Getting to know people in other parts of the world requires some changes in my communication pattern, I guess. So, here you go, y'all, my first blog post in English. This won't be very common, after all this is a Swedish priest ranting about her life, church and everything in Sweden, but I figured I could at least throw you guys a little bone...
These English-speaking people - why and who? There's a project called the Young Women Clergy project, for the support of young (or at least young-ish) female clergy, and it's actually open for people from all denominations (although I suspect this means only Christian clergy, correct me if I'm wrong, Susan), and from all parts of the world. So far, I think we're only a handful of people from Europe, but I hope that'll change. So if you know some fabulous female minister or priest, tip her off. There's a link in my sidebar to Fidelia's Sisters, which is the online magazine for this group, full of interesting, sometimes funny and sometimes sad, stories.
2007-12-29
2007-12-27
vuxen-morr
Jag HATARHATARHATAR smällare!
Och jag avskyr och föraktar dem som säljer dem till underåriga (finns det inte ett förbud mot smällare öht?).
Och jag stör mig enormt på dessa testosteronstinna wannabe-hårdingar till tonåringar som tvunget ska tända dem i handen för att sedan sikta mot, i bästa fall, någon kompis (och i allra sämsta fall mig).
Urk. Och jag bor verkligen i fel stad just nu (men bara just precis under smällarsäsongen).
Sådan himla tur att jag inte ska på anställningsintervju nu, då hade det varit ännu ett jobb som rykt för att jag var för "arg" (för långt för att förklara, fråga mig om vi träffas)... :o)
Och jag avskyr och föraktar dem som säljer dem till underåriga (finns det inte ett förbud mot smällare öht?).
Och jag stör mig enormt på dessa testosteronstinna wannabe-hårdingar till tonåringar som tvunget ska tända dem i handen för att sedan sikta mot, i bästa fall, någon kompis (och i allra sämsta fall mig).
Urk. Och jag bor verkligen i fel stad just nu (men bara just precis under smällarsäsongen).
Sådan himla tur att jag inte ska på anställningsintervju nu, då hade det varit ännu ett jobb som rykt för att jag var för "arg" (för långt för att förklara, fråga mig om vi träffas)... :o)
2007-12-26
en banal fundering om förskolor
Var får de sina namn ifrån? Varför heter Cirkus just cirkus, är det så kaotiskt och skojigt där? Eller Solöga, varför heter det så? Handlar det om äggula eller new age?
Är Åkervindan fullt av blommor, och skuggas Lärkträdet av just lärkträd? Och underligast av alla, hur tänkte de på Spaden när de gav sitt mitt-i-stan-dagis, beläget i vad som väl kan beskrivas som en lägenhet, just namn efter något man använder i trädgårdar och på landet? Jaja, bara undrar...
Är Åkervindan fullt av blommor, och skuggas Lärkträdet av just lärkträd? Och underligast av alla, hur tänkte de på Spaden när de gav sitt mitt-i-stan-dagis, beläget i vad som väl kan beskrivas som en lägenhet, just namn efter något man använder i trädgårdar och på landet? Jaja, bara undrar...
2007-12-25
2007-12-24
för en gångs skull...
...kommer här julbönsbetraktelsen (med små och stora) i den här bloggen, istället för i prästflickalster. God jul!
Igår satt jag med min dotter och tittade på Fem myror är fler än fyra elefanter. Precis på slutet är det julklappsutdelning hemma hos Magnus, Eva och Brasse. Eva får två foton, Magnus en ny slips och hatt och Brasse, han får ett lok och ”det finaste man kan få” – en korv.
Jag vet inte hur det är med er, men för mig är faktiskt inte en korv det finaste man kan ge eller få. Korv är mumsigt och bra, riktigt fint faktiskt. Men ingenstans på min önskelista för den här julen står korv med. Och ändå är inte Brasse den ende som verkligen älskar korv. Även Kommandoran i berättelserna om Emil är galen i korv, och hamnar i varggropen för att hon velat ta korven som Emil satt där som bete för vargen. För henne är inte den där korven en bra sak, precis som det för oss kan vara så ibland att vi glömmer att vara försiktiga eller ens snälla när vi vill ha något alldeles för mycket. Och då kan vi också råka illa ut.
Men när vi snart går hem för att fortsätta julfirandet tror jag att många av oss går hem för att bland annat äta korv. Helst prinskorv, eller hur? Kanske skulle det vara så att om vi hade gått till stallet där Jesus låg i krubban, så hade vi inte haft med oss tjusiga dyra presenter, utan lite blöjor, en haklapp och tre prinskorvar. Vad tror ni? Prinskorvar för världens kung, för Guds son, som föddes natten mellan julafton och juldagen för så länge, länge sedan.
Men trots vad alla föräldrar säger, vill jag ändå säga här idag att det bästa och finaste med julen inte är att ge presenter. Det är faktiskt inte heller stämningen, de vackra ljusen, musiken eller godiset. Det är inte att träffa familj och vänner. Det är inte ens korven.
Nä, det bästa med julen är att få.
Det är att få kärlek och omtanke.
Att få kramar och pussar.
Och mest av allt, att få den största och bästa och finaste julklapp någon någonsin har fått – Jesus själv. För när han föddes där i stallet, var han Guds gåva till alla oss människor, för att vi skulle kunna komma närmare Gud, för att vi skulle få komma till Gud. Och det, Brasse och Kommandoran, det är faktiskt finare än korv. Rätt mycket finare.
Igår satt jag med min dotter och tittade på Fem myror är fler än fyra elefanter. Precis på slutet är det julklappsutdelning hemma hos Magnus, Eva och Brasse. Eva får två foton, Magnus en ny slips och hatt och Brasse, han får ett lok och ”det finaste man kan få” – en korv.
Jag vet inte hur det är med er, men för mig är faktiskt inte en korv det finaste man kan ge eller få. Korv är mumsigt och bra, riktigt fint faktiskt. Men ingenstans på min önskelista för den här julen står korv med. Och ändå är inte Brasse den ende som verkligen älskar korv. Även Kommandoran i berättelserna om Emil är galen i korv, och hamnar i varggropen för att hon velat ta korven som Emil satt där som bete för vargen. För henne är inte den där korven en bra sak, precis som det för oss kan vara så ibland att vi glömmer att vara försiktiga eller ens snälla när vi vill ha något alldeles för mycket. Och då kan vi också råka illa ut.
Men när vi snart går hem för att fortsätta julfirandet tror jag att många av oss går hem för att bland annat äta korv. Helst prinskorv, eller hur? Kanske skulle det vara så att om vi hade gått till stallet där Jesus låg i krubban, så hade vi inte haft med oss tjusiga dyra presenter, utan lite blöjor, en haklapp och tre prinskorvar. Vad tror ni? Prinskorvar för världens kung, för Guds son, som föddes natten mellan julafton och juldagen för så länge, länge sedan.
Men trots vad alla föräldrar säger, vill jag ändå säga här idag att det bästa och finaste med julen inte är att ge presenter. Det är faktiskt inte heller stämningen, de vackra ljusen, musiken eller godiset. Det är inte att träffa familj och vänner. Det är inte ens korven.
Nä, det bästa med julen är att få.
Det är att få kärlek och omtanke.
Att få kramar och pussar.
Och mest av allt, att få den största och bästa och finaste julklapp någon någonsin har fått – Jesus själv. För när han föddes där i stallet, var han Guds gåva till alla oss människor, för att vi skulle kunna komma närmare Gud, för att vi skulle få komma till Gud. Och det, Brasse och Kommandoran, det är faktiskt finare än korv. Rätt mycket finare.
2007-12-23
julsmärta
Trots att det borde vara lika smärtsamt jämt, är det just är i juletid som det gör lite extra ont när inte relationerna med alla ens familjemedlemmar fungerar som de borde.
Just hemkommen från julfirandet med ena familjen sitter de senaste dygnens känslor och funderingar kvar som det där paulinska törnet i köttet. Det gör rent kroppsligt ont när man ser en älskad familjemedlem störta mot sitt eget fördärv, och när man är fullständigt oförmögen att göra någonting. Jag varken kan eller vill berätta här vad som händer, men om du har en liten bönesekund över i helgerna som kommer, ägna den gärna åt en sorgsen och vilsen själ som inte lyckas hitta rätt, varken runt sig själv eller i förhållandet till de som bryr sig och vill hjälpa.
Den här människan behöver framtidstro, tilltro och lugn så mycket, och jag ber och hoppas att Gud ska gripa in, när inte vi kan.
Jag ber och hoppas att Gud ser och hör, när inte vi orkar.
Jag ber och hoppas att Gud kan hjälpa personen att få livet tillbaka.
Jag ber och hoppas att Gud kan rensa och rena, när frestelsen och smärtan är för stor, och den lätta utvägen bara är en tunt förklädd ruin.
Just hemkommen från julfirandet med ena familjen sitter de senaste dygnens känslor och funderingar kvar som det där paulinska törnet i köttet. Det gör rent kroppsligt ont när man ser en älskad familjemedlem störta mot sitt eget fördärv, och när man är fullständigt oförmögen att göra någonting. Jag varken kan eller vill berätta här vad som händer, men om du har en liten bönesekund över i helgerna som kommer, ägna den gärna åt en sorgsen och vilsen själ som inte lyckas hitta rätt, varken runt sig själv eller i förhållandet till de som bryr sig och vill hjälpa.
Den här människan behöver framtidstro, tilltro och lugn så mycket, och jag ber och hoppas att Gud ska gripa in, när inte vi kan.
Jag ber och hoppas att Gud ser och hör, när inte vi orkar.
Jag ber och hoppas att Gud kan hjälpa personen att få livet tillbaka.
Jag ber och hoppas att Gud kan rensa och rena, när frestelsen och smärtan är för stor, och den lätta utvägen bara är en tunt förklädd ruin.
2007-12-17
age-ism
Två exempel på age-ism (att man behandlas sämre pga sin ålder) har jag sprungit rakt in i idag:
1. Hemtjänsten. Dessvärre har jag ett flertal gånger hört vittnesbörd om dåligt fungerande hemtjänst. Det kan finnas massor av orsaker, från bristande personligt ansvar, tidsbrist och en ledning som misstror sina anställda så till den milda grad att de räknar halvminutrar, men någonstans verkar det vara något som inte fungerar. Gamla blir illa behandlade, eller i värsta fall, inte behandlade alls. Det är inte ok. Ett samhälle ska inte bedömas utefter BNP eller dylikt, utan efter hur det behandlar sina svagaste, bland dem de äldre. Gör bättring!
2. Äldre kollegor. Där står jag på begravningskapellet och pratar med kollegor från en annan församling. Vi har aldrig träffats förr, och en av dem säger till den andre att h*n är den bäste prästen i deras församling, på grund av "livserfarenheten". H*n drar dessutom slutsatsen att det är åldern som ger livserfarenhet. Och h*n fortsätter prata om hur den är så ovärderlig, mitt framför ansiktet på mig, som är yngre än någon av deras kollegor. Kalla mig petig, men då blir jag sur. Är det verkligen så att jag skulle vara en sämre präst på grund av min ålder? När blir man bra då? Händer det magiskt vid 50, 60? Personen i fråga verkade inte förstå att ung ålder till trots kan man bära på massor av livserfarenhet. Det är inte ovanligt att en yngre person faktiskt har mer av "användbar" livserfarenhet än en äldre, av en massa olika slag (fd narkotikamissbrukare t.ex., eller en till synes så banal sak som att ha rest väldigt mycket).
Nä, dylika fördomar är så dumma. Bedöm mig efter prestation och inte ålder, tack!
1. Hemtjänsten. Dessvärre har jag ett flertal gånger hört vittnesbörd om dåligt fungerande hemtjänst. Det kan finnas massor av orsaker, från bristande personligt ansvar, tidsbrist och en ledning som misstror sina anställda så till den milda grad att de räknar halvminutrar, men någonstans verkar det vara något som inte fungerar. Gamla blir illa behandlade, eller i värsta fall, inte behandlade alls. Det är inte ok. Ett samhälle ska inte bedömas utefter BNP eller dylikt, utan efter hur det behandlar sina svagaste, bland dem de äldre. Gör bättring!
2. Äldre kollegor. Där står jag på begravningskapellet och pratar med kollegor från en annan församling. Vi har aldrig träffats förr, och en av dem säger till den andre att h*n är den bäste prästen i deras församling, på grund av "livserfarenheten". H*n drar dessutom slutsatsen att det är åldern som ger livserfarenhet. Och h*n fortsätter prata om hur den är så ovärderlig, mitt framför ansiktet på mig, som är yngre än någon av deras kollegor. Kalla mig petig, men då blir jag sur. Är det verkligen så att jag skulle vara en sämre präst på grund av min ålder? När blir man bra då? Händer det magiskt vid 50, 60? Personen i fråga verkade inte förstå att ung ålder till trots kan man bära på massor av livserfarenhet. Det är inte ovanligt att en yngre person faktiskt har mer av "användbar" livserfarenhet än en äldre, av en massa olika slag (fd narkotikamissbrukare t.ex., eller en till synes så banal sak som att ha rest väldigt mycket).
Nä, dylika fördomar är så dumma. Bedöm mig efter prestation och inte ålder, tack!
2007-12-13
partäktennerskap
Karin resonerar klokt om Kyrkostyrelsens remisssvar till utredningen om samkönade äktenskap.
Alldeles oavsett vad vi tycker om frågan (och om någon skulle undra tycker jag att ordet äktenskap bör gälla oavsett kön) blir det ett avsteg från principen om de dubbla regementena och luthersk äktenskapssyn om vi skulle använda oss av olika namn i kyrka och samhälle. Det är inte det viktigaste argumentet, i en kyrka bestående av en massa människor och därmed ställd i konstant förändring, ska man inte hålla fast vid principerna för dessas egen skull, men det är ett intressant argument, och framförallt i samband med övriga traditionsargument. Jag tror inte att doktor Martin på något sätt kunde ens tänka sig en dylik utveckling, och inte heller är jag säker på att han skulle vara positivt inställd, men konsekvensen av hans resonerande runt vad som kan anses vara världsligt och vad som hör kyrkan till blir idag att detta bör vara en fråga för riksdagen och inte, egentligen, särskilt mycket för kyrkostyrelsen.
Men, som sagt, det finns många andra argument att ta hänsyn till, och jag är glad över att remissen inte är enögd, men i alla fall positiv. Även om det är dumt och rätt fjantigt att hålla fast vid ett begrepp (partnerskap) som snart kommer försvinna.
Alldeles oavsett vad vi tycker om frågan (och om någon skulle undra tycker jag att ordet äktenskap bör gälla oavsett kön) blir det ett avsteg från principen om de dubbla regementena och luthersk äktenskapssyn om vi skulle använda oss av olika namn i kyrka och samhälle. Det är inte det viktigaste argumentet, i en kyrka bestående av en massa människor och därmed ställd i konstant förändring, ska man inte hålla fast vid principerna för dessas egen skull, men det är ett intressant argument, och framförallt i samband med övriga traditionsargument. Jag tror inte att doktor Martin på något sätt kunde ens tänka sig en dylik utveckling, och inte heller är jag säker på att han skulle vara positivt inställd, men konsekvensen av hans resonerande runt vad som kan anses vara världsligt och vad som hör kyrkan till blir idag att detta bör vara en fråga för riksdagen och inte, egentligen, särskilt mycket för kyrkostyrelsen.
Men, som sagt, det finns många andra argument att ta hänsyn till, och jag är glad över att remissen inte är enögd, men i alla fall positiv. Även om det är dumt och rätt fjantigt att hålla fast vid ett begrepp (partnerskap) som snart kommer försvinna.
2007-12-12
dårskeppet
Om du inte har besökt den här sidan, gör det! Framförallt om du är det minsta nyfiken på anglikanskt kyrkoliv.
Ship of Fools är en fantastisk sida, med allt mellan tankfullt allvar och hysteriskt skoj. Kitschsektionen (Gadgets for God) är helt osannolik, och i diskussionsforumen svängs det med diverse (mestadels anglikanska) teologiska och liturgiska termer. Men allra bäst är Mystery Worshipper, gudstjänstrecensionerna, som är seriösa (men som alltid på Ship of Fools, med en liten glimt i ögat) och spännande.
Ship of Fools är en fantastisk sida, med allt mellan tankfullt allvar och hysteriskt skoj. Kitschsektionen (Gadgets for God) är helt osannolik, och i diskussionsforumen svängs det med diverse (mestadels anglikanska) teologiska och liturgiska termer. Men allra bäst är Mystery Worshipper, gudstjänstrecensionerna, som är seriösa (men som alltid på Ship of Fools, med en liten glimt i ögat) och spännande.
sorry, N, jag bara måste...
Vaktis N yttrade det fantastiskt roliga fejkdanska ordet "mandelmassenasse". Jag fnissar fortfarande.
2007-12-11
jul för okristna
Jag hade en krubbvisning för en internationell klass idag, dvs med barn från Japan, Singapore, England, USA, Libyen och Frankrike, förutom några få svenska barn. Allt skedde på engelska, och det var riktigt mysigt.
Men det fick mig att fundera lite på hur jag skulle berätta Historien. Naturligtvis bakgrunden till julen, julevangeliet och allt det som hör den kristna julen till, men hur kan jag peka på att julen faktiskt kan betyda något även för människor som inte är kristna (såväl tex buddhister som ateister)?
Jag landade i att julen också, utöver det rent religiösa, är en berättelse om två saker: om hur människor i alla tider har längtat, och längtar, efter fred och frihet, samt att det också är en berättelse som visar hur barnen (Barnet i det här fallet) är de som kommer med den freden. Julen handlar om barnen som det viktigaste av allt, de som är framtiden. Och då blir också julen en tid som det är extra viktigt att se till att det faktiskt finns en framtid åt dem, en tid då barn i dysfunktionella familjer ska få hjälp, en tid då arbetet för miljön ska få vara i fokus (trots alla energislukande elslingor), en tid då hjälpen till världens alla fattiga borde överstiga julklappsbudgeten.
På det sättet kan vi ge julen tillbaka sin mening, och den kan bli en högtid för alla.
Men det fick mig att fundera lite på hur jag skulle berätta Historien. Naturligtvis bakgrunden till julen, julevangeliet och allt det som hör den kristna julen till, men hur kan jag peka på att julen faktiskt kan betyda något även för människor som inte är kristna (såväl tex buddhister som ateister)?
Jag landade i att julen också, utöver det rent religiösa, är en berättelse om två saker: om hur människor i alla tider har längtat, och längtar, efter fred och frihet, samt att det också är en berättelse som visar hur barnen (Barnet i det här fallet) är de som kommer med den freden. Julen handlar om barnen som det viktigaste av allt, de som är framtiden. Och då blir också julen en tid som det är extra viktigt att se till att det faktiskt finns en framtid åt dem, en tid då barn i dysfunktionella familjer ska få hjälp, en tid då arbetet för miljön ska få vara i fokus (trots alla energislukande elslingor), en tid då hjälpen till världens alla fattiga borde överstiga julklappsbudgeten.
På det sättet kan vi ge julen tillbaka sin mening, och den kan bli en högtid för alla.
2007-12-08
ny predikan
Och visst blev den med dikten av Auden! Bra kille, för övrigt, rekommenderas varmt. Varje gång jag läser Funeral Blues (den från Fyra bröllop och en begravning) blir det smågråtigt i halsen.
2007-12-07
sju önskningar
Jonatan utmanade mig.
Regler: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.
1. Massor av pengar. Ja, det är trist och materialistiskt, men det skulle verkligen underlätta våra liv. Tyvärr.
2. Harmoni i min familj, Den nära familjen mår toppen, med dem lite längre bort är det bitvis sämre.
3. En dundersnabb adoptionsprocess. Det är så seeeeeeegt.
4. Nytt jobb till maken, som han trivs med, som ger honom högre lön och liberala arbetstider.
5. Ny moral i vårt land, som tillåter människor att vara svaga, som tror människor om det bästa och hjälper alla att ställa upp för och hjälpa dem som misslyckas.
6. Att vänner ska ta sitt förnuft till fånga och flytta hit ner :o)
7. Att alla de av våra vänner som har det jobbigt i sina äktenskap/förhållanden ska finna balans och, så småningom, lycka.
Sedan önskar jag förstås att Jesus ska ta och komma tillbaka snart, och att det ska bli fred, svälten ska upphöra och miljöförstöringen avstanna.
Några jag ska utmana... Det blir Barse, Karin, Cissi, Jocke och Ulrika. Sju var bara för mycket.
Regler: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.
1. Massor av pengar. Ja, det är trist och materialistiskt, men det skulle verkligen underlätta våra liv. Tyvärr.
2. Harmoni i min familj, Den nära familjen mår toppen, med dem lite längre bort är det bitvis sämre.
3. En dundersnabb adoptionsprocess. Det är så seeeeeeegt.
4. Nytt jobb till maken, som han trivs med, som ger honom högre lön och liberala arbetstider.
5. Ny moral i vårt land, som tillåter människor att vara svaga, som tror människor om det bästa och hjälper alla att ställa upp för och hjälpa dem som misslyckas.
6. Att vänner ska ta sitt förnuft till fånga och flytta hit ner :o)
7. Att alla de av våra vänner som har det jobbigt i sina äktenskap/förhållanden ska finna balans och, så småningom, lycka.
Sedan önskar jag förstås att Jesus ska ta och komma tillbaka snart, och att det ska bli fred, svälten ska upphöra och miljöförstöringen avstanna.
Några jag ska utmana... Det blir Barse, Karin, Cissi, Jocke och Ulrika. Sju var bara för mycket.
snabbt går det
Härligt! Vi fick den vikarie för min kollega som vi ville ha. Det innebär dessutom att efter jul är jag den präst som varit näst längst i församlingen, hihi. Dvs i ett och ett halvt år...
Å andra sidan har prästen som har rekordet varit i församlingen i typ 34 år...
Å andra sidan har prästen som har rekordet varit i församlingen i typ 34 år...
2007-12-05
2007-12-04
uppdateringar
1. Julspel. Igen. Tror inte att det har gått ett enda år sedan jag blev präst utan julvandringar, julspel eller dylikt. Jo, förresten, det året jag var föräldraledig, men annars så. I år är jag, som förra året, Herodes och Josef. En fantastisk dubbelroll som ger utrymme för mycket utklädande.
2. Lämning. Dottern är fortsatt otröstlig, men dagispersonalen säger att det går över efter en minut eller så. Skönt, men ändå fruktansvärt att gå när ens barn är så fullständigt förkrossad. Idag var jag helt under isen i ett par timmar efteråt.
3. Filmtips för en fånig kväll: Blades of Glory. För alla oss som tycker att konståkning egentligen är rätt kul att titta på, och som är hemligt förtjusta i slapstick...
4. Kinesiska är världens roligaste språk. Kanske inte speciellt vackert att lyssna på, men desto finare skrivet.
5. Predikan på söndag kommer utgå från Auden-citatet:
Because of His visitation,
we may no longer desire God as if He were lacking:
our redemption is no longer a question of pursuit,
but of surrender
to Him who is always and everywhere present.
Therefore at every moment we pray that,
following Him we may depart
from our anxiety
into His peace.
W.H. Auden, For the Time Being: A Christmas Oratorio
Se där, lite ditt och datt från en prästflickas liv just nu.
2. Lämning. Dottern är fortsatt otröstlig, men dagispersonalen säger att det går över efter en minut eller så. Skönt, men ändå fruktansvärt att gå när ens barn är så fullständigt förkrossad. Idag var jag helt under isen i ett par timmar efteråt.
3. Filmtips för en fånig kväll: Blades of Glory. För alla oss som tycker att konståkning egentligen är rätt kul att titta på, och som är hemligt förtjusta i slapstick...
4. Kinesiska är världens roligaste språk. Kanske inte speciellt vackert att lyssna på, men desto finare skrivet.
5. Predikan på söndag kommer utgå från Auden-citatet:
Because of His visitation,
we may no longer desire God as if He were lacking:
our redemption is no longer a question of pursuit,
but of surrender
to Him who is always and everywhere present.
Therefore at every moment we pray that,
following Him we may depart
from our anxiety
into His peace.
W.H. Auden, For the Time Being: A Christmas Oratorio
Se där, lite ditt och datt från en prästflickas liv just nu.
2007-12-01
ryyyyyyys
Idag hade vi förjul/advetsmys och bakade pepparkakor, pysslade tomtar och gjorde julkola. Och så drack vi Lucia Chokladglögg, vilken var riktigt mumsig och så testade vi Nygårdas (Spendrups) nya mustvarianter: julkola, julkryddor och julnougat.
Jag erkänner, jag var skeptisk. Mycket skeptisk. Till min överraskning var faktiskt den med smak av julkryddor ok. Men de andra... Urk, blä och dubbelurk. Supersliskigt, med en obehaglig kemisk bismak. Oljigt, och smakerna var inte ens i närheten av att ha någonting med varandra att göra, musten var på en sida av munnen och smaktillsatsen på en annan. Nä, jag hoppas innerligen att Spendrups lär sig av detta, skicka mustarna till Atlanta eller något.
Det är bara Apotekarnes som gäller.
Och på tal om Atlanta såg jag att McDonalds nu serverar den vedervärdiga Coca-Colamusten Bjäre. Bort det. Ännu ett skäl att inte besöka inrättningen, helt enkelt.
Jag erkänner, jag var skeptisk. Mycket skeptisk. Till min överraskning var faktiskt den med smak av julkryddor ok. Men de andra... Urk, blä och dubbelurk. Supersliskigt, med en obehaglig kemisk bismak. Oljigt, och smakerna var inte ens i närheten av att ha någonting med varandra att göra, musten var på en sida av munnen och smaktillsatsen på en annan. Nä, jag hoppas innerligen att Spendrups lär sig av detta, skicka mustarna till Atlanta eller något.
Det är bara Apotekarnes som gäller.
Och på tal om Atlanta såg jag att McDonalds nu serverar den vedervärdiga Coca-Colamusten Bjäre. Bort det. Ännu ett skäl att inte besöka inrättningen, helt enkelt.
2007-11-28
he ut det!
Ett bra ord jag lärde mig mitt ord i Norrbotten är ordet "he", dvs att slänga, ställa, lägga...
Idag tömde vi i församlingen återigen massor av våra förråd. Vi bar och packade hela förmiddagen. Jättekul (för att vi gjorde det tillsammans) och väldigt bra att bli av med all gammal bråte. Nu har vi plats att fylla rummen med nya grejer till höstmarknaden nästa år *ler*!
Idag tömde vi i församlingen återigen massor av våra förråd. Vi bar och packade hela förmiddagen. Jättekul (för att vi gjorde det tillsammans) och väldigt bra att bli av med all gammal bråte. Nu har vi plats att fylla rummen med nya grejer till höstmarknaden nästa år *ler*!
2007-11-26
lyckliga dagar ger inte nödvändigtvis lyckliga morgnar
Det var ljuvligt att vakna bredvid dottern i morse. Vi kelade och pussade ända tills det inte var möjligt att skjuta upp uppstigandet längre. Sedan såg vi morgon-Boli ihop och åt frukost, och cykelfärden till dagis var också rolig, trots det eländiga vädret.
Men sen.
Dottern klamrade sig fast vid mig, satt i knät och mumlade "mammamammamammamamma". Det tog säkert en kvart att lirka sig ur de mjuka armarna, och när jag vinkade genom rutan såg jag hur hennes söta lilla ansikte förvreds av gråt. Åh, ångest. Att skiljas från sitt barn kan vara rent fysiskt smärta. Vädret passade utmärkt, när jag cyklade kunde jag i alla fall låtsas att tårarna orsakades av vinden.
Och inte blir det bättre av att jag knappt kommer träffa henne de närmaste två dagarna heller. Om lämningen blir likadan i morgon är det bud på att hon får följa med hit till jobbet. Jag kan inte gå omkring med en sån här klump i magen i en hel arbetsdag till.
Men sen.
Dottern klamrade sig fast vid mig, satt i knät och mumlade "mammamammamammamamma". Det tog säkert en kvart att lirka sig ur de mjuka armarna, och när jag vinkade genom rutan såg jag hur hennes söta lilla ansikte förvreds av gråt. Åh, ångest. Att skiljas från sitt barn kan vara rent fysiskt smärta. Vädret passade utmärkt, när jag cyklade kunde jag i alla fall låtsas att tårarna orsakades av vinden.
Och inte blir det bättre av att jag knappt kommer träffa henne de närmaste två dagarna heller. Om lämningen blir likadan i morgon är det bud på att hon får följa med hit till jobbet. Jag kan inte gå omkring med en sån här klump i magen i en hel arbetsdag till.
2007-11-25
happy days
Jag har haft en riktigt härlig helg, precis som jag hoppades.
Fredag: kom till Växjö, där syster yster väntade på stationen. Vi åkte hem till henne, åt pizza och såg den enda riktiga stjärnan åka ur IDOL.
Lördag: Upp sent. Framåt ettiden var vi nere på stan, och så fick jag en härlig massage. Efteråt fikade vi, sedan gick vi till Smålands museum och såg Elisabeth Ohlson Wallins "In Hate We Trust". Enormt vackra foton, med en otäck, otäck verklighet bakom.
Efter detta, och lite gluttande på glasutställningen de också hade där, åkte vi hem och lagade god middag. Sedan valdes det kläder och fixades, och så tog vi bussen till stan och Kafé Deluxe, vilket var ett trevligt uteställe med mycket blandad publik. Jag var inte äldst, men så himla många över 30 var vi inte. Vi dansade och hade jättekul ända till klockan två, då vi hoppade på nattbussen hem.
Söndag: Vaknade lite tidigare än jag önskade, men syster yster gjorde scones och allt var förlåtet. Jag duschade och packade väskan, och 12.12 satt jag på tåget hem.
Väl hemma slappade jag i några timmar, läste min bok (Sophia McDougall's Rome Burning), och så småningom gjorde jag i ordning mig och traskade iväg hem till kyrkoherden för mysig middag där tillsammans med större delen av arbetslaget.
Och nu, några timmar senare, dricker jag te med maken. Jag har pussat på den sovande dottern och bara längtar efter att gosa med henne i morgon.
Bra helg. Kanske inte så mycket domssöndag förvisso, men bra helg.
Fredag: kom till Växjö, där syster yster väntade på stationen. Vi åkte hem till henne, åt pizza och såg den enda riktiga stjärnan åka ur IDOL.
Lördag: Upp sent. Framåt ettiden var vi nere på stan, och så fick jag en härlig massage. Efteråt fikade vi, sedan gick vi till Smålands museum och såg Elisabeth Ohlson Wallins "In Hate We Trust". Enormt vackra foton, med en otäck, otäck verklighet bakom.
Efter detta, och lite gluttande på glasutställningen de också hade där, åkte vi hem och lagade god middag. Sedan valdes det kläder och fixades, och så tog vi bussen till stan och Kafé Deluxe, vilket var ett trevligt uteställe med mycket blandad publik. Jag var inte äldst, men så himla många över 30 var vi inte. Vi dansade och hade jättekul ända till klockan två, då vi hoppade på nattbussen hem.
Söndag: Vaknade lite tidigare än jag önskade, men syster yster gjorde scones och allt var förlåtet. Jag duschade och packade väskan, och 12.12 satt jag på tåget hem.
Väl hemma slappade jag i några timmar, läste min bok (Sophia McDougall's Rome Burning), och så småningom gjorde jag i ordning mig och traskade iväg hem till kyrkoherden för mysig middag där tillsammans med större delen av arbetslaget.
Och nu, några timmar senare, dricker jag te med maken. Jag har pussat på den sovande dottern och bara längtar efter att gosa med henne i morgon.
Bra helg. Kanske inte så mycket domssöndag förvisso, men bra helg.
2007-11-21
aaaah, helg!
Har långledigt i helgen, dvs från torsdag till söndag, vilket ju praktiskt taget innebär att detta är fredagskväll! Härligt. Och precis som en vanlig fredagskväll har maken däckat i soffan bredvid dottern som tittar på Bolibompa...
I morgon ska jag fika med en vän, och på fredag (den riktiga) åker jag till Växjö för att träffa lilla lillasyster. Vi ska mysa, få spabehandlingar, äta god mat, kanske gå ut. Det ska bli jättekul!
Och sedan, när jag kommit hem på söndag, är hela arbetslaget hembjudet till el jefe fantastico, vilket naturligtvis ska bli både trevligt och intressant.
Aaah, helg, och härlig helg. Hoppas att er helg också blir bra, när den nu infaller ;o)!
(och ja, mötet idag gick bra och var precis lika trevligt som jag tänkte mig)
I morgon ska jag fika med en vän, och på fredag (den riktiga) åker jag till Växjö för att träffa lilla lillasyster. Vi ska mysa, få spabehandlingar, äta god mat, kanske gå ut. Det ska bli jättekul!
Och sedan, när jag kommit hem på söndag, är hela arbetslaget hembjudet till el jefe fantastico, vilket naturligtvis ska bli både trevligt och intressant.
Aaah, helg, och härlig helg. Hoppas att er helg också blir bra, när den nu infaller ;o)!
(och ja, mötet idag gick bra och var precis lika trevligt som jag tänkte mig)
2007-11-20
så skoj!
Idag stack jag in huvudet till el jefe, och frågade honom om jag är konstig som tycker att det ska bli kul att ha planeringsmöte hela dagen i morgon. Det tyckte han inte, men emellanåt känns det som att just möten är det enda man verkligen inte "får" gilla i kyrkans värld. Men mötena är ju en förutsättning för att arbetet ska funka, och om man jobbar i arbetslag blir det många möten.
Jag tycker att det är kul, framförallt heldagar som den vi ska ha i morgon. Sällan får man annars möjlighet att tänka strategiskt, och diskutera teologi, och äta alla tillsammans, och bara rent allmänt faktiskt umgås medan man gör något viktigt. Man bläddrar i almanackorna, bråkar om psalmer, retas och skrattar. Blir trötta efter lunchen, och tvingar sig fortsätta. Dricker massor med kaffe och gör sitt absolut bästa för att skapa mötesplatser mellan människor, och tider och tillfällen för människor att mötas för att tillbe, för att tacka och överlämna sig själva åt Gud.
Möten...fina saker, helt enkelt.
Jag tycker att det är kul, framförallt heldagar som den vi ska ha i morgon. Sällan får man annars möjlighet att tänka strategiskt, och diskutera teologi, och äta alla tillsammans, och bara rent allmänt faktiskt umgås medan man gör något viktigt. Man bläddrar i almanackorna, bråkar om psalmer, retas och skrattar. Blir trötta efter lunchen, och tvingar sig fortsätta. Dricker massor med kaffe och gör sitt absolut bästa för att skapa mötesplatser mellan människor, och tider och tillfällen för människor att mötas för att tillbe, för att tacka och överlämna sig själva åt Gud.
Möten...fina saker, helt enkelt.
2007-11-19
ännu en lista
Precis som andra gillar jag listor. Här är den senaste:
ALLMÄNT.
1. Vad heter du? Maria.
2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Umm...Maria.
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Amanda, men då tänkte släkten bojkotta dopet, eftersom en Amanda var 70-talets mest populära städredskap...
4. Vilket stjärntecken är du? Våg, och tiger. Inte för att det spelar nån roll.
5. Vilken årgång är du? 1974.
6. Var bor du? Malmö.
7. Bott utomlands? Bara i tio veckor, i Maryland i USA.
8. Flyttat antal gånger? 11
9. Var skulle du vilja bo? I ett gathus i centrala Malmö.
10. Yrke? Präst.
UTSEENDE.
1. Hur lång är du? 1.69.
2. Hur mycket väger du? Mindre än för en månad sen!
3. Hårfärg och frisyr? Mörkblond, mellanlångt och uppklippt. Typisk frisyr för yrkesverksam 33-årig akademikerkvinna med andra ord.
4. Ögonfärg? Blå.
5. Mest nöjd med? Ögonen, håret, fötterna.
6. Minst nöjd med? Öh...beror på. Vissa dagar det mesta, andra dagar inte så mycket, men i störst onåd är nog händerna.
7. Skostorlek? 40-41 (och ändå är jag nöjd!)
8. Glasögon? Ibland, och linser ibland.
9.Har du några piercingar/tatueringar? Hål i öronen, och en tatuering i nacken.
FAVORITER.
1. Filmer? In the Mood for Love, Svart katt, vit katt, alla matinéer
2. Låtar? Gammal soul, bra ny soul, clubmusik, världsmusik, singer-songwriter, musikal, folkmusik...
3. Årstider? De bra delarna av allihop.
4. Mat/dryck? Sushi och libanesiskt. Rött vin, julmust och en varm dag dricker jag gärna Systemets alkoholfria jordgubbsbubbel.
5. Djur? Katt, antar jag, men just nu skulle jag gärna vara utan.
6. Färg? Blågröngrått, svart och brunt.
7. Parfym? Sergio Tacchinis Donna
8. Tv-program? Heroes, just nu.
9. Sysselsättning? Jobba, vara med familjen, pyssla.
KLÄDER.
1. Vad använder du just nu för jacka? Second handfyndad femtiotalskappa i tweed.
2. Vad använder du just nu för skor? Svarta stövlar.
3. Favoritfärg på kläder? Se ovan nämnda färger.
4. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Har aldrig på mig något jag inte vill ha på mig, alltså blir det de jag har: blå jeans och svart prästskjorta.
5. Favoritaffärer? NoaNoa, H&M, Lindex.
6. För ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? Inte mycket. 200 kronor?
7. Vad har du för byxstorlek? 44
8 Vad har du för tröjstorlek? 44
BLANDAT.
1. Vad heter din morfar? Rune hette han.
2. Var har du i din jackficka just nu? Några mynt till bussen, långa vantar.
3. Vad är du beroende av? Maken, dottern, kaffe och Gud. Men kanske inte i den ordningen.
4. Vilket land kommer du i från? Sverige.
5. Vad tror du på? Gud, och mina medmänniskor.
6. Vilken religion tillhör du, om du nu tillhör någon? Kristendomen.
8. Vad köpte du senast? Bussbiljett.
9. Har du nåt husdjur? Ja, katterna Spitfire och Stuka.
10.Vad bor du i? Bostadsrättstrea i centrala Malmö.
PRYLAR.
Plånbok: Röd korthållare från Ordning o. reda.
Tandborste: Vit och blå.
Smycken: Vigselring, förlovningsring och stora örhängen eller halsband (aldrig båda på samma gång!).
Solglasögon: Gärna. Köper nya varje vår, men alltid billiga.
Underkläder: Ja!
ALLMÄNT.
1. Vad heter du? Maria.
2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Umm...Maria.
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Amanda, men då tänkte släkten bojkotta dopet, eftersom en Amanda var 70-talets mest populära städredskap...
4. Vilket stjärntecken är du? Våg, och tiger. Inte för att det spelar nån roll.
5. Vilken årgång är du? 1974.
6. Var bor du? Malmö.
7. Bott utomlands? Bara i tio veckor, i Maryland i USA.
8. Flyttat antal gånger? 11
9. Var skulle du vilja bo? I ett gathus i centrala Malmö.
10. Yrke? Präst.
UTSEENDE.
1. Hur lång är du? 1.69.
2. Hur mycket väger du? Mindre än för en månad sen!
3. Hårfärg och frisyr? Mörkblond, mellanlångt och uppklippt. Typisk frisyr för yrkesverksam 33-årig akademikerkvinna med andra ord.
4. Ögonfärg? Blå.
5. Mest nöjd med? Ögonen, håret, fötterna.
6. Minst nöjd med? Öh...beror på. Vissa dagar det mesta, andra dagar inte så mycket, men i störst onåd är nog händerna.
7. Skostorlek? 40-41 (och ändå är jag nöjd!)
8. Glasögon? Ibland, och linser ibland.
9.Har du några piercingar/tatueringar? Hål i öronen, och en tatuering i nacken.
FAVORITER.
1. Filmer? In the Mood for Love, Svart katt, vit katt, alla matinéer
2. Låtar? Gammal soul, bra ny soul, clubmusik, världsmusik, singer-songwriter, musikal, folkmusik...
3. Årstider? De bra delarna av allihop.
4. Mat/dryck? Sushi och libanesiskt. Rött vin, julmust och en varm dag dricker jag gärna Systemets alkoholfria jordgubbsbubbel.
5. Djur? Katt, antar jag, men just nu skulle jag gärna vara utan.
6. Färg? Blågröngrått, svart och brunt.
7. Parfym? Sergio Tacchinis Donna
8. Tv-program? Heroes, just nu.
9. Sysselsättning? Jobba, vara med familjen, pyssla.
KLÄDER.
1. Vad använder du just nu för jacka? Second handfyndad femtiotalskappa i tweed.
2. Vad använder du just nu för skor? Svarta stövlar.
3. Favoritfärg på kläder? Se ovan nämnda färger.
4. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Har aldrig på mig något jag inte vill ha på mig, alltså blir det de jag har: blå jeans och svart prästskjorta.
5. Favoritaffärer? NoaNoa, H&M, Lindex.
6. För ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? Inte mycket. 200 kronor?
7. Vad har du för byxstorlek? 44
8 Vad har du för tröjstorlek? 44
BLANDAT.
1. Vad heter din morfar? Rune hette han.
2. Var har du i din jackficka just nu? Några mynt till bussen, långa vantar.
3. Vad är du beroende av? Maken, dottern, kaffe och Gud. Men kanske inte i den ordningen.
4. Vilket land kommer du i från? Sverige.
5. Vad tror du på? Gud, och mina medmänniskor.
6. Vilken religion tillhör du, om du nu tillhör någon? Kristendomen.
8. Vad köpte du senast? Bussbiljett.
9. Har du nåt husdjur? Ja, katterna Spitfire och Stuka.
10.Vad bor du i? Bostadsrättstrea i centrala Malmö.
PRYLAR.
Plånbok: Röd korthållare från Ordning o. reda.
Tandborste: Vit och blå.
Smycken: Vigselring, förlovningsring och stora örhängen eller halsband (aldrig båda på samma gång!).
Solglasögon: Gärna. Köper nya varje vår, men alltid billiga.
Underkläder: Ja!
2007-11-16
nervöst fniss
Brukar inte se Fredag hela veckan, men när Gudrun Schyman med ett varggrin dirigerar en barnkör som sjunger om "Stalin, vår vän", fnissar jag så att jag får svårt att andas, samtidigt som jag blir alldeles nervös.
Nu blir det nog folkstorm. Eller i vilket fall som helst kommer det hagla av fullständigt humorbefriade insändare.
Men det var riktigt, riktigt roligt, och riktigt, riktigt fullt av självdistans från fru Schyman. Respekt.
Nu blir det nog folkstorm. Eller i vilket fall som helst kommer det hagla av fullständigt humorbefriade insändare.
Men det var riktigt, riktigt roligt, och riktigt, riktigt fullt av självdistans från fru Schyman. Respekt.
funderingar en idolkväll
1. Jag trodde att Kishti var klyschornas drottning, men hey, tronen har tagits över (var den någonsin någon annans?): Carola is in the house. Fy bubblan var mycket klichéer den damen kan spruta ur sig.
2. För några veckor sedan slog det mig att jag aldrig någonsin sett en man spela tvärflöjt. Nu har jag det, och det under ett även i övrigt alldeles fantastiskt nummer. Vems? Daniels. Det är väl självklart.
3. Fast om man ska ha gospeltema finns det väl en himla massa gospellåtar att sjunga? Istället för mer eller mindre gospeliserade poplåtar...
Uppdatering: Och för övrigt, kan inte någon säga till Carola att det faktiskt inte är klädsamt med fluffiga toppar med puffärmar och väldigt lite urringning om man är så pass kurvig som hon?
2. För några veckor sedan slog det mig att jag aldrig någonsin sett en man spela tvärflöjt. Nu har jag det, och det under ett även i övrigt alldeles fantastiskt nummer. Vems? Daniels. Det är väl självklart.
3. Fast om man ska ha gospeltema finns det väl en himla massa gospellåtar att sjunga? Istället för mer eller mindre gospeliserade poplåtar...
Uppdatering: Och för övrigt, kan inte någon säga till Carola att det faktiskt inte är klädsamt med fluffiga toppar med puffärmar och väldigt lite urringning om man är så pass kurvig som hon?
2007-11-15
wham bam!
Tja, jag vill ju inte vara självgod, men...
Och ok, det var ett rätt enkelt test, men...
Jag är nöjd!
Och ok, det var ett rätt enkelt test, men...
Jag är nöjd!
 | ||||||||||||||||||||||||
Eucharistic theology created with QuizFarm.com | ||||||||||||||||||||||||
| You scored as Luther You are Martin Luther. You'll stick with the words of Scripture, and defend this with earthy expressions. You believe this is a necessary consequence of an orthodox Christology. You believe that the bread and wine are the Body and Blood of Christ, but aren't too sure about where he goes after the meal, and so you don't accept reservation of the Blessed Sacrament or Eucharistic devotions.
|
tröttarg
Åh, jag önskar att jag var piggare, så att jag kunde bli riktigt attans superarg. Hur i hela fridens namn tänkte de där nämndemännen i Ystad när de skriver att den agade femåringen inte har haft tillräckligt ont för att agan ska vara straffbar?
Man får inte slå barn. Punkt. Inte slå. Det handlar betydligt mindre om den fysiska smärtan, och mer om den kränkning barnet utsätts för och de tillitsproblem som barnet får. Usla föräldrar. Nu hoppas vi på BRIS och hovrätten, för så här får det bara inte gå till. Skäms!
Man får inte slå barn. Punkt. Inte slå. Det handlar betydligt mindre om den fysiska smärtan, och mer om den kränkning barnet utsätts för och de tillitsproblem som barnet får. Usla föräldrar. Nu hoppas vi på BRIS och hovrätten, för så här får det bara inte gå till. Skäms!
2007-11-13
stark
Människor som känner mig vet att jag har relativt få laster, men den största av dem är definitivt bröd, och då i synnerhet vetebröd. Jag skulle nog kunna äta absolut obegränsat med vetebröd. Kanelbullar, kardemummaknutar, lussekatter, you name it. Och en del av de som känner mig vet också att jag de senaste dagarna verkligen, verkligen har suktat efter vetebröd (nej, är inte gravid).
Då är min fråga: när jag nu är sjuk och eländig, och fortfarande sugen, hur stark är jag inte då när jag tackar nej till makens erbjudande om att han ska ställa sig och baka just kanelbullar?
För att jag vet hur dåligt det är för mig, för att jag inte vill regredera till en både ohälsosam och miserabel snörvelhög, bara för att jag är sjuk...
Ja, jag kanske är självgod. Men - vade retro satanis! Jag ska inte falla (men nog är maken söt).
2007-11-11
ingenting blir ingenting
Ni musiker och begravningsentreprenörer som fnissar lite diskret när ni hör samma begravningstal för sjuttioelfte gången - bara så att ni vet, jag vill verkligen aldrig bli sådan att jag bara har ett! Men när man alltsom oftast sitter där i samtalet och får som enda ord om den avlidne "H*n var snäll", då ligger standardformuleringarna nära. Det är verkligen en utmaning att göra begravningsgudstjänsten varm och personlig då. Och när de anhöriga dessutom nogsamt förhör sig om vilka psalmer som är vanligast, och sedan väljer just dem, på grund av det, vill jag säga till dem:
"Jag vet att ni inte orkar tänka på det här just nu, jag förstår om den här situationen är jobbig. Men kan vi inte prata lite mer om den som har dött? Kan vi inte vara ärliga? Det kommer bli så mycket lättare att sörja då, och begravningsgudstjänsten kommer då verkligen handla om just den ni sörjer och inte någon vem-som-helst."
Ibland lirkar jag, ibland talar vi om sorgen i allmänhet. Ibland är vi tysta. Ibland fungerar det, men ibland sätter vi punkt där. Det blir tyst. Jag bara hoppas att de förstår att jag ville lyssna.
"Jag vet att ni inte orkar tänka på det här just nu, jag förstår om den här situationen är jobbig. Men kan vi inte prata lite mer om den som har dött? Kan vi inte vara ärliga? Det kommer bli så mycket lättare att sörja då, och begravningsgudstjänsten kommer då verkligen handla om just den ni sörjer och inte någon vem-som-helst."
Ibland lirkar jag, ibland talar vi om sorgen i allmänhet. Ibland är vi tysta. Ibland fungerar det, men ibland sätter vi punkt där. Det blir tyst. Jag bara hoppas att de förstår att jag ville lyssna.
2007-11-10
gränslös - utan gräns...
Ny predikan ligger på prästflickealster. Temat är förlåtelse utan gräns, och det är en högmässogudstjänst med konfirmander. Ingen temagudstjänst, bara en ganska vanlig gudstjänst, men med lite dialog i predikan. Får se hur det går, är själv rätt nöjd just nu. Och tusen tack för bollplankandet, J!
2007-11-09
jag vill inte...
... gå och lägga mig! Nej! Appselut inte. Då är ju ledigheten slut för 6 dagar framåt. Men om jag inte går och lägger mig blir jag extra trött och sur i morgon, vilket är dumt eftersom vi har konfirmanddag då, och det egentligen är rätt kul. *muttrar* Undrar om det kommer kännas bättre om jag tar med mig boken i säng?
2007-11-06
men, vad gör ni egentligen om dagarna?
Ja, jag jobbar på söndagar. Också. Så här ser min vecka ut (hyfsat typisk):
Måndag
8.15 Kommer till jobbet. Direkt in för att förbereda Allhelgonavandringen för femman. De kommer 9.
10. Expedition. Jag svarar i telefon, bokar begravningar och dop. Jag skriver på utträdesblanketter (ibland kommer det en inträdesblankett. Dem skriver jag ut i färg...).
12. Lunch med min mentor. På Rotary. Det var intressant och rätt kul, många trevliga människor och mycket mer avslappnat än jag trodde.
14. Tillbaka i församlingen. Ringer några samtal.
14.30 Eftermiddagskaffe.
15-15.30 Mer pappersarbete. Börjar förbereda bibelstudiet på onsdag.
15.45 Åker och hämtar dottern.
Tisdag
8.15 Kommer till jobbet.
8.30-8.50 Morgonbön. Lite för vilsamt, blir sömnig igen...
9.30 Morgonfika.
10-12 Expedition igen. Samtidigt kollar vi av att allt är ok inför lördagens konfirmanddag. Jag skriver också tidsrapport för oktober (mm, lite för sent) och fortsätter förbereda bibelstudiet.
12. Lunch.
12.40 Går in till församlingssalen för att förbereda anstormningen av Öppet husare.
13-16 Öppet hus för små och stora, församlingens verksamhet för föräldralediga. Jag minglar, brygger kaffe, gullar med bebisar, håller sångstund (med bön)... Var hyfsat lite folk, ungefär 120 (barn och vuxna)...
16-18 Mellanstadiegruppen. Vi klär ljuslyktor med decoupage, och funderar över vänskap och kärlek.
18-19 Laddar batterierna, äter middag.
19-21.30 KU. Idag: Tuffa tanter ur Bibeln och mässa.
Onsdag
8. Mässa.
8.40-9.45 (ca) Pastoral. Medarbetarsamling. Brukar vara trevligt.
9.45 Fika.
10.30 Expen igen. Ska också snabbrepetera dramat till söndagens Små och stora-gudstjänst. Och prata med våra praktikanter. Hm, det blir intensivt.
12. Lunch.
13. Bibelstudium. Texten är kommande söndags evangelietext, så nu kan jag en del om hur mycket 10000 talenter ska vara värt...(ganska många miljoner, sägs det).
14-16 Förbereder lördagen (konfirmanddag).
16-18 Planering med konfirmandledare.
Tors & fre LEDIG (skriva frilansartikel, ringa ett jobbsamtal, fika med vän, ringa BVC)
Lördag
9. På plats. Börjar bygga vandring.
9.15 Ledargenomgång, fortsätter sedan bygga vandringen.
10-15 Konfirmanddag. Jag ansvarar för frälsarkransvandringen med en massa stationer.
15-15.30 kanske. Vi går igenom söndagens gudstjänst tillsammans med ena konfagruppen.
Kvällen. Skriver predikan. Håller den för maken. När han är nöjd är jag det med, läser den några gånger och går sen och slappar framför tv-n.
Söndag
9. På plats. Skriver ut predikan, läser genom några gånger. Dricker kaffe.
10. Konfirmanderna samlas, vi övar lite.
10.30 Genomgång inför gudstjänsten med de andra som jobbar (inkl frivilliga).
11-12.10 Gudstjänst med konfirmander.
12.30-13 Kyrkkaffe.
13. Lunch (tokig ordning på näringsintagen, men måste få i mig något vettigt).
14. Samtal inför begravning.
15.30. Samlas inför Små och storagudstjänsten.
16 Mässa med små och stora. Barnkören sjunger.
17. Mingelfika.
18. Hemma. Puh. Veckan slut. I morgon är det måndag och nya tag!
Måndag
8.15 Kommer till jobbet. Direkt in för att förbereda Allhelgonavandringen för femman. De kommer 9.
10. Expedition. Jag svarar i telefon, bokar begravningar och dop. Jag skriver på utträdesblanketter (ibland kommer det en inträdesblankett. Dem skriver jag ut i färg...).
12. Lunch med min mentor. På Rotary. Det var intressant och rätt kul, många trevliga människor och mycket mer avslappnat än jag trodde.
14. Tillbaka i församlingen. Ringer några samtal.
14.30 Eftermiddagskaffe.
15-15.30 Mer pappersarbete. Börjar förbereda bibelstudiet på onsdag.
15.45 Åker och hämtar dottern.
Tisdag
8.15 Kommer till jobbet.
8.30-8.50 Morgonbön. Lite för vilsamt, blir sömnig igen...
9.30 Morgonfika.
10-12 Expedition igen. Samtidigt kollar vi av att allt är ok inför lördagens konfirmanddag. Jag skriver också tidsrapport för oktober (mm, lite för sent) och fortsätter förbereda bibelstudiet.
12. Lunch.
12.40 Går in till församlingssalen för att förbereda anstormningen av Öppet husare.
13-16 Öppet hus för små och stora, församlingens verksamhet för föräldralediga. Jag minglar, brygger kaffe, gullar med bebisar, håller sångstund (med bön)... Var hyfsat lite folk, ungefär 120 (barn och vuxna)...
16-18 Mellanstadiegruppen. Vi klär ljuslyktor med decoupage, och funderar över vänskap och kärlek.
18-19 Laddar batterierna, äter middag.
19-21.30 KU. Idag: Tuffa tanter ur Bibeln och mässa.
Onsdag
8. Mässa.
8.40-9.45 (ca) Pastoral. Medarbetarsamling. Brukar vara trevligt.
9.45 Fika.
10.30 Expen igen. Ska också snabbrepetera dramat till söndagens Små och stora-gudstjänst. Och prata med våra praktikanter. Hm, det blir intensivt.
12. Lunch.
13. Bibelstudium. Texten är kommande söndags evangelietext, så nu kan jag en del om hur mycket 10000 talenter ska vara värt...(ganska många miljoner, sägs det).
14-16 Förbereder lördagen (konfirmanddag).
16-18 Planering med konfirmandledare.
Tors & fre LEDIG (skriva frilansartikel, ringa ett jobbsamtal, fika med vän, ringa BVC)
Lördag
9. På plats. Börjar bygga vandring.
9.15 Ledargenomgång, fortsätter sedan bygga vandringen.
10-15 Konfirmanddag. Jag ansvarar för frälsarkransvandringen med en massa stationer.
15-15.30 kanske. Vi går igenom söndagens gudstjänst tillsammans med ena konfagruppen.
Kvällen. Skriver predikan. Håller den för maken. När han är nöjd är jag det med, läser den några gånger och går sen och slappar framför tv-n.
Söndag
9. På plats. Skriver ut predikan, läser genom några gånger. Dricker kaffe.
10. Konfirmanderna samlas, vi övar lite.
10.30 Genomgång inför gudstjänsten med de andra som jobbar (inkl frivilliga).
11-12.10 Gudstjänst med konfirmander.
12.30-13 Kyrkkaffe.
13. Lunch (tokig ordning på näringsintagen, men måste få i mig något vettigt).
14. Samtal inför begravning.
15.30. Samlas inför Små och storagudstjänsten.
16 Mässa med små och stora. Barnkören sjunger.
17. Mingelfika.
18. Hemma. Puh. Veckan slut. I morgon är det måndag och nya tag!
2007-11-04
humanistbrister - ett hyllningsinlägg
Patrik i Stockholm är en synnerligen begåvad man, som i ett mycket långt inlägg sagt allt det som bör sägas om ateist-humanisternas kamp mot väderkvarnarna. Så skönt att det finns någon som faktiskt är kunnig, inte det minsta upprörd, och som vet hur man utdelar eleganta och sakliga små nålstick. Ta dig tid, läs! Klok är vad han är, och mycket välformulerad.
Dessutom skriver han underfundiga och vackra dikter på en annan av sina bloggar.
Dessutom skriver han underfundiga och vackra dikter på en annan av sina bloggar.
2007-11-03
smyckesugen?
Lite reklam: vill du köpa ett nytt halsband, och samtidigt både stödja en trevlig person som gör söta halsband som hobby, och Läkare utan gränser? Gå till Trollslända smycken!
2007-11-02
nya traditioner och gamla
Det finns ju olika nivåer på traditioner, och därmed olika inställningar till fenomenet. Jag till exempel, är inte så himla upprörd över Halloweens intåg i Sverige. Det stör mig inte direkt, kan tänka mig att det eventuellt, om det håller i sig, blir annorlunda när dottern blir äldre. Och jag kan tänka mig att denna min avsaknad av upprördhet eventuellt har att göra med att Halloweenfirandet inte har ersatt Allhelgonafirandet i min familj, eftersom vi aldrig riktigt har ägnat Allhelgona särskilt mycket uppmärksamhet. Gravarna finns på så långt avstånd, och min släkt är inte särskilt mycket för konstiga mattraditioner heller, så då blir det inte så mycket kvar (nej, jag kommer inte från en speciellt kyrklig släkt).
Nåja. På en mer personlig skala gillar jag ju när nya traditioner skapas, och det är intressant hur snabbt sådant går. Mina fredagar är generellt sett lediga, och när en föräldraledig bekant/kollega insåg detta, blev det snabbt en tradition att gå och äta frukost/fika ihop på fredagarna. Mycket trevligt! Nästan så att jag stör mig på att hennes man ska ta över ledigheten om några månader (får väl ta och bekanta mig med honom, så kan vi fortsätta).
Nåja, nog funderat så här på en ledig dag. God helg!
Nåja. På en mer personlig skala gillar jag ju när nya traditioner skapas, och det är intressant hur snabbt sådant går. Mina fredagar är generellt sett lediga, och när en föräldraledig bekant/kollega insåg detta, blev det snabbt en tradition att gå och äta frukost/fika ihop på fredagarna. Mycket trevligt! Nästan så att jag stör mig på att hennes man ska ta över ledigheten om några månader (får väl ta och bekanta mig med honom, så kan vi fortsätta).
Nåja, nog funderat så här på en ledig dag. God helg!
2007-10-30
men oj då
I Stockholm. Nattning. Pratar om att eventuellt besöka Slottet i morgon, eftersom barnet är mycket, mycket intresserat av prinsessor. Pratar om prinsessorna, och så småningom prinsen. Barnet (med ett allvetande småleende):
"Men den svenske prinsen vill bara gifta sig med pojkar!"
Mamman störtar storgarvande ut ur rummet. Ridå.
"Men den svenske prinsen vill bara gifta sig med pojkar!"
Mamman störtar storgarvande ut ur rummet. Ridå.
2007-10-25
nio dagar
En dryg vecka av pur ledighet. Jag är inte tillbaka i tjänst förrän nästa söndag. Det är riktigt skönt. Det har känts om morgnarna att kroppen inte riktigt vill, och varje gång språklig och teologisk kreativitet har krävs den senaste veckan, har det tagit lång tid att komma i gång. Tröttheten har ännu inte satt sig på den rent hantverksmässiga kreativiteten, men det brukar å andra sidan dröja väldigt länge innan jag inte längre tycker att det är kul att pyssla.
Men, i alla fall, veckan som ligger framför är full av skoj. På lördag åker vi till Estocolmo (Stockholm för er mindre bevandrade i spanskans mysterier) och stannar i åtminstone fyra dagar. Vi ska gå på Js dotters dop och i övrigt bara ta det lugnt i goda vänners sällskap.
Mm, det blir bra det här.
Men, i alla fall, veckan som ligger framför är full av skoj. På lördag åker vi till Estocolmo (Stockholm för er mindre bevandrade i spanskans mysterier) och stannar i åtminstone fyra dagar. Vi ska gå på Js dotters dop och i övrigt bara ta det lugnt i goda vänners sällskap.
Mm, det blir bra det här.
2007-10-23
tabun
Jonatan vill att vi ska lista tre tabun som vi vill bryta. Här kommer mina, ja, åtminstone de tre jag kommer på just nu:
1. Visa vördnad för äldre-tabut
Kritisera en åldring, och du bryter ett uråldrigt tabu, och möts genast av en storm av "Men de har ju byggt det här landet..." Trots detta. Jag visar alla människor respekt, oavsett ålder. På bussen reser jag mig för den människa som verkar behöva sitta mest, må det sedan vara en gammal skröplig människa, ett barn, en gravid kvinna eller någon som bara verkar ha en jobbig dag.
Bara för att man har uppnått en viss ålder är man inte ett helgon, och får verkligen inte uppföra sig hur som helst. I själva verket förväntar jag mig att man uppför sig bättre om man är gammal, eftersom man då har ett helt livs erfarenhet att vila på. Tyvärr är detta ibland inte alls fallet, och folk fortsätter ändå tassa på tå för de elaka damerna och herrarna. Det är inte ok. Respekt förtjänas genom gott uppförande.
2. Idiotiska åsikter-tabut
Bla, bla. Det finns någon slags välmenande tanke om att alla åsikter skulle vara lika mycket värda, och att hävda något annat är att bryta ett tabu som tutats i oss sedan dagis.
Men: Åsikter som innebär att en sorts människa är underlägsen en annan är inte lika mycket värda som åsikter som utgår från alla människors lika värde. Så är det bara.
Dessutom är åsikter som vilar på fördomar eller falska fakta inte lika mycket värda som de som är vetenskapligt underbyggda. Och det har inget som helst med Gud att göra, de flesta åsikter om Gud är väl helt ok, så länge de vilar på någon slags tankeverksamhet och inte bara är infantilt smutskastande eller blåögd vägran att ens diskutera Guds egenskaper och existens.
3. Hur är läget?-tabut
Ibland är det rent ut sagt för dj**ligt. Och det är jag faktiskt väldigt sällan beredd att säga till en bekant, men när mina vänner eller kollegor frågar, vill jag vara ärlig och berätta att läget faktiskt inte är så bra. Jag jobbar på det. På min blogg kan jag vara ganska öppen, men till och med där märker jag hur jag drar mig för att avslöja för mycket. Som om det inte skulle märkas på mig ändå.
Men balansen mellan personligt och privat kanske ligger just i svaret på frågan "Hur är det?". Personligt: Jotack, rätt ok. Privat: Ärligt talat, riktigt jobbigt.
Nåja, jag vill i alla fall bryta tabut att inte slentrianmässigt fråga och inte lyssna på svaret. Och tabut mot att låta bli att hålla uppe den tappra fasaden.
(och nu känner jag ett ganska löjligt behov att säga att jag minsann allra oftast mår toppen, vilket ju också är sant, men jag envisas - ibland är det jobbigt, och jag har bestämt mig för att vara rak)
Nå, det var mina tabun. Vilka är dina?
1. Visa vördnad för äldre-tabut
Kritisera en åldring, och du bryter ett uråldrigt tabu, och möts genast av en storm av "Men de har ju byggt det här landet..." Trots detta. Jag visar alla människor respekt, oavsett ålder. På bussen reser jag mig för den människa som verkar behöva sitta mest, må det sedan vara en gammal skröplig människa, ett barn, en gravid kvinna eller någon som bara verkar ha en jobbig dag.
Bara för att man har uppnått en viss ålder är man inte ett helgon, och får verkligen inte uppföra sig hur som helst. I själva verket förväntar jag mig att man uppför sig bättre om man är gammal, eftersom man då har ett helt livs erfarenhet att vila på. Tyvärr är detta ibland inte alls fallet, och folk fortsätter ändå tassa på tå för de elaka damerna och herrarna. Det är inte ok. Respekt förtjänas genom gott uppförande.
2. Idiotiska åsikter-tabut
Bla, bla. Det finns någon slags välmenande tanke om att alla åsikter skulle vara lika mycket värda, och att hävda något annat är att bryta ett tabu som tutats i oss sedan dagis.
Men: Åsikter som innebär att en sorts människa är underlägsen en annan är inte lika mycket värda som åsikter som utgår från alla människors lika värde. Så är det bara.
Dessutom är åsikter som vilar på fördomar eller falska fakta inte lika mycket värda som de som är vetenskapligt underbyggda. Och det har inget som helst med Gud att göra, de flesta åsikter om Gud är väl helt ok, så länge de vilar på någon slags tankeverksamhet och inte bara är infantilt smutskastande eller blåögd vägran att ens diskutera Guds egenskaper och existens.
3. Hur är läget?-tabut
Ibland är det rent ut sagt för dj**ligt. Och det är jag faktiskt väldigt sällan beredd att säga till en bekant, men när mina vänner eller kollegor frågar, vill jag vara ärlig och berätta att läget faktiskt inte är så bra. Jag jobbar på det. På min blogg kan jag vara ganska öppen, men till och med där märker jag hur jag drar mig för att avslöja för mycket. Som om det inte skulle märkas på mig ändå.
Men balansen mellan personligt och privat kanske ligger just i svaret på frågan "Hur är det?". Personligt: Jotack, rätt ok. Privat: Ärligt talat, riktigt jobbigt.
Nåja, jag vill i alla fall bryta tabut att inte slentrianmässigt fråga och inte lyssna på svaret. Och tabut mot att låta bli att hålla uppe den tappra fasaden.
(och nu känner jag ett ganska löjligt behov att säga att jag minsann allra oftast mår toppen, vilket ju också är sant, men jag envisas - ibland är det jobbigt, och jag har bestämt mig för att vara rak)
Nå, det var mina tabun. Vilka är dina?
klagovisa
Herre, det är inte roligt idag. Det vet du, antar jag. Igår var det riktigt jobbigt, snuvan ville bara inte släppa, och tröttbrytet kom också mycket riktigt vid niotiden, efter 12 timmars arbetsdag med kontinuerlig snuva och kliande ögon.
Du såg nog hur jag grät.
Det blev en tidig kväll, men i morse, när jag vaknade, var demonen fortfarande bredvid. Storflinande petade den till näsan min, och snuvan återvände. Gud, jag blir så trött. Kan du inte befria mig från det här? 20, nej 23, år av snuva flera gånger i veckan, jag vill inte mer! Jag är inte stark, jag orkar inte. Inte utan din hjälp i alla fall.
Ja, det känns lite bättre just nu. Inget kliande. Just nu. Huvudet är tungt som ett bowlingklot, och dagen framför lång och full med uppgifter. Herre, hjälp mig genom.
Du såg nog hur jag grät.
Det blev en tidig kväll, men i morse, när jag vaknade, var demonen fortfarande bredvid. Storflinande petade den till näsan min, och snuvan återvände. Gud, jag blir så trött. Kan du inte befria mig från det här? 20, nej 23, år av snuva flera gånger i veckan, jag vill inte mer! Jag är inte stark, jag orkar inte. Inte utan din hjälp i alla fall.
Ja, det känns lite bättre just nu. Inget kliande. Just nu. Huvudet är tungt som ett bowlingklot, och dagen framför lång och full med uppgifter. Herre, hjälp mig genom.
2007-10-22
lärdomar
Denna helg har jag lärt mig många saker. Bland annat:
- Att bara för att människor vill ha en speciell verksamhet betyder det inte nödvändigtvis att de tänker besöka densamma.
- Vilka SKTHM (Skånes Tokio Hotel Maffia) är, och följaktligen vilka Tokio Hotel är.
- Att det är viktigare att köpa konst/gå på konserter/teater eller vad det nu kan vara, än att byta ut slitna möbler.
- Att en predikan inte nödvändigtvis är bra bara för att många personer jag gillar citeras i den.
- Att den riktigt stora nackdelen med att ha tidig sommarsemester är att man är sliten långt före adventshysterin.
- Att det är riktigt kul att utnyttja internposten.
- Att bjälken i ögat verkligen är mycket större än grandet i grannens...
- Att bara för att människor vill ha en speciell verksamhet betyder det inte nödvändigtvis att de tänker besöka densamma.
- Vilka SKTHM (Skånes Tokio Hotel Maffia) är, och följaktligen vilka Tokio Hotel är.
- Att det är viktigare att köpa konst/gå på konserter/teater eller vad det nu kan vara, än att byta ut slitna möbler.
- Att en predikan inte nödvändigtvis är bra bara för att många personer jag gillar citeras i den.
- Att den riktigt stora nackdelen med att ha tidig sommarsemester är att man är sliten långt före adventshysterin.
- Att det är riktigt kul att utnyttja internposten.
- Att bjälken i ögat verkligen är mycket större än grandet i grannens...
2007-10-18
usch, blä och urk...
... för omoraliska realpolitiker. Jas till Thailand? För att de ju "ändå är på väg mot demokrati" på grund av ett utlyst valdatum? Jamen då så, vilka länder kan vi inte sälja vapen och vapensystem till då? De flesta länder i världen har ju faktiskt val, om än på många håll skenval. Några exempel: Zimbabwe, Kina, Iran... Några kanoner till Ahmedinajad kanske?
Och även om utrikesministern kanske rent formellt sett har rätt i att det inte finns något förbud att sälja till icke-demokratiska länder, så har det varit den uttalade praxisen. Och vad som finns är ett förbud mot att sälja till länder i konflikt, såväl extern som intern, och i Thailand har över 2000 människor dött de senaste tre åren i väpnade konflikter mellan regeringsstyrkor och separatister (de senare kommer nu snart få stifta närmare bekantskap med svenska plan, enligt den thailändske överbefälhavaren).
Och herr Bildt förlorar ännu mer trovärdighet. När han står i tv och hävdar att det inte är hans roll att hålla koll på hur försäljningen går till, eftersom det är FMV (Försvarets MaterialVerk) som säljer. FMV som är statligt och företräder regeringen...
Nä, usch och fy. Skam.
Och även om utrikesministern kanske rent formellt sett har rätt i att det inte finns något förbud att sälja till icke-demokratiska länder, så har det varit den uttalade praxisen. Och vad som finns är ett förbud mot att sälja till länder i konflikt, såväl extern som intern, och i Thailand har över 2000 människor dött de senaste tre åren i väpnade konflikter mellan regeringsstyrkor och separatister (de senare kommer nu snart få stifta närmare bekantskap med svenska plan, enligt den thailändske överbefälhavaren).
Och herr Bildt förlorar ännu mer trovärdighet. När han står i tv och hävdar att det inte är hans roll att hålla koll på hur försäljningen går till, eftersom det är FMV (Försvarets MaterialVerk) som säljer. FMV som är statligt och företräder regeringen...
Nä, usch och fy. Skam.
2007-10-17
bonhoeffer inspirerar funderingar
Var på prästkonvent idag och hörde biskop Martin Lind tala om Dietrich Bonhoeffer. Det var intressant och engagerande. Vissa saker fastnade extra mycket, som när Martin talade om det religiösa rummet. Om vi har ett "religiöst rum", dvs att vi ägnar oss åt religiösa ting på söndagar tex, då stänger vi ju ute Gud från resten av våra liv, vilket är nästintill heretiskt. Och då tänker jag att detta ju blir extra intressant i debatten om trons varande eller inte i det officiella rummet. Hur kan jag leva mitt liv helt och fullt med Kristus, om jag inte tillåts göra detta även i offentligheten?
2007-10-16
glad
Jag blir på så härligt bra humör av att plugga kinesiska. Varje tisdagskväll kommer jag hem med ett stort leende. Det riktigt känns att hjärnan får något att bita i. Tecknen är roliga, tonerna luriga och uttalet emellanåt tungvrickande knepigt, men det är kul! Jättekul faktiskt. Jag är rätt svag för så främmande språk som möjligt, och med kinesiskan har jag ju kommit en bra bit på vägen mot totalt annorlunda.
Andra saker jag blir på riktigt bra humör av:
* spontana kramar och pussar från dotter och make
* att pyssla
* klar höstluft
* mäktig körmusik
* snärtig dialog i bra tv-serie
* spännande samtal om tro och liv
* oväntade besök av vänner
* att cykla
* att inte ha bråttom, utan kunna ströva
* småspydiga Jesuskommentarer i mötet med fariseer och andra självrättfärdiga personer
Och massor med andra saker så klart!
Andra saker jag blir på riktigt bra humör av:
* spontana kramar och pussar från dotter och make
* att pyssla
* klar höstluft
* mäktig körmusik
* snärtig dialog i bra tv-serie
* spännande samtal om tro och liv
* oväntade besök av vänner
* att cykla
* att inte ha bråttom, utan kunna ströva
* småspydiga Jesuskommentarer i mötet med fariseer och andra självrättfärdiga personer
Och massor med andra saker så klart!
hysteriska dagar, men bra dagar
Det är fullt upp dessa dagar. Är det inte det ena så är det det andra: skolbesök, konfirmander, möten, gudstjänster, dop, öppet hus...
Igår hade jag PU-samtal med el jefe, vilket var mycket trevligt. Jag är en "superrekrytering", "drivande och kompetent". Dessutom är jag den som el jefe tänker på först när det gäller nya satsningar eller vem han vill ha i olika grupper o dyl. Aah. Det går att leva på ett tag.
Men visst, om man trivs, märks det också på hur väl man utför sitt jobb, och jag trivs verkligen!
Igår hade jag PU-samtal med el jefe, vilket var mycket trevligt. Jag är en "superrekrytering", "drivande och kompetent". Dessutom är jag den som el jefe tänker på först när det gäller nya satsningar eller vem han vill ha i olika grupper o dyl. Aah. Det går att leva på ett tag.
Men visst, om man trivs, märks det också på hur väl man utför sitt jobb, och jag trivs verkligen!
2007-10-13
barnkörerna predikar med mig
I morgon blir det en riktig kort predikan (för att vara jag iaf, finns som vanligt på prästflickealster), eftersom barnkörerna sjunger tre sånger under predikan. Då blir det plötsligt inte särskilt kort, och med ytterligare fyra körer i gudstjänsten kommer det kanske (nog) ta sin lilla tid. Men det är roligt med festgudstjänster!
2007-10-12
idoler
Tja, idolerna känns väl hyfsat begåvade i år, men jag är beredd att säga att tv4 gjorde ett nerköp när de bytte ut Gynning mot Jidhe (och det trodde jag aldrig jag skulle skriva, men men). Om det finns någon rättvisa i världen vinner Daniel, men eftersom världen ser ut som den gör, så...
Dubbelbetydelsen i engelskans "idol" är ju förlorad på svenska, men med tanke på uppmärksamheten kanske den finns där ändå, utan att vara markerad i språket. Tur då att Kishti utbrister halleluja då och då...
Annars händer det inte mycket just precis nu. Men på söndag har församlingen stor festgudstjänst där your's truly predikar. Formen är bestämd sedan länge, och i veckan fick jag veta att det är tradition att predikan varvas med små söta sånger från barnkörerna. Då blev det plötsligt lite nervöst, men det går säkert. Efteråt visar församlingens verksamheter upp sig, och soppa serveras. Det blir nog kul.
Dubbelbetydelsen i engelskans "idol" är ju förlorad på svenska, men med tanke på uppmärksamheten kanske den finns där ändå, utan att vara markerad i språket. Tur då att Kishti utbrister halleluja då och då...
Annars händer det inte mycket just precis nu. Men på söndag har församlingen stor festgudstjänst där your's truly predikar. Formen är bestämd sedan länge, och i veckan fick jag veta att det är tradition att predikan varvas med små söta sånger från barnkörerna. Då blev det plötsligt lite nervöst, men det går säkert. Efteråt visar församlingens verksamheter upp sig, och soppa serveras. Det blir nog kul.
2007-10-10
faran med färg
En sak har jag undrat över en hel del de senaste månaderna...
När jag var liten fanns det en mycket begränsad mängd färger på bilar. Vitt, silver, rött, ljusblått och svart. Så kom mörkblått och guld, och sedan brast dammen och turkosa, champagnefärgade, senapsgula och hallonröda bilar fyller nu våra gator.
Då undrar jag: om man nu lägger ut en kvarts miljon på en splitter ny Volvo med fina fälgar och läderklädsel, hur kommer det sig att man väljer en färg som ser ut som om någon har kräkts på bilen? Verkligen. Och detta syndrom har, åtminstone i min erfarenhet, drabbat nästan uteslutande Volvoägare. Stora fina bilar med färger som gör att man bara vill titta bort, alternativt uppsöka närmaste terapeut.
Är det någon lackerare på Volvo som är färgblind? Jag kan inte hitta något annat skäl till att man kan vilja blanda de tre vackra färgerna champagne, limegrönt och morotsorange, och lacka en, nej, jag misstar mig, hundratals bilar i den blasfemiskt fula färg som blir resultatet. Jag antar att det inte riktigt var tanken att det skulle bli en knasig färg, men den nämnda äckligheten är inte den enda. Härom dan såg jag en bil som var...eh...inälvsfärgad. Någon slags mörk aprikos, hur obehaglig som helst, som direkt hämtad ur CSI...
(det är inte den här jag pratar om, den här färgen är snygg i jämförelse med många andra!)
Silver och rött, kom tillbaka! Valfrihet är bra, men just vad gäller det här, bara i praktiken.
När jag var liten fanns det en mycket begränsad mängd färger på bilar. Vitt, silver, rött, ljusblått och svart. Så kom mörkblått och guld, och sedan brast dammen och turkosa, champagnefärgade, senapsgula och hallonröda bilar fyller nu våra gator.
Då undrar jag: om man nu lägger ut en kvarts miljon på en splitter ny Volvo med fina fälgar och läderklädsel, hur kommer det sig att man väljer en färg som ser ut som om någon har kräkts på bilen? Verkligen. Och detta syndrom har, åtminstone i min erfarenhet, drabbat nästan uteslutande Volvoägare. Stora fina bilar med färger som gör att man bara vill titta bort, alternativt uppsöka närmaste terapeut.
Är det någon lackerare på Volvo som är färgblind? Jag kan inte hitta något annat skäl till att man kan vilja blanda de tre vackra färgerna champagne, limegrönt och morotsorange, och lacka en, nej, jag misstar mig, hundratals bilar i den blasfemiskt fula färg som blir resultatet. Jag antar att det inte riktigt var tanken att det skulle bli en knasig färg, men den nämnda äckligheten är inte den enda. Härom dan såg jag en bil som var...eh...inälvsfärgad. Någon slags mörk aprikos, hur obehaglig som helst, som direkt hämtad ur CSI...
(det är inte den här jag pratar om, den här färgen är snygg i jämförelse med många andra!)
Silver och rött, kom tillbaka! Valfrihet är bra, men just vad gäller det här, bara i praktiken.
2007-10-09
prästatöser - förenen eder!
Jag fortsätter mitt tipsande om roliga amerikanska tjejprästsidor: http://www.youngclergywomen.org. Ett projekt för att samla erfarenheter från yngre prästvigda (eller på annat sätt i församlingstjänst) kvinnor i hela världen. Jepp, de vill gärna ha med oss svenskor också! Deras tidning (ett e-zine, dvs nätbaserad) är full av roliga och tankeväckande berättelser. Rekommenderas varmt!
En annan rolig sida är Beauty Tips for Ministers, en sida/blogg med taglinen "Because you're in the public eye, and God knows you need to look good". Skämtsam, men med en allvarlig underton. Kvinnors utseende är alltid under granskning, och särskilt prästvigda kvinnors. Extra besvärligt är detta när alla prästkläder har varit anpassade för män och mäns kroppar. Vi har generellt sett inte lika långa armar eller breda axlar som män, men ändå görs albor och dylikt efter deras mått. Den här sidan är till för att tipsa och stödja, inte för att göra kvinnliga präster och pastorer till modelldockor (jag kan inte tro att det är sant att jag verkligen känner mig tvungen att skriva en dylik disclaimer, men efter att ha hört vad en del tycker sig kunna säga om kvinnliga präster och deras utseende, måste jag).
En annan rolig sida är Beauty Tips for Ministers, en sida/blogg med taglinen "Because you're in the public eye, and God knows you need to look good". Skämtsam, men med en allvarlig underton. Kvinnors utseende är alltid under granskning, och särskilt prästvigda kvinnors. Extra besvärligt är detta när alla prästkläder har varit anpassade för män och mäns kroppar. Vi har generellt sett inte lika långa armar eller breda axlar som män, men ändå görs albor och dylikt efter deras mått. Den här sidan är till för att tipsa och stödja, inte för att göra kvinnliga präster och pastorer till modelldockor (jag kan inte tro att det är sant att jag verkligen känner mig tvungen att skriva en dylik disclaimer, men efter att ha hört vad en del tycker sig kunna säga om kvinnliga präster och deras utseende, måste jag).
2007-10-07
att inte tycka någonting alls
Ha lite tålamod nu, för detta kanske blir lite flummigt...
Cyklandes till kyrkan i förmiddags funderade jag mycket över det här med "att välja själv" och tro vs. icke-tro. Det är bra att cykla, man tänker så mycket då.
När man pratar om olika religiösa, framförallt kristna, riter, oftast dopet, kommer ofta argumentet "barnet ska få välja själv" fram som ett argument. Och så tänker man sig att det beslut som fattats av föräldrarna inte är ett riktigt beslut, utan ett sätt att förhålla sig neutral till kristendom och kyrka. Men i själva verket är ju det lika mycket ett beslut, i förhållande till riterna finns det liksom inte ett nja eller kanske, utan bara ja eller nej.
Och då funderade jag vidare på den svenska attityden mot religion, och det slog mig att det nog upplevs som ett problem att det inte riktigt finns en lagom väg att välja. Antingen så tror man eller ej. Men i undersökning efter undersökning säger svenskar att de "tror, men...", och så följer en lång disclaimer om vad man INTE tror på.
Och frågan är om det är bristen på lagom alternativ som gör att religiösa människor, och ateistiska humanister för all del, upplevs som så underliga och lite skrämmande. Övertygelse blir i mångas ögon samma sak som fanatism, och svensken, med sin djupt rotade övertygelse om att så mycket som möjligt ska passa så många som möjligt, drar öronen åt sig.
Och då blir det också hotande med präster som envisas med att hävda att vigselceremonin faktiskt är en gudstjänst, för om man vill ha en sådan har man också tagit ställning i frågan tro eller inte, och om man avstår från att gå på ett dop för att man inte är troende ses man som underlig och fanatisk, bara för att man erkänner att dopet faktiskt är en religiös handling.
Så vad gör man då om man inte riktigt vet, eller inte vill ta ställning? Om man är agnostiker? Jag har ingen riktig lösning. Jag antar att det måste bli nya beslut från gång till gång, men jag önskar att beslutet togs med allvar, vad det än är. Gud begär ja eller nej. Och Gud hoppas alltid, alltid på ett ja.
Cyklandes till kyrkan i förmiddags funderade jag mycket över det här med "att välja själv" och tro vs. icke-tro. Det är bra att cykla, man tänker så mycket då.
När man pratar om olika religiösa, framförallt kristna, riter, oftast dopet, kommer ofta argumentet "barnet ska få välja själv" fram som ett argument. Och så tänker man sig att det beslut som fattats av föräldrarna inte är ett riktigt beslut, utan ett sätt att förhålla sig neutral till kristendom och kyrka. Men i själva verket är ju det lika mycket ett beslut, i förhållande till riterna finns det liksom inte ett nja eller kanske, utan bara ja eller nej.
Och då funderade jag vidare på den svenska attityden mot religion, och det slog mig att det nog upplevs som ett problem att det inte riktigt finns en lagom väg att välja. Antingen så tror man eller ej. Men i undersökning efter undersökning säger svenskar att de "tror, men...", och så följer en lång disclaimer om vad man INTE tror på.
Och frågan är om det är bristen på lagom alternativ som gör att religiösa människor, och ateistiska humanister för all del, upplevs som så underliga och lite skrämmande. Övertygelse blir i mångas ögon samma sak som fanatism, och svensken, med sin djupt rotade övertygelse om att så mycket som möjligt ska passa så många som möjligt, drar öronen åt sig.
Och då blir det också hotande med präster som envisas med att hävda att vigselceremonin faktiskt är en gudstjänst, för om man vill ha en sådan har man också tagit ställning i frågan tro eller inte, och om man avstår från att gå på ett dop för att man inte är troende ses man som underlig och fanatisk, bara för att man erkänner att dopet faktiskt är en religiös handling.
Så vad gör man då om man inte riktigt vet, eller inte vill ta ställning? Om man är agnostiker? Jag har ingen riktig lösning. Jag antar att det måste bli nya beslut från gång till gång, men jag önskar att beslutet togs med allvar, vad det än är. Gud begär ja eller nej. Och Gud hoppas alltid, alltid på ett ja.
2007-10-05
frestelse
Det är smått irriterande att hitta sitt drömjobb (bläddra ner lite, det är teologjobbet i Hongkong jag drömmer om) om fem år ute nu. Dessutom är det andra gången tjänsten är ute på några månader, vilket rimligtvis innebär att de faktiskt inte fick någon tillräckligt intressant sökande första vändan. Tjänsten dinglar framför ögonen på mig som en mumsig morot framför en häst. Åh, jag vill, jag vill, men inte nu, om några år!
Men å andra sidan är det ju en utlandstjänst, och de brukar komma ut med en sådär tre-fem års mellanrum. Dags att börja jobba på pedagogikpoängen då, eller kanske doktorsgraden (hahaha, as if). Mandarinet är ju redan igång.
Och om du, kära läsare, skulle ta en sväng till Hongkong rekommenderar jag varmt en sväng ut till LTS och Tao Fung Shan, i närheten av Shatin i Nya Territorierna.
Men å andra sidan är det ju en utlandstjänst, och de brukar komma ut med en sådär tre-fem års mellanrum. Dags att börja jobba på pedagogikpoängen då, eller kanske doktorsgraden (hahaha, as if). Mandarinet är ju redan igång.
Och om du, kära läsare, skulle ta en sväng till Hongkong rekommenderar jag varmt en sväng ut till LTS och Tao Fung Shan, i närheten av Shatin i Nya Territorierna.
2007-10-03
i efterdyningarna
Så här veckan efter festerna är allt rätt trögt. Men barnets riktiga födelsedag igår firades naturligtvis ordentligt, med massor av presenter och pannkakor.
Annars är allt lite halvkul just nu, och går lite halvsnabbt. Två helt ok begravningar har jag haft idag, och i morgon är det fullt av möten. Sedan är det till slut vila.
Men den stora energitjuven just nu är vårt kök. När vi nu till slut lyckats få igång diskmaskinen, upptäcker vi att det läcker vatten, dock ej från den. Och att det har hållit på ett tag. Där får man för att man anlitar fel hantverkare, antar jag. Nu är en "riktig" rörmokare kontaktad, och han kommer hit i morgon.
Annars är allt lite halvkul just nu, och går lite halvsnabbt. Två helt ok begravningar har jag haft idag, och i morgon är det fullt av möten. Sedan är det till slut vila.
Men den stora energitjuven just nu är vårt kök. När vi nu till slut lyckats få igång diskmaskinen, upptäcker vi att det läcker vatten, dock ej från den. Och att det har hållit på ett tag. Där får man för att man anlitar fel hantverkare, antar jag. Nu är en "riktig" rörmokare kontaktad, och han kommer hit i morgon.
2007-09-30
skojig tjejprästsida
Via J hittade jag Collar this, en blog om prästkläder för kvinnor. Rolig och informativ! Hamnar omedelbums i länklistan.
vuxen-poäng
Det är någonting alldeles särskilt underbart med dagens första kaffe.
I övrigt var det en härlig dag igår. Barnkalaset gick hyfsat smidigt, så smidigt dylika nu någonsin går. Dottern var i alla fall nöjd, och blev fullständigt översköljd med rosa och glittriga prylar, precis som hon ville.
Och tre timmar därefter kom de första kvällsgästerna. Jag har fasat lite för att det skulle bli för lite folk, men det var inte fallet. Lägenheten var i topptrim (vi lyckades sätta på täckskivan på diskmaskinen i mellanrummet mellan festerna, så den både fungerar och är snygg nu :o) och vi pratade och drack vin och mojitos till klockan tre på natten, då jag körde ut de sista pratsamma gästerna. Det var svårt att få dem/oss att sluta snacka, då ämnet, religionens plats i offentligheten, engagerade alla närvarande, om än från oerhört olika vinklar.
Och idag är faktiskt lägenheten i lika gott skick, eftersom oerhört duktiga jag stoppade nämnda diskmaskin full innan vi gick och lade oss. Det om något är väl massor med vuxen-poäng!
I övrigt var det en härlig dag igår. Barnkalaset gick hyfsat smidigt, så smidigt dylika nu någonsin går. Dottern var i alla fall nöjd, och blev fullständigt översköljd med rosa och glittriga prylar, precis som hon ville.
Och tre timmar därefter kom de första kvällsgästerna. Jag har fasat lite för att det skulle bli för lite folk, men det var inte fallet. Lägenheten var i topptrim (vi lyckades sätta på täckskivan på diskmaskinen i mellanrummet mellan festerna, så den både fungerar och är snygg nu :o) och vi pratade och drack vin och mojitos till klockan tre på natten, då jag körde ut de sista pratsamma gästerna. Det var svårt att få dem/oss att sluta snacka, då ämnet, religionens plats i offentligheten, engagerade alla närvarande, om än från oerhört olika vinklar.
Och idag är faktiskt lägenheten i lika gott skick, eftersom oerhört duktiga jag stoppade nämnda diskmaskin full innan vi gick och lade oss. Det om något är väl massor med vuxen-poäng!
2007-09-28
bra utfall i genlotteriet
Min dotter är bara för söt. Hon pratar med folk, ler mot främlingar. Hon gillar att prova skor, och gråter när andra far illa. Hon längtar efter måndagarna då hon går på ridskola, och älskar sina kusiner. Hon är glad när vi lämnar henne på dagis (nästan alltid i alla fall), och glad när vi hämtar henne därifrån. Hon låter bli att äta godis på andra dagar än lördagar, eftersom man ju inte får det. Hon står hellre på huvudet än på fötterna, och lämnar gärna tv-n, även om det är Bolibompa, om det händer något roligt någon annanstans. Hon ber aftonbön, och för invecklade resonemang om vad som händer efter döden. Hon tycker att allt som är rosa är vackert, och delar gärna med sig.
Hon är mitt ljus och min glädje, och jag tackar Gud för henne varje dag.
På tisdag fyller hon fyra år, vilket ska firas i helgen med start idag då mormor och morfar kommer. Det blir en bra helg.
Hon är mitt ljus och min glädje, och jag tackar Gud för henne varje dag.
På tisdag fyller hon fyra år, vilket ska firas i helgen med start idag då mormor och morfar kommer. Det blir en bra helg.
2007-09-26
jaha ja
Födelsedag. Ja, det var ju trevligt. Inte omvälvande, men liksom lite mysigt så där. Fast det kommer fler presenttillfällen, moahahaha!
Och så hörde jag en vers på Ja må hon leva som jag inte hört tidigare:
"Och när hon har skjutits,
och när hon har skjutits,
och när hon har skjutits på en rullebör fram (ja, jag bor i Skåne, ok?),
ja, då ska hon doppas,
ja, då ska hon doppas,
ja, då ska hon doppas i en flaska (?) champagne!"
Men alltså, ärligt, måste jag vänta tills jag blir hundra för det?
Och så hörde jag en vers på Ja må hon leva som jag inte hört tidigare:
"Och när hon har skjutits,
och när hon har skjutits,
och när hon har skjutits på en rullebör fram (ja, jag bor i Skåne, ok?),
ja, då ska hon doppas,
ja, då ska hon doppas,
ja, då ska hon doppas i en flaska (?) champagne!"
Men alltså, ärligt, måste jag vänta tills jag blir hundra för det?
2007-09-24
2007-09-23
darrar lite
Idag var jag en hårsmån från döden. Ironiskt, när jag just predikat om den. Jag var på väg hem, och skulle svänga in på cykelvägen via en rätt så trafikerad korsning. Kollade åt sidan, kollade bakåt, väntade tills de bilar som skulle svänga hade gjort det, kollade igen, började svänga. Då ser jag hur en bil kommer bakifrån i hög fart, rakt mot mig. Den hade inte varit där några sekunder tidigare, det gick väldigt snabbt. Antar att han ville skynda sig så att han inte skulle behöva stanna för rött. Jag fick panik, visste inte om jag borde bromsa direkt eller satsa på att hinna över. Till slut stannade jag mellan filerna, och stirrade vildögt mot bilen som närmade sig snabbt. Killen som körde, i tjugoårsåldern, stannade till bara en halvmeter bakom, och stack ut huvudet genom det öppna fönstret. Flinade, och sade "Chilla!", och sedan gasade han igen.
Jag tappade målföret helt. Darrande tog jag mig över gatan, och först då blev jag riktigt, riktigt arg. Tur för den idioten att jag inte hade sinnesnärvaro nog att ta registreringsnumret. Sedan cyklade jag långsamt, långsamt hem.
Jag tappade målföret helt. Darrande tog jag mig över gatan, och först då blev jag riktigt, riktigt arg. Tur för den idioten att jag inte hade sinnesnärvaro nog att ta registreringsnumret. Sedan cyklade jag långsamt, långsamt hem.
2007-09-22
ny predikan
En ny predikan har lagts till på prästflickealster, den här gången en klassisk "bibelfantasi", en predikotyp jag är rätt förtjust i.
ohelig allians?
Snokade runt lite bland grupperna på Facebook, och skojiga resultat kan ju uppnås om man tittar på "related groups". Bland annat tyckte Facebook att Ja till livet var besläktigat med Bevara monarkin... Kanske inte så underligt, ändå.
2007-09-20
heja Stockholm!
Uppenbarligen finns det riktlinjer i Stockholms stift om att inte tillåta brudöverlämning - BRA! Men nu har Expressen nosat reda på det, och det finns många upprörda känslor med i bilden. Speciellt intressant är som vanligt kommentarsfältet, och då i synnerhet kommentaren som trumpetar ut att prästen (prästfan och prästjäkel är orden som används) inte har med vigseln att göra och att om paret vill spela Highway to Hell som ingångsmusik ska prästen stoppa fingrarna i öronen. Där ser man. Ett litet stillsamt tips då till de som inte gillar präster eller regler runt hur en vigselgudstjänst ska utformas: man kan gifta sig borgerligt.
Själv har jag i de två senaste vigselsamtalet faktiskt sluppit argumentera om detta, vilket är jätteskönt, men även om det hade kommit upp har min församlings prästkollegium nu tagit beslut om att inte tillåta brudöverlämning. På tiden. Hoppas att detta kommer upp på stiftsnivå nu.
Själv har jag i de två senaste vigselsamtalet faktiskt sluppit argumentera om detta, vilket är jätteskönt, men även om det hade kommit upp har min församlings prästkollegium nu tagit beslut om att inte tillåta brudöverlämning. På tiden. Hoppas att detta kommer upp på stiftsnivå nu.
var brevlådan bott
Från Ebbas mamma, via Jonatan och Miriam, kommer utmaningen: Var har din brevlåda bott?
1. En lägenhet i Luleå i två månader 1974. Vet inte riktigt var, har för mig att det var på Mjölkudden.
2. Villa i Rydebäck, på Aspögatan. Hade ett fint flickrum med röda tulpaner på väggarna och en stor plansch med Lady och Lufsen.
3. Radhus i Rydebäck, på Grindögatan. Mamma och pappa skiljdes och vi flyttade till en härlig gård med många barn.
4. Villa i Rydebäck, Singögatan. När mamma träffade B kom lillasyster två till världen, och flytt blev nödvändig.
5. 1994: Första egna boendet var i en studentlägenhet (ej korridor) i Lund, på Kämnärsrätten 4. Jättesöt liten etta på 21 kvadrat, med ett badrum vars dörr med lite otur blockerades av ugnsluckan.
6. 1996: Ny studentlägenhet, den här gången dubbelt så stor på Kämnärsvägen 8. Underligt planerad, man gick genom pentryt för att komma in i vardagsrummet, men det funkade. Och så rymligt badrum som jag hade då har jag nog inte haft sedan dess!
7. Flyttade 1997 till Malmö och ihop med pojkvännen, som två år senare blev (och är) maken. Vi hade en härlig sekelskiftestrea med stuckaturer och utsikt över Värnhemstorget. Detta var på den tiden då det var lätt att få lägenhet i Malmö, och vi betalade 4400 i månaden...
8. 2000: Lång flytt till Storgatan 50 A i Luleå. En jättefräsch, och fuskbyggd, lägenhet på gågatans förlängning. Hälsomässig katastrof, få vänner, och videobutiken och dess plockgodislådor rakt nedanför...
9. Till hufvudstaden i januari 2001! I två år bodde vi i en andrahandsfyra på Grimstagatan i Vällingby (Grimsta). Vi tivdes mer med området än lägenheten (vilket säger en hel del), men man tager vad man haver.
10. Bostadsrätt i Hässelby. Det var kärlek vid första ögonkastet, den lilla tvåan blev vår i november 2002. Här blev familjen större, barnet fick bo i klädkammaren :o)
11. 2006 flyttade vi ner till Skåne igen, och till en hyresrätt i mysiga medeltidsbyn Jakriborg i Hjärup, mellan Lund och Malmö. En fyra i tre våningar på en gård vi verkligen trivdes, men som höll på att knäcka oss ekonomiskt. Vi stannade bara ett år, men det var ett bra år.
12. Och nu: bostadsrätt vid Möllevången i Malmö. Är det vårt bästa boende hittills? Det finns en hel del som talar för det: området, planlösningen, gården, vänner nära...
Det var mina boenden det. Vad många de blev!
1. En lägenhet i Luleå i två månader 1974. Vet inte riktigt var, har för mig att det var på Mjölkudden.
2. Villa i Rydebäck, på Aspögatan. Hade ett fint flickrum med röda tulpaner på väggarna och en stor plansch med Lady och Lufsen.
3. Radhus i Rydebäck, på Grindögatan. Mamma och pappa skiljdes och vi flyttade till en härlig gård med många barn.
4. Villa i Rydebäck, Singögatan. När mamma träffade B kom lillasyster två till världen, och flytt blev nödvändig.
5. 1994: Första egna boendet var i en studentlägenhet (ej korridor) i Lund, på Kämnärsrätten 4. Jättesöt liten etta på 21 kvadrat, med ett badrum vars dörr med lite otur blockerades av ugnsluckan.
6. 1996: Ny studentlägenhet, den här gången dubbelt så stor på Kämnärsvägen 8. Underligt planerad, man gick genom pentryt för att komma in i vardagsrummet, men det funkade. Och så rymligt badrum som jag hade då har jag nog inte haft sedan dess!
7. Flyttade 1997 till Malmö och ihop med pojkvännen, som två år senare blev (och är) maken. Vi hade en härlig sekelskiftestrea med stuckaturer och utsikt över Värnhemstorget. Detta var på den tiden då det var lätt att få lägenhet i Malmö, och vi betalade 4400 i månaden...
8. 2000: Lång flytt till Storgatan 50 A i Luleå. En jättefräsch, och fuskbyggd, lägenhet på gågatans förlängning. Hälsomässig katastrof, få vänner, och videobutiken och dess plockgodislådor rakt nedanför...
9. Till hufvudstaden i januari 2001! I två år bodde vi i en andrahandsfyra på Grimstagatan i Vällingby (Grimsta). Vi tivdes mer med området än lägenheten (vilket säger en hel del), men man tager vad man haver.
10. Bostadsrätt i Hässelby. Det var kärlek vid första ögonkastet, den lilla tvåan blev vår i november 2002. Här blev familjen större, barnet fick bo i klädkammaren :o)
11. 2006 flyttade vi ner till Skåne igen, och till en hyresrätt i mysiga medeltidsbyn Jakriborg i Hjärup, mellan Lund och Malmö. En fyra i tre våningar på en gård vi verkligen trivdes, men som höll på att knäcka oss ekonomiskt. Vi stannade bara ett år, men det var ett bra år.
12. Och nu: bostadsrätt vid Möllevången i Malmö. Är det vårt bästa boende hittills? Det finns en hel del som talar för det: området, planlösningen, gården, vänner nära...
Det var mina boenden det. Vad många de blev!
2007-09-19
ratatosk torskar
Och när vi ändå är inne på lingvistiskt petimeteri:
Den där ekorren som hoppar ner från tallegren, han satt ju i en gran, inte sant? Hur kommer det sig då att han hoppar ner för tallegren och stukar tass och svans? Va? Någon besynnerlig inympning, eller?
Den där ekorren som hoppar ner från tallegren, han satt ju i en gran, inte sant? Hur kommer det sig då att han hoppar ner för tallegren och stukar tass och svans? Va? Någon besynnerlig inympning, eller?
2007-09-16
språkligt mysterium
Jag tillhör de där som verkligen, verkligen stör sig på särskrivningar, men så föll min blick en lunchrast på denna lilla språkliga anomali. Alltså, vad är det här? Så många år har gått utan att någon har ylat i högan sky över detta.
1. Är det två ord? I så fall borde det hetat "Snabbt bitsocker" och det borde varit ett betydligt längre mellanrum mellan de två orden.
2. Är det ett ord? I så fall är det synnerligen besynnerligt med tre b'n i rad, varav ett versalt.
Nu är väl produkten i fråga närmast försvunnen, men ändå. Skandal! *ler*
1. Är det två ord? I så fall borde det hetat "Snabbt bitsocker" och det borde varit ett betydligt längre mellanrum mellan de två orden.
2. Är det ett ord? I så fall är det synnerligen besynnerligt med tre b'n i rad, varav ett versalt.
Nu är väl produkten i fråga närmast försvunnen, men ändå. Skandal! *ler*
paranoia
En av de värsta sakerna med att vara så gräsligt snuvig så ofta som jag är, är att dagen efter en riktig attack är jag riktigt paranoid. Jag känner efter hela tiden. "Var det där lite kliande i näsan?" eller "Ojoj, nu spänner det lite, nu kanske det startar igen!" och så vågar jag knappt röra den, i oro över att snuvan ska provoceras tillbaka. Usch. Tänk att en så relativt liten del av ens anatomi ska orsaka så mycket huvudbry.
2007-09-14
social dag
Började denna lediga dag med en fika på stan med vännen K. Sedan vidtog lite städande och hängande på facebook, tills vännen A kom och vi tillsammans åkte och hämtade dottern. Sedan städades det lite mer, och småsnackades. Så småningom gick A hem (hon kommer tillbaka och passar dottern senare), för att snabbt ersättas av svärföräldrarna som ska bjudas på middag på trevliga restaurangen Karib Creol i kväll. Mm, bra dag.
2007-09-12
på begäran
Här är några (inte så informativa) bilder på den nymodifierade tunikan:
I helfigur. Längst ner på ärmarna är det manschetter, och det är ett skärp som skymtar i midjan, annars är den ganska enkel. Det är, tycker i alla fall jag, snyggare så.
En riktig pina med just den här ommodifieringen var att polokragen visade sig vara rynkad i sidorna, vilket jag då var tvungen att riva upp innan jag kunde göra någonting annat överhuvudtaget. Lite krångligt, men det gick någorlunda till slut. Sprättare är fina grejer.
Däremot gillar jag när det är knäppning bak, kragen sitter bättre då. Men i det här fallet satte jag några tryckknappar där bak också, eftersom det visade sig vara en ganska stor öppning under kragen. Säkert piffigt på rätt person, men den här prästen gillar inte småporriga detaljer (eller att visa tatueringen i nacken utan anledning). Men visst blev det bra till slut? Syns faktiskt inte alls att allt är handsytt (hatar min symaskin intensivt).
I helfigur. Längst ner på ärmarna är det manschetter, och det är ett skärp som skymtar i midjan, annars är den ganska enkel. Det är, tycker i alla fall jag, snyggare så.
En riktig pina med just den här ommodifieringen var att polokragen visade sig vara rynkad i sidorna, vilket jag då var tvungen att riva upp innan jag kunde göra någonting annat överhuvudtaget. Lite krångligt, men det gick någorlunda till slut. Sprättare är fina grejer.
Däremot gillar jag när det är knäppning bak, kragen sitter bättre då. Men i det här fallet satte jag några tryckknappar där bak också, eftersom det visade sig vara en ganska stor öppning under kragen. Säkert piffigt på rätt person, men den här prästen gillar inte småporriga detaljer (eller att visa tatueringen i nacken utan anledning). Men visst blev det bra till slut? Syns faktiskt inte alls att allt är handsytt (hatar min symaskin intensivt).
hjältar
Jag gillar Heroes. Efter en lite skakig och fragmentarisk start, börjar jag nu gilla karaktärerna och faktiskt engagera mig lite i deras livsöden. Och den där Sylar verkar just nu mest som vilken amerikansk seriemördarkliché som helst, fast med superkrafter, men jag hoppas på lite nyansering även där. Blir nog bra det här.
Och för övrigt, helt orelaterat, blev jag lite fotograferad och intervjuad idag. Det var trevligt, och jag är verkligen nyfiken på bilderna (jag får godkänna både text och bild innan tryck). Några minuter närmare de berömda Warhol'ska 15...
Och för övrigt, helt orelaterat, blev jag lite fotograferad och intervjuad idag. Det var trevligt, och jag är verkligen nyfiken på bilderna (jag får godkänna både text och bild innan tryck). Några minuter närmare de berömda Warhol'ska 15...
blaha yttrandefrihet eller?
Alltså, jag tror inte att Jesus skulle tyckt att det var ok med en relation mellan en romersk officer och hans slavpojke. Men fundera får man ju, även som präst. Och publicera dessa funderingar får man också. Sedan var det väl lite otaktiskt eller osmart, men stormandet och rasandet är ju helt vansinnigt. Och så visar det ju att det uppenbarligen inte bara är muslimer som blir upprörda när deras heligaste personer "skymfas".
2007-09-11
murphy - eat my shorts!
Trots oerhörd trötthet...
trots trasig bråkig symaskin...
trots taskig belysning...
trots tunt lättskadat tyg...
trots värkande axlar...
trots viljan att bara skrika högt...
...är nu min prästtunika klar. Ha! Seger. Och snygg vart den.
trots trasig bråkig symaskin...
trots taskig belysning...
trots tunt lättskadat tyg...
trots värkande axlar...
trots viljan att bara skrika högt...
...är nu min prästtunika klar. Ha! Seger. Och snygg vart den.
2007-09-10
trötthet, trötthet är min arvedel
Måndagar är alltid jobbigt. Inte för att de bryter den härliga helgvilan, som för så många andra, utan för att de vanligtvis följer på intensiva jobbdagar under helgen.
Och idag var det nästan värre än någonsin. Hela kroppen värker från 1400-talsklänningen jag hade som älvdrottning i lördags, och huvudet är rätt slitet också efter gårdagens hektiska schema: 11 högmässa, 12.45 dop x 2, ringa sorgehus, 14.30 dop, 15.30 sorgehus, sedan föreläsning av Elisabeth Sandlund. Hem och laga middag (hemlagat potatismos och pestotorsk, dundersuccé tyckte barnet :o), tvätta tre maskiner tvätt. Och så är jag inte helt befriad från förkylningen jag fick förra veckan. Uff.
Så i morse tog min gode make barnet till dagis, så fick hans uttröttade hustru sova en timme till. En sådan prins jag är gift med!
Och idag var det nästan värre än någonsin. Hela kroppen värker från 1400-talsklänningen jag hade som älvdrottning i lördags, och huvudet är rätt slitet också efter gårdagens hektiska schema: 11 högmässa, 12.45 dop x 2, ringa sorgehus, 14.30 dop, 15.30 sorgehus, sedan föreläsning av Elisabeth Sandlund. Hem och laga middag (hemlagat potatismos och pestotorsk, dundersuccé tyckte barnet :o), tvätta tre maskiner tvätt. Och så är jag inte helt befriad från förkylningen jag fick förra veckan. Uff.
Så i morse tog min gode make barnet till dagis, så fick hans uttröttade hustru sova en timme till. En sådan prins jag är gift med!
2007-09-08
älvdrottningen kallar
Igår fick dottern ett brev, där älvdrottningen bad henne om hjälp. Hennes trollstav hade gått sönder, och nu behövde hon hjälp att hitta den andra delen, som häxan hade stulit och gömt.
Så idag bar det iväg. Jag och en vän åkte före, för att finnas där och ta emot hela gänget (tre andra små tjejer hade nämligen fått likadana brev) när de kom fram till älvdrottningens rike, närmare bestämt Rövarekulan i närheten av Löberöd.
När flickorna kom fram till stenbron som markerar gränsen för naturreservatet stod älvdrottningen där. Hon hade en vacker krona, slöja, en grönblå klänning med guldbrokadärmar och hy som glittrade som guld. Och i handen höll hon sin brutna trollstav. De fyra töserna var alldeles stumma av förundran. Visst kände de igen mig, men samtidigt inte. Så blev de insvurna som älvhjälpprinsessor, deras pappor utsedda till pager, och så svidades det om till sagokläder.
Efter att älvdrottningen lämnat dem med en beskrivning av situationen och vilken väg de skulle ta, träffade prinsessorna snart på ett grinigt troll som vaskade guld. Runt halsen hade han en guldnyckel, men han förstod inte vad det var. Men mer guld ville han i alla fall ha.
Efter mötet med trollet kom de till en förfärlig häxa - älvdrottningens egentligen snälla tvillingsyster, som i och med att staven bröts av blev elak och ful, och nu njöt av livet som skogens elaking. Flickorna var ganska rädda för den skräniga häxan först, men morskade snart upp sig och började reta henne. Mitt i ett utbrott råkade häxan försäga sig och berätta att hon råkat tappa nyckeln till skatten i ån, något flickorna snabbt uppfattade och kopplade till trollets guldnyckel. Sedan berättade häxan också att skatten absolut inte alls fanns åt ett visst håll, varvid töserna och deras pager prompt begav sig ditåt. Med sig hade de en karta som häxans stackars medhjälpare gett dem i hemlighet.
Iväg och hitta skattkistan! Men den var ju låst, och tjejerna visste var de skulle hitta nyckeln. Men först lunch och möte med älvdrottningen. Många frågor blev det om hennes hår eller staven, och attityden var storögt vördnadsfull hela tiden.
Efter lunch tillbaka till trollet, som verkligen inte alls ville släppa ifrån sig nyckeln, medmindre han fick tillbaka sin nalle. Nallen som riddaren hade stulit, eftersom han efter att staven brutits inte alls var en modig riddare längre, utan ganska feg och trist, och behövde trösta sig med nallen.
Så flickorna gick för att övertala riddaren att möta drottningen, hans trolovade, och därmed få tillbaka modet att kunna ge tillbaka nallen. Men där tog hela sagan plötsligt slut i en klafsa i lårhög lera-olycka. Vi lappade ihop allt hjälpligt vid vindskyddet som för dagen var utnämnt till värdshus, drottning mötte riddare, riddare gav tillbaka nalle, prinsessorna fick nyckeln, skatten öppnades (full med leksmycken och chokladguldpengar), staven sattes ihop och drottningen tackade för sig.
Och sedan, efter middagen, åkte drottning/häxa/mamman och trollet tillbaka till stan, medan alla papporna och deras döttrar somnade under stjärnorna, med en sprakande brasa som sällskap. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
Så idag bar det iväg. Jag och en vän åkte före, för att finnas där och ta emot hela gänget (tre andra små tjejer hade nämligen fått likadana brev) när de kom fram till älvdrottningens rike, närmare bestämt Rövarekulan i närheten av Löberöd.
När flickorna kom fram till stenbron som markerar gränsen för naturreservatet stod älvdrottningen där. Hon hade en vacker krona, slöja, en grönblå klänning med guldbrokadärmar och hy som glittrade som guld. Och i handen höll hon sin brutna trollstav. De fyra töserna var alldeles stumma av förundran. Visst kände de igen mig, men samtidigt inte. Så blev de insvurna som älvhjälpprinsessor, deras pappor utsedda till pager, och så svidades det om till sagokläder.
Efter att älvdrottningen lämnat dem med en beskrivning av situationen och vilken väg de skulle ta, träffade prinsessorna snart på ett grinigt troll som vaskade guld. Runt halsen hade han en guldnyckel, men han förstod inte vad det var. Men mer guld ville han i alla fall ha.
Efter mötet med trollet kom de till en förfärlig häxa - älvdrottningens egentligen snälla tvillingsyster, som i och med att staven bröts av blev elak och ful, och nu njöt av livet som skogens elaking. Flickorna var ganska rädda för den skräniga häxan först, men morskade snart upp sig och började reta henne. Mitt i ett utbrott råkade häxan försäga sig och berätta att hon råkat tappa nyckeln till skatten i ån, något flickorna snabbt uppfattade och kopplade till trollets guldnyckel. Sedan berättade häxan också att skatten absolut inte alls fanns åt ett visst håll, varvid töserna och deras pager prompt begav sig ditåt. Med sig hade de en karta som häxans stackars medhjälpare gett dem i hemlighet.
Iväg och hitta skattkistan! Men den var ju låst, och tjejerna visste var de skulle hitta nyckeln. Men först lunch och möte med älvdrottningen. Många frågor blev det om hennes hår eller staven, och attityden var storögt vördnadsfull hela tiden.
Efter lunch tillbaka till trollet, som verkligen inte alls ville släppa ifrån sig nyckeln, medmindre han fick tillbaka sin nalle. Nallen som riddaren hade stulit, eftersom han efter att staven brutits inte alls var en modig riddare längre, utan ganska feg och trist, och behövde trösta sig med nallen.
Så flickorna gick för att övertala riddaren att möta drottningen, hans trolovade, och därmed få tillbaka modet att kunna ge tillbaka nallen. Men där tog hela sagan plötsligt slut i en klafsa i lårhög lera-olycka. Vi lappade ihop allt hjälpligt vid vindskyddet som för dagen var utnämnt till värdshus, drottning mötte riddare, riddare gav tillbaka nalle, prinsessorna fick nyckeln, skatten öppnades (full med leksmycken och chokladguldpengar), staven sattes ihop och drottningen tackade för sig.
Och sedan, efter middagen, åkte drottning/häxa/mamman och trollet tillbaka till stan, medan alla papporna och deras döttrar somnade under stjärnorna, med en sprakande brasa som sällskap. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
2007-09-07
let it rain, let it rain, let it rain
Äntligen har jag köpt en regnkappa! Har varit på jakt i flera veckor men överallt är de slut eller restnoterade hos leverantör. Sommaren har verkligen betytt klirr i kassan för regnklädestillverkarna i världen. Men nu äger jag en solgul kappa från Ellos, av all ställen. På samma gång köpte jag en polotunika som ska förvandlas till prästtunika med lite hjälp av nål och tråd.
2007-09-06
huvaligen
Trött. Sliten. Sjuuuuuuk. Mina bihålor dunkar, huvudet är tungt. Snörvlar. Kliande ögon. Jag HATAR att vara förkyld.
Och den här gången är det ännu värre än vanligt, eftersom jag missar en gratis spa-vistelse. Inklusive ansiktsbehandling. Det är så fruktansvärt synd om mig. Snörvel. Nä, nu går jag hem och lägger mig.
Och den här gången är det ännu värre än vanligt, eftersom jag missar en gratis spa-vistelse. Inklusive ansiktsbehandling. Det är så fruktansvärt synd om mig. Snörvel. Nä, nu går jag hem och lägger mig.
2007-09-04
degraderad
Chefen kom tillbaka idag, så nu är jag "bara" en vanlig simpel komminister igen. Vickandet som kyrkoherde under ordinaries semester har väl inte varit direkt betungande, det kan jag inte påstå. Ett antal papper att skriva på, ett ilsket mail jag har svarat på. Ett enda riktigt beslut fattade jag (om vad vi skulle göra när en underhållningsdetalj för en pensionärsverksamhet föll bort). Men lite kul var det allt.
2007-09-03
ny predikan
En ny predikan ligger på prästflickealster. Den här gången har jag markerat hur texten ändrade sig när predikan hölls, kanske intressant att se.
lär mig att bedja av hjärtat
Igår såg jag och dottern på ett litet sorgligt program på Bolibompa, om danske Emil vars kanin dör. Dottern satt med tårar i ögonen och tyckte så oerhört synd om Emil. Senare, efter att hon gått och lagt sig, blivit pussad och och aftonbönad och dörren stängts, ropade hon på maken.
"Pappa, nu har jag bett till Gud att Emil ska få tillbaka sin kanin."
Det är så stort att jag får hjärtknip. Hennes första spontana egna bön. Gud är god.
"Pappa, nu har jag bett till Gud att Emil ska få tillbaka sin kanin."
Det är så stort att jag får hjärtknip. Hennes första spontana egna bön. Gud är god.
2007-09-02
2007-09-01
jubileum
Igår firade jag att jag har varit i min nuvarande församling i ett år.
Många saker har hunnits med:
Minst 17 predikningar,
en konfirmandgrupp,
31 begravningsgudstjänster,
23 dop,
6 vigslar,
ett biskopsval,
19 veckomässor,
4 Små och Stora-gudstjänster,
4 skolavslutningsgudstjänster,
19 morgonböner,
11 gudstjänster på äldreboenden.
Man hinner en hel del, trots allt. Och så tillkommer en hel del öppna hus för småbarn och föräldralediga, ett och annat föredrag för diverse föreningar, en hel massa assisterande i gudstjänster, en sorgegrupp, vandringar och landskapsvisningar för skolklasser och förskolegrupper, medverkan i mellanstadieverksamheten... Ett hetsigt, men roligt år har det varit!
Många saker har hunnits med:
Minst 17 predikningar,
en konfirmandgrupp,
31 begravningsgudstjänster,
23 dop,
6 vigslar,
ett biskopsval,
19 veckomässor,
4 Små och Stora-gudstjänster,
4 skolavslutningsgudstjänster,
19 morgonböner,
11 gudstjänster på äldreboenden.
Man hinner en hel del, trots allt. Och så tillkommer en hel del öppna hus för småbarn och föräldralediga, ett och annat föredrag för diverse föreningar, en hel massa assisterande i gudstjänster, en sorgegrupp, vandringar och landskapsvisningar för skolklasser och förskolegrupper, medverkan i mellanstadieverksamheten... Ett hetsigt, men roligt år har det varit!
rätt vs. tvång
Många skriver om Nerikes Allehanda och Vilks rondellhunds-Muhammed. De flesta är fruktansvärt upprörda över att muslimer är upprörda... Missförstå mig rätt, att dödshota och bränna dockor är fel metod, omoget och dumt, men jag måste nog ändå instämma i vad Uffe Elleman Jensen, fd dansk toppolitiker, sade angående Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer: Bara för att vi har rätten att kränka betyder det inte att vi måste.
Av någon bisarr anledning är det inne att kränka muslimer. Hur kommer det sig att konstnärer och journalister som vill skapa lite upprörda känslor inte avbildar den thailändske kungen i någon förödmjukande situation, eller om man verkligen vill göra någon sur - karikera Astrid Lindgren på ett ofördelaktigt sätt? Ska vi diskutera vad man får och inte får göra i konsten, varsågoda, lite goda exempel på rubrikmakare. Men så länge det bara handlar om att om och om igen förlöjliga islam tänker jag inte gå på yttrandefrihetsargumentationen. Jag får en otäck bismak i munnen, ska det verkligen vara konstens och journalistikens roll att gå främlingsfientlighetens och den islamiska fundamentalismens ärenden (eftersom hela deras världsbild bygger på vi-och-dom, där väst inte har respekt för islam)? Jag tycker inte det.
Av någon bisarr anledning är det inne att kränka muslimer. Hur kommer det sig att konstnärer och journalister som vill skapa lite upprörda känslor inte avbildar den thailändske kungen i någon förödmjukande situation, eller om man verkligen vill göra någon sur - karikera Astrid Lindgren på ett ofördelaktigt sätt? Ska vi diskutera vad man får och inte får göra i konsten, varsågoda, lite goda exempel på rubrikmakare. Men så länge det bara handlar om att om och om igen förlöjliga islam tänker jag inte gå på yttrandefrihetsargumentationen. Jag får en otäck bismak i munnen, ska det verkligen vara konstens och journalistikens roll att gå främlingsfientlighetens och den islamiska fundamentalismens ärenden (eftersom hela deras världsbild bygger på vi-och-dom, där väst inte har respekt för islam)? Jag tycker inte det.
2007-08-31
dödslinjer
Jag avskyr att skriva med en deadline hängande över mig, och livet som präst är absolut smockfullt med just deadlines. Förutom de självklara grejerna, som predikningar, griftetal och annat, finns det alltid brev som ska skickas, församlingsbladsartiklar som ska skrivas, agendor som ska tryckas och så vidare, och så vidare. Utbildningen till präst är naturligtvis också helt full med deadlines med alla papers och uppsatser som ska produceras. Usch. Men det är klart, fanns det inte en deadline skulle jag aldrig bli klar med något...
Och så är jag dum nog att gå och ta på mig fritidsprojekt som innebär en massa skrivande och, ja, just det, deadlines. Det är så att man kan kräkas. Men nu ska det vara klart. Inga fler deadlines på ett tag. Ända tills någon fjäskar tillräckligt mycket för att jag ska kasta mig in i något nytt skojigt, tidspressat och researchkrävande hobbyprojekt, utan betalning men med deadline. Håhåjaja, vad gör man inte för fåfängan.
Och så är jag dum nog att gå och ta på mig fritidsprojekt som innebär en massa skrivande och, ja, just det, deadlines. Det är så att man kan kräkas. Men nu ska det vara klart. Inga fler deadlines på ett tag. Ända tills någon fjäskar tillräckligt mycket för att jag ska kasta mig in i något nytt skojigt, tidspressat och researchkrävande hobbyprojekt, utan betalning men med deadline. Håhåjaja, vad gör man inte för fåfängan.
2007-08-29
men hoppla
Jag är, som en och annan läsare säkert vet, mycket förtjust i danska designmöbler från guldåldern, dvs 50-60-talet, och den största stjärnan på min himmel är Hans J Wegner. Då blir jag en del glad, och en del förtrytsam, när jag hittar stolen till vänster på Mio. 
Den är nämligen mycket, mycket lik en stol av mästaren: the Elbow chair, den högra bilden. Men å andra sidan är Miostolen inom räckhåll ekonomiskt, medan en ny Wegner går för alldeles, alldeles för mycket pengar. Besvärligt, men trevligt.
2007-08-28
skrynkliga fingrar
Jag döper och döper och döper. Det är härligt! Den här sommaren har för övrigt varit helt konstig: jag har haft massor av dop, inga vigslar och knappt några begravningar. Men i kyrkan i söndags läste vi upp 15 nygifta, så någon måste ju viga så att svetten lackar, det är bara inte jag.
Idag har jag haft ett dopsamtal, och i eftermiddag ska jag ha ett till. Jagt tror inte att folk vet hur mycket tid som går åt i en prästtjänst till just sådana möten med människor, och just de mötena är så oerhört viktiga. Att skapa trygghet och lugn hos en familj, oavsett om de ska välkomna ett litet pyre eller ta farväl av en kär, är en förmån och gåva, och samtidigt emellanåt så svårt. Och ibland blir mötena krystade och korta, eller bara tysta, och ibland tar de två-tre timmar av prat, skratt och blodigaste allvar. Vilket häftigt jobb jag har!
Idag har jag haft ett dopsamtal, och i eftermiddag ska jag ha ett till. Jagt tror inte att folk vet hur mycket tid som går åt i en prästtjänst till just sådana möten med människor, och just de mötena är så oerhört viktiga. Att skapa trygghet och lugn hos en familj, oavsett om de ska välkomna ett litet pyre eller ta farväl av en kär, är en förmån och gåva, och samtidigt emellanåt så svårt. Och ibland blir mötena krystade och korta, eller bara tysta, och ibland tar de två-tre timmar av prat, skratt och blodigaste allvar. Vilket häftigt jobb jag har!
2007-08-26
tackar min lyckliga stjärna
Vi var på bröllop i helgen. Makens släkting gifte sig, och det var en rejäl historia. Mycket pengar hade plöjts ner i "projekt bröllop" och allt var tjusigt och gott.
Men...vigseln alltså. Jag är så glad att jag inte blev ombedd att hålla den, eftersom jag och släktingen kanske inte hade varit vänner efter det vigselsamtalet. Det var inte många saker som jag hade gjort lika, nämligen.
För det första hade det inte varit ok för mig att spela Your Song från Moulin Rouge på CD som ingångsmusik. Det är en bra låt, ja, och nog var det pampigt, men det finns så många vackra orgelstycken, eller man kan till och med spela just den låten på orgel så det låter bra, så varför?
För det andra hade det inte heller varit ok att låta bruden föras in av sin far. Verkligen inte. Det finns så många argument mot att jag inte ska tråka ut er här, jag bara hänvisar till tidigare post.
Sedan hade jag inte heller hållit ett tjugo minuter långt vigseltal direkt efter inledningsorden, det brukar jag hålla (ungefär en tredjedel så långt) efter tillkännagivandet. Rytmen i gudstjänsten bara dog.
Maken log stort genom hela ceremonin. Han visste ju precis vad jag tyckte, och hade riktigt kul. Men, som sagt, jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var jag. Prästen som hade vigseln såg glad och lycklig ut efteråt, han var säkert också nöjd.
Men...vigseln alltså. Jag är så glad att jag inte blev ombedd att hålla den, eftersom jag och släktingen kanske inte hade varit vänner efter det vigselsamtalet. Det var inte många saker som jag hade gjort lika, nämligen.
För det första hade det inte varit ok för mig att spela Your Song från Moulin Rouge på CD som ingångsmusik. Det är en bra låt, ja, och nog var det pampigt, men det finns så många vackra orgelstycken, eller man kan till och med spela just den låten på orgel så det låter bra, så varför?
För det andra hade det inte heller varit ok att låta bruden föras in av sin far. Verkligen inte. Det finns så många argument mot att jag inte ska tråka ut er här, jag bara hänvisar till tidigare post.
Sedan hade jag inte heller hållit ett tjugo minuter långt vigseltal direkt efter inledningsorden, det brukar jag hålla (ungefär en tredjedel så långt) efter tillkännagivandet. Rytmen i gudstjänsten bara dog.
Maken log stort genom hela ceremonin. Han visste ju precis vad jag tyckte, och hade riktigt kul. Men, som sagt, jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var jag. Prästen som hade vigseln såg glad och lycklig ut efteråt, han var säkert också nöjd.
2007-08-25
oväntade konsekvenser
*fniss* Idag fastnade min långhårige make med håret i barnets tandborste när han skulle tvätta sig. Se där en oväntad konsekvens av lurvigheten. Men i övrigt är han bra fin, min man. För några dagar sedan firade vi elva år tillsammans. En tredjedel av mitt liv har jag alltså tillbringat med denne karl, och jag har inte ångrat en sekund.
2007-08-24
"hoppa"
Idag ska jag på stan och "hoppa" (dottern har lite svårt med sh-ljuden, och just det uttalet har fastnat). I morgon ska vi på bröllop, och nu ska presenten inhandlas.
Det är skönt att vara ledig.
I morgon är jag också ledig, men rycker in någon timme och döper ett barn ute på landet (ganska nära där bröllopet ska vara). Att kunna hjälpa till är kul, och för församling och kyrka gör jag nog en insats, vilket också känns bra.
Det är skönt att vara ledig.
I morgon är jag också ledig, men rycker in någon timme och döper ett barn ute på landet (ganska nära där bröllopet ska vara). Att kunna hjälpa till är kul, och för församling och kyrka gör jag nog en insats, vilket också känns bra.
2007-08-23
levellers
Var på konsert igår (ja, två konserter egentligen, men
Peps var så långt borta att det liksom inte räknas) och såg the Levellers. Några av mina hjältar från tidig vuxenålder, men jag hade aldrig sett dem live, och oj, vad gubbarna kunde ösa på! Jätte, jättekul, helt enkelt!
Peps var så långt borta att det liksom inte räknas) och såg the Levellers. Några av mina hjältar från tidig vuxenålder, men jag hade aldrig sett dem live, och oj, vad gubbarna kunde ösa på! Jätte, jättekul, helt enkelt!
2007-08-21
hurtig
Alltså, får man vara lika hurtig som jag? Oerhört präktiga jag gick idag upp 6.25, och sedan ut på promenad i en halvtimme innan frukost *klappar mig själv på huvudet*. Sedan visade det sig att makens cykel gått sönder, så jag lämnade min på barnets dagis, och gick till jobbet - fyrtio minuters promenad till. Och här på skrivbordet ligger ett äpple bredvid almanackan. Ja, jag erkänner, viss självgodhet lyser.
Det är bara att konstatera att det nästan är lite äckligt. Å andra sidan behövs det nu, det blir nog festivalmat i kväll...
Uppdatering: Jag gick hem också...
Det är bara att konstatera att det nästan är lite äckligt. Å andra sidan behövs det nu, det blir nog festivalmat i kväll...
Uppdatering: Jag gick hem också...
2007-08-19
de walesiska männen i svart
Maken och jag har fastnat lite grann för Torchwood, utmärkt engelsk science-fictionserie som går (gick?) på TV4+ på söndagskvällarna. Den handlar om en grupp specialagenter, placerade i Cardiff, vars jobb är att hantera alla de underligheter som dyker upp just där, såväl utomjordingar som människor från andra tider. Rätt så välspelat, skojiga oneliners då och då, emellanåt riktigt spännande. Och en rolig sak är att i praktiken alla som jobbar för Torchwood är mer eller mindre bisexuella.
Vilket ju får en att fnissa lite då man drar parallellen till just Men in Black. Någon som kan tänka sig Tommy Lee Jones och Will Smith i en ömsint dans- och kysscen?
Vilket ju får en att fnissa lite då man drar parallellen till just Men in Black. Någon som kan tänka sig Tommy Lee Jones och Will Smith i en ömsint dans- och kysscen?
min mamma säger...
2007-08-18
all about me
Ja, jag gillar listor och memen. Här kommer en jag snodde från prästfruarna.
1. Vilken svordom använder du mest?
Eh...när jag använder dylika brukar jag inte riktigt tänka över vilken jag väljer, så jag vet inte riktigt. Nåt fult, antar jag.
2. Äger du en iPod?
Nope, har Walkman-mobil.
3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
En halvtimme innan den måste, så jag kan ta en morgonpromenix all by my lonely.
4. Hur många resväskor äger du?
En välanvänd ryggsäck och en kabinväska.
5. Använder du flip-floppar?
Oh ja, så ofta jag kan!
6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Affären jag går förbi när jag kommer på det, ofta ICA Supermarket på Södra Förstadsgatan.
7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Beror på resultatet.
8. Vilken var den senaste filmen du såg?
En skojig Bollywoodfilm på SVT, vet inte vad den hette.
9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Ensam - med vän, är familjen med - med barnfamilj.
10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En cykel, sedan lösa ut våra lån.
11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Min mamma, troligtvis.
12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej, tack och lov.
13. Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
The Knife, tror jag, maken har varit på den.
14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Bono. Alltid Bono.
15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall vad?
Ja.
16. När var senast någon stötte på dig?
*ler* På väg hem idag, men det räknas knappast, han var full och vi var två trötta småbarnsmammor med vagnar och värkande ryggar.
17. Vad åt du till middag senast?
Middagen igår var grillad kyckling, piroger, bröd, vitlökssås, oliver, sesambröd, och till efterrätt melon.
18 Använder du huvtröjor?
Ja, min bruna collegejacka.
19. Kan du vissla?
Ja.
20. Vem var den senaste som ringde dig?
Min syster.
21. Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Den snabbaste berg- och dalbanan de har, helst i trä.
22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Ja, varför skulle de låta bli om just mig?
23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
040
24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Hehe, är ju uppvuxen under 80-talet när vinjetten till Anslagstavlan var det häftigaste som fanns, näst professor Baltasar, så nej.
25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Rätt stort, och mycket trist.
26. Hur många syskon har du?
Två.
27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej.
28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen, men bra många repliker till Life of Brian och Robin Hood: Prince of Thieves (sheriffens repliker!).
30. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Många. The Sparrow av Mary Doria Russell på senaste tid, God Natt Mister Tom när jag var yngre.
31. Tycker du att du är attraktiv?
Ibland.
32. Vad är du allergisk mot?
Dumhet.
33. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Äter bara kyckling och fisk, och ja.
34. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Vet inte riktigt.
35. Äger du några popband t-shirts?
Två synnerligen slitna U2-tröjor.
36. När flög du senast?
Hem från London i juli.
37. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Tre.
38. Läser du för skojs skull?
Ja, varför annars?
39. Pratar du några andra språk?
Engelska, danska, en smula franska, ganska ok spanska och lite kinesiska.
40. Diskar du din egen disk?
Oftast gör maken det.
41 Har du gråtit offentligt?
Ja. Alldeles för många gånger.
42. Har du en stationär dator eller en laptop?
Både och.
43. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Det går inte att låta bli.
44. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nä, det räcker med den jag har (som dock borde fyllas i, och eftersom jag verkligen inte gillar smärta drar jag mig för det).
45. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nä, det behövs inte, även om det väl kan vara trevligt.
46. Kan du kasta macka?
Jupp.
47. Vad har du med dig in på bion?
Foxkola.
48. Vem var din favoritlärare och varför?
Sven-Åke, engelska. Han hade en fantastiskt sinne för humor, och utmanade verkligen oss som var duktiga.
49. Har du dejtat någon av en annan religion?
Ja, faktiskt, en sekulariserad muslim.
50. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Engelska (se 48), bild och SO-ämnena.
51. Vilken är din favoritdrink?
Allt som inte smakar för mycket sprit, en svag GT är mums.
52. Vilken är din mammas hemstad?
Hon kommer från Västerås, bor i Helsingborg.
53. Din pappas hemstad?
Luleå, och Skjern på Jylland.
54. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
33.
55. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja. Stavningsfascist av rang.
56. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Ingen filmpräst i alla fall. Skulle gärna vara som den coola feminist-lobbyisten i West Wing (hon som dejtar Josh, och som sedan gick vidare till att bli marijuanalangande förortsmorsa i Weeds).
1. Vilken svordom använder du mest?
Eh...när jag använder dylika brukar jag inte riktigt tänka över vilken jag väljer, så jag vet inte riktigt. Nåt fult, antar jag.
2. Äger du en iPod?
Nope, har Walkman-mobil.
3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
En halvtimme innan den måste, så jag kan ta en morgonpromenix all by my lonely.
4. Hur många resväskor äger du?
En välanvänd ryggsäck och en kabinväska.
5. Använder du flip-floppar?
Oh ja, så ofta jag kan!
6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Affären jag går förbi när jag kommer på det, ofta ICA Supermarket på Södra Förstadsgatan.
7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Beror på resultatet.
8. Vilken var den senaste filmen du såg?
En skojig Bollywoodfilm på SVT, vet inte vad den hette.
9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Ensam - med vän, är familjen med - med barnfamilj.
10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En cykel, sedan lösa ut våra lån.
11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Min mamma, troligtvis.
12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej, tack och lov.
13. Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
The Knife, tror jag, maken har varit på den.
14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Bono. Alltid Bono.
15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall vad?
Ja.
16. När var senast någon stötte på dig?
*ler* På väg hem idag, men det räknas knappast, han var full och vi var två trötta småbarnsmammor med vagnar och värkande ryggar.
17. Vad åt du till middag senast?
Middagen igår var grillad kyckling, piroger, bröd, vitlökssås, oliver, sesambröd, och till efterrätt melon.
18 Använder du huvtröjor?
Ja, min bruna collegejacka.
19. Kan du vissla?
Ja.
20. Vem var den senaste som ringde dig?
Min syster.
21. Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Den snabbaste berg- och dalbanan de har, helst i trä.
22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Ja, varför skulle de låta bli om just mig?
23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
040
24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Hehe, är ju uppvuxen under 80-talet när vinjetten till Anslagstavlan var det häftigaste som fanns, näst professor Baltasar, så nej.
25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Rätt stort, och mycket trist.
26. Hur många syskon har du?
Två.
27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej.
28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen, men bra många repliker till Life of Brian och Robin Hood: Prince of Thieves (sheriffens repliker!).
30. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Många. The Sparrow av Mary Doria Russell på senaste tid, God Natt Mister Tom när jag var yngre.
31. Tycker du att du är attraktiv?
Ibland.
32. Vad är du allergisk mot?
Dumhet.
33. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Äter bara kyckling och fisk, och ja.
34. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Vet inte riktigt.
35. Äger du några popband t-shirts?
Två synnerligen slitna U2-tröjor.
36. När flög du senast?
Hem från London i juli.
37. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Tre.
38. Läser du för skojs skull?
Ja, varför annars?
39. Pratar du några andra språk?
Engelska, danska, en smula franska, ganska ok spanska och lite kinesiska.
40. Diskar du din egen disk?
Oftast gör maken det.
41 Har du gråtit offentligt?
Ja. Alldeles för många gånger.
42. Har du en stationär dator eller en laptop?
Både och.
43. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Det går inte att låta bli.
44. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nä, det räcker med den jag har (som dock borde fyllas i, och eftersom jag verkligen inte gillar smärta drar jag mig för det).
45. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nä, det behövs inte, även om det väl kan vara trevligt.
46. Kan du kasta macka?
Jupp.
47. Vad har du med dig in på bion?
Foxkola.
48. Vem var din favoritlärare och varför?
Sven-Åke, engelska. Han hade en fantastiskt sinne för humor, och utmanade verkligen oss som var duktiga.
49. Har du dejtat någon av en annan religion?
Ja, faktiskt, en sekulariserad muslim.
50. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Engelska (se 48), bild och SO-ämnena.
51. Vilken är din favoritdrink?
Allt som inte smakar för mycket sprit, en svag GT är mums.
52. Vilken är din mammas hemstad?
Hon kommer från Västerås, bor i Helsingborg.
53. Din pappas hemstad?
Luleå, och Skjern på Jylland.
54. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
33.
55. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja. Stavningsfascist av rang.
56. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Ingen filmpräst i alla fall. Skulle gärna vara som den coola feminist-lobbyisten i West Wing (hon som dejtar Josh, och som sedan gick vidare till att bli marijuanalangande förortsmorsa i Weeds).
fotgängare
Ordet apostlahästar antyder ju någonstans ett milt och kristligt sinnelag, en ödmjuk person snar till förlåtelse. Inget kunde vara längre från sanningen när det gäller fotgängares attityd gentemot 1. cyklister, och 2. barnvagnsekipage.
För det första går fotgängarna mer än gärna på cykelbanorna. Helst i bredd. Eller så står de på cykelbanorna. Och när man kommer farande glor de ilsket, och om man skulle vara så vänlig att förvarna dem om den annalkande faran, glor de än ilsknare. En del vägrar att flytta på sig.
För det andra verkar forgängare anse att en barnvagn förflyttar sig smidigare genom en folkmassa än vad en fotgängare gör, och står därför stilla när man försöker ta sig genom, utan att ens röra en fena när man högt och ljudligt säger "Ursäkta...". Om man insisterar och ställer sig lite nära, innanför deras comfort zone, blir de ilskna, och muttrar saker om "lattemorsor", fortfarande utan att flytta sig. Och om man skulle råka vara ensam ute med vagnen, och behöva lite assistans med lyftande, kan man se sig i stjärnorna efter detta. Har man skaffat barn får man skylla sig själv, uppenbarligen.
Men, trots detta har det varit en synnerligen trevlig dag med utflykt till Köpenhamn inklusive Tivolibesök och Strögetströvande.
För det första går fotgängarna mer än gärna på cykelbanorna. Helst i bredd. Eller så står de på cykelbanorna. Och när man kommer farande glor de ilsket, och om man skulle vara så vänlig att förvarna dem om den annalkande faran, glor de än ilsknare. En del vägrar att flytta på sig.
För det andra verkar forgängare anse att en barnvagn förflyttar sig smidigare genom en folkmassa än vad en fotgängare gör, och står därför stilla när man försöker ta sig genom, utan att ens röra en fena när man högt och ljudligt säger "Ursäkta...". Om man insisterar och ställer sig lite nära, innanför deras comfort zone, blir de ilskna, och muttrar saker om "lattemorsor", fortfarande utan att flytta sig. Och om man skulle råka vara ensam ute med vagnen, och behöva lite assistans med lyftande, kan man se sig i stjärnorna efter detta. Har man skaffat barn får man skylla sig själv, uppenbarligen.
Men, trots detta har det varit en synnerligen trevlig dag med utflykt till Köpenhamn inklusive Tivolibesök och Strögetströvande.
2007-08-17
men...festival alltså
Med risk att låta som en medelålders surkärring måste jag ändå gnälla en smula över Malmöfestivalen. Visst det är fint och roligt och bra att det kommer en massa bra artister hit (och inte enbart Idolfinalister och/eller lokala amatörtradjazzband), och barnprogrammet verkar riktigt kul.
Men varför, varför måste hela gågatan vara full med diverse bodar som kränger langos, vårrullar och chorizo? Och varför, varför måste "hantverkarna" sälja piffiga små egenhändigt ihopknåpade halsband av samma typ man kan köpa i färdiga gör-det-själv-set på Panduro, eller filtade hjälrtan i broschform? Och varför, varför måste stora delar av stan ockuperas av kringresande tivolin av typen som pallrar upp sina rostiga virvelvindkaruseller med ölbackar?
Nja. Åker nog till Danmark i morgon.
Men varför, varför måste hela gågatan vara full med diverse bodar som kränger langos, vårrullar och chorizo? Och varför, varför måste "hantverkarna" sälja piffiga små egenhändigt ihopknåpade halsband av samma typ man kan köpa i färdiga gör-det-själv-set på Panduro, eller filtade hjälrtan i broschform? Och varför, varför måste stora delar av stan ockuperas av kringresande tivolin av typen som pallrar upp sina rostiga virvelvindkaruseller med ölbackar?
Nja. Åker nog till Danmark i morgon.
all is well
Vännerna har kommit och är installerade.
Barnet är friskt, alla koppor torra.
Ska jobba halvdag idag, och sedan ledig helg.
All is well.
Barnet är friskt, alla koppor torra.
Ska jobba halvdag idag, och sedan ledig helg.
All is well.
2007-08-16
en smula vabb
Är hemma på förmiddagen idag. Barnet närmar sig ett slut på karantänen, kopporna är i stort sett torra (när de är torra smittar hon inte längre). Jippie!
Men detta är då det första jag har vabbat den här omgången, maken har tagit både tisdag och onsdag. Det känns inte bra. Mitt jobb gör att det är så himla svårt att komma ifrån, medan hans (lärare) är något enklare. Och då blir det en omedveten värdering av arbeten, hans blir i praktiken mindre viktigt, och det känns inte så kul.
Det är inte så mycket att göra åt det dessvärre, jag tar så mycket jag kan. Situationen hjälps ju inte upp av att begravningsbeställningar t.ex. med jämna mellanrum kommer inte mindre än två veckor innan själva begravningsgudstjänsten ska vara, vilket lämnar rätt lite tid åt att försöka hitta en tid att träffa de sörjande. Det säger sig självt att en sådan tid inte är lätt att rucka på.
Se där ett problem som inte lär vara så vanligt bland romersk katolska präster *ler*
Men detta är då det första jag har vabbat den här omgången, maken har tagit både tisdag och onsdag. Det känns inte bra. Mitt jobb gör att det är så himla svårt att komma ifrån, medan hans (lärare) är något enklare. Och då blir det en omedveten värdering av arbeten, hans blir i praktiken mindre viktigt, och det känns inte så kul.
Det är inte så mycket att göra åt det dessvärre, jag tar så mycket jag kan. Situationen hjälps ju inte upp av att begravningsbeställningar t.ex. med jämna mellanrum kommer inte mindre än två veckor innan själva begravningsgudstjänsten ska vara, vilket lämnar rätt lite tid åt att försöka hitta en tid att träffa de sörjande. Det säger sig självt att en sådan tid inte är lätt att rucka på.
Se där ett problem som inte lär vara så vanligt bland romersk katolska präster *ler*
2007-08-14
mot alla odds
Hoppet är sannerligen det sista som överger en, som den här buffelmorsan och hennes familj illustrerar. Långt klipp, men värt varenda sekund.
2007-08-13
dundermorsan
Idag har jag varit värsta Martha Stewart (minus kriminaliteten då), bakat och pysslat. Resultatet av pysslandet skådas ovan: jätteful badrumsspegel och -skåp som fått ett nytt liv som glamorösa prinsessmöbler med hjälp av guldfärg och dekostenar. Tjusigt va? Barnets rum håller på att förvandlas till rena prinsessorgien, könsstereotypiseringen är i full gång...
2007-08-12
prästerlig söndag med mycket siffror
Högmässa klockan 10. Rätt ok med folk, för att vara sommar - runt 80. Trevlig känsla i gudstjänsten, den "höll ihop", och jag dabbade mig inte en enda gång *ler* Predikan ligger på prästflickealster.
Dop 11.45. Två familjer, över 60 gäster. Härlig dopgudstjänst helt utan psalm 248, 2 gulliga små killar som förundrat tog in allt som hände. Psalmer: 791, 606 och 832 från den gröna.
Dop igen 12.45. 1 barn den här gången, liten tjej som också skötte sig exemplariskt. Psalmer: 745, 606 och sång: Uti vår hage.
Kom hem ungefär 14. Barnet piggt, men vid läggning hade hon ungefär 165 blåsor över hela kroppen. Tack och lov verkar hon faktiskt inte besväras särskilt mycket av dem, och om de kliar, hanterar hon kylbalsamet väl.
Nu väntar 3-4 timmar av lugn och ro. Inshallah.
Dop 11.45. Två familjer, över 60 gäster. Härlig dopgudstjänst helt utan psalm 248, 2 gulliga små killar som förundrat tog in allt som hände. Psalmer: 791, 606 och 832 från den gröna.
Dop igen 12.45. 1 barn den här gången, liten tjej som också skötte sig exemplariskt. Psalmer: 745, 606 och sång: Uti vår hage.
Kom hem ungefär 14. Barnet piggt, men vid läggning hade hon ungefär 165 blåsor över hela kroppen. Tack och lov verkar hon faktiskt inte besväras särskilt mycket av dem, och om de kliar, hanterar hon kylbalsamet väl.
Nu väntar 3-4 timmar av lugn och ro. Inshallah.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)