underhålla dem.
Just idag betalade jag snällt min femma, öppnade dörren, och där satt en snål tjej som inte hade betalt, och följaktligen inte kunnat låsa. Jaha, vad gör man? Stängde så klart, och där rök min enda femma, och min möjlighet att använda den toaletten. Var sur i en timme efteråt.
Just idag betalade jag snällt min femma, öppnade dörren, och där satt en snål tjej som inte hade betalt, och följaktligen inte kunnat låsa. Jaha, vad gör man? Stängde så klart, och där rök min enda femma, och min möjlighet att använda den toaletten. Var sur i en timme efteråt.
2006-08-07
dilemma
Om man blir erbjuden ett jobb på en arbetsplats där det jobbar en person som man vet att man inte kommer komma överens med (vad gäller kyrkosyn, synen på homosexuella, på kvinnoprästmotståndares plats i kyrkan, på ärkebiskopen osv), vad gör man? Inte aktuellt än, men möjligheten finns. Funderar...
2006-08-04
etiketter och enögdhet
Hur kommer det sig att det verkar vara fullständigt omöjligt att ha en kritisk inställning till Israels agerande under den nuvarande konflikten utan att bli kallad antisemit eller anses vara pro-islamism? Och hur kommer det sig att det verkar vara fullständigt omöjligt att vara för Israels existens, och ha viss förståelse för hur de agerar, utan att anses vara för apartheidpolitik eller utökandet av Israels gränser?
Och inte blir det lättare när "Israelkramarna" kläcker ur sig saker som att allt är palestiniernas fel, eller att man inte kan prata med araber. Och än jobbigare blir det när USA-hatande vänster anser att Hizbollah och Hamas är bra organisationer.
Detta är ingen lätt konflikt i ett område som ständigt härjats av svåra konflikter. Det går inte att ensidigt utnämna några till skurkar, det är en enda röra av främmande intressen, rädsla, religion, maktanspråk och hämndbegär.
Jag längtar efter en palestinsk Gandhi. Icke-våld fungerar, det är i själva verket det enda som fungerar. Jag hade inte ens tänkt skriva något om eländet i Libanon, men efter att ha hattat runt på en massa bloggar, och läst det ena korkade inlägget efter det andra (åt alla håll) kunde jag inte låta bli.
Och inte blir det lättare när "Israelkramarna" kläcker ur sig saker som att allt är palestiniernas fel, eller att man inte kan prata med araber. Och än jobbigare blir det när USA-hatande vänster anser att Hizbollah och Hamas är bra organisationer.
Detta är ingen lätt konflikt i ett område som ständigt härjats av svåra konflikter. Det går inte att ensidigt utnämna några till skurkar, det är en enda röra av främmande intressen, rädsla, religion, maktanspråk och hämndbegär.
Jag längtar efter en palestinsk Gandhi. Icke-våld fungerar, det är i själva verket det enda som fungerar. Jag hade inte ens tänkt skriva något om eländet i Libanon, men efter att ha hattat runt på en massa bloggar, och läst det ena korkade inlägget efter det andra (åt alla håll) kunde jag inte låta bli.
2006-08-02
vänskap
Hade vänner på besök idag. Vänner från förr, vi träffades i gymnasiet, och har hållit god kontakt sedan dess.
Det är lustigt, det här med vänskap. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det är så olika från vänskap till vänskap. Samma människa, i det här fallet jag, kan ha massor med olika sorts vänner, och det ligger ingen värdering i det.
En del vänner har alltid funnits där och kommer alltid finnas där. De är liksom hedersvänner, för trots att man kanske inte har så himla mycket gemensamt längre har de alltid en stor plats i hjärtat.
Och så finns det så klart "kollegavänner", sådana som kanske jobbar på samma arbetsplats, eller i alla fall med samma slags jobb. De där som vet allt om ens jobbsits, de som är bra bollplank och ofta har en hel del lika intressen som en själv.
Och så har vi "familjevännerna", de som har seglat upp som nära vänner för att man delar en stor del av vardagens utmaningar, glädjeämnen och bekymmer utifrån att ha barn och leva i relation.
Och så finns det massor av andra; gemensam-hobby-vänner, vi-har-inget-gemensamt-men-älskar-att-vara-med-varandra-vänner, kompisars kompisar som blir närmre vänner än mellanledet, prata-av-sig-kompisen osv. osv.
Många vänner är så att säga vilande, man hörs i stort sett aldrig, men när man springer på varandra på stan är det som om det var igår man sågs.
Tänk vad rikt mitt liv är ändå!
(om bara örat kunde krya på sig, lilltjejen sluta hosta, och maken och jag få något av alla de jobb vi sökt så... fast det är klart, liljorna på marken oroar sig inte, så jag ska göra mitt bästa för att ha tillförsikt)
Det är lustigt, det här med vänskap. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det är så olika från vänskap till vänskap. Samma människa, i det här fallet jag, kan ha massor med olika sorts vänner, och det ligger ingen värdering i det.
En del vänner har alltid funnits där och kommer alltid finnas där. De är liksom hedersvänner, för trots att man kanske inte har så himla mycket gemensamt längre har de alltid en stor plats i hjärtat.
Och så finns det så klart "kollegavänner", sådana som kanske jobbar på samma arbetsplats, eller i alla fall med samma slags jobb. De där som vet allt om ens jobbsits, de som är bra bollplank och ofta har en hel del lika intressen som en själv.
Och så har vi "familjevännerna", de som har seglat upp som nära vänner för att man delar en stor del av vardagens utmaningar, glädjeämnen och bekymmer utifrån att ha barn och leva i relation.
Och så finns det massor av andra; gemensam-hobby-vänner, vi-har-inget-gemensamt-men-älskar-att-vara-med-varandra-vänner, kompisars kompisar som blir närmre vänner än mellanledet, prata-av-sig-kompisen osv. osv.
Många vänner är så att säga vilande, man hörs i stort sett aldrig, men när man springer på varandra på stan är det som om det var igår man sågs.
Tänk vad rikt mitt liv är ändå!
(om bara örat kunde krya på sig, lilltjejen sluta hosta, och maken och jag få något av alla de jobb vi sökt så... fast det är klart, liljorna på marken oroar sig inte, så jag ska göra mitt bästa för att ha tillförsikt)
2006-07-31
usch och fy
Öronvärken är på väg tillbaka. Blotta tanken på att ha lika ont igen gör mig livrädd. Men jag vet ju lite mer nu, lite mer om hur jag ska hantera det, så förhoppningsvis blir det inte lika illa igen. Hoppas jag.
Annars går jag mest och väntar på att någon av oss ska få jobb.
Annars går jag mest och väntar på att någon av oss ska få jobb.
2006-07-30
fest
Barnet lämnades hos mormor och morfar. Vi gick på Degrells trettioårsfest. Härligt! Massor med vänner, en hel del vi inte träffat på år och dag. Minglande och snackande till ett på natten, var hemma ca halv tre, och fick sovmorgon dagen efter.
Jag hade mina grymt snygga nya högklackade sandaletter från Don Donna. De efterverkningar detta fick i form av total smärta hade tack och lov inget med klackhöjden att göra, utan var helt och hållet lilltå-i-kläm-relaterade, vilket ju antyder att de kommer bli riktigt bra när de så småningom är ordentligt ingångna.
Jag hade mina grymt snygga nya högklackade sandaletter från Don Donna. De efterverkningar detta fick i form av total smärta hade tack och lov inget med klackhöjden att göra, utan var helt och hållet lilltå-i-kläm-relaterade, vilket ju antyder att de kommer bli riktigt bra när de så småningom är ordentligt ingångna.
2006-07-27
dansk designutflykt
Besökte igår Dansk Design Center i Köpenhamn. Rekommenderas för alla med design- och möbelintresse! Inte stort, men bra. Speciellt intressant var The FLOW Market - mycket tänkvärt.
2006-07-24
hurra, hurra, hurra för mig...
...och dottern, och modern! Vi har nämligen namnsdag idag, vilket har firats med jordgubbstårta hemma hos mamma. Mums. Dessutom överräcktes ett egenhändigt (av mig alltså) tillverkat halsband som en något för tidig födelsedagsgåva till mamma - stor succé.
Och på öronfronten nästan inget nytt. Fortfarande ont, men inte lika djävulskt.
Och så gjorde jag en räd ut i mammas förråd, och döm om min förvåning när jag hittade en Arka av Yngve Ekström som stod där och skräpade. Mamma blev bara glad åt att bli av med den, och nu väntar alltså renovering av designklassiker. Bra dag!
Och på öronfronten nästan inget nytt. Fortfarande ont, men inte lika djävulskt.
Och så gjorde jag en räd ut i mammas förråd, och döm om min förvåning när jag hittade en Arka av Yngve Ekström som stod där och skräpade. Mamma blev bara glad åt att bli av med den, och nu väntar alltså renovering av designklassiker. Bra dag!
2006-07-22
förlossning - bah!
Alltså, nog för att det gör något fruktansvärt ont att föda barn, värkar är inget att leka med, men jämfört med hörselgångsinflammation är det peanuts!
Jag har tillbringat större delen av natten gråtandes. Ibland gjorde det så ont att jag trodde jag skulle svimma, och smärtlindring är bara alldeles för långsam och ineffektiv när det verkligen krävs (förutsatt att man inte har tillgång till dropp, kanyler och dyl). Inte ens några Citodon gjorde susen någon längre stund.
Nåja, kl. fem gav vi upp. Taxi ringdes in och det bar iväg till akuten i Lund. Väl där fick jag tala med trevlige sköterskan Andreas (som hade ett Tin Man-örhänge) som förvisso lovade mig att jag skulle vara först in när jourläkarcentralen öppnade kl. 8, men undlät att berätta att jag måste betala innan jag sattes på väntlistan. Så, när slutligen klockan var åtta ropades patient efter patient, i mina smärtdimmiga ögon helt utan skador eller synliga åkommor, in före mig. Till slut tog maken tag i saken, och kom tillbaka med kvitto i handen och ilske-rökpuffar ur öronen.
Till slut fick jag tala med (läs: gråta ut inför) trevlig jourläkare, som genast fattade vad det handlade om. Mina nattliga fantasier om cancer i hörselgången, spräckta trumhinnor and the like kom tack och lov på skam och bagatellen hörselgångsinflammation blev omedelbart etta på min hat-topp (en annan dag ska jag skriva om andra saker jag hatar och avskyr, inte många, men de finns).
Nu har jag örondroppar och fortsätter käka smärtstillande, om än lättare alternativet Panodil. Några dagar ska det ta, men det finns ljus i tunneln.
Jag har tillbringat större delen av natten gråtandes. Ibland gjorde det så ont att jag trodde jag skulle svimma, och smärtlindring är bara alldeles för långsam och ineffektiv när det verkligen krävs (förutsatt att man inte har tillgång till dropp, kanyler och dyl). Inte ens några Citodon gjorde susen någon längre stund.
Nåja, kl. fem gav vi upp. Taxi ringdes in och det bar iväg till akuten i Lund. Väl där fick jag tala med trevlige sköterskan Andreas (som hade ett Tin Man-örhänge) som förvisso lovade mig att jag skulle vara först in när jourläkarcentralen öppnade kl. 8, men undlät att berätta att jag måste betala innan jag sattes på väntlistan. Så, när slutligen klockan var åtta ropades patient efter patient, i mina smärtdimmiga ögon helt utan skador eller synliga åkommor, in före mig. Till slut tog maken tag i saken, och kom tillbaka med kvitto i handen och ilske-rökpuffar ur öronen.
Till slut fick jag tala med (läs: gråta ut inför) trevlig jourläkare, som genast fattade vad det handlade om. Mina nattliga fantasier om cancer i hörselgången, spräckta trumhinnor and the like kom tack och lov på skam och bagatellen hörselgångsinflammation blev omedelbart etta på min hat-topp (en annan dag ska jag skriva om andra saker jag hatar och avskyr, inte många, men de finns).
Nu har jag örondroppar och fortsätter käka smärtstillande, om än lättare alternativet Panodil. Några dagar ska det ta, men det finns ljus i tunneln.
2006-07-20
malmösommar
Vänner på besök, Malmö skall visas. Med tanke på vissa naturliga inskränkningar i vad som kan tänkas vara intressant (nämligen lilltjejen och värmen) blev det:
* Ett par timmar i Folkets park med plaskdammsbad, tittande på djur och lite karusellåk.
* Långsam promenad neråt stan via Möllan och Davidhallstorg. Åt Malmöfalafel och -kebab, samt naturligtvis glass.
* Besök i utmärkta spelbutiken Spel på Djäknegatan, där Alhambra inhandlades (och vännerna köpte Ticket to Ride Europe).
* Promenad ut till Västra Hamnen där vi begapade vackra Turning Torso och badade i havet. Ett visst stirrande på alla totalt mörkbruna Malmöbor får väl erkännas, attans vad folk solar här!
Väl hemkomna väntar läggning av lillan och lätt middag. Och så spel förstås!
En bra dag, all in all.
* Ett par timmar i Folkets park med plaskdammsbad, tittande på djur och lite karusellåk.
* Långsam promenad neråt stan via Möllan och Davidhallstorg. Åt Malmöfalafel och -kebab, samt naturligtvis glass.
* Besök i utmärkta spelbutiken Spel på Djäknegatan, där Alhambra inhandlades (och vännerna köpte Ticket to Ride Europe).
* Promenad ut till Västra Hamnen där vi begapade vackra Turning Torso och badade i havet. Ett visst stirrande på alla totalt mörkbruna Malmöbor får väl erkännas, attans vad folk solar här!
Väl hemkomna väntar läggning av lillan och lätt middag. Och så spel förstås!
En bra dag, all in all.
2006-07-17
pust
Tillbaka i familjens trygga famn efter två veckors konfirmandläger. Är trött, många av intrycken ligger fortfarande osorterade, men här är några första snabba:
* härliga konfirmander! Hur snälla som helst, sov om nätterna, var duktiga på att diska och städa och allt sånt, och lyckades ändå lyssna, diskutera och göra fantastiska draman!
* roliga ledare. Har skrattat hur mycket som helst detta läger.
* jag HATAR flygande stickare och bitare i stil med knott, bromsar, mygg...
* kaffe, kaffe, kaffe...
* riter och ceremonier blir allt viktigare
* Gud har humor! Under dopet valde Herren att "hjälpa till" med vatten direkt från himlen...
Nu - sitta på gården, se alla barnen leka tillsammans. Snacka skit med grannarna, dricka jordgubbsbubbel (testa Systemets alkofria mousserande jordgubbsvin!), njuta av härligt oplanerade dagar.
* härliga konfirmander! Hur snälla som helst, sov om nätterna, var duktiga på att diska och städa och allt sånt, och lyckades ändå lyssna, diskutera och göra fantastiska draman!
* roliga ledare. Har skrattat hur mycket som helst detta läger.
* jag HATAR flygande stickare och bitare i stil med knott, bromsar, mygg...
* kaffe, kaffe, kaffe...
* riter och ceremonier blir allt viktigare
* Gud har humor! Under dopet valde Herren att "hjälpa till" med vatten direkt från himlen...
Nu - sitta på gården, se alla barnen leka tillsammans. Snacka skit med grannarna, dricka jordgubbsbubbel (testa Systemets alkofria mousserande jordgubbsvin!), njuta av härligt oplanerade dagar.
2006-06-29
Så...lagom...
| Your Deadly Sins |
| Envy: 20% |
| Greed: 20% |
| Lust: 20% |
| Pride: 20% |
| Sloth: 20% |
| Gluttony: 0% |
| Wrath: 0% |
| Chance You'll Go to Hell: 14% |
| You will die in a duel. |
tillbaka på jobbet
Hemtamt, bekvämt. Är tillbaka i "min" församling, sitter vid "min" dator och har käkat lunch på "mitt" lunchställe. Skönt, men flyktigt. Och ändå är det inte riktigt samma. Hjärtat kommer förvisso till viss del alltid vara här lite grann, men det har börjat avskilja sig lite, ta lite avstånd. Säga farväl.
Men än så länge - jobba! Trivas. Snart läger!
Men än så länge - jobba! Trivas. Snart läger!
2006-06-27
konfaläger - hurra...
Så bär det snart av igen...
I morgon sätter jag mig på flyget upp till Stockholm för ett par dagars hysteriskt planerande och packande innan vi drar iväg på läger på lördag. Det känns, som så mycket annat denna sommar, overkligt.
Jag ser fram emot detta för att:
1. Åka på läger med min kära pedagogkollega för eventuellt sista gången ska bli jättekul och jättesorgligt. Rätt sätt att avsluta på i alla fall.
2. Härligt att åka tillbaka till Stockholm och bo hos vänner som jag redan saknar i ett par dagar innan lägret.
3. Det är alltid roligt och meningsfyllt med konfaläger, hur stort motståndet än är innan.
Jag ser inte fram emot detta för att:
1. Jag kommer som vanligt sakna min lilla familj så det gör ont, och ännu mer nu när lillan har det lite jobbigt med omställningen.
2. Jag känner mig oförberedd, har inte hunnit/orkat ägna lägret ens en tiondel av den energi det förtjänar.
3. Osäker på gruppen, en hel del sista-minutenavhopp som gör att vi inte riktigt vet var vi har gruppen som helhet.
4. Och naturligtvis tar det emot att åka när jag har ett helt hus fyllt med flyttlådor, rum som vill ha möbler och en liten trädgårdsplätt som bara skriker efter en gnutta omtanke.
Men om Gud är med oss, vem kan vara mot oss? Det kommer gå, det kommer vara roligt, och det är ju "bara" två veckor. Och familjen kommer ju ha det bättre under det här lägret än många, många tidigare, då de har suttit själva i Stockholm, istället för som nu vara omgivna av vänner och familj som bara längtar efter att tillbringa mer tid med dem, så...
I morgon sätter jag mig på flyget upp till Stockholm för ett par dagars hysteriskt planerande och packande innan vi drar iväg på läger på lördag. Det känns, som så mycket annat denna sommar, overkligt.
Jag ser fram emot detta för att:
1. Åka på läger med min kära pedagogkollega för eventuellt sista gången ska bli jättekul och jättesorgligt. Rätt sätt att avsluta på i alla fall.
2. Härligt att åka tillbaka till Stockholm och bo hos vänner som jag redan saknar i ett par dagar innan lägret.
3. Det är alltid roligt och meningsfyllt med konfaläger, hur stort motståndet än är innan.
Jag ser inte fram emot detta för att:
1. Jag kommer som vanligt sakna min lilla familj så det gör ont, och ännu mer nu när lillan har det lite jobbigt med omställningen.
2. Jag känner mig oförberedd, har inte hunnit/orkat ägna lägret ens en tiondel av den energi det förtjänar.
3. Osäker på gruppen, en hel del sista-minutenavhopp som gör att vi inte riktigt vet var vi har gruppen som helhet.
4. Och naturligtvis tar det emot att åka när jag har ett helt hus fyllt med flyttlådor, rum som vill ha möbler och en liten trädgårdsplätt som bara skriker efter en gnutta omtanke.
Men om Gud är med oss, vem kan vara mot oss? Det kommer gå, det kommer vara roligt, och det är ju "bara" två veckor. Och familjen kommer ju ha det bättre under det här lägret än många, många tidigare, då de har suttit själva i Stockholm, istället för som nu vara omgivna av vänner och familj som bara längtar efter att tillbringa mer tid med dem, så...
tjugo
Lillsyrran fyller tjugo idag. Helt osannolikt! Jag kommer ihåg när jag höll henne på BB, alldeles nyfödd, och jag grät för att hon var så fin.
Och nu är hon 20, och söker in till Lärarhögskolan i höst. Bisarrt.
Så vi ska till Tivoli för att fira henne. Ska bli jättekul! Bara det inte regnar så.
Och nu är hon 20, och söker in till Lärarhögskolan i höst. Bisarrt.
Så vi ska till Tivoli för att fira henne. Ska bli jättekul! Bara det inte regnar så.
2006-06-24
*morr*
Ok, fest är kul.
Gillar hög musik, gillar skratt och hetsiga diskussioner.
Men.
Inte när det är grannens musik, gälla skratt och alkoholnärda diskussioner som väcker min gullunge mitt i natten.
Kanske lite partisk.
(Hon somnade igen. Sen stängde vi fönstren och prioriterade sömn framför syre...)
Gillar hög musik, gillar skratt och hetsiga diskussioner.
Men.
Inte när det är grannens musik, gälla skratt och alkoholnärda diskussioner som väcker min gullunge mitt i natten.
Kanske lite partisk.
(Hon somnade igen. Sen stängde vi fönstren och prioriterade sömn framför syre...)
2006-06-23
arbetsskadad
Midsommar.
Som alltid vid högtider av den här typen, finner jag att arbete med ungdomar har arbetsskadat mig på det sättet att jag önskar dåligt väder.
Dåligt väder - mindre festande.
Mindre festande - färre slagsmål, våldtäkter, otrohet, rattfylla, rån och allmän pinsamhet.
Och det är så sorgligt. För nog vill jag egentligen också ha vackert väder, så att vi kan grilla i vår alldeles nya trädgård, sitta i den ljumma sommarkvällen tills det har blivit alldeles för sent. Men måste jag välja - kom regn, kom hagel. Ni räddar liv.
Som alltid vid högtider av den här typen, finner jag att arbete med ungdomar har arbetsskadat mig på det sättet att jag önskar dåligt väder.
Dåligt väder - mindre festande.
Mindre festande - färre slagsmål, våldtäkter, otrohet, rattfylla, rån och allmän pinsamhet.
Och det är så sorgligt. För nog vill jag egentligen också ha vackert väder, så att vi kan grilla i vår alldeles nya trädgård, sitta i den ljumma sommarkvällen tills det har blivit alldeles för sent. Men måste jag välja - kom regn, kom hagel. Ni räddar liv.
2006-06-21
borta hemma
Sitter här bland flyttkartongerna.
På våning ett av tre.
Utanför den öppna dörren kvittrar fåglarna ikapp med den sjungande dottern, som verkligen, verkligen borde sova nu.
Det har inte sjunkit in än, att vi verkligen har flyttat. Undrar hur länge det kommer dröja. Just nu är det mest ett spännande äventyr, att vandra omkring bland husen där vi faktiskt bor och känna sig som en turist.
Och ändå. Det känns bra.
Lilltjejen har redan varit inne och hälsat på hos grannkillen (några månader äldre än henne), vi har besökt det som ska bli hennes förskola. Vi åker fram och tillbaka till IKEA och Coop Forum, måste köpa ovana prylar som sekatörer och trädgårdsslang.
Och i morgon kommer mor min på besök. Hon som är en av de viktigaste orsakerna till att vi flyttat. Det ska bli roligt.
Och den norska festen? Trevligt. Jag gillade Oslo, skön liten stad, och festen var full med en masse koselige norske jenter (inga gutter).
På våning ett av tre.
Utanför den öppna dörren kvittrar fåglarna ikapp med den sjungande dottern, som verkligen, verkligen borde sova nu.
Det har inte sjunkit in än, att vi verkligen har flyttat. Undrar hur länge det kommer dröja. Just nu är det mest ett spännande äventyr, att vandra omkring bland husen där vi faktiskt bor och känna sig som en turist.
Och ändå. Det känns bra.
Lilltjejen har redan varit inne och hälsat på hos grannkillen (några månader äldre än henne), vi har besökt det som ska bli hennes förskola. Vi åker fram och tillbaka till IKEA och Coop Forum, måste köpa ovana prylar som sekatörer och trädgårdsslang.
Och i morgon kommer mor min på besök. Hon som är en av de viktigaste orsakerna till att vi flyttat. Det ska bli roligt.
Och den norska festen? Trevligt. Jag gillade Oslo, skön liten stad, och festen var full med en masse koselige norske jenter (inga gutter).
2006-06-13
offline
I morgon går lasset. Och eftersom jag och lilltjejen åker för att bo hos släktingar, medan maken råddar klart här, kommer jag med all sannolikhet vara offline ett tag, förhoppningsvis bara en vecka eller så.
Med andra ord, ingen uppdatering av bloggen på en vecka, men då återkommer jag med spännande berättelser om flyttkaos, kattelände, norska fester och barnpoolar!
Med andra ord, ingen uppdatering av bloggen på en vecka, men då återkommer jag med spännande berättelser om flyttkaos, kattelände, norska fester och barnpoolar!
2006-06-12
rörd
Hade flyttpicnic igår, och en hel del goda vänner dök upp.
Mest rörande ögonblick var Ms vackra tal (tack, vännen!) och sången som J och E (m.fl.?) hade knåpat ihop.
Och vädret var fantastiskt, och kvällen skön med lite spel. Och vemodet har kommit för att stanna ett tag.
Mest rörande ögonblick var Ms vackra tal (tack, vännen!) och sången som J och E (m.fl.?) hade knåpat ihop.
Och vädret var fantastiskt, och kvällen skön med lite spel. Och vemodet har kommit för att stanna ett tag.
2006-06-10
packning, packning, packning
Trist dag för lilltjejen idag.
Har varit på IKEA igen och köpt packlådor.
Sedan packat mitt arbetsrum. Det blev tre stora flyttlådor.
Lite vemodigt, men mest är jag 1. förbluffad över hur mycket skräp jag samlat på mig, och 2. förundrad över hur lite jag känner. Tror att jag förtränger lite...
Men nu är det snart dax för lite eskapism. Fest i kväll hos vänner, och så hejar vi förstås alla på Zla...eh...jag menar Sverige!
Har varit på IKEA igen och köpt packlådor.
Sedan packat mitt arbetsrum. Det blev tre stora flyttlådor.
Lite vemodigt, men mest är jag 1. förbluffad över hur mycket skräp jag samlat på mig, och 2. förundrad över hur lite jag känner. Tror att jag förtränger lite...
Men nu är det snart dax för lite eskapism. Fest i kväll hos vänner, och så hejar vi förstås alla på Zla...eh...jag menar Sverige!
2006-06-08
det närmar sig - hu!
Flyttfirma spikad.
Dagisplats fixad.
Har flyttat telefonnummer och gjort adressändring.
Pratar med några kyrkoherdar, så kanske, kanske får jag till och med ett jobb...
Hu. Det är snart verklighet. Vi är på väg att flytta, på riktigt.
Dagisplats fixad.
Har flyttat telefonnummer och gjort adressändring.
Pratar med några kyrkoherdar, så kanske, kanske får jag till och med ett jobb...
Hu. Det är snart verklighet. Vi är på väg att flytta, på riktigt.
2006-06-07
2006-06-06
nationaldag
Jaha.
Fast kanske ett ögonblicks eftertanke inför allt elände nationalstatstanken har orsakat vore på sin plats. En nationalstat förutsätter nämligen enhet. Enhet i tanke, religion, etnicitet...och det krävs inte särskilt mycket fantasi för att inse att just det kan vara roten till många problem.
Alltså. Jag gillar att bo i Sverige. Jag gillar mycket med att bo här, och en av de mycket sympatiska svenska dragen är bristen på nationalistisk yra (utom i sportsammanhang, då det faktiskt är helt ok). Men jag tänker inte fira nationaldagen.
Fast kanske ett ögonblicks eftertanke inför allt elände nationalstatstanken har orsakat vore på sin plats. En nationalstat förutsätter nämligen enhet. Enhet i tanke, religion, etnicitet...och det krävs inte särskilt mycket fantasi för att inse att just det kan vara roten till många problem.
Alltså. Jag gillar att bo i Sverige. Jag gillar mycket med att bo här, och en av de mycket sympatiska svenska dragen är bristen på nationalistisk yra (utom i sportsammanhang, då det faktiskt är helt ok). Men jag tänker inte fira nationaldagen.
2006-06-03
köpa konst
Lite av överskottet från försäljningen av lägenheten gick idag till en litografi av Lisa Rinnevuo (titta här, under konstnärer).
Vi har länge pratat om att köpa något av henne, gillar verkligen den naiva, men samtidigt vilda känslan i bilderna. När vi var på en utställning för några år sedan var vi verkligen nära att köpa en tavla, och har ångrat oss sedan dess. Men idag blev det av! Hurra!
Vi har länge pratat om att köpa något av henne, gillar verkligen den naiva, men samtidigt vilda känslan i bilderna. När vi var på en utställning för några år sedan var vi verkligen nära att köpa en tavla, och har ångrat oss sedan dess. Men idag blev det av! Hurra!
2006-06-02
nattvard?
Så närmar sig helgen, och med den de sedvanliga frågorna: Vad ska vi göra för något skojigt med barnet? Finns det någon möjlighet att jag och maken kan hitta på något på tu man hand, och var ska jag gå i gudstjänst på söndag?
Jag vill gå här, i "min" kyrka. Dels för att jag tycker att prästerna i en församling bör synas i dess huvudgudstjänst, antingen som celebranter eller i församlingen. Men också för att jag faktiskt tycker att gudstjänsterna här är bäst av de i närheten. Bäst predikanter, mest genomtänkt liturgi, och bäst musiker. Nu vet jag att gudstjänsten inte ska vara föremål för rivalitet och tävlan, men det är skönt att inte störa sig på t.ex. dåligt orgelspel.
Nå. Min plan var (är?) alltså att gå här. Men. Det är högmässogudstjänst på söndag. På pingstdagen! Denna bastard till gudstjänst som strukturmässigt bygger upp till en nattvard som aldrig kommer. Och varje gång någon av oss i prästkollegiet tar upp att vi skulle vilja ha fler nattvardsgudstjänster, får vi svaret att vi måste skynda långsamt, att flera kyrkorådsledamoter är starkt emot att öka andelen mässor. Men det är ju just de kyrkorådsledamöterna man aldrig någonsin ser i gudstjänsten, nattvard eller inte! Jag blir sååå trött.
Och så pratar man om att det är viktigt att ungdomarna börjar gå i söndagsgudstjänsten, men ignorerar fullständigt faktumet att det för dem är oerhört viktigt att det är mässa, annars får det vara. Och jag är böjd att hålla med dem. Gudstjänsten är en helhet. Ta inte bort mässan, men ta inte heller bort ordet. Vi behöver stimulans för såväl öga, öra, känsel, smak och lukt. Vi behöver mysterium och evangelium.
"Gör detta till åminnelse av mig" Låt oss minnas Jesus, så ofta vi kan, med glädje och tacksamhet. Låt oss fira nattvard varje söndag, uppståndelsens dag, så som det görs i länder runt om hela vår värld. Låt oss dela brödet, för brödet är ett.
Jag vill gå här, i "min" kyrka. Dels för att jag tycker att prästerna i en församling bör synas i dess huvudgudstjänst, antingen som celebranter eller i församlingen. Men också för att jag faktiskt tycker att gudstjänsterna här är bäst av de i närheten. Bäst predikanter, mest genomtänkt liturgi, och bäst musiker. Nu vet jag att gudstjänsten inte ska vara föremål för rivalitet och tävlan, men det är skönt att inte störa sig på t.ex. dåligt orgelspel.
Nå. Min plan var (är?) alltså att gå här. Men. Det är högmässogudstjänst på söndag. På pingstdagen! Denna bastard till gudstjänst som strukturmässigt bygger upp till en nattvard som aldrig kommer. Och varje gång någon av oss i prästkollegiet tar upp att vi skulle vilja ha fler nattvardsgudstjänster, får vi svaret att vi måste skynda långsamt, att flera kyrkorådsledamoter är starkt emot att öka andelen mässor. Men det är ju just de kyrkorådsledamöterna man aldrig någonsin ser i gudstjänsten, nattvard eller inte! Jag blir sååå trött.
Och så pratar man om att det är viktigt att ungdomarna börjar gå i söndagsgudstjänsten, men ignorerar fullständigt faktumet att det för dem är oerhört viktigt att det är mässa, annars får det vara. Och jag är böjd att hålla med dem. Gudstjänsten är en helhet. Ta inte bort mässan, men ta inte heller bort ordet. Vi behöver stimulans för såväl öga, öra, känsel, smak och lukt. Vi behöver mysterium och evangelium.
"Gör detta till åminnelse av mig" Låt oss minnas Jesus, så ofta vi kan, med glädje och tacksamhet. Låt oss fira nattvard varje söndag, uppståndelsens dag, så som det görs i länder runt om hela vår värld. Låt oss dela brödet, för brödet är ett.
2006-06-01
efterträdare
Min alltså. Anställningsgruppen grävde fram en som garanterat blir toppen! Det känns väldigt skönt att inte lämna en tom plats, utan att det kommer en ny präst på min tjänst, och att han är riktigt bra. Ungdomarna kommer älska honom, och han kommer till en toppenförsamling, i alla fall ur just den aspekten.
Annars rör det på sig lite för mycket just nu. Jag slutar. Min kollega som vickar på "barnpräst-tjänsten" slutar (och där har de inte lyckats hitta en efterträdare, så det är härligt kaotiskt). Kyrkoherden sjukskriven på halvtid, en av de andra prästerna likaså. Ny präst på vuxentjänsten, ny diakon. Kanslichefen går i pension. Ja, ni fattar.
Känns inte helt bra att dra i det läget, men å andra sidan är det inte därför, och det har varit bestämt, och känt, länge. Fast jag kommer be mycket för min kära församling.
Annars rör det på sig lite för mycket just nu. Jag slutar. Min kollega som vickar på "barnpräst-tjänsten" slutar (och där har de inte lyckats hitta en efterträdare, så det är härligt kaotiskt). Kyrkoherden sjukskriven på halvtid, en av de andra prästerna likaså. Ny präst på vuxentjänsten, ny diakon. Kanslichefen går i pension. Ja, ni fattar.
Känns inte helt bra att dra i det läget, men å andra sidan är det inte därför, och det har varit bestämt, och känt, länge. Fast jag kommer be mycket för min kära församling.
veckans stol
För att inte totalt gräva ner mig i danskt femtio-sextiotal, kommer här en modern stol/fåtölj: BD Superstructure av Björn Dahlström. Vem har inte drömt om att sitta i ett löv någon gång?
2006-05-31
farvälfika nr 1
Ikväll har jag bjudit in hela ungdomsgruppen hem till mig för farvälfika. På sätt och vis hoppas jag att det kommer få, det är inte stort hemma, och naturligtvis hoppas jag samtidigt att alla jag kommer sakna kommer. Omöjlig ekvation, antar att jag får vara nöjd i vilket fall som helst.
Det är lustigt hur små saker påverkar en. När jag gick i gymnasiet blev vi i klassen vid två tillfällen hembjudna till lärare, dels på julstök hos vår engelskalärare, och dels till vår samhällslärare (och klassföreståndare) på mysig chili-middag när vi hade varit i Lund och besökt universitetet.
När jag tänker tillbaka är just dessa två händelser viktiga. De visade att just dessa lärare brydde sig tillräckligt mycket för att våga öppna sitt hem för trettio tonåringar, tyckte om oss och vågade vara personliga nog att visa sin skivsamling.
Och antagligen är detta en av de mest bidragande orsakerna till att jag gärna öppnar mitt hem för ledarsamlingar, fikor mm. Mi casa es su casa. "Mina" ungdomar är en viktig del av mitt liv, och för mig är det viktigt att de också får känna det. Kan jag ge lite tillbaka genom att bry mig, öppna mig, är det naturligt att de också får slita på min soffa då och då.
Det är lustigt hur små saker påverkar en. När jag gick i gymnasiet blev vi i klassen vid två tillfällen hembjudna till lärare, dels på julstök hos vår engelskalärare, och dels till vår samhällslärare (och klassföreståndare) på mysig chili-middag när vi hade varit i Lund och besökt universitetet.
När jag tänker tillbaka är just dessa två händelser viktiga. De visade att just dessa lärare brydde sig tillräckligt mycket för att våga öppna sitt hem för trettio tonåringar, tyckte om oss och vågade vara personliga nog att visa sin skivsamling.
Och antagligen är detta en av de mest bidragande orsakerna till att jag gärna öppnar mitt hem för ledarsamlingar, fikor mm. Mi casa es su casa. "Mina" ungdomar är en viktig del av mitt liv, och för mig är det viktigt att de också får känna det. Kan jag ge lite tillbaka genom att bry mig, öppna mig, är det naturligt att de också får slita på min soffa då och då.
2006-05-30
long time no see
När jag varit borta ett tag skäms jag lite för att jag inte har uppdaterat bloggen. Det är samma känsla som alla de otal gånger jag försökt börja skriva dagbok, men misslyckats, jag sviker liksom ett framtida jag. Men av någon anledning är det mycket lättare att komma igång igen här, kanske är trösklarna lägre.
Nåja, i vilket fall som helst har jag i helgen som gick besökt det som invånarna där gärna kallar Sveriges framsida, nämligen Göteborg. Vi bodde hos vänner och gick på mini-spelkonvent. Jag hann totalt med ett brädspelsparti och hela tio minuters rollspel (men de spelades väl!), resten av helgen gick åt till att vara social, passa barn, shoppa och gå på gudstjänst. Och ett besök på Liseberg förstås, måste ju åka Balder!
Balder var FANTASTISK. Jag älskar berg- och dalbanor, och speciellt sådana av trä. Och trots en halvtimmes kö var det varken slöseri med pengar, tid eller förväntningar. Enda sorgliga är att det trevliga förturssystemet som man tillämpar vid The Cyclone på Coney Island i New York, dvs om man betalar har man möjlighet att åka en tur till omedelbart, men bara en, inte har nått Liseberg. Fast då skulle man väl vara tvungen att köa i en timme istället.
Nåja, i vilket fall som helst har jag i helgen som gick besökt det som invånarna där gärna kallar Sveriges framsida, nämligen Göteborg. Vi bodde hos vänner och gick på mini-spelkonvent. Jag hann totalt med ett brädspelsparti och hela tio minuters rollspel (men de spelades väl!), resten av helgen gick åt till att vara social, passa barn, shoppa och gå på gudstjänst. Och ett besök på Liseberg förstås, måste ju åka Balder!
Balder var FANTASTISK. Jag älskar berg- och dalbanor, och speciellt sådana av trä. Och trots en halvtimmes kö var det varken slöseri med pengar, tid eller förväntningar. Enda sorgliga är att det trevliga förturssystemet som man tillämpar vid The Cyclone på Coney Island i New York, dvs om man betalar har man möjlighet att åka en tur till omedelbart, men bara en, inte har nått Liseberg. Fast då skulle man väl vara tvungen att köa i en timme istället.
2006-05-24
...och hur ond är du då?
You Are 40% Evil |
 A bit of evil lurks in your heart, but you hide it well. In some ways, you are the most dangerous kind of evil. |
Trevligt nog blev jag mindre ond den här gången, men jag undrar vad jag fyllde i sist, som gjorde mig 48% ond... Kanske bara är mindre ärlig mot mig själv idag...
veckans stol
Folding Chair av Hans J. Wegner, 1949. Och nej, att detta också är en Wegnerstol är ingen tillfällighet, han var, trots allt, Mästaren.
2006-05-22
2006-05-21
nu blir de skogstokiga!
Har just sett Agenda, där bland annat de svenska amningsråden togs upp. Det var mycket intressant! Det visade sig nämligen att rådet, nej, egentligen det underförstådda tvånget, att helamma sitt barn i sex månader är missförstått. Rådet kommer från WHO, och det handlar snarare om att det inte är skadligt att endast amma det första halvåret, men att födan därefter måste vara varierad.
Alltså: om du vill och kan amma i sex månader, är det helt ok ur hälsosynpunkt.
Enligt de två läkare som satt i studion borde det alltså inte alls vara det tryck på mammor som är idag om att de måste amma för barnets hälsas skull, hur man gav sitt barn näring var helt upp till den enskilda föräldern. Ersättning eller bröstmjölk spelar i Sverige ingen roll.
Amningshjälpen m.fl. är säkert helt skogstokiga nu, och anmäler garanterat i detta nu programmet till diverse hälsodepartement och dylikt.
Men tack! Jag tillhör dem som farit ganska illa av amningshetsen. Min dotter vägrade låta sig ammas, och jag har haft enorma skuldkänslor för att vi inte orkade hålla på och truga månad efter månad, men i stället gav upp efter tre månaders kaos. Barnet åt knappt, sov jättedåligt och var sjuk stora delar av de första tre månaderna. När vi till slut gav upp och gav henne ersättning istället började hon sova och har knappt varit sjuk sedan dess.
Och ändå känns det ända in i själen när jag läser insändare som kräver att amning borde vara lag, eller att mammor som inte ammar är själviska monster. Jag blir stenförbannad och ledsen över att någon överhuvud taget har fräckheten att antyda att jag har valt detta, eller att jag inte skulle ha min dotters bästa för ögonen. Men skulden finns där likafullt, som förstagångsmamma är man så utsatt och okunnig, och de få råd man får är som manna från himlen, och när det då ändå inte funkar...
Amningshjälpen, Amnis och allt vad ni kan heta - ägna er åt att hjälpa mammor!
Inte åt att skuldbelägga oss. Om det blir någon nästa gång med amning för min del, tänker jag inte vänta tre ångestfyllda månader om det inte funkar. Jag har slängt bort era telefonnummer. Nästa barn ska få den näring hon/han behöver, så snart det behövs, och om det då är från en flaska - tack Gud för den möjligheten!
Alltså: om du vill och kan amma i sex månader, är det helt ok ur hälsosynpunkt.
Enligt de två läkare som satt i studion borde det alltså inte alls vara det tryck på mammor som är idag om att de måste amma för barnets hälsas skull, hur man gav sitt barn näring var helt upp till den enskilda föräldern. Ersättning eller bröstmjölk spelar i Sverige ingen roll.
Amningshjälpen m.fl. är säkert helt skogstokiga nu, och anmäler garanterat i detta nu programmet till diverse hälsodepartement och dylikt.
Men tack! Jag tillhör dem som farit ganska illa av amningshetsen. Min dotter vägrade låta sig ammas, och jag har haft enorma skuldkänslor för att vi inte orkade hålla på och truga månad efter månad, men i stället gav upp efter tre månaders kaos. Barnet åt knappt, sov jättedåligt och var sjuk stora delar av de första tre månaderna. När vi till slut gav upp och gav henne ersättning istället började hon sova och har knappt varit sjuk sedan dess.
Och ändå känns det ända in i själen när jag läser insändare som kräver att amning borde vara lag, eller att mammor som inte ammar är själviska monster. Jag blir stenförbannad och ledsen över att någon överhuvud taget har fräckheten att antyda att jag har valt detta, eller att jag inte skulle ha min dotters bästa för ögonen. Men skulden finns där likafullt, som förstagångsmamma är man så utsatt och okunnig, och de få råd man får är som manna från himlen, och när det då ändå inte funkar...
Amningshjälpen, Amnis och allt vad ni kan heta - ägna er åt att hjälpa mammor!
Inte åt att skuldbelägga oss. Om det blir någon nästa gång med amning för min del, tänker jag inte vänta tre ångestfyllda månader om det inte funkar. Jag har slängt bort era telefonnummer. Nästa barn ska få den näring hon/han behöver, så snart det behövs, och om det då är från en flaska - tack Gud för den möjligheten!
Åh...Lordi!
Det finns inte längre något som är en "riktig schlager". Orientaliska tongångar, mjukismonsterrock, rap (brrrrr....), och trummaskiner i massor. Någon enstaka schlagerballad och några Abba-aktiga upptempolåtar stod sig slätt mot trollen från de finska skogarna.
Och skönt är väl det!
Framförallt var det skönt att ful vann över snygg, latex över botox, grupp över ensam stjärna, humor över blodigt allvar...
Och skönt är väl det!
Framförallt var det skönt att ful vann över snygg, latex över botox, grupp över ensam stjärna, humor över blodigt allvar...
2006-05-18
ny dator!
Äntligen är vår gamla trotjänare, bärbar anno 2000, pensionerad och ersatt av ett litet monster med 250 gb i hårddisken och 2 gb internt...Mmmmm.
köpte en ny tunika...
...men till min stora besvikelse visade den sig vara felmärkt i storleken. Och sen när jag kom tillbaka till affären var den slut!
Men, i morgon ska den komma in igen, och då är jag där som ett skott.
Fast lite lurigt känns det allt, att som 31-åring handla på Gudrun Sjödén... Jag är ju inte äldst, om jag säger så, men en del av sakerna är så himla fina!
Men, i morgon ska den komma in igen, och då är jag där som ett skott.
Fast lite lurigt känns det allt, att som 31-åring handla på Gudrun Sjödén... Jag är ju inte äldst, om jag säger så, men en del av sakerna är så himla fina!
2006-05-17
och jag introducerar...
...veckans stol! Lämpligt nog av mästaren Hans J. Wegner, och ännu mer lämpligt kallas den The Chair (JH 503).
2006-05-16
muttrar
I kväll är det budgetsamråd med arbetsutskottet.
Viktigt.
Förutsättningarna för nästa års skolkyrkoarbete ska ges, och påbudet som gått ut är 10% minskning. För oss innebär det antingen en slopad vandring eller en slopad konferens för skolkyrkoarbetslaget.
Jag tänker inte gå med på det!
Skippa en vandring, och skolkyrkoarbetet och relationen till skolorna kommer bli allvarligt lidande. Ställ in konferensen, och det finns ingen möjlighet längre för vårt ekumeniska arbetslag att mötas och vara kreativa, då finns endast de snabba, och generellt sett oprioriterade, avstämningsmötena kvar.
På med de vässade armbågarna. Vissa fördelar med att flytta finns det ju, jag kan vara något mer obekväm nu...
Uppdatering: Jag gick in och ägde det där mötet. Med de tunga argumenten:
1. Skolkyrkoarbetet är den enda tydliga missionsinsatsen vår församling gör, och när mission faktiskt är en av församlingens fyra uppgifter enligt kyrkoordningen, bör det vara prioriterat, och
2. Skolkyrkoarbetet är den enda verksamheten i församlingen där vi når 100% av målgruppen, dvs alla tvåor, fyror och sexor i skolorna i församlingen, vilket bäddar för en, för Stockholm, rätt schysst konfirmandstatistik. Alltså, värt att prioritera.
Gubbarna (och enstaka gummor) tittade ner i sina papper, frågade lite om de olika posterna, och konstaterade sen att vi väl låter budgeten vara oförändrad. Hurra!
Viktigt.
Förutsättningarna för nästa års skolkyrkoarbete ska ges, och påbudet som gått ut är 10% minskning. För oss innebär det antingen en slopad vandring eller en slopad konferens för skolkyrkoarbetslaget.
Jag tänker inte gå med på det!
Skippa en vandring, och skolkyrkoarbetet och relationen till skolorna kommer bli allvarligt lidande. Ställ in konferensen, och det finns ingen möjlighet längre för vårt ekumeniska arbetslag att mötas och vara kreativa, då finns endast de snabba, och generellt sett oprioriterade, avstämningsmötena kvar.
På med de vässade armbågarna. Vissa fördelar med att flytta finns det ju, jag kan vara något mer obekväm nu...
Uppdatering: Jag gick in och ägde det där mötet. Med de tunga argumenten:
1. Skolkyrkoarbetet är den enda tydliga missionsinsatsen vår församling gör, och när mission faktiskt är en av församlingens fyra uppgifter enligt kyrkoordningen, bör det vara prioriterat, och
2. Skolkyrkoarbetet är den enda verksamheten i församlingen där vi når 100% av målgruppen, dvs alla tvåor, fyror och sexor i skolorna i församlingen, vilket bäddar för en, för Stockholm, rätt schysst konfirmandstatistik. Alltså, värt att prioritera.
Gubbarna (och enstaka gummor) tittade ner i sina papper, frågade lite om de olika posterna, och konstaterade sen att vi väl låter budgeten vara oförändrad. Hurra!
2006-05-13
det är jobbigt...
...att vänta.
"Vila i din väntan,
stilla mötet sker,
all din stora längtan,
Herren hör och ser"
Men, men, om det inte är Gud jag väntar på då?!
Begraver mig i jobb så länge.
Schemat för helgen:
Lördag
12 Dop
14 Ledarsamtal
15.30 Ledarsamtal
17 Sorgehus
Söndag
11 Högmässogudstjänst
12.30 Konfirmander
16 Gospelkonsert
17 Avskedsfest för medarbetare som slutar
"Vila i din väntan,
stilla mötet sker,
all din stora längtan,
Herren hör och ser"
Men, men, om det inte är Gud jag väntar på då?!
Begraver mig i jobb så länge.
Schemat för helgen:
Lördag
12 Dop
14 Ledarsamtal
15.30 Ledarsamtal
17 Sorgehus
Söndag
11 Högmässogudstjänst
12.30 Konfirmander
16 Gospelkonsert
17 Avskedsfest för medarbetare som slutar
2006-05-11
gnisslande och stånkande...
...har det stora, mångfotade propagandamaskineriet satt igång. Hittills har valrörelsen endast bedrivits på debatt- och ledarsidor, men nu dyker de upp på stan, partiernas små osynliga hjältar.
Tysta, med ursäktande leenden, sträcker de fram den senaste glansiga pr-produkten färsk från tryckpressarna. Hukar sig nästan om någon tittar lite extra på dem, beredda på galningar och debattlystna motståndare. Om några veckor kommer de vara härdade, mer pådrivande, mer verbala. Det är dock nu jag tycker om dem där de står i fuktig värme eller regn, det är nu de är hjältarna.
Tysta, med ursäktande leenden, sträcker de fram den senaste glansiga pr-produkten färsk från tryckpressarna. Hukar sig nästan om någon tittar lite extra på dem, beredda på galningar och debattlystna motståndare. Om några veckor kommer de vara härdade, mer pådrivande, mer verbala. Det är dock nu jag tycker om dem där de står i fuktig värme eller regn, det är nu de är hjältarna.
2006-05-10
Mariarörelsen
...har inget som helst att göra med det faktum att jag råkar heta Maria.
Den är istället ett resultat av den här diskussionen, och Maria syftar på andra personer.
Men vill du vara med i tankearbetet inför att skapa ett nätverk för kristen vänster, och kanske i förlängningen ett parti, ta en titt på bloggen (länk i rubriken) och maila mig på maria@webaid.se om du vill vara medlem.
Den är istället ett resultat av den här diskussionen, och Maria syftar på andra personer.
Men vill du vara med i tankearbetet inför att skapa ett nätverk för kristen vänster, och kanske i förlängningen ett parti, ta en titt på bloggen (länk i rubriken) och maila mig på maria@webaid.se om du vill vara medlem.
2006-05-09
cirkus
Och för övrigt (i ett fåfängt försök att undvika det oundvikliga, dvs jobba trots värmen, bloggar jag lite till) hade vi ledaravslutningsutflykt igår, och det hemliga målet var...Cirkus Cirkörs cirkusskola i Alby!
Det var jättekul! Vi provade trapets, klättra i tyg, gå på lina, jonglera, devilsticks och diabolo (båda synnerligen lämpade för kyrklig ungdomsverksamhet...*ler*), akrobatik, gjorde mänskliga pyramider... Svettigt, jobbigt, men verkligen riktigt roligt!
Och nu ska jag verkligen köpa jongleringsbollar.
Det var jättekul! Vi provade trapets, klättra i tyg, gå på lina, jonglera, devilsticks och diabolo (båda synnerligen lämpade för kyrklig ungdomsverksamhet...*ler*), akrobatik, gjorde mänskliga pyramider... Svettigt, jobbigt, men verkligen riktigt roligt!
Och nu ska jag verkligen köpa jongleringsbollar.
*stööööön*
Det är varmt!
Jag vill inte jobba...
Vill inte skriva griftetal...
Vill sitta i trädgården och lapa glass i solen...
Jag vill inte jobba...
Vill inte skriva griftetal...
Vill sitta i trädgården och lapa glass i solen...
2006-05-08
upplysningens begränsningar
En av de mer fascinerande sakerna med människan är hennes komplexitet, och just i det här fallet, vår förmåga att bortse från det vi vet.
Ta mig till exempel.
Jag vet att det här med att raka benen är onödigt, emellanåt rent av korkat, ändå känner jag mig finare med släta ben än lurviga. Jag vet också att godis inte är bra för mig, ändå äter jag det. Jag vet mycket väl att hela min uppfattning om vad som är vackert och "kvinnligt" är formad av generationers normuppehållande, och ändå finner jag mig själv uppskatta just sånt som reklamen och affärerna vill att jag ska uppskatta.
För även om jag vet saker, hindrar det inte mig från att känna det motsatta.
Upplysning begränsas alltid av känsla, emellanåt med goda konsekvenser (religionen dog inte ut efter franska revolutionen...) och ganska ofta med dåliga ("hon uppför sig som en karl").
Det är först när våra känslomässiga normer och föreställningar om hur det "ska vara" utmanas, som vi har möjlighet att själva forma våra liv. Om ens någonsin...
Ta mig till exempel.
Jag vet att det här med att raka benen är onödigt, emellanåt rent av korkat, ändå känner jag mig finare med släta ben än lurviga. Jag vet också att godis inte är bra för mig, ändå äter jag det. Jag vet mycket väl att hela min uppfattning om vad som är vackert och "kvinnligt" är formad av generationers normuppehållande, och ändå finner jag mig själv uppskatta just sånt som reklamen och affärerna vill att jag ska uppskatta.
För även om jag vet saker, hindrar det inte mig från att känna det motsatta.
Upplysning begränsas alltid av känsla, emellanåt med goda konsekvenser (religionen dog inte ut efter franska revolutionen...) och ganska ofta med dåliga ("hon uppför sig som en karl").
Det är först när våra känslomässiga normer och föreställningar om hur det "ska vara" utmanas, som vi har möjlighet att själva forma våra liv. Om ens någonsin...
2006-05-06
ensamstående enastående
Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma. Det har varit en enorm tillgång, och det var naturligtvis, då och då, jobbigt. Framförallt för henne, naturligtvis.
Och varje gång jag är ensamförälder, hur kortvarigt det än må vara, fylls jag av beundran för alla dessa ensamstående enastående föräldrar som sliter för att deras barn ska få en bra uppväxt, inte sakna vare sig ömhet, tid med föräldrar eller materiella tillgångar.
Jag högaktar er.
Och varje gång jag är ensamförälder, hur kortvarigt det än må vara, fylls jag av beundran för alla dessa ensamstående enastående föräldrar som sliter för att deras barn ska få en bra uppväxt, inte sakna vare sig ömhet, tid med föräldrar eller materiella tillgångar.
Jag högaktar er.
2006-05-05
aktivitetshysteri...
Närhelst jag och drömbarnet är själva någon eller några dagar, det händer väldigt sällan, utbryter aktivitetshysteri. Det är ju jag som driver det, det är jag medveten om, jag är helt enkelt inte det minsta bra på att bara ta dagen som den kommer, slappa i soffan och leka lite här hemma.
Alltså var vi ute ur hemmet runt halv elva, och åkte in till stan där vi målade, lekte, läste och trädde pärlor på Rum för barn, åt glass, köpte uteleksaker, lunchade och bara allmänt njöt av alla storstadens förströelser ända till femtiden på eftermiddagen.
Och i morgon står kanske barnets första biobesök på schemat. Är vädret som idag kanske Skansen lockar mer, vi får se. PÅ söndag är det i alla fall Moderna museet och lite mer målande som gäller, tror jag.
Det är lustigt hur föräldrar får olika roller. Maken är den lugne, den man slappar och leker med hemma. Jag är utflyktsföräldern, den busiga men också kramiga.
Alltså var vi ute ur hemmet runt halv elva, och åkte in till stan där vi målade, lekte, läste och trädde pärlor på Rum för barn, åt glass, köpte uteleksaker, lunchade och bara allmänt njöt av alla storstadens förströelser ända till femtiden på eftermiddagen.
Och i morgon står kanske barnets första biobesök på schemat. Är vädret som idag kanske Skansen lockar mer, vi får se. PÅ söndag är det i alla fall Moderna museet och lite mer målande som gäller, tror jag.
Det är lustigt hur föräldrar får olika roller. Maken är den lugne, den man slappar och leker med hemma. Jag är utflyktsföräldern, den busiga men också kramiga.
2006-05-04
ny batch
Träffade den nyaste gruppen konfirmander idag, för första gången som egen grupp (har träffat dem tidigare, men då tillsammans med resten av församlingens konfirmander). Blir nog bra.
Fascinerande nog är det en överväldigande majoritet killar, vilket väl är första gången jag varit med om.
Vi åker på läger i juli, och konfirmationen är i slutet av augusti. Sedan slutar jag några dagar därefter. Detta är alltså mitt sista gäng konfirmander i den här församlingen. Konstigt.
Folk frågar mig hur det känns att sluta, och jag svarar: vill inte tänka på det just nu. Men nu är det bara en månad kvar till flytt (lite drygt), och det börjar verkligen bli dax att tänka på hur jag känner. Fast inte just nu, i morgon, kanske...
Fascinerande nog är det en överväldigande majoritet killar, vilket väl är första gången jag varit med om.
Vi åker på läger i juli, och konfirmationen är i slutet av augusti. Sedan slutar jag några dagar därefter. Detta är alltså mitt sista gäng konfirmander i den här församlingen. Konstigt.
Folk frågar mig hur det känns att sluta, och jag svarar: vill inte tänka på det just nu. Men nu är det bara en månad kvar till flytt (lite drygt), och det börjar verkligen bli dax att tänka på hur jag känner. Fast inte just nu, i morgon, kanske...
2006-05-03
önskelista
Jag önskar mig ett parti som:
1. Har en kristen värdegrund, dvs hävdar alla människors lika värde utifrån deras ursprung som skapade av Gud och därför likvärdiga
2. Som inte är värdekonservativt, och därmed inte ser samhället som en fiende utan del i skapelsen
3. Som har ett globalt fokus men lokal förankring
4. Som är öppet för dialog och samarbete utan att mista kärnan
5. Som är ekumeniskt, men inte för ekumenikens skull, utan för människornas skull
Jag vill ha ett parti som är kristet för att jag tror att religionen, trots mångas förakt, är den rätta vägen till dialog och gemenskap. Jag vill ha ett kristet parti för att det är en kristens plikt att försöka påverka samhället vi bor i så att orden i Herrens bön: på jorden såsom i himlen, kan bli sanna för alla människor.
1. Har en kristen värdegrund, dvs hävdar alla människors lika värde utifrån deras ursprung som skapade av Gud och därför likvärdiga
2. Som inte är värdekonservativt, och därmed inte ser samhället som en fiende utan del i skapelsen
3. Som har ett globalt fokus men lokal förankring
4. Som är öppet för dialog och samarbete utan att mista kärnan
5. Som är ekumeniskt, men inte för ekumenikens skull, utan för människornas skull
Jag vill ha ett parti som är kristet för att jag tror att religionen, trots mångas förakt, är den rätta vägen till dialog och gemenskap. Jag vill ha ett kristet parti för att det är en kristens plikt att försöka påverka samhället vi bor i så att orden i Herrens bön: på jorden såsom i himlen, kan bli sanna för alla människor.
2006-05-02
Senast lästa bok...
...är "Bono on Bono. Conversations with Michka Assayas". En fantastisk liten pärla till intervjubok, även, tro't om ni vill, för den som inte är galen i U2 eller Bono. Han är faktiskt en riktigt klok och ganska ödmjuk karl, med ett hjärta som brinner för livsviktiga frågor. Och för Gud. Dessutom är han ju rolig!
Nästa bok blir den säkert lättviktigare Zorro av Isabel Allende. Svärd och masker i koloniala Californien, i den latinamerikanska mästarinnans tolkning. Måste ju bara vara bra!
Nästa bok blir den säkert lättviktigare Zorro av Isabel Allende. Svärd och masker i koloniala Californien, i den latinamerikanska mästarinnans tolkning. Måste ju bara vara bra!
2006-05-01
gick inte (idag heller)
Det är lustigt...varje år funderar jag på att gå i något tåg på första maj, det är liksom en viktig symbol. Men varje år slutar det med att jag kanske har sett något tåg från trottoarplats, eller, som idag, från fönsterplats.
Jag vill ha en ny vänster.
Kan inte marschera med anarkisterna, inte heller med folk som viftar med hammaren och skäran. Gillar inte vänsterpartiet just nu, och socialdemokraterna har sålt ut för mycket. Har svårt för våldsförhärligandet i en del kretsar, och är inte syndikalist. Var finns vänstern för mig?
Och om det är svårt att bestämma sig idag, hur ska det då bli i september? Usch.
Jag vill ha en ny vänster.
Kan inte marschera med anarkisterna, inte heller med folk som viftar med hammaren och skäran. Gillar inte vänsterpartiet just nu, och socialdemokraterna har sålt ut för mycket. Har svårt för våldsförhärligandet i en del kretsar, och är inte syndikalist. Var finns vänstern för mig?
Och om det är svårt att bestämma sig idag, hur ska det då bli i september? Usch.
2006-04-29
hurra...
Kungen fyller år i morgon. Grattis, antar jag. Jag kommer fira honom genom att bege mig till Kungsträdgården (skojigt namn i sammanhanget) kl. 13 och där skriva på ett tjusigt papper om att jag vill utträda ur monarkin...
Senaste dagarna har tidningarna fyllts av "debatter" mellan rojalister och republikaner (DN och Aftonbladet) och säkerligen har bloggar överallt också uppmärksammat knugens förestående 60-årsdag (roligast: Degrell).
Två funderingar har jag om detta:
1. Om knugen hade varit en vanlig kille hade han kunnat gå i pension nu, vilket ju hade inneburit att han hade kunnat glida omkring i St Tropez, köra lyxbilar och hänga med likasinnade kompisar på heltid...men vänta lite, det gör han ju redan! Äsch.
2. Rojalisterna talar alltid om sitt stora intresse för historia, och att kungahuset är viktigt i det sammanhanget. Men hallå! Vi talar nutid här, det är ju just det som är problemet. Monarkin är dessvärre inte historia. Inte än i alla fall.
Senaste dagarna har tidningarna fyllts av "debatter" mellan rojalister och republikaner (DN och Aftonbladet) och säkerligen har bloggar överallt också uppmärksammat knugens förestående 60-årsdag (roligast: Degrell).
Två funderingar har jag om detta:
1. Om knugen hade varit en vanlig kille hade han kunnat gå i pension nu, vilket ju hade inneburit att han hade kunnat glida omkring i St Tropez, köra lyxbilar och hänga med likasinnade kompisar på heltid...men vänta lite, det gör han ju redan! Äsch.
2. Rojalisterna talar alltid om sitt stora intresse för historia, och att kungahuset är viktigt i det sammanhanget. Men hallå! Vi talar nutid här, det är ju just det som är problemet. Monarkin är dessvärre inte historia. Inte än i alla fall.
2006-04-28
hon är otrolig
Dottern:
Jag lade mina strumpbyxor på balkongen!
Maken:
Jaha. Vad gör de där?
Dottern:
De vilar lite, så kommer smutsen bort!
Jag lade mina strumpbyxor på balkongen!
Maken:
Jaha. Vad gör de där?
Dottern:
De vilar lite, så kommer smutsen bort!
2006-04-27
jag är inte ondast i familjen...
Maken till dottern (ser man med mopsliknande hund på långt håll):
Titta! Där kommer en man med en råtta!
Mannen och hunden kommer nära.
Dottern, högt och ljudligt:
Där är en råtta!
Maken:
Nej, det är ingen råtta, det är en hund.
Titta! Där kommer en man med en råtta!
Mannen och hunden kommer nära.
Dottern, högt och ljudligt:
Där är en råtta!
Maken:
Nej, det är ingen råtta, det är en hund.
får fundera mera
Nu är kursen slut. Vill jag jobba i CofE, eller någon annan anglikansk/episkopal kyrka? Vet inte, faktiskt. Det finns mycket som talar för det (andaktsliv, tempo, att verkligen leva som präst, spänningen) och en del som talar mot det, främst hur mycket jag som svensk, republikanskt lagd lutheran är beredd att kompromissa med. Kan jag svära trohet till den engelska drottningen? Och hela den här grejen med invigd, oanvänd oblat i ett speciellt skåp (jag vet att en hel del inom högkyrkligheten här också har den traditionen här, men...) eller den lätta helgonkulten? Måste helt enkelt fundera mera, men en sommar någon gång - sure!
westernmässa
Lämnade kursen tillfälligt i kväll för att åka hem och ha en westernmässa.Ungdomsverksamheterna i kontraktet firade vårfest tillsammans, och vi gjorde det i countryton.
Så i gudstjänsten hördes såväl Man of Constant Sorrow, som Texas (When I Die) och altaret var för tillfället ersatt av en höbal. Det var jättekul!
Och efteråt dansade vi linedance, åt chili ur konservburkar och en och annan person spelade Texas Hold'em (utan insats dock!).
Nu är jag tillbaka i Uppsala, och på väg i säng.
Så i gudstjänsten hördes såväl Man of Constant Sorrow, som Texas (When I Die) och altaret var för tillfället ersatt av en höbal. Det var jättekul!
Och efteråt dansade vi linedance, åt chili ur konservburkar och en och annan person spelade Texas Hold'em (utan insats dock!).
Nu är jag tillbaka i Uppsala, och på väg i säng.
2006-04-25
en fundering...
Är det kanske så att Engelska kyrkan (och hennes systerkyrkor) i missnöjda svenskkyrkliga kretsar ses som någon slags lämplig tillflyktsort?
Bara en tanke, av ingen orsak alls...eller...
Märker också att det här med att inte blogga under kurstiden inte uppfylls. Bra eller dåligt? Tja, vem vet, men kul är det i alla fall.
Bara en tanke, av ingen orsak alls...eller...
Märker också att det här med att inte blogga under kurstiden inte uppfylls. Bra eller dåligt? Tja, vem vet, men kul är det i alla fall.
2006-04-24
t-banekonversation
Man mitt emot öppnar en burk starköl. Klockan är halv tio på morgonen. Maria försöker att inte titta, utan har blicken djupt försjunken i sin teologiska bok (måste ju anstränga sig, på väg till kurs och allt).
Man: Du ser inte så formell ut nu.
Maria: Ursäkta?
Man: Du pluggar till präst, eller hur?
Maria: Nej, jag är präst.
Man: Hur gammal är du?
Maria: 31 (försöker nu desperat att undvika ögonkontakt).
Man: Du ser yngre ut...
Maria: Det är väl bra, antar jag...
Efter en stunds tystnad...
Man: Jag är emot kvinnliga präster.
Maria: Där ser man (tänker verkligen inte diskutera det nu).
Man ser Marias "Bevara asylrätten-knapp".
Man: Jag är emot asylrätt också.
Maria: Det var tråkigt.
Man: Du är dummare än jag trodde.
Maria: Jag är emot människor som förolämpar andra.
Man: Jag är emot människor som är utan humor.
Maria: Jag med.
Man går.
Man: Du ser inte så formell ut nu.
Maria: Ursäkta?
Man: Du pluggar till präst, eller hur?
Maria: Nej, jag är präst.
Man: Hur gammal är du?
Maria: 31 (försöker nu desperat att undvika ögonkontakt).
Man: Du ser yngre ut...
Maria: Det är väl bra, antar jag...
Efter en stunds tystnad...
Man: Jag är emot kvinnliga präster.
Maria: Där ser man (tänker verkligen inte diskutera det nu).
Man ser Marias "Bevara asylrätten-knapp".
Man: Jag är emot asylrätt också.
Maria: Det var tråkigt.
Man: Du är dummare än jag trodde.
Maria: Jag är emot människor som förolämpar andra.
Man: Jag är emot människor som är utan humor.
Maria: Jag med.
Man går.
2006-04-23
urlakad
Två en och en halvtimmeskonfirmationer samma dag kräver sin kvinna, och detta är kvinnan...
Allt gick, och allt gick hur bra som helst. Full fart, full kyrka på förmiddagen (26 konfirmander, ca 400 gudstjänstdeltagare) och ungefär halvfull kyrka för de åtta som konfirmerades på eftermiddagen.
Det är härligt att se glädjen och förväntningarna, de rörda ögonkasten och leendena. Få gudstjänster gör mig numera riktigt nervös, men konfirmationer gör det. Varje gång. Det känns så stort och viktigt, och det är så mycket som ska klaffa. Men när det gör det, och det gör det ju nästan varje gång, då är det fantastiskt!
Nu har jag huvudvärk och är matt, men lycklig...
...and tomorrow it's off to Uppsala for what's hopefully going to be a pleasant couple of days talking, studying and preparing for ministry in the Anglican communion. This also happens to be the reason for me not blogging until maybe Thursday night. So, see y'all then!
Allt gick, och allt gick hur bra som helst. Full fart, full kyrka på förmiddagen (26 konfirmander, ca 400 gudstjänstdeltagare) och ungefär halvfull kyrka för de åtta som konfirmerades på eftermiddagen.
Det är härligt att se glädjen och förväntningarna, de rörda ögonkasten och leendena. Få gudstjänster gör mig numera riktigt nervös, men konfirmationer gör det. Varje gång. Det känns så stort och viktigt, och det är så mycket som ska klaffa. Men när det gör det, och det gör det ju nästan varje gång, då är det fantastiskt!
Nu har jag huvudvärk och är matt, men lycklig...
...and tomorrow it's off to Uppsala for what's hopefully going to be a pleasant couple of days talking, studying and preparing for ministry in the Anglican communion. This also happens to be the reason for me not blogging until maybe Thursday night. So, see y'all then!
2006-04-22
redovisning
Det här med redovisning på konfirmationer...Lite dubbelt tycker jag nog att det är, känns som att konfirmationsteologin inte är helt klockren.
Numera resoneras det ofta i termer av att Gud konfirmerar tonåringen, inte att den själv konfirmerar sitt dop. Och vad ska då redovisas?
Och dessutom sägs det uttryckligen i riktlinjerna att vi ska utgå från konfirmandernas egna frågor, men när vi planerar redovisningar är det inte riktigt tal om någon frivillighet.
Jag vet inte om det är fel, det vill jag understryka. Jag gillar tanken på redovisningsdagar, faktiskt, det är trevligt när farmor och styvstyvsyskon dyker upp i kyrkan på öppet hus en dag före själva konfirmationsgudstjänsten. De får se lite av vad vi har gjort under året, mingla lite, träffa alla släktingens nya vänner och den där "käcka unga prästen", bli lite impade av glädjen och stoltheten, och inte minst viktigt, äta gott hemmalagat fika.
Men kanske det skulle kunna göras bättre, sannare, mindre "skol-likt"? Vad tror ni?
Numera resoneras det ofta i termer av att Gud konfirmerar tonåringen, inte att den själv konfirmerar sitt dop. Och vad ska då redovisas?
Och dessutom sägs det uttryckligen i riktlinjerna att vi ska utgå från konfirmandernas egna frågor, men när vi planerar redovisningar är det inte riktigt tal om någon frivillighet.
Jag vet inte om det är fel, det vill jag understryka. Jag gillar tanken på redovisningsdagar, faktiskt, det är trevligt när farmor och styvstyvsyskon dyker upp i kyrkan på öppet hus en dag före själva konfirmationsgudstjänsten. De får se lite av vad vi har gjort under året, mingla lite, träffa alla släktingens nya vänner och den där "käcka unga prästen", bli lite impade av glädjen och stoltheten, och inte minst viktigt, äta gott hemmalagat fika.
Men kanske det skulle kunna göras bättre, sannare, mindre "skol-likt"? Vad tror ni?
v för vendetta
...hette filmen jag var och såg igår kväll.
Enkel synopsis:
England har, efter flertalet stora krig i världen, och ett antal mystiska epidemier på hemmaplan, tagits över av ett konservativt, kristet högerparti under ledning av chancellor Sutner. Det råder konstant utegångsförbud, Koranen är förbjuden och homosexuella spåras upp och fängslas/"försvinner". Sutners närmaste man är den vidrige polischefen (eller rättare sagt hemliga polisen) Creedy, vars hantlangare "the fingermen" sätter skräck i hela London.
En ung kvinna (spelad av Natalie POrtman) hamnar i deras våld, men räddas av en man i Guy Fawkes mask (vem?) och på olika sätt blir hon insyltad i hans personliga vendetta mot Sutner och en massa andra.
Filmen är baserad på serieromanen V for Vendetta av Alan Moore och David Lloyd.
Omdöme då:
En riktigt snygg film, väl filmad och ljussatt.
Inte något för högstadieklassen, då språket är synnerligen avancerat på sina ställen (skönt för oss andra som kan tröttna på bebisnivån i en del andra storfilmer).
Temat är riktigt aktuellt - vad är terrorism, var är vi på väg?
Moraliskt sett är det inga större problem att ha invändningar: V (som hämnaren kallas) skyr inga medel för att nå sitt mål, men jag tycker att den överhängande frågan om vilka drivkrafter som börjat härska idag, och eventuellt kommer ha makten i morgon, är den riktigt relevanta.
Jag gillade V för Vendetta. En riktigt bra film med budskap, men trots det inte endimensionell. Fast ska du på romantisk date, kanske en annan film är förstavalet (om du inte ska förföra en vänsteraktivist så klart!).
Enkel synopsis:
England har, efter flertalet stora krig i världen, och ett antal mystiska epidemier på hemmaplan, tagits över av ett konservativt, kristet högerparti under ledning av chancellor Sutner. Det råder konstant utegångsförbud, Koranen är förbjuden och homosexuella spåras upp och fängslas/"försvinner". Sutners närmaste man är den vidrige polischefen (eller rättare sagt hemliga polisen) Creedy, vars hantlangare "the fingermen" sätter skräck i hela London.
En ung kvinna (spelad av Natalie POrtman) hamnar i deras våld, men räddas av en man i Guy Fawkes mask (vem?) och på olika sätt blir hon insyltad i hans personliga vendetta mot Sutner och en massa andra.
Filmen är baserad på serieromanen V for Vendetta av Alan Moore och David Lloyd.
Omdöme då:
En riktigt snygg film, väl filmad och ljussatt.
Inte något för högstadieklassen, då språket är synnerligen avancerat på sina ställen (skönt för oss andra som kan tröttna på bebisnivån i en del andra storfilmer).
Temat är riktigt aktuellt - vad är terrorism, var är vi på väg?
Moraliskt sett är det inga större problem att ha invändningar: V (som hämnaren kallas) skyr inga medel för att nå sitt mål, men jag tycker att den överhängande frågan om vilka drivkrafter som börjat härska idag, och eventuellt kommer ha makten i morgon, är den riktigt relevanta.
Jag gillade V för Vendetta. En riktigt bra film med budskap, men trots det inte endimensionell. Fast ska du på romantisk date, kanske en annan film är förstavalet (om du inte ska förföra en vänsteraktivist så klart!).
2006-04-21
osannolikt
En dag med sovmorgon, stilla strövande på stan, latte på café och sol. Ovanpå det bio. Det är ju nästan som att vara student igen...
2006-04-20
skådar ljuset i tunneln
Lägret avklarat. Fantastiskt på alla sätt och vis, guldupplägg med stilla veckan, det gav så oerhört mycket, i samtal och närhet.
PÅsknattsmässan var, som vanligt, absolut underbar. Döpte fyra konfirmander mitt i påskens jublande lycka.
På lördag och söndag är det konfirmationer som gäller. Tre grupper, och jag konfirmerar dem alla (fast två i samma gudstjänst). Det ska bli jättekul, och slitigt.
För att belöna mig själv åker jag till Uppsala nästa vecka och går "Serving within the Anglican Communion"-kursen. Det ska bli spännande, ser verkligen fram emot det.
Men först, i morgon, för första gången på två veckor, ledigt. Aaaaaaah.
PÅsknattsmässan var, som vanligt, absolut underbar. Döpte fyra konfirmander mitt i påskens jublande lycka.
På lördag och söndag är det konfirmationer som gäller. Tre grupper, och jag konfirmerar dem alla (fast två i samma gudstjänst). Det ska bli jättekul, och slitigt.
För att belöna mig själv åker jag till Uppsala nästa vecka och går "Serving within the Anglican Communion"-kursen. Det ska bli spännande, ser verkligen fram emot det.
Men först, i morgon, för första gången på två veckor, ledigt. Aaaaaaah.
2006-04-19
cocker spaniel
När jag föddes hade mina föräldrar en svart cocker spaniel vid namn Ludde. Han och jag var bästa vänner under större delen av min uppväxt. Vi hade mycket gemensamt. Och nu vet jag varför:
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
I SVTs hundtest kom sanningen till slut fram. Jag - en cocker spaniel.
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
I SVTs hundtest kom sanningen till slut fram. Jag - en cocker spaniel.
filmpräster...suck...
Filmkrönikan. Snutt ur Tjocktjuven. Mikael Persbrandt som skåpssupande präst med prästskjorta med elva till chinos...! Man undrar ju. Kan svenska filmmakare inte vara snälla att göra liiiite mer research? Jag menar, har det någonsin varit helt rätt? Är det inte elvor på fel ställe, är det stolor i biskopsvariant eller röcklin med skärp. Och så är naturligtvis prästerna antingen 1. konstant berusade (minns Rikard Wolff) eller 2. otrogna/allmänt sexfixerade eller 3. snustorra moralister.
Och i litteraturen är det inte mycket bättre. Framförallt deckarna är ju numera fullständigt nerlusade med unga, gärna homosexuella, kvinnliga präster.
Inte underligt att folk ser så förvånade ut när vi visar oss vara rätt normala, trevliga och förståeliga.
Och i litteraturen är det inte mycket bättre. Framförallt deckarna är ju numera fullständigt nerlusade med unga, gärna homosexuella, kvinnliga präster.
Inte underligt att folk ser så förvånade ut när vi visar oss vara rätt normala, trevliga och förståeliga.
2006-04-18
fler barn?
Vår fantastiska lilla dotter blir mer fantastisk för varje dag. Igår låg hon och filosoferade runt sin mjukisugglas fläckar.
Hon är så fantastisk att hon borde få ett syskon.
Idag kom vi ett steg närmare dotterns syster. Var på läkarundersökning i förmiddags. I eftermiddag är det makens tur, och så väntar vi bara på ett referensbrev till, så kan vi skicka in hela paketet till familjerätten, för att om ett litet tag förhoppningsvis (och konstigt vore det annars) få ett medgivande till adoption.
Ja, vi tänker adoptera ett syskon till underbarnet. Inte för att vi inte kan tänka oss att tillverka ett till, inte för att vi inte kan, utan för att vi faktiskt helt enkelt vill.
Jag vet att det finns en och annan kontrovers runt detta.
En del är mot adoption helt och hållet, andra tycker att det borde vara förbehållet par som är "biologiskt barnlösa".
Det händer att folk tittar ogillande på oss när det kommer fram att vi tänker adoptera. Men detta är vårt beslut. Och det kommer bli bra, hur det än blir.
Hon är så fantastisk att hon borde få ett syskon.
Idag kom vi ett steg närmare dotterns syster. Var på läkarundersökning i förmiddags. I eftermiddag är det makens tur, och så väntar vi bara på ett referensbrev till, så kan vi skicka in hela paketet till familjerätten, för att om ett litet tag förhoppningsvis (och konstigt vore det annars) få ett medgivande till adoption.
Ja, vi tänker adoptera ett syskon till underbarnet. Inte för att vi inte kan tänka oss att tillverka ett till, inte för att vi inte kan, utan för att vi faktiskt helt enkelt vill.
Jag vet att det finns en och annan kontrovers runt detta.
En del är mot adoption helt och hållet, andra tycker att det borde vara förbehållet par som är "biologiskt barnlösa".
Det händer att folk tittar ogillande på oss när det kommer fram att vi tänker adoptera. Men detta är vårt beslut. Och det kommer bli bra, hur det än blir.
2006-04-15
det här med fasta
Sitter bredvid min gourmet till dotter. Hon äter oliver och osttärningar (föredrar fetaost, men svecia var uppenbarligen ok). Jag funderar på fastan.
För första gången på många år har jag inte fastat någonting i år. Jag insåg redan i januari att det aldrig skulle hålla i år, så jag försökte inte ens. Men nu saknar jag det, får jag erkänna. Det är någonting med ett så påtagligt uttryck för tro och tradition som tilltalar. Det är klart att det har varit skönt att dricka kaffe och äta godis (eller vad det nu har varit som jag har fastat förr) men den naturliga gemenskap som blir mellan oss fastande saknar jag, och den längtan man automatiskt (och förvisso banalt) känner efter påsknatten och fastans slut, den saknar jag också.
Men, det kommer nya chanser.
För första gången på många år har jag inte fastat någonting i år. Jag insåg redan i januari att det aldrig skulle hålla i år, så jag försökte inte ens. Men nu saknar jag det, får jag erkänna. Det är någonting med ett så påtagligt uttryck för tro och tradition som tilltalar. Det är klart att det har varit skönt att dricka kaffe och äta godis (eller vad det nu har varit som jag har fastat förr) men den naturliga gemenskap som blir mellan oss fastande saknar jag, och den längtan man automatiskt (och förvisso banalt) känner efter påsknatten och fastans slut, den saknar jag också.
Men, det kommer nya chanser.
2006-04-12
hemmaläger
Hemmaläger hela stilla veckan. Det är jätteroligt, inspirerande härligt. Igår var det Jesus hela dagen, idag har vi pratat etik, fördomar och mänsklig ondska. I morgon blir det prat om dop och självklart nattvard.
Mest ser jag fram emot påskafton, med samtal om döden och himlen, en trosvandring där konfirmanderna kommer möta lärjungarna och påsknattsmässan med fyra konfirmanddop.
Att ha konfirmander är att ständigt överraskas, tvingas vara sann och ärlig, reflekterad och öppen. Att låta sig själv växa och utvecklas, våga utmanas och lära sig om och om igen att tala för och stå för sin tro. Det borde vara ett prästobligatorium.
Mest ser jag fram emot påskafton, med samtal om döden och himlen, en trosvandring där konfirmanderna kommer möta lärjungarna och påsknattsmässan med fyra konfirmanddop.
Att ha konfirmander är att ständigt överraskas, tvingas vara sann och ärlig, reflekterad och öppen. Att låta sig själv växa och utvecklas, våga utmanas och lära sig om och om igen att tala för och stå för sin tro. Det borde vara ett prästobligatorium.
2006-04-11
the end is near
Idag hände det. Till slut. Jag sade upp mig.
Inte för att jag inte trivs. Trots viss frustration emellanåt, är detta verkligen ett toppenjobb i en bra församling, med fantastiska arbetskamrater och ännu underbarare ungdomar som jag kommer sakna så det gör ont.
Utan för att det är dags.
Dags att röra på sig, söka nya utmaningar.
Dags att ge lillan möjlighet att träffa mormor, morfar, farmor, farfar, kusiner mfl oftare än någon gång om året.
Dags att bo större än en 2,5:a.
Och idag skrev vi på avtalet om försäljning av vår lägenhet. En ung kvinna vill ha den, blev förälskad vid första ögonkastet.
Så nu ska vi bara hitta jobb också. Lägenhet har vi redan, här. Och en fyra med trädgård kommer inte vara fel till sommaren.
Inte för att jag inte trivs. Trots viss frustration emellanåt, är detta verkligen ett toppenjobb i en bra församling, med fantastiska arbetskamrater och ännu underbarare ungdomar som jag kommer sakna så det gör ont.
Utan för att det är dags.
Dags att röra på sig, söka nya utmaningar.
Dags att ge lillan möjlighet att träffa mormor, morfar, farmor, farfar, kusiner mfl oftare än någon gång om året.
Dags att bo större än en 2,5:a.
Och idag skrev vi på avtalet om försäljning av vår lägenhet. En ung kvinna vill ha den, blev förälskad vid första ögonkastet.
Så nu ska vi bara hitta jobb också. Lägenhet har vi redan, här. Och en fyra med trädgård kommer inte vara fel till sommaren.
håhåjaja
Linda Skugge... Så tråkigt. Jag menar, jag hade ändå slutat läsa dig för ett tag sen, någonstans när jag insåg, precis som du verkar ha gjort och nu offentliggjort, att du politiskt och familjemoraliskt (skumt ord) ligger betydligt närmare kristdemokraterna än någonsin vänstern.
Det är bara så tråkigt. Blir det enklare för de engagerade tjejer runt omkring i landet nu, när du, deras uppenbarligen helt oförtjänta idol, går ut och kallar dem dårpippis? Kommer de vara mer värda som människor i dina ögon när de tvättar bort sminket och söker in på Handels?
Jag citerar en av kommentarerna på krönikan:
"Nu slutar jag kalla mig kvinna, eftersom man får lägre lön då, och det är inte bra.
Nu slutar jag kalla mig medelålders, eftersom folk bara tror att jag är överviktigt och sitter och tankar lådvin.
Nu slutar jag kalla mig italienare, eftersom alla utgår från att jag har ett jäkla temperament...
Låt oss alla bli vita 25-åriga svenska män och slippa alla fördomar!!!"
Det är bara så tråkigt, men mest för din skull, Linda. Själv överväger jag att börja sminka svarta tårar. Då kanske folk skulle sluta utgå från att jag är en sällsynt "normal" person, och börja intressera sig för min insida lite mer...
Det är bara så tråkigt. Blir det enklare för de engagerade tjejer runt omkring i landet nu, när du, deras uppenbarligen helt oförtjänta idol, går ut och kallar dem dårpippis? Kommer de vara mer värda som människor i dina ögon när de tvättar bort sminket och söker in på Handels?
Jag citerar en av kommentarerna på krönikan:
"Nu slutar jag kalla mig kvinna, eftersom man får lägre lön då, och det är inte bra.
Nu slutar jag kalla mig medelålders, eftersom folk bara tror att jag är överviktigt och sitter och tankar lådvin.
Nu slutar jag kalla mig italienare, eftersom alla utgår från att jag har ett jäkla temperament...
Låt oss alla bli vita 25-åriga svenska män och slippa alla fördomar!!!"
Det är bara så tråkigt, men mest för din skull, Linda. Själv överväger jag att börja sminka svarta tårar. Då kanske folk skulle sluta utgå från att jag är en sällsynt "normal" person, och börja intressera sig för min insida lite mer...
2006-04-10
när skuggan är som mörkast
Palmernas skuggor måste varit långa och mörka den dagen. Jesus lånar en åsna och rider in i universums centrum. Gud kommer hem, men det är för att dö.
Och så vill fariséerna tysta lärjungarna! Kanske är det bara deras jubel som håller undan ångesten, bara leendena kan hålla smärtan från Jesus ögon. Han vet.
Under de mörka skuggorna
strilar ljuset ner
fastän ögonen är sorgsna
möter han barnen och ler
Under de mörka skuggorna
rider räddningen in
in till dödens Jerusalem
till Gudsrikets seger, och din
Under de mörka skuggorna
en palmsöndag länge sen
tändes ett ljus för alla
och det ljuset brinner än
Gud kommer hem, tomhänt, för att dö. Och det är Guds egna som dödar. Och någonstans i den smärtan finner Gud kraften att fortsätta skapa, fortsätta älska.
Palmsöndagens skuggor är mörka. Men ljuset strålar ljusare och varmare och större än vad någon skugga kan rå på.
Och så vill fariséerna tysta lärjungarna! Kanske är det bara deras jubel som håller undan ångesten, bara leendena kan hålla smärtan från Jesus ögon. Han vet.
Under de mörka skuggorna
strilar ljuset ner
fastän ögonen är sorgsna
möter han barnen och ler
Under de mörka skuggorna
rider räddningen in
in till dödens Jerusalem
till Gudsrikets seger, och din
Under de mörka skuggorna
en palmsöndag länge sen
tändes ett ljus för alla
och det ljuset brinner än
Gud kommer hem, tomhänt, för att dö. Och det är Guds egna som dödar. Och någonstans i den smärtan finner Gud kraften att fortsätta skapa, fortsätta älska.
Palmsöndagens skuggor är mörka. Men ljuset strålar ljusare och varmare och större än vad någon skugga kan rå på.
2006-04-09
bus
Det är mycket bus nu... När jag kom till kyrkan i morse var mitt rum...eh...dekorerat med cigarettpaket inslagna i silvertejp. De trevliga fritidsledarna tyckte väl att jag röker alldeles för lite, dvs inte alls.
Vet dock inte riktigt vad lämpligast svar på detta är. Tål akvariefiskar karamellfärg?
Vet dock inte riktigt vad lämpligast svar på detta är. Tål akvariefiskar karamellfärg?
annars?
Annars? Jo, intervjun gick bra, tror jag. I alla fall var det trevligt. Tack för alla varma tankar och böner! Det var mysigt att luncha med mamma och syster innan det var dags för flyget hem och vänner på middag. Gårdagen dominerades av hysteriskt fixande och städande, vilket för maken min även dominerade kvällen och natten, då hans hustru åkte iväg och gick på en fantastiskt trevlig tjejmiddag. Ända till kl. 2.30 på morgonen...
Och idag har det fejats ännu mer, mest för maken återigen eftersom hans hustru hade gospelmässa med ungdomskör, barnkörer och bra band. Fullt ös - medvetslös, och jättejätteskoj!
Och nu är det visning på lägenheten. Just precis nu, och solen lyser. Excellent.
Och idag har det fejats ännu mer, mest för maken återigen eftersom hans hustru hade gospelmässa med ungdomskör, barnkörer och bra band. Fullt ös - medvetslös, och jättejätteskoj!
Och nu är det visning på lägenheten. Just precis nu, och solen lyser. Excellent.
2006-04-06
då så
Påskvandringarna avklarade.
Höjdpunkter från veckan:
* småfjuttiga fjärdeklasskillar som lägger sig i bakhåll för de romerska soldaterna
* högljutt gräl mellan Maria från Magdala (jag!) och Petrus
* tidningsreporter som rider storfnissande in på en åsna
När man intensivjobbar så här blir just de små variationerna och skämten så oerhört värdefulla. Det är också just de som gör att vi till slut tycker om varandra igen...
Nu fokus på:
1. konfirmander i eftermiddag.
2. jobbintervju i morgon. Be för mig!
3. gospelmässa på söndag.
4. konfirmander hela nästa vecka.
5. påsknattsmässa nästa lördag.
6. konfirmationer nästnästa helg.
Och så frågar folk vad präster egentligen jobbar med...!
Höjdpunkter från veckan:
* småfjuttiga fjärdeklasskillar som lägger sig i bakhåll för de romerska soldaterna
* högljutt gräl mellan Maria från Magdala (jag!) och Petrus
* tidningsreporter som rider storfnissande in på en åsna
När man intensivjobbar så här blir just de små variationerna och skämten så oerhört värdefulla. Det är också just de som gör att vi till slut tycker om varandra igen...
Nu fokus på:
1. konfirmander i eftermiddag.
2. jobbintervju i morgon. Be för mig!
3. gospelmässa på söndag.
4. konfirmander hela nästa vecka.
5. påsknattsmässa nästa lördag.
6. konfirmationer nästnästa helg.
Och så frågar folk vad präster egentligen jobbar med...!
2006-04-05
musik
Hallelujah med Leonard Cohen. Lysande på så många sätt och vis. Med den strömmande ur datorn, följd av Kanye Wests Diamonds from Sierra Leone, Seven Nation Army med Audioslave och Lift Me Up av Moby, ja, då är dagen räddad.
2006-04-03
lägesrapport
Har pratat lite med tidigare nämnda arbetskamrat. Allt är inte helt ok, men lugnare i alla fall.
Gjorde klart förberedelserna för påskvandringarna igår kväll (eländeskatalysatorn!) och var där i morse för att kolla av lite. Allt verkar ok. Tack Gud.
Lite trösterikt var det dock att få höra att personen som var arg på mig för att jag hade missat, själv hade glömt sin uppgift...
Nåja. Mäklaren var här och fotade idag. Han tyckte att allt såg riktigt bra ut, vilket väl får anses vara bra med tanke på att vi slet som djur till klockan två i natt för att få allt klart. Nu återstår ytterligare en veckas totalslit för att bli helt klara till visning på söndag.
Men bilderna är riktigt fina. Här skulle jag vilja bo...!
Timingen får väl dock erkännas inte vara den allra mest strålande. Mest arbetsintensiva tiden på året, parat med hemrenovering och dessutom, ovanpå det, jobbintervju på fredag. Var? Ha! Det får ni kanske reda på, om jag får jobbet... Det är i alla fall långt söderut.
Gjorde klart förberedelserna för påskvandringarna igår kväll (eländeskatalysatorn!) och var där i morse för att kolla av lite. Allt verkar ok. Tack Gud.
Lite trösterikt var det dock att få höra att personen som var arg på mig för att jag hade missat, själv hade glömt sin uppgift...
Nåja. Mäklaren var här och fotade idag. Han tyckte att allt såg riktigt bra ut, vilket väl får anses vara bra med tanke på att vi slet som djur till klockan två i natt för att få allt klart. Nu återstår ytterligare en veckas totalslit för att bli helt klara till visning på söndag.
Men bilderna är riktigt fina. Här skulle jag vilja bo...!
Timingen får väl dock erkännas inte vara den allra mest strålande. Mest arbetsintensiva tiden på året, parat med hemrenovering och dessutom, ovanpå det, jobbintervju på fredag. Var? Ha! Det får ni kanske reda på, om jag får jobbet... Det är i alla fall långt söderut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)