jaså, är det så jag är?!

Ingen större överraskning, medges.

darrar lite

Idag var jag en hårsmån från döden. Ironiskt, när jag just predikat om den. Jag var på väg hem, och skulle svänga in på cykelvägen via en rätt så trafikerad korsning. Kollade åt sidan, kollade bakåt, väntade tills de bilar som skulle svänga hade gjort det, kollade igen, började svänga. Då ser jag hur en bil kommer bakifrån i hög fart, rakt mot mig. Den hade inte varit där några sekunder tidigare, det gick väldigt snabbt. Antar att han ville skynda sig så att han inte skulle behöva stanna för rött. Jag fick panik, visste inte om jag borde bromsa direkt eller satsa på att hinna över. Till slut stannade jag mellan filerna, och stirrade vildögt mot bilen som närmade sig snabbt. Killen som körde, i tjugoårsåldern, stannade till bara en halvmeter bakom, och stack ut huvudet genom det öppna fönstret. Flinade, och sade "Chilla!", och sedan gasade han igen.

Jag tappade målföret helt. Darrande tog jag mig över gatan, och först då blev jag riktigt, riktigt arg. Tur för den idioten att jag inte hade sinnesnärvaro nog att ta registreringsnumret. Sedan cyklade jag långsamt, långsamt hem.

ny predikan

En ny predikan har lagts till på prästflickealster, den här gången en klassisk "bibelfantasi", en predikotyp jag är rätt förtjust i.

ohelig allians?

Snokade runt lite bland grupperna på Facebook, och skojiga resultat kan ju uppnås om man tittar på "related groups". Bland annat tyckte Facebook att Ja till livet var besläktigat med Bevara monarkin... Kanske inte så underligt, ändå.

heja Stockholm!

Uppenbarligen finns det riktlinjer i Stockholms stift om att inte tillåta brudöverlämning - BRA! Men nu har Expressen nosat reda på det, och det finns många upprörda känslor med i bilden. Speciellt intressant är som vanligt kommentarsfältet, och då i synnerhet kommentaren som trumpetar ut att prästen (prästfan och prästjäkel är orden som används) inte har med vigseln att göra och att om paret vill spela Highway to Hell som ingångsmusik ska prästen stoppa fingrarna i öronen. Där ser man. Ett litet stillsamt tips då till de som inte gillar präster eller regler runt hur en vigselgudstjänst ska utformas: man kan gifta sig borgerligt.

Själv har jag i de två senaste vigselsamtalet faktiskt sluppit argumentera om detta, vilket är jätteskönt, men även om det hade kommit upp har min församlings prästkollegium nu tagit beslut om att inte tillåta brudöverlämning. På tiden. Hoppas att detta kommer upp på stiftsnivå nu.

var brevlådan bott

Från Ebbas mamma, via Jonatan och Miriam, kommer utmaningen: Var har din brevlåda bott?

1. En lägenhet i Luleå i två månader 1974. Vet inte riktigt var, har för mig att det var på Mjölkudden.
2. Villa i Rydebäck, på Aspögatan. Hade ett fint flickrum med röda tulpaner på väggarna och en stor plansch med Lady och Lufsen.
3. Radhus i Rydebäck, på Grindögatan. Mamma och pappa skiljdes och vi flyttade till en härlig gård med många barn.
4. Villa i Rydebäck, Singögatan. När mamma träffade B kom lillasyster två till världen, och flytt blev nödvändig.
5. 1994: Första egna boendet var i en studentlägenhet (ej korridor) i Lund, på Kämnärsrätten 4. Jättesöt liten etta på 21 kvadrat, med ett badrum vars dörr med lite otur blockerades av ugnsluckan.
6. 1996: Ny studentlägenhet, den här gången dubbelt så stor på Kämnärsvägen 8. Underligt planerad, man gick genom pentryt för att komma in i vardagsrummet, men det funkade. Och så rymligt badrum som jag hade då har jag nog inte haft sedan dess!
7. Flyttade 1997 till Malmö och ihop med pojkvännen, som två år senare blev (och är) maken. Vi hade en härlig sekelskiftestrea med stuckaturer och utsikt över Värnhemstorget. Detta var på den tiden då det var lätt att få lägenhet i Malmö, och vi betalade 4400 i månaden...
8. 2000: Lång flytt till Storgatan 50 A i Luleå. En jättefräsch, och fuskbyggd, lägenhet på gågatans förlängning. Hälsomässig katastrof, få vänner, och videobutiken och dess plockgodislådor rakt nedanför...
9. Till hufvudstaden i januari 2001! I två år bodde vi i en andrahandsfyra på Grimstagatan i Vällingby (Grimsta). Vi tivdes mer med området än lägenheten (vilket säger en hel del), men man tager vad man haver.
10. Bostadsrätt i Hässelby. Det var kärlek vid första ögonkastet, den lilla tvåan blev vår i november 2002. Här blev familjen större, barnet fick bo i klädkammaren :o)
11. 2006 flyttade vi ner till Skåne igen, och till en hyresrätt i mysiga medeltidsbyn Jakriborg i Hjärup, mellan Lund och Malmö. En fyra i tre våningar på en gård vi verkligen trivdes, men som höll på att knäcka oss ekonomiskt. Vi stannade bara ett år, men det var ett bra år.
12. Och nu: bostadsrätt vid Möllevången i Malmö. Är det vårt bästa boende hittills? Det finns en hel del som talar för det: området, planlösningen, gården, vänner nära...

Det var mina boenden det. Vad många de blev!

ratatosk torskar

Och när vi ändå är inne på lingvistiskt petimeteri:

Den där ekorren som hoppar ner från tallegren, han satt ju i en gran, inte sant? Hur kommer det sig då att han hoppar ner för tallegren och stukar tass och svans? Va? Någon besynnerlig inympning, eller?

språkligt mysterium

Jag tillhör de där som verkligen, verkligen stör sig på särskrivningar, men så föll min blick en lunchrast på denna lilla språkliga anomali. Alltså, vad är det här? Så många år har gått utan att någon har ylat i högan sky över detta.


1. Är det två ord? I så fall borde det hetat "Snabbt bitsocker" och det borde varit ett betydligt längre mellanrum mellan de två orden.

2. Är det ett ord? I så fall är det synnerligen besynnerligt med tre b'n i rad, varav ett versalt.

Nu är väl produkten i fråga närmast försvunnen, men ändå. Skandal! *ler*

paranoia

En av de värsta sakerna med att vara så gräsligt snuvig så ofta som jag är, är att dagen efter en riktig attack är jag riktigt paranoid. Jag känner efter hela tiden. "Var det där lite kliande i näsan?" eller "Ojoj, nu spänner det lite, nu kanske det startar igen!" och så vågar jag knappt röra den, i oro över att snuvan ska provoceras tillbaka. Usch. Tänk att en så relativt liten del av ens anatomi ska orsaka så mycket huvudbry.

social dag

Började denna lediga dag med en fika på stan med vännen K. Sedan vidtog lite städande och hängande på facebook, tills vännen A kom och vi tillsammans åkte och hämtade dottern. Sedan städades det lite mer, och småsnackades. Så småningom gick A hem (hon kommer tillbaka och passar dottern senare), för att snabbt ersättas av svärföräldrarna som ska bjudas på middag på trevliga restaurangen Karib Creol i kväll. Mm, bra dag.

på begäran

Här är några (inte så informativa) bilder på den nymodifierade tunikan:


I helfigur. Längst ner på ärmarna är det manschetter, och det är ett skärp som skymtar i midjan, annars är den ganska enkel. Det är, tycker i alla fall jag, snyggare så.


En riktig pina med just den här ommodifieringen var att polokragen visade sig vara rynkad i sidorna, vilket jag då var tvungen att riva upp innan jag kunde göra någonting annat överhuvudtaget. Lite krångligt, men det gick någorlunda till slut. Sprättare är fina grejer.
Däremot gillar jag när det är knäppning bak, kragen sitter bättre då. Men i det här fallet satte jag några tryckknappar där bak också, eftersom det visade sig vara en ganska stor öppning under kragen. Säkert piffigt på rätt person, men den här prästen gillar inte småporriga detaljer (eller att visa tatueringen i nacken utan anledning). Men visst blev det bra till slut? Syns faktiskt inte alls att allt är handsytt (hatar min symaskin intensivt).

hjältar

Jag gillar Heroes. Efter en lite skakig och fragmentarisk start, börjar jag nu gilla karaktärerna och faktiskt engagera mig lite i deras livsöden. Och den där Sylar verkar just nu mest som vilken amerikansk seriemördarkliché som helst, fast med superkrafter, men jag hoppas på lite nyansering även där. Blir nog bra det här.

Och för övrigt, helt orelaterat, blev jag lite fotograferad och intervjuad idag. Det var trevligt, och jag är verkligen nyfiken på bilderna (jag får godkänna både text och bild innan tryck). Några minuter närmare de berömda Warhol'ska 15...

blaha yttrandefrihet eller?

Alltså, jag tror inte att Jesus skulle tyckt att det var ok med en relation mellan en romersk officer och hans slavpojke. Men fundera får man ju, även som präst. Och publicera dessa funderingar får man också. Sedan var det väl lite otaktiskt eller osmart, men stormandet och rasandet är ju helt vansinnigt. Och så visar det ju att det uppenbarligen inte bara är muslimer som blir upprörda när deras heligaste personer "skymfas".

murphy - eat my shorts!

Trots oerhörd trötthet...
trots trasig bråkig symaskin...
trots taskig belysning...
trots tunt lättskadat tyg...
trots värkande axlar...
trots viljan att bara skrika högt...

...är nu min prästtunika klar. Ha! Seger. Och snygg vart den.

trötthet, trötthet är min arvedel

Måndagar är alltid jobbigt. Inte för att de bryter den härliga helgvilan, som för så många andra, utan för att de vanligtvis följer på intensiva jobbdagar under helgen.

Och idag var det nästan värre än någonsin. Hela kroppen värker från 1400-talsklänningen jag hade som älvdrottning i lördags, och huvudet är rätt slitet också efter gårdagens hektiska schema: 11 högmässa, 12.45 dop x 2, ringa sorgehus, 14.30 dop, 15.30 sorgehus, sedan föreläsning av Elisabeth Sandlund. Hem och laga middag (hemlagat potatismos och pestotorsk, dundersuccé tyckte barnet :o), tvätta tre maskiner tvätt. Och så är jag inte helt befriad från förkylningen jag fick förra veckan. Uff.

Så i morse tog min gode make barnet till dagis, så fick hans uttröttade hustru sova en timme till. En sådan prins jag är gift med!

älvdrottningen kallar

Igår fick dottern ett brev, där älvdrottningen bad henne om hjälp. Hennes trollstav hade gått sönder, och nu behövde hon hjälp att hitta den andra delen, som häxan hade stulit och gömt.

Så idag bar det iväg. Jag och en vän åkte före, för att finnas där och ta emot hela gänget (tre andra små tjejer hade nämligen fått likadana brev) när de kom fram till älvdrottningens rike, närmare bestämt Rövarekulan i närheten av Löberöd.

När flickorna kom fram till stenbron som markerar gränsen för naturreservatet stod älvdrottningen där. Hon hade en vacker krona, slöja, en grönblå klänning med guldbrokadärmar och hy som glittrade som guld. Och i handen höll hon sin brutna trollstav. De fyra töserna var alldeles stumma av förundran. Visst kände de igen mig, men samtidigt inte. Så blev de insvurna som älvhjälpprinsessor, deras pappor utsedda till pager, och så svidades det om till sagokläder.

Efter att älvdrottningen lämnat dem med en beskrivning av situationen och vilken väg de skulle ta, träffade prinsessorna snart på ett grinigt troll som vaskade guld. Runt halsen hade han en guldnyckel, men han förstod inte vad det var. Men mer guld ville han i alla fall ha.

Efter mötet med trollet kom de till en förfärlig häxa - älvdrottningens egentligen snälla tvillingsyster, som i och med att staven bröts av blev elak och ful, och nu njöt av livet som skogens elaking. Flickorna var ganska rädda för den skräniga häxan först, men morskade snart upp sig och började reta henne. Mitt i ett utbrott råkade häxan försäga sig och berätta att hon råkat tappa nyckeln till skatten i ån, något flickorna snabbt uppfattade och kopplade till trollets guldnyckel. Sedan berättade häxan också att skatten absolut inte alls fanns åt ett visst håll, varvid töserna och deras pager prompt begav sig ditåt. Med sig hade de en karta som häxans stackars medhjälpare gett dem i hemlighet.

Iväg och hitta skattkistan! Men den var ju låst, och tjejerna visste var de skulle hitta nyckeln. Men först lunch och möte med älvdrottningen. Många frågor blev det om hennes hår eller staven, och attityden var storögt vördnadsfull hela tiden.

Efter lunch tillbaka till trollet, som verkligen inte alls ville släppa ifrån sig nyckeln, medmindre han fick tillbaka sin nalle. Nallen som riddaren hade stulit, eftersom han efter att staven brutits inte alls var en modig riddare längre, utan ganska feg och trist, och behövde trösta sig med nallen.

Så flickorna gick för att övertala riddaren att möta drottningen, hans trolovade, och därmed få tillbaka modet att kunna ge tillbaka nallen. Men där tog hela sagan plötsligt slut i en klafsa i lårhög lera-olycka. Vi lappade ihop allt hjälpligt vid vindskyddet som för dagen var utnämnt till värdshus, drottning mötte riddare, riddare gav tillbaka nalle, prinsessorna fick nyckeln, skatten öppnades (full med leksmycken och chokladguldpengar), staven sattes ihop och drottningen tackade för sig.

Och sedan, efter middagen, åkte drottning/häxa/mamman och trollet tillbaka till stan, medan alla papporna och deras döttrar somnade under stjärnorna, med en sprakande brasa som sällskap. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.

let it rain, let it rain, let it rain

Äntligen har jag köpt en regnkappa! Har varit på jakt i flera veckor men överallt är de slut eller restnoterade hos leverantör. Sommaren har verkligen betytt klirr i kassan för regnklädestillverkarna i världen. Men nu äger jag en solgul kappa från Ellos, av all ställen. På samma gång köpte jag en polotunika som ska förvandlas till prästtunika med lite hjälp av nål och tråd.

huvaligen

Trött. Sliten. Sjuuuuuuk. Mina bihålor dunkar, huvudet är tungt. Snörvlar. Kliande ögon. Jag HATAR att vara förkyld.
Och den här gången är det ännu värre än vanligt, eftersom jag missar en gratis spa-vistelse. Inklusive ansiktsbehandling. Det är så fruktansvärt synd om mig. Snörvel. Nä, nu går jag hem och lägger mig.

degraderad

Chefen kom tillbaka idag, så nu är jag "bara" en vanlig simpel komminister igen. Vickandet som kyrkoherde under ordinaries semester har väl inte varit direkt betungande, det kan jag inte påstå. Ett antal papper att skriva på, ett ilsket mail jag har svarat på. Ett enda riktigt beslut fattade jag (om vad vi skulle göra när en underhållningsdetalj för en pensionärsverksamhet föll bort). Men lite kul var det allt.

ny predikan

En ny predikan ligger på prästflickealster. Den här gången har jag markerat hur texten ändrade sig när predikan hölls, kanske intressant att se.

lär mig att bedja av hjärtat

Igår såg jag och dottern på ett litet sorgligt program på Bolibompa, om danske Emil vars kanin dör. Dottern satt med tårar i ögonen och tyckte så oerhört synd om Emil. Senare, efter att hon gått och lagt sig, blivit pussad och och aftonbönad och dörren stängts, ropade hon på maken.
"Pappa, nu har jag bett till Gud att Emil ska få tillbaka sin kanin."

Det är så stort att jag får hjärtknip. Hennes första spontana egna bön. Gud är god.

wow-konst

Titta på det här om du har en stund över. Riktigt, riktigt coolt, en upplevelse. Peka och klicka, om och om igen.

jubileum

Igår firade jag att jag har varit i min nuvarande församling i ett år.

Många saker har hunnits med:
Minst 17 predikningar,
en konfirmandgrupp,
31 begravningsgudstjänster,
23 dop,
6 vigslar,
ett biskopsval,
19 veckomässor,
4 Små och Stora-gudstjänster,
4 skolavslutningsgudstjänster,
19 morgonböner,
11 gudstjänster på äldreboenden.

Man hinner en hel del, trots allt. Och så tillkommer en hel del öppna hus för småbarn och föräldralediga, ett och annat föredrag för diverse föreningar, en hel massa assisterande i gudstjänster, en sorgegrupp, vandringar och landskapsvisningar för skolklasser och förskolegrupper, medverkan i mellanstadieverksamheten... Ett hetsigt, men roligt år har det varit!

rätt vs. tvång

Många skriver om Nerikes Allehanda och Vilks rondellhunds-Muhammed. De flesta är fruktansvärt upprörda över att muslimer är upprörda... Missförstå mig rätt, att dödshota och bränna dockor är fel metod, omoget och dumt, men jag måste nog ändå instämma i vad Uffe Elleman Jensen, fd dansk toppolitiker, sade angående Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer: Bara för att vi har rätten att kränka betyder det inte att vi måste.

Av någon bisarr anledning är det inne att kränka muslimer. Hur kommer det sig att konstnärer och journalister som vill skapa lite upprörda känslor inte avbildar den thailändske kungen i någon förödmjukande situation, eller om man verkligen vill göra någon sur - karikera Astrid Lindgren på ett ofördelaktigt sätt? Ska vi diskutera vad man får och inte får göra i konsten, varsågoda, lite goda exempel på rubrikmakare. Men så länge det bara handlar om att om och om igen förlöjliga islam tänker jag inte gå på yttrandefrihetsargumentationen. Jag får en otäck bismak i munnen, ska det verkligen vara konstens och journalistikens roll att gå främlingsfientlighetens och den islamiska fundamentalismens ärenden (eftersom hela deras världsbild bygger på vi-och-dom, där väst inte har respekt för islam)? Jag tycker inte det.

dödslinjer

Jag avskyr att skriva med en deadline hängande över mig, och livet som präst är absolut smockfullt med just deadlines. Förutom de självklara grejerna, som predikningar, griftetal och annat, finns det alltid brev som ska skickas, församlingsbladsartiklar som ska skrivas, agendor som ska tryckas och så vidare, och så vidare. Utbildningen till präst är naturligtvis också helt full med deadlines med alla papers och uppsatser som ska produceras. Usch. Men det är klart, fanns det inte en deadline skulle jag aldrig bli klar med något...

Och så är jag dum nog att gå och ta på mig fritidsprojekt som innebär en massa skrivande och, ja, just det, deadlines. Det är så att man kan kräkas. Men nu ska det vara klart. Inga fler deadlines på ett tag. Ända tills någon fjäskar tillräckligt mycket för att jag ska kasta mig in i något nytt skojigt, tidspressat och researchkrävande hobbyprojekt, utan betalning men med deadline. Håhåjaja, vad gör man inte för fåfängan.

men hoppla

Jag är, som en och annan läsare säkert vet, mycket förtjust i danska designmöbler från guldåldern, dvs 50-60-talet, och den största stjärnan på min himmel är Hans J Wegner. Då blir jag en del glad, och en del förtrytsam, när jag hittar stolen till vänster på Mio.

Den är nämligen mycket, mycket lik en stol av mästaren: the Elbow chair, den högra bilden. Men å andra sidan är Miostolen inom räckhåll ekonomiskt, medan en ny Wegner går för alldeles, alldeles för mycket pengar. Besvärligt, men trevligt.

skrynkliga fingrar

Jag döper och döper och döper. Det är härligt! Den här sommaren har för övrigt varit helt konstig: jag har haft massor av dop, inga vigslar och knappt några begravningar. Men i kyrkan i söndags läste vi upp 15 nygifta, så någon måste ju viga så att svetten lackar, det är bara inte jag.

Idag har jag haft ett dopsamtal, och i eftermiddag ska jag ha ett till. Jagt tror inte att folk vet hur mycket tid som går åt i en prästtjänst till just sådana möten med människor, och just de mötena är så oerhört viktiga. Att skapa trygghet och lugn hos en familj, oavsett om de ska välkomna ett litet pyre eller ta farväl av en kär, är en förmån och gåva, och samtidigt emellanåt så svårt. Och ibland blir mötena krystade och korta, eller bara tysta, och ibland tar de två-tre timmar av prat, skratt och blodigaste allvar. Vilket häftigt jobb jag har!

tackar min lyckliga stjärna

Vi var på bröllop i helgen. Makens släkting gifte sig, och det var en rejäl historia. Mycket pengar hade plöjts ner i "projekt bröllop" och allt var tjusigt och gott.

Men...vigseln alltså. Jag är så glad att jag inte blev ombedd att hålla den, eftersom jag och släktingen kanske inte hade varit vänner efter det vigselsamtalet. Det var inte många saker som jag hade gjort lika, nämligen.
För det första hade det inte varit ok för mig att spela Your Song från Moulin Rouge på CD som ingångsmusik. Det är en bra låt, ja, och nog var det pampigt, men det finns så många vackra orgelstycken, eller man kan till och med spela just den låten på orgel så det låter bra, så varför?
För det andra hade det inte heller varit ok att låta bruden föras in av sin far. Verkligen inte. Det finns så många argument mot att jag inte ska tråka ut er här, jag bara hänvisar till tidigare post.
Sedan hade jag inte heller hållit ett tjugo minuter långt vigseltal direkt efter inledningsorden, det brukar jag hålla (ungefär en tredjedel så långt) efter tillkännagivandet. Rytmen i gudstjänsten bara dog.

Maken log stort genom hela ceremonin. Han visste ju precis vad jag tyckte, och hade riktigt kul. Men, som sagt, jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var jag. Prästen som hade vigseln såg glad och lycklig ut efteråt, han var säkert också nöjd.

oväntade konsekvenser

*fniss* Idag fastnade min långhårige make med håret i barnets tandborste när han skulle tvätta sig. Se där en oväntad konsekvens av lurvigheten. Men i övrigt är han bra fin, min man. För några dagar sedan firade vi elva år tillsammans. En tredjedel av mitt liv har jag alltså tillbringat med denne karl, och jag har inte ångrat en sekund.

"hoppa"

Idag ska jag på stan och "hoppa" (dottern har lite svårt med sh-ljuden, och just det uttalet har fastnat). I morgon ska vi på bröllop, och nu ska presenten inhandlas.
Det är skönt att vara ledig.
I morgon är jag också ledig, men rycker in någon timme och döper ett barn ute på landet (ganska nära där bröllopet ska vara). Att kunna hjälpa till är kul, och för församling och kyrka gör jag nog en insats, vilket också känns bra.

levellers

Var på konsert igår (ja, två konserter egentligen, men
Peps var så långt borta att det liksom inte räknas) och såg the Levellers. Några av mina hjältar från tidig vuxenålder, men jag hade aldrig sett dem live, och oj, vad gubbarna kunde ösa på! Jätte, jättekul, helt enkelt!

hurtig

Alltså, får man vara lika hurtig som jag? Oerhört präktiga jag gick idag upp 6.25, och sedan ut på promenad i en halvtimme innan frukost *klappar mig själv på huvudet*. Sedan visade det sig att makens cykel gått sönder, så jag lämnade min på barnets dagis, och gick till jobbet - fyrtio minuters promenad till. Och här på skrivbordet ligger ett äpple bredvid almanackan. Ja, jag erkänner, viss självgodhet lyser.
Det är bara att konstatera att det nästan är lite äckligt. Å andra sidan behövs det nu, det blir nog festivalmat i kväll...

Uppdatering: Jag gick hem också...

de walesiska männen i svart

Maken och jag har fastnat lite grann för Torchwood, utmärkt engelsk science-fictionserie som går (gick?) på TV4+ på söndagskvällarna. Den handlar om en grupp specialagenter, placerade i Cardiff, vars jobb är att hantera alla de underligheter som dyker upp just där, såväl utomjordingar som människor från andra tider. Rätt så välspelat, skojiga oneliners då och då, emellanåt riktigt spännande. Och en rolig sak är att i praktiken alla som jobbar för Torchwood är mer eller mindre bisexuella.

Vilket ju får en att fnissa lite då man drar parallellen till just Men in Black. Någon som kan tänka sig Tommy Lee Jones och Will Smith i en ömsint dans- och kysscen?

min mamma säger...

... att gäster och fisk blir gamla efter tre dagar. Vet inte riktigt, men efter tre dagars gästande är jag trött men nöjd. Det har varit härligt att ha vännerna på besök!
Nu återgår livet till det normala; barnet på dagis och föräldrarna på jobbet. Småtråkigt, och småskönt.

all about me

Ja, jag gillar listor och memen. Här kommer en jag snodde från prästfruarna.

1. Vilken svordom använder du mest?
Eh...när jag använder dylika brukar jag inte riktigt tänka över vilken jag väljer, så jag vet inte riktigt. Nåt fult, antar jag.

2. Äger du en iPod?
Nope, har Walkman-mobil.

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
En halvtimme innan den måste, så jag kan ta en morgonpromenix all by my lonely.

4. Hur många resväskor äger du?
En välanvänd ryggsäck och en kabinväska.

5. Använder du flip-floppar?
Oh ja, så ofta jag kan!

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Affären jag går förbi när jag kommer på det, ofta ICA Supermarket på Södra Förstadsgatan.

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Beror på resultatet.

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
En skojig Bollywoodfilm på SVT, vet inte vad den hette.

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Ensam - med vän, är familjen med - med barnfamilj.

10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En cykel, sedan lösa ut våra lån.

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Min mamma, troligtvis.

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej, tack och lov.

13. Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
The Knife, tror jag, maken har varit på den.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Bono. Alltid Bono.

15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall vad?
Ja.

16. När var senast någon stötte på dig?
*ler* På väg hem idag, men det räknas knappast, han var full och vi var två trötta småbarnsmammor med vagnar och värkande ryggar.

17. Vad åt du till middag senast?
Middagen igår var grillad kyckling, piroger, bröd, vitlökssås, oliver, sesambröd, och till efterrätt melon.

18 Använder du huvtröjor?
Ja, min bruna collegejacka.

19. Kan du vissla?
Ja.

20. Vem var den senaste som ringde dig?
Min syster.

21. Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Den snabbaste berg- och dalbanan de har, helst i trä.

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Ja, varför skulle de låta bli om just mig?

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
040

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Hehe, är ju uppvuxen under 80-talet när vinjetten till Anslagstavlan var det häftigaste som fanns, näst professor Baltasar, så nej.

25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Rätt stort, och mycket trist.

26. Hur många syskon har du?
Två.

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen, men bra många repliker till Life of Brian och Robin Hood: Prince of Thieves (sheriffens repliker!).

30. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Många. The Sparrow av Mary Doria Russell på senaste tid, God Natt Mister Tom när jag var yngre.

31. Tycker du att du är attraktiv?
Ibland.

32. Vad är du allergisk mot?
Dumhet.

33. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Äter bara kyckling och fisk, och ja.

34. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Vet inte riktigt.

35. Äger du några popband t-shirts?
Två synnerligen slitna U2-tröjor.

36. När flög du senast?
Hem från London i juli.

37. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Tre.

38. Läser du för skojs skull?
Ja, varför annars?

39. Pratar du några andra språk?
Engelska, danska, en smula franska, ganska ok spanska och lite kinesiska.

40. Diskar du din egen disk?
Oftast gör maken det.

41 Har du gråtit offentligt?
Ja. Alldeles för många gånger.

42. Har du en stationär dator eller en laptop?
Både och.

43. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Det går inte att låta bli.

44. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nä, det räcker med den jag har (som dock borde fyllas i, och eftersom jag verkligen inte gillar smärta drar jag mig för det).

45. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nä, det behövs inte, även om det väl kan vara trevligt.

46. Kan du kasta macka?
Jupp.

47. Vad har du med dig in på bion?
Foxkola.

48. Vem var din favoritlärare och varför?
Sven-Åke, engelska. Han hade en fantastiskt sinne för humor, och utmanade verkligen oss som var duktiga.

49. Har du dejtat någon av en annan religion?
Ja, faktiskt, en sekulariserad muslim.

50. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Engelska (se 48), bild och SO-ämnena.

51. Vilken är din favoritdrink?
Allt som inte smakar för mycket sprit, en svag GT är mums.

52. Vilken är din mammas hemstad?
Hon kommer från Västerås, bor i Helsingborg.

53. Din pappas hemstad?
Luleå, och Skjern på Jylland.

54. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
33.

55. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja. Stavningsfascist av rang.

56. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Ingen filmpräst i alla fall. Skulle gärna vara som den coola feminist-lobbyisten i West Wing (hon som dejtar Josh, och som sedan gick vidare till att bli marijuanalangande förortsmorsa i Weeds).

fotgängare

Ordet apostlahästar antyder ju någonstans ett milt och kristligt sinnelag, en ödmjuk person snar till förlåtelse. Inget kunde vara längre från sanningen när det gäller fotgängares attityd gentemot 1. cyklister, och 2. barnvagnsekipage.
För det första går fotgängarna mer än gärna på cykelbanorna. Helst i bredd. Eller så står de på cykelbanorna. Och när man kommer farande glor de ilsket, och om man skulle vara så vänlig att förvarna dem om den annalkande faran, glor de än ilsknare. En del vägrar att flytta på sig.
För det andra verkar forgängare anse att en barnvagn förflyttar sig smidigare genom en folkmassa än vad en fotgängare gör, och står därför stilla när man försöker ta sig genom, utan att ens röra en fena när man högt och ljudligt säger "Ursäkta...". Om man insisterar och ställer sig lite nära, innanför deras comfort zone, blir de ilskna, och muttrar saker om "lattemorsor", fortfarande utan att flytta sig. Och om man skulle råka vara ensam ute med vagnen, och behöva lite assistans med lyftande, kan man se sig i stjärnorna efter detta. Har man skaffat barn får man skylla sig själv, uppenbarligen.

Men, trots detta har det varit en synnerligen trevlig dag med utflykt till Köpenhamn inklusive Tivolibesök och Strögetströvande.

men...festival alltså

Med risk att låta som en medelålders surkärring måste jag ändå gnälla en smula över Malmöfestivalen. Visst det är fint och roligt och bra att det kommer en massa bra artister hit (och inte enbart Idolfinalister och/eller lokala amatörtradjazzband), och barnprogrammet verkar riktigt kul.
Men varför, varför måste hela gågatan vara full med diverse bodar som kränger langos, vårrullar och chorizo? Och varför, varför måste "hantverkarna" sälja piffiga små egenhändigt ihopknåpade halsband av samma typ man kan köpa i färdiga gör-det-själv-set på Panduro, eller filtade hjälrtan i broschform? Och varför, varför måste stora delar av stan ockuperas av kringresande tivolin av typen som pallrar upp sina rostiga virvelvindkaruseller med ölbackar?

Nja. Åker nog till Danmark i morgon.

all is well

Vännerna har kommit och är installerade.
Barnet är friskt, alla koppor torra.
Ska jobba halvdag idag, och sedan ledig helg.

All is well.

en smula vabb

Är hemma på förmiddagen idag. Barnet närmar sig ett slut på karantänen, kopporna är i stort sett torra (när de är torra smittar hon inte längre). Jippie!

Men detta är då det första jag har vabbat den här omgången, maken har tagit både tisdag och onsdag. Det känns inte bra. Mitt jobb gör att det är så himla svårt att komma ifrån, medan hans (lärare) är något enklare. Och då blir det en omedveten värdering av arbeten, hans blir i praktiken mindre viktigt, och det känns inte så kul.
Det är inte så mycket att göra åt det dessvärre, jag tar så mycket jag kan. Situationen hjälps ju inte upp av att begravningsbeställningar t.ex. med jämna mellanrum kommer inte mindre än två veckor innan själva begravningsgudstjänsten ska vara, vilket lämnar rätt lite tid åt att försöka hitta en tid att träffa de sörjande. Det säger sig självt att en sådan tid inte är lätt att rucka på.

Se där ett problem som inte lär vara så vanligt bland romersk katolska präster *ler*

mot alla odds

Hoppet är sannerligen det sista som överger en, som den här buffelmorsan och hennes familj illustrerar. Långt klipp, men värt varenda sekund.

dundermorsan

Idag har jag varit värsta Martha Stewart (minus kriminaliteten då), bakat och pysslat. Resultatet av pysslandet skådas ovan: jätteful badrumsspegel och -skåp som fått ett nytt liv som glamorösa prinsessmöbler med hjälp av guldfärg och dekostenar. Tjusigt va? Barnets rum håller på att förvandlas till rena prinsessorgien, könsstereotypiseringen är i full gång...

prästerlig söndag med mycket siffror

Högmässa klockan 10. Rätt ok med folk, för att vara sommar - runt 80. Trevlig känsla i gudstjänsten, den "höll ihop", och jag dabbade mig inte en enda gång *ler* Predikan ligger på prästflickealster.

Dop 11.45. Två familjer, över 60 gäster. Härlig dopgudstjänst helt utan psalm 248, 2 gulliga små killar som förundrat tog in allt som hände. Psalmer: 791, 606 och 832 från den gröna.

Dop igen 12.45. 1 barn den här gången, liten tjej som också skötte sig exemplariskt. Psalmer: 745, 606 och sång: Uti vår hage.

Kom hem ungefär 14. Barnet piggt, men vid läggning hade hon ungefär 165 blåsor över hela kroppen. Tack och lov verkar hon faktiskt inte besväras särskilt mycket av dem, och om de kliar, hanterar hon kylbalsamet väl.

Nu väntar 3-4 timmar av lugn och ro. Inshallah.

prickar

Många småbarnsföräldrar, inklusive oss, vill gärna att deras barn ska få vattenkoppor. För att ju tidigare ett barn får dem, desto lindrigare lär det vara, och risken för eventuell framtida sterilitet praktiskt taget obefintlig. Så när vi nu i morse upptäckte att underbarnet är full med prickar på hela kroppen, borde det ju varit en bra grej. Men...
...hon ska (skulle) börja på sitt nya dagis "på riktigt" på måndag (hittills har det varit inskolning med bara nån timme om dagen),
...maken börjar jobba på måndag, med en massa viktigt planerande,
...jag blir tf kyrkoherde (alltså chef) med början idag. Känns inte så bra att börja med en massa vabb, dessutom är vi bara två präster i tjänst.

Men det är inte mycket att göra. Veckan kommer bli ett totalt pussel av halvdagar hit och dit. Till råga på eländet ska ju det efterlängtade besöket komma på torsdag, det vore verkligen pest om det inte kan bli av.

Varför kan inte sjukdomar och sånt komma när det passar, typ i...äh...det finns väl inga bra tider. Suck.

triss...hurra...

Roligare kan man ha en fredag än triss i begravningar. Två som jag hade, en jag gick på (en kyrkvärd dog för några veckor sedan, alldeles för tidigt).
Jag vet att det finns kollegor som gillar att ha begravningar. Jag är inte en av dem. Det är helt ok att ha begravningar, men om jag skulle få välja (och av någon anledning kan präster välja bort konfirmander men inte begravningar, är det inte besynnerligt så säg?) skulle jag hellre ta dop och till och med vigslar (trots risken att gräla med brudparet) än begravningar. För att livet ändå är roligare än döden, helt enkelt.
Men trots detta var det en helt ok dag. "Mina" begravningar gick bra, och den sista var vacker (om än med en för salvelsefull och pratig präst), och jag hoppas att det kommer lika mycket folk när det är min tur att begravas.

ett trösterikt ord

Evangelietexten på tionde söndagen efter trefaldighet är helt ljuvlig (Matteus 18:18-22). Sant evangelium utan menlöshet. Och nog är det för väl att temat har ändrats, från fordoms Förspillda tillfällen till Nådens gåvor!
Ibland, oftast, är det en glädje och en gåva att få predika, särskilt när sådana här texter faller i ens knä.

jag stör alla andra...

...här på expen genom att garva högt, om och om igen. Har hittat världens underbaraste blogg: Miss Keep Your Distance, vars hata-listor (vol 1-8) är sjukt roliga. Verkligen. Läs, och skratta tills du gråter. Om och om igen. Lägger omedelbums till den i länklistan.

mums!

Idag har jag, mamma och yngsta syster varit på chokladprovning på Malmö chokladfabrik. Inte jättemycket nytt (för mig, det är andra gången jag är på en dylik tillställning), men riktigt trevligt och naturligtvis mumsigt. Vi fick först höra en föreläsning om chokladfabrikens historia, från ölfabrik till Mazetti till dagens nattklubb och återigen chokladproduktion, se en liten film om hur bönorna plockas, rensas, jäses och torkas, och sedan till slut provsmaka åtta olika chokladbitar av ökande kakaohalt och olika sorters bönor (Criollo, Trinitario eller Forastero). Vi fick också smaka en rostad kakaoböna, vilken faktiskt inte alls smakade mycket choklad, samt två praliner, en med flädersmak och en med jordgubb- och balsamicofyllning. Den senare var osannolikt god.
Härlig kväll!

även jag har gränser

Alltså, jag gillar verkligen kristen kitsch. Ju mer färgglatt desto bättre. Men när en god vän fäste min uppmärksamhet på det här toalettlocket, kände jag att det kanske faktiskt var att gå för långt. Tror jag i alla fall. Finns på Incredible Interiors.

det så kallade författarkriget

Jag tycker att det är våldsamt underhållande med det sk författarkriget mellan Ranelid och hans kompisar på ena sidan, och de yngre deckardrottningarna och den något osannolike vapendragaren Guillou på andra sidan. Det skulle vara bara patetiskt om inte drottningssidan visade så stor återhållsamhet och nyans. Nu blir det några män som tar till brösttoner och ylar om hur nedvärderade de är, och hur förfärliga de andra är. På andra sidan står Jan och tjejerna och säger "nåja, nu ska vi inte hetsa upp oss, så här och så här är det..."

Sorry, herr Ranelid. Jag har aldrig varit intresserad av att läsa dina böcker, och debatten gör mig inte mer intresserad. För övrigt läser jag inte speciellt många deckare heller, men det är nästan så att jag känner för att gå ut och storhandla pocketar av Åsa Larsson, Camilla Läckberg och alla de andra. Bara för att de förtjänar det.

veta bäst

Det bara slog mig.
En del föräldrar är våldsamt upprörda över att staten lägger sig i deras barnuppfostran med lagar om t.ex. barnaga, bältestvång i bil, föräldraledigt eller vad det nu kan vara. Och visst, i en perfekt värld hade ingen av dessa lagar behövts. I en perfekt värld hade alla föräldrar varit kloka och hänsynsfulla, alla barn lydiga men samtidigt vetgiriga osv osv. Men vår värld är inte perfekt.
Eftersom vi inte kan kontrollera vem som ska få skaffa barn (utom vad gäller adoptioner) måste följaktligen staten, för barnens skull, kringgärda familjer och föräldrar med massor med lagar och regler, för att i möjligaste mån skydda barnen från eventuellt dåliga familjer de aldrig bett om att bli födda in i. Bra familjer behöver inte bli så gräsligt upprörda över detta, eftersom det handlar om att möjliggöra för de svagaste och mest skyddslösa att överleva. Ibland misslyckas staten, dessvärre, men ganska ofta räddas barn från föräldrar som inte förtjänar att ha barn. Och det är gott.

idag är det trött

Igår var det fest hos gode vännen degrell, idag är det trött. Men the show must go on, nu sitter jag på expen och ska förbereda ett dop och en gudstjänst på äldreboende. Herre, giv mig styrka.

till slut

Om två veckor kommer goda vännerna på besök. Det ska bli så kul! Ser verkligen fram emot att träffa lillsnorpan, leka med storebror, visa vårt fina Malmö och naturligtvis Köpenhamn. Dottern ska visa Tivoli, och så klart sin tjusiga säng.

Vi bor inte världens största land, och är inte världens fattigaste eller mest upptagna människor, men ändå är det jämt så svårt att få till träffandet. Fast det är klart, desto roligare då när det verkligen funkar!

om ordens betydelse...

...skriver Nima Daryamadj alldeles lysande i dagens Aftonbladet. Jag skrattade högt, även om det egentligen är rätt så sorgligt.

en svår dag

Du kan ha allt, och ändå inget.
Till slut är du ensam kvar.
Livet som du trodde det är över.
Det som är närmast är en filt över axlarna eller ett vårdbiträdes professionella omtanke.

Du kan ha allt, men ändå inget.
Kärleken hindrar inte söndring.
Livet som du trodde det skulle bli, kanske aldrig ens kom.
Närmast? Kom inte nära.

Du kan ha allt, men ändå inget.
Arbetar bort din familj.
Pengar som gräs, men om natten är det fortfarande mörkt.
Närmast är ensamheten, men kanske den går att köpa bort?

Du kan ha allt, men ändå inget.
Du kan ha inget, men hela världen i din hand.
Vem bestämmer? Vem för ordet?
Det finns i alla fall en som lyssnar.

och domen blir...jaha...

Så kom den hett efterlängtade IKEA-katalogen till slut. Och precis som förra året känner jag ett enda stort "jaha" när jag nu har bläddrat igenom den.
Vad hände med alla djärva smarta lösningar som fick en att utropa "åh"?
Vart tog alla skojiga smågalna designade barnmöbler vägen?
Varför kommer det inga nya snygga matstolar eller varför inte det jag mest av allt vill ha nu: ett snyggt vitrinskåp som inte är jättestort eller av stål och glas?

Nä, IKEA, småtrist. Men naturligtvis kommer katalogen placeras på "sin" plats, plockas fram ohemult ofta och tjäna sitt syfte. Inspirerande - nja. Nyttig - säkert.

svensk moral?

Anna lyfter upp en fruktansvärd del av den svenska exporten: vapnen. Att svenska företag är framgångsrika vapenproducenter är väl välkänt, liksom att de inte ska exportera dem till krigförande länder och/eller länder som inte respekterar mänskliga rättigheter. Mindre känt kanske är att det förbudet bryts konstant, och inte bara vad gäller länder där krigförandet kan sägas vara en "tolkningsfråga" (med det menar jag länder där det förekommer "väpnade konflikter", men inte regelrätta krig mellan stater). Sverige är idag världens nionde största vapenexportör, och till exempel raketgeväret Carl Gustaf har använts i Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam, Indien och Irak.

Att fördöma staters bristande respekt för mänskliga rättigheter och samtidigt exportera vapen till dessa är värsta formens hyckleri, och jag sörjer över att detta inte uppmärksammas mer.

Läs mer hos Anna, hos Svenska Freds, och Kristna Freds.

riktigt otäckt

Håller på och läser Hanne-Vibeke Holsts Kungamordet. Riktigt, riktigt otäck läsning om en manipulerande kvinnomisshandlare till politiker, hans hustru och en massa andra människor i det politiska toppskiktet i Danmark. Fiktivt, men med verklighetskänsla. Usch och fy, det kryper under huden på en.

änglaskolan

Norska prinsessan Märtha Louise startar änglaskola. Ja, jisses. Vad ska man säga?
För det första: änglar ska vara Guds budbärare. De talar med Guds röst. Då borde det inte krävas en treårig utbildning för att få kontakt med dem.
För det andra: det handlar om en del pengar. Så klart. Pengar för att komma i kontakt med änglar. Suck. Det vore väl naivt att hoppas på lite välgörenhet, men nog borde Harald ha råd att försörja henne med sitt apanage (om hon mot all förmodan inte får eget), eller? Att göra pengar på människors andliga längtan är läbbigt. Men att döma människor till helvetet, som den här pastorn, är väl att ta i.

till slut kom döden och hämtade honom

Ingmar Bergman är död. En legend har gått ur tiden.

garderar mig för besvikelsen

Tänk om den inte kommer idag?
Tänk om den bara delas ut till ståkkhålmarna idag?
Tänk om vi måste vänta ytterligare några dagar, kanske en vecka?

Lika bra att utgå från att den inte kommer.

Men jag ringer hem och ber maken se till att det inte finns någon "ingen reklam, tack"-skylt på vår dörr. För säkerhets skull.

familj, släkt och annat konstigt/skojigt

I lördags firade vi mammas 60-årsdag med ordentligt släktkalas. Som säkert nämnts tidigare här på bloggen är min familj synnerligen brokig, och det mest gemensamma draget för oss är att vi...eh...liksom inte är släkt, egentligen. Skilsmässor, styvfamiljer, jättenära vänfamiljer osv har orsakat en familj som är stor, kärleksfull och i stort sett utan blodsband. Så på festen igår fanns mina två systrar (varav en formellt sett är en halvsyster), min mamma, min dotter och min moster. Där tar de med blodsband till mig och min mor slut. Sedan var mina "bröder" där, liksom mina "systrar". Extramammorna var naturligtvis där, liksom styvstyvfarmor och styvstyvfarbror med hustru. Styvstyvsyster med familj var där, och goda grannar som liksom växt ihop med familjen. Ja, ni förstår.

I vilket fall som helst var det en härlig tillställning. Mamma sken som en sol, hon trivs allra bäst mitt bland alla dem hon älskar, och det var underbart att träffa alla igen. Dotterdottern var en riktig pärla hela kvällen (inte så lätt för en snart fyraåring att fixa hela mingel-grejen, men hon gjorde det med den äran) och beundrades också storligen (fattas bara annat).

Jag hoppas att jag blir omgiven av lika mycket kärlek när jag fyller 60.

Vad hon fick? Av döttrarna fick hon chokladprovning (tillsammans med oss alla tre) och en hammock. I övrigt var det gott om vaser, tjusiga pennor och annat trevligt. Och massor och massor med blommor.

heja irak!

Härligt för världens alla irakier att få fira något positivt! Det är så här fotboll ska fungera, ge glädje och hopp åt de som behöver det. Grattis till segern, Irak!

matt, mätt och nöjd

Har haft barnets två små kusiner här i ett dygn. Det har varit trevligt, men det var ju onekligen rätt skönt när tempot saktade ner igen, med bara ett barn att ta hand om. Det bli liksom så mycket med tre barn (en nyss fyra, en snart fyra och en ett och ett halvt) i en ganska liten lägenhet, gjord mindre av en massa lådor och prylar överallt. Mycket ljud, mycket leksaker, mycket missnöje och mycket skratt.

Nåja, har ätit en överdådig middag bestående av hämtmat från den lokale vietnamesen (vietnamesisk mat är supergod, jättefräscht!), druckit ett glas vin, och just skrivit färdig predikan (finns redan på prästflickealster) för högmässan på söndag. I bakgrunden Faithless, ironiskt nog. Livet är rätt bra ändå.

forskat en smula

Efter att ha hört en hel del om trilog-predikan på Nyhemsveckan (Ulf Ekman, Oasrörelsens Hans Weichbrodt och en pingstpastor jag inte känner till), och läst en massa om och inför Oas i Skövde, började jag forska lite runt Oasrörelsen. Jag har inte riktigt engagerat mig, inte orkat bli upprörd över vad som uppenbart är mer hänsynstagande till kvinnoprästmotståndare än till kvinnliga präster, men nu blev jag till slut tillräckligt nyfiken.

På hemsidan listas en hel massa människor i olika egenskaper. Det finns medarbetare, ledarskap, inspiratörer och teologiska rådgivare. Både kvinnor och män, men så vitt jag kan se inte en enda kvinnlig präst (trots att det från oas-håll ofta hävdas att det finns många kvinnliga präster med på deras möten, är dessa följaktligen inte representerade överhuvudtaget i någon officiell roll). Många av de manliga prästerna är kända kvinnoprästmotståndare, och när jag grävde ytterligare lite mer visade sig samtliga präster (jag kan ha missat någon), utom Hakon Långström, ha skrivit på Yngve Kalins prästdeklaration mot välsignelse av partnerskap. Och bland talare och seminariehållare i Skövde återfinns dekaner inom Svenska kyrkans fria synod och personer engagerade i Frimodig kyrka.

Guilt by association, kanske någon tycker, men för mig blir det för många indicier som pekar åt samma håll. För mig är lojalitet med kyrkans ordning enormt viktigt, och för mig blir då konsekvensen att jag inte vill stödja ett sammanhang där så många verkar, i mina ögon, ha en annan mening. Andra kan välja till eller från som de vill, Kristus finns garanterat även hos Oas. Men jag kommer inte sätta min fot där, tyvärr.

historisk och ruskig semesterläsning

Vi köpte några böcker i Egland. Inte för att det längre lönar sig, utan för att utbudet är så mycket större, speciellt om man är lite förtjust i den allt mer växande "historiska deckare"-genren.
Igår avslutade jag den andra av dem: The Last Days of Newgate, av Andrew Pepper. Mycket spännande, hyperbrutal och fascinerande historia om polismannen (nåja) Pyke, som är någon slags 1800-talsvariant av Bond, men mycket,
mycket mindre gentlemannamässig. Rekommenderas!
Den första boken var The Devil in Amber: a Lucifer Box Novel, av Mark Gatiss, vilken dessvärre var lite av en besvikelse. Den första Lucifer Box-boken The Vesuvuis Club gillade jag skarpt, men den här kändes lite tröttare, och var smockfull av ockultism, vilket jag av förståeliga skäl har svårt för.

de kreativa projekten

Äntligen bilder på semesterns kreativa projekt. Ovanfrån och ner:

1. närbild på slottets dörr in till kojan under. Som ni ser har dottern redan inrett ;o)

2. slottet sett från rummets dörr. Närmast garderoben (målad med tavelfärg) hänger normalt en repstege,

3. hallens galna fondvägg. Extrem närbild så att ingen ser röran runtomkring, hehe.

På slottsväggen man inte ser (den mot fönstret) fick lilltjejen måla blommor. Kanske inte det snyggaste tillägget till slottet, men definitivt det som gjorde henne lyckligast.

första dagen av resten av mitt liv

Fast det är det ju alltid...

Idag har jag börjat jobba. Semestern är slut, och ingen större ångest över det. När jag ser tillbaka har jag gjort det jag föresatte mig att göra, och det är bra. Ingen stress, men mycket som har hänt. Och i och med att vi nu bor som vi gör, med vänner så nära, kommer semesterkänslan inte försvinna i första taget.

Jag fruktade att det skulle ligga tio begravningslappar, fem dop oich lika många vigslar i mitt fack när jag kom, men där låg endast en begravningslapp och tre dop. Skönt. Inte lika stressigt med samtal då, och lite tid att landa här igen. Än så länge är det lugnt, men är det lugnet före stormen?

rätt till religion

Väl talat, Anna, i Expressen. Den sekulära fundamentalismen är, i mina ögon, lika hotfull som den religiösa. Och att de gärna skulle ta bort religionsfriheten är logiskt, eftersom den garanterar människor en rätt till religion, likaväl som en rätt från religion. Men båda är lika viktiga. Att utöva sin religion utan påtryckningar, hån eller rena hot är grundläggnade för ett demokratiskt samhälle, och det är något som jag, och många med mig, upplever brister i dagens Sverige. Vi hotas tack och lov sällan, men alltför ofta ses religiösa som dumma, mindre vetande, oupplysta, gammeldags eller vad det nu kan vara för tillmäle som används. Det verkar vara fritt fram för att kalla oss vad som helst. Därför är religionsfrihetslagstiftningen viktig. Inte för att klämma åt varenda grälsjuk ateist, utan för att markera rätten att ha en tro och utöva den, oavsett vad de sekulära fundamentalisterna säger.

festlig och konfliktfylld lördag

Igår kom vänner från gamla byn på besök. Härligt att träffa dem igen, just de grannarna har vi saknat en hel del. Barnen lekte och lekte, vi vuxna pratade och pratade. Mysigt med människor som man egentligen inte har känt så länge med verkligen trivs med.

På kvällen lämnade vi barnet hemma i sin mosters ömma vård. De lekte, läste, gick ut på festivalen. Moster skämde bort sitt enda syskonbarn rejält, och barnet trivdes förstås som fisken i vattnet.

Vi å andra sidan gick på fest i Ystad. Den var väl helt ok, men oerhört hetsiga diskussioner om ämnen som vi verkligen inte kommer överens om, eller någonsin kommer komma överens om, präglade kvällen. Rätt så kul egentligen, men stämningen blev lite hätsk tidvis. Det jobbiga med dylika diskussioner (just den här var om politiska ideologier) är att minst hälften av vad det man diskuterar handlar om vad man tillskriver den andra för åsikter, snarare än vilka åsikter den personen verkligen har.
Vi blev således "kommunisterna", som skulle liksom ställas till svars för alla brott Stalin och Pol Pot någonsin gjort, medan vi kämpade för att få igenom
1. att vi inte är kommunister och
2. att det inte går att jämföra nazism och kommunism enbart genom att "räkna kroppar" och att i så fall ska man ta sig en allvarlig titt på religioner och ekonomiska ideologier som kapitalism eller neo-liberalism också.
Vi misslyckades, men å andra sidan lyckades inte de andra övertyga oss heller ;o)

unge greve dracula

För övrigt, som småbarnsmamma har man vissa fördelar. Förutom de rent uppenbara förstås, ha barn och så. Just nu menar jag att man får se en massa roliga barnprogram, och favoriten för tillfället är Unge greve Dracula, som sänds i Hej, hej sommar. Hysteriskt roligt! Se!

festival

Det är festival här nu. Möllevångsfestivalen, med sloganen "För folket, av folket". Ja, vänstervibben är rätt stor. Det är folkligt och mysigt, massor med små matstånd med vegetarisk och/eller latinamerikansk mat, många bra men okända band, bord med hemmadesignade prylar, fair-trade-gata, konstgata... Det känns verkligen att folk som bor här är engagerade, och det är en välsignad brist på öltält, langosvagnar och playboy-t-shirts. Dessutom är folkblandningen väldigt skojig, från backpacker-rastas till hårdfestande limhamnskids, förortsbrudar av alla färger, små latinska tanter och motorcykelknuttar. Och alla åldrar också, massor med barn och gamla. Ja, bra festival det här.

semesterspurt

Tillbaka från London. Vi hade bra väder, trängdes med alla turister längs Oxford Street, satt i St James' Park och njöt, drack kaffe på Starbucks (ja, ett rätt så ondskefullt företag, men ack, så gott kaffe), handlade böcker och småsaker till barnet, gick på pub, förundrades på Tate Modern... bra semester, helt enkelt.

Nu är vi hemma, och det är också väldigt skönt. Sista tre dagarna på min semester ska spenderas med en massa umgänge och minimalt med måsten.

swish - nu flyger vi!

I morgon bär det av västerut, till mesta "resa-bara-några-dagar-för-att-koppla-av-staden" - London. Det känns angeläget att det verkligen är en liten bit bort, därför åker vi utomlands, och, usch och fy, flyger (ur miljöetisk aspekt, annars är det fruktansvärt kul att flyga), och det är lika angeläget att det är en stad vi kan, för att kunna koppla av sightseeing-impulsen. Alltså London i tre dagar. Det ska bli härligt!
Dottern flyttar under samma tid till kusinen i Sydskåne. Hon tycker också att det ska bli riktigt kul.

Vi är nog, i ärlighetens namn, rätt trötta på varandra just nu, vuxna och barn. Raseriutbrotten är aldrig långt borta för dottern för ögonblicket, och vi reagerar väl inte riktigt så moget som vi skulle önska. Det blir en del ultimatum, en del lirkande och en del "äh, jag bryr mig inte". Lite frånvaro kommer nog göra oss alla gott.

Annars förflöt helgen under relativ harmoni. Vi passade mammas hus, hund och katt i Helsingborg och tog det väldigt lugnt. Även det välgörande, inga måsten utan bara en trevlig utflykt till Fredriksdal, bad i barnpoolen i trädgården och god mat.

ljuva österlen

Igår var vi iväg och besökte vänner i Onslunda på Österlen.

När barnen behövde roas tog vi en sväng till Brösarps backar, sedan Haväng. Utflykten avslutades med mathandlande i Kivik. Sedan tillbaka till Onslunda för mat, lek och spel. Hemma sent, sent.

Nog är det vackert där ute. Jag förstår alla dem som vallfärdar dit, men för mig är det för tyst, avlägset och puttinuttigt. Men ett besök då och då gör själen gott.

meckar-maria buller och bång

Hum di dum...rita konturer...såga dem. Regnar. Hann in med slottsbitarna. Slipa, slipa. Host. Damm i näsa, ögon och hals. Slipa lite till. Skruva ihop. Måla, måla, måla. Vänta. Sätta fast regel i väggen. F*n. Bara puts, inget grepp för skruven. Fixa lite mer. Borra, borra. Ah. Tegel. Bättre grepp, hopplöst att borra i.
Mäta. Hm. Skarva. Skuva lite till. Undrar när det här blir klart. Om det blir klart. Fixa lite till.

nynnar

Maken är på bio: Transformers, gubevars.
Jag glor på tv och nynnar: Informer, dadadada. Nittiotalsdansdänga studsar runt i huvet. Jaja.

Annars är det rätt mycket stiltje. Idag var vi återigen i Folkets park: såg trollkonstnärshow (alla barn var superengagerade - hur kul som helst), barnet badade och red ponny. Vi slappade.
Sedan åkte vi till Silvan och handlade spånskiva till slottet. I morgon ska det ske, om nu vädret håller i sig.

På tv: So You Think You Can Dance. Alla dessa verklighetssåpor med möjlighet att göra bort sig. Enda förmildrande omständigheten är väl att de numera är så många att man inte har en chans att komma ihåg de stackarna. Och ändå tittar jag. Men roligast är de riktigt duktiga, de som verkligen överraskar. Snart slår jag över till American Idol...

om bakverks namn och rätten att vara en buffel

Det pratades som sagt en hel del i kväll, och vi kom in på det infekterade ämnet chokladbollar. Ja, jag kallar dem chokladbollar. Inget annat. Dessutom tycker jag att det är ohyfsat, okänsligt och rent ut sagt korkat att kalla dem något annat.
Jag kan tänka mig att en och annan av er som läser detta håller med. Andra kanske inte gör det, och kanske rent av blir lite förnärmade över att kallas korkade. Alltså tänker jag förklara just varför du som kallar chokladbollar för... det andra ordet, är dum.

1. Chokladboll beskriver vad bakverket smakar och ser ut som. Ett fullständigt logiskt namn alltså.
2. Ingen människa har rätt att medvetet kränka någon annan. Många människor blir kränkta av att bakverken ifråga kopplas till en viss etnicitet, alltså ska vi låta bli att göra det.
3. N-ordet är mycket riktigt ett ord som från början endast beskrev en färg. Inte längre. Ända sedan plantagetiden i Amerika har ordet kommit att förknippas med förnedring och slaveri. Inget ord vi ska använda, alltså.
4. Att en del människor använder n-ordet om sig själva ger ingen annan rätt att använda det om någon annan. Det är deras val, inte ditt. På samma sätt som ingen har rätt att förolämpa någon annan med att kalla den tex bimbo, men en del av oss emellanåt kan använda det om oss själva.

Räcker det? För mig är det mycket underligt att människor blir så upprörda över just den här lilla, enkla namnförändringen. Varför är det så vansinnigt viktigt att ha rätt att vara en buffel?

Ja, jag är politiskt korrekt. Jag är stolt över att vara det, för det innebär att jag inser att ord och namn har makt att såra, men också att lyfta upp. Att attityder och lagar måste ändras för att passa en förändrad värld. Att alla människor ska behandlas lika, med lika rättigheter och skyldigheter. Det är inte klyschor, det handlar om människovärde och demokrati. Är det något som ska hånas? Jag tycker inte det.

Och på tal om: n-ordet (eller den värre varianten, rättare sagt) begravdes i USA *ler*

ännu en dag i ett liv

Fint väder idag. Känns konstigt.

Dagen som den blev: passa kompis barn på förmiddagen (hon och dottern ömsom slogs, ömsom kramades) och tillverkning av spargrisar i papier maché (ja, hade ju en massa tapetklister över), sedan glass på stan och lite fönstershoppande. På kvällen besök av vän: äta mat (sallad med tomater, rödlök, fetaost och matvete, till efterrätt snabbcheesecake) och prata strunt. Skönt och avslappnat.

skolval - vilken pina!

Dottern fyller fyra i höst. Det innebär att det bara är två år kvar tills hon börjar i förskoleklass, vilket i sin tur innebär att det, usch och fy, faktiskt börjar bli dags att faktiskt tänka på vilken skola hon ska gå på.
Två år tidigare! Huvva. Hur ska vi veta vad som kommer passa henne då? Men det är bara att inse att det är så här det är. Tur vi inte är hysteriskt statusmedvetna och bor i Stockholm (längre) då hade vi väl varit igång med detta för, eh, fyra år sedan...

Nåja. Vi surfar runt på skolornas hemsidor, och det tar inte lång tid innan ett mönster utkristallerar sig: språk och hälsa, språk och hälsa, språk och hälsa. Tror inte jag har sett en enda skolhemsida som inte har betonat hur just den skolan jobbar med den inriktningen. Men ärligt, visst är det superviktigt med språket och hälsan, men nog måste det finnas annat som också är viktigt? Matte, tilll exempel, eller vetenskap, eller färg och form. Några berättar hur de använder sig av kulturutbudet, men vad betyder det? Att de går på skolteater en gång om året, eller?

Och mest stör jag mig, internetberoende som jag är, på att många av dem inte ens lägger ner arbete på att fixa en egen hemsida, utan nöjer sig med Malmö stads rätt trista, och framförallt begränsade, format. Dessutom fyller de sina korta sidor med klyschor i stil med "Här vill vi att varje elev ska kunna minnas att den har lärt sig något nytt under dagen" (ja, det får vi väl verkligen hoppas!) eller "Vi tycker att demokrati och medinflytande är viktigt (och vem tycker inte det?), därför har vi elevråd" (va? wow! så nytt och originellt!).

Men vi har hittat några som verkar rätt bra. Nästa steg - frågvisa mail och besök.

denna dag - fullt ös

Först tvingade jag upp mig "redan" vid tio. Två timmar senare var vår hallvägg tapetserad! Det var rätt meckigt, men det gick, och snyggt blev det (ja, bilder kommer så småningom)! Nu saknas bara någon slags upphängning för jackor o dyl. Funderar på en tuff från Village (kolla under produkter, och sedan keramik/plåt/cement. Den orangea hängaren, fast i väggfast version). Annars är den här från IKEA också fin.

En halvtimme senare dundrade en vänfamilj med två barn och två vuxna in, och stannade till kvart i nio (21). Det har varit en intensiv dag med massor med lek, mat och snack. Verkligen hur trevligt som helst.

äntligen!

Js bebis är här!

bekräftelse

Om vi inte redan var så lyckliga över att ha flyttat in till stan, skulle ju dagens nyheter bekräftat att det var rätt beslut. Dels höjs elpriset, vilket i ett illa isolerat radhus med elvärme av den direktverkande sorten verkligen skulle vara ett slag mot vår ekonomi, och dels är väl Hjärup översvämmat nu. Alla bussar mellan Lund och Malmö inställda!

Nä, länge leve Malmö. Visserligen ligger gator under vatten även här, men så länge man stannar i stan är det inget problem.

men, Gud lovade ju?

Rätta mig om jag har fel (men det har jag inte), var det inte så att Gud faktiskt lovade att inte upprepa syndafloden?
Det regnar, regnar, regnar. Vatten överallt. Möllan har aldrig varit så här rent, och aldrig har jag sett så många varianter på paraplyer. Det är bara att vara glad över att man i alla fall inte är i Roskilde...
Idag var vi på biblioteket. Vi gav oss ut fullt medvetna om att det regnade, så utflykten blev ganska trevlig, om än jättejättevåt. Och så har jag handlat tapetklister, så nu ska fondväggen i hallen fixas.

närkontakt

När vi närmade oss lodjurens hägn, såg vi att ett antal fåglar desperat försökte ta sig ut "observationsburen". En av dem, en råka eller liknande, studsade om och om igen mot glaset. Maken störtade dit för att försöka hjälpa pippin innan den bröt nacken. Från andra hållet, på andra sidan glaset, kom det unga lodjuret också störtande, med mindre välvilliga avsikter.

Fågeln hittade snabbt ut, och lodjuret, som ett kort ögonblick trott sig ha blivit bjuden på ett mellanmål, eller åtminstone lite förströelse, fann sig plötsligt öga mot öga med en liten familj människor. Endast glaset skiljde oss åt. Den stora katten tittade ganska intresserat på dottern, som lade handen mot glaset. Så nära. De såg på varandra en liten stund, sedan vände katten och gick iväg. Lojt, den korta svansen sprittande i efterdyningarna av lek- och jaktlust.

utflykt

Idag: Skånes djurpark.

datumen blir fel

Skriver blogginläggen så sent att det blir fel dag/datum. Typiskt semester. Det går att vara uppe sent utan att bli en zombie, alltså är jag uppe sent (men blir lite zombie i alla fall).

Nåja, dagen idag var ungefär som många andra dagar. De flyter ihop. Lite leka i parken, träffa vänner, titta tv, läsa bok, laga mat. Vädret får gärna bli bättre, så att jag kan komma igång med byggandet av slottet (måste bygga utomhus). Annars är det skönt att inte göra så mycket.

För övrigt har jag väl glömt att berätta att vi faktiskt ska iväg utomlands en liten, liten sväng, några dagar i London bara. Lite illa timat med bomber och annat jävulskap, jag hoppas att det lugnar ner sig lite under de närmaste två veckorna.

semesterläsning

Jag tillhör generellt inte den stora skaran av semester-deckar-läsare. Jag läser mycket, snabbt och gärna, men fastnar liksom inte riktigt för deckare. För att min hjärna ska varva ner och kärleken till läsandet i allmänhet ska kicka igång krävs det antingen:
1. Tjock serie med riktigt bra och välskriven fantasy eller science fiction. Måste vara åtminstone en trilogi, och jag gillar inte att vänta, så serien ska vara färdigskriven när jag börjar.
2. En dunderbra bok av vilken sort som helst. Bra språk är en prioritet, välskrivna karaktärer och humor också.
3. Riktigt soppiga romantiska historiska romaner. Inte ända "nere" på Harlekin/Sandemo-nivå, men inte långt ifrån. Det ska gå snabbt att läsa och helst dessutom utspela sig i en exotisk miljö. Inte finkultur på något sätt, men mycket avkopplande, på samma sätt som en trilla-på-arslet-komedi är välgörande då och då, men det är Kieslowski som hjälper mig bli en bättre människa.

Ända sedan jag var femton-sexton har jag läst lika mycket böcker på engelska som på svenska, så språket spelar inte riktigt roll, men dåligt översatta/skrivna böcker går bort omedelbart. Nästan tur, efterosm utbudet av framförallt kategori ett och tre är så mycket större på engelska.

Nä, slut med skrivandet, åter till den skotske lairden och hans ovilliga brud *ler* Men bok-rekommendationer mottages gärna!

spela mera spel

Kvällen förflöt med mer spel. Lilla lillasyster, två av makens vänner, maken och jag spelade Ticket to Ride. Jag vann inte. Dumt spel.

Men grejen med sällskapsspel är ju att man har så trevligt under tiden. Retas lite, skvallra lite, stressa de andra, prat och skratt. Gärna lite glass. Mm, det är mysigt att spela spel, men det måste vara bra, smarta spel med många olika variabler, annars är det lika bra att lägga ner låtsandet och bara ägna sig åt sötsaker och snackande. Och det är ju inte illa heller.

I morgon är det söndag, och det är andra söndagen i rad som jag inte jobbar. Konstigt. Ska nog gå på kvällsmässa här.

ja, just det, det är ju lördag

Semester = dagar som går ihop med varandra. Men inte för dottern: "lördag, lördag, lördag!" För henne räknas veckan utifrån dagen då hon får äta godis. Lustigt, med tanke på att hon aldrig äter upp den ändå rätt så begränsade mängd sötsaker hon får.

Men idag ska vi till merkado, och sen får vi se vad resten av dagen för med sig. Kanske ett besök av lilla lillasyster. Kanske mer spel (igår spelade vi WildLife och Samurai, varav jag verkligen gillade WildLife, och nog skulle gillat Samurai mer om jag inte varit så trött). Köpte Taluva igår, och är rätt sugen på att spela det.

För övrigt är BoardGameGeek en alldeles utmärkt hemsida om man vill få tips på bra spel.

sagogarderoben

John Bauer-utställningen på Kulturen i Lund var en dunderhit! Inte för att vi såg så himla mycket av själva utställningen, men den delen som riktar sig mot barn 3-6 år, med en specialuppsydd garderob av sagokläder man får prova, roade hela familjen i säkert en timme.

Dottern var: prinsessa (i flera varianter), skogsrå, luffare, kung (jajamen, inga begränsningar här!), älva, troll... och maken var inte långt efter. Det fanns nämligen även kläder för vuxna, om än med lite mindre urval. Tror dock han gärna skulle smugglat med sig kungajackan hem... Själv nöjde jag mig med skogsrå och drottning *ler*

Men vilka trista andra vuxna där var! Medan barnen glatt bytte kläder, satt en pappa på en stol och tittade på och kom emellanåt med någon kommentar, och mammorna som var där hjälpte förvisso ungarna att klä på sig, men testade ingenting själva. Det är som om en del vuxna är för rädda att göra bort sig, så rädda att de glömmer att ha kul. Tråkigt.

P.s. Här hittar du vackra bilder målade av John Bauer. Han må ha varit en underlig kuf, men det där med att väcka fantasin, det kunde han! d.s.

semesterfredag

Vaknade något förvirrad kl. tio.
"Men, maken skulle ju vara hos tandläkaren halv nio, och här ligger jag och sover! Var är barnet?"
Hör både barnet och maken ute i vardagsrummet.
"Men, hur...? Tog han med sig dottern till tandläkaren? Vilken hjälte! Bara för att hans fru behöver sova!"
Går upp. Det visar sig att han förvisso varit iväg till tandis, men dottern varit hemma. Hon satt tyst och stilla ute i vardagsrummet och tittade på barn-tv, nogsamt instruerad av maken att inte störa mamma. Jisses, vad stor hon håller på att bli.

Nåja, idag åker vi nog hit.

äta karamell, åka karusell

Eftersom det garanterat var Gud som uppfann karuseller (för så roliga är de), förstår jag inte varför H*n inte såg till att samköra med regndepartementet, för Tivoli i monsunregn är helt enkelt inte så... skoj.
Nåja, nu fyllde yngsta syster år, och födelsedagen firades traditionsenligt på just Tivoli. Vi var där två timmar tidigare, så att barnet skulle få åka lite karuseller. Och äta karameller, eftersom den attans visan stipulerar att det är så det ska gå till. Förvisso i Mora, men uppenbarligen är den tillämplig även på danska nöjesfält.

I vilket fall som helst var det faktiskt kul ända tills sista halvtimmen. Sedan stod vi bara under skydd och bligade dystert på det tropiska skyfallet.

Till slut blev det middag med familjen, vilket var trevligt.

Fast betydligt mindre trevlig var den femton minuter långa cykelfärden genom monsunen när vi kom tillbaka till Malmö med superdupertrött treåring. Nåja, nu är hon i säng, återstår te och trevligt msn-ande med vän. God natt.

ensamdag

Maken sände iväg mig på en Maria-för-sig-själv-dag. Välbehövligt. Dock fungerar jag bäst bland folk, så jag drog till Field's, där jag vandrade runt i affärer, handlade lite, lunchade och bara njöt av att inte behöva vara till för någon.
Jag köpte en tröja, lite födelsedagspresenter och de här rödvinsglasen.

Nu hemma med barnet medan maken är ute och handlar tomater till middagen: tonfisksallad. Lika skönt det, faktiskt.

det är fel

Min vän dog igår.
Han hade varit sjuk ett tag, men det är ändå ett slag. Det är fel, helt enkelt.

Min vän betydde så mycket för mig. Han var en förebild och en sådan person som alltid höjer stämningen i ett rum. Alltid ett leende i ögonen, alltid någon lätt sarkastisk kommentar på lut. Han var en charmör, en av de där få människorna som är lika uppskattade av män och kvinnor. Men han kunde också vara djupt allvarlig, en god teolog och fantastisk lyssnare.

Tillsammans med honom har jag skrattat så jag gråtit, och för honom har jag gråtit, inte bara nu utan också förra gången han var sjuk. Han har gett mig glädjetårar när han vigde mig och min man, och när jag vigdes till präst stod han vid min sida.
Jag har så många roliga minnen med min vän. Det är en liten tröst att de alltid kommer finnas där, och en enorm förlust att de aldrig kommer bli fler. Det är grått och tomt nu.

Tack, kära vän, för allt du har gett mig. Jag kommer sakna dig så. Jag ber Gud att ta hand om dig, och om alla de som du älskar som du lämnar efter dig.

jag vill ha!

Clergy girl Faith från Old Lutheran. Jag vill ha! Och snart kommer ett set kläder med bla stola. Dräggla...

bara några timmar kvar

Nu är det "bara" gudstjänsten kvar, sedan är det semester. Märker att jag är lite extra taggad på semester i år, det har varit ett jättekul men slitsamt år. Tänk vad jobbigt det är att lära sig nya saker, nya miljöer och människor.

Men semestern är än så länge oerhört oorganiserad. Det ska hända lite saker då och då, men inga stora händelser. Jag har i stort sett fått med maken på tanken på en liten weekend-tripp till London, nu ska vi bara höra med vännerna där om vi kan bo hos dem (= mer pengar att lägga på snordyr shopping).

Och så ska jag bygga säng till lilltjejen. Det ska bli ett slott. Ett rosa. Konstruktionen kommer vila på två låga vita Billy-kopior och en regel som är fastskruvad i väggen. Sedan fäster jag mdf-board eller liknande runtomkring alltihop, med valv utsågade för hyllorna och naturligtvis en dörr in till kojan som skapas under sängen. Mdf-en sågas så klart med kreneleringar högst upp, så dottern kan sitta däruppe och se ut från slottsmurarna. Tack och lov är hon väldigt intresserad av stegar och klättrande just nu, så slottet kommer helt rätt i tiden.

Men först gudstjänst. Det ska bli riktigt trevligt.

två midsommarpredikningar

Nyfiken? Kolla på prästflickealster.

det blev rätt trevligt

Det blev kul. Nog åts det sill, dracks det sprit och dansades runt granen, men allt i måttliga mängder. Och så spelade vi krocket och fotboll, pratade en massa, lekte med ungarna, drack kaffe och åt bullar...

Och nu på sena kvällskvisten har jag knåpat ihop en predikan som jag inte är helt säker på, men den ska få ligga till sig över natten, så får vi se i morgon. Gudstjänsten är inte förrän fyra, så jag har lite tid på mig.

Och så har jag beställt en slug skoförvaring (även om kundomdömet var lite oroande) till vår besvärliga hall. Hoppas den hjälper upp kaoset lite.

materialist - javisst!

Barnet: Den som får mest godis vinner! Och jag har godis här i. (visar sin Nalle Puh-väska)
Pappan: Är det godis där i!?
Barnet: Eh, ja, det är chokladpengar! (skramlar med väskan full med riktiga mynt)

midsommar...hm...

I morgon blir det lilla familjens allra första "riktiga" midsommarfirande. Har blivit inbjudna av vänner till deras sommarstuga, och där vankas det garanterat såväl Janssons som små grodor.

Fast, ärligt talat. Jag gillar ju inte Janssons. Eller sill. Eller nubbe och öl. Och jag äter inte köttbullar eller korv. Potatis, även färsk sådan, är bara precis på rätt sida om ok. Fast jordgubbar är ju mums, förstås. Men annars blir det ju en rätt trist tillställning matmässigt.

Och så det där med dansandet. Man gör det ju bara för att barnen gillar det, och hur länge gör de det?

Ja, just det, jag gillar ju inte att umgås med fulla människor heller.

Men i alla fall ska det bli kul. Det ska bli skönt att vara ganska opretentiöst social, efter ett par månaders flyttisolering. Kanske ska smuggla med en sushilåda?